Den av föreningen Motkraft anordnade “klassresan” till Djursholm förra lördagen (den 18 augusti) fick ett nytt slutmål: Rålambshovsparken. Så vändes en dag av oro till en kväll av relativt lugn i förorten medan “klassresans” deltagare festade i den slutande sommarens värme.
Det kommer dock, får man förmoda, fler dagar för Motkrafts “researrangörer”. Det vore därför kortsynt, för att inte säga dumt, att inte försöka lära sig något av det inträffade.
Lyckligtvis finns ett sätt att påbörja ett sådant arbete. Motkrafts frågor finns kvar på Internet för alla och envar att läsa. Frågorna är provocerande, för att inte säga retoriska.
Men vem kan låta bli att undra varför ungdomar i världens rikaste land halkar in i kriminalitet? Och varför känner sig grupper och individer orättvist behandlade i Sverige i dag? Den som inte känner sig rättvist behandlad har svårt att känna samhörighet.
Varför är hälsa en klassfråga? Har åratal av kampanjer inte förmått ändra på detta? Och varför, i robotornas och automationens tidevarv, finns det fortfarande människor som lider av dåliga arbetförhållanden som leder till utslitning, sjukdomar och för tidig död? Är arbetslöshet nödvändigt när var och en kan se att det råder brist på arbetskraft inom t.ex. industrin, skolan och vården? Varför kan inte ett av världen mest utbyggda system för vuxenutbildning ge människor möjlighet att komma vidare när gamla arbeten försvinner?
Och varför kan inte ett av Europas mest glesbefolkade länder skapa goda bostadsförhållanden till rimliga priser? Varför bygger vi som om marken håller på att ta slut? Och hur kan vi tillåta att vissa skolor beskrivs som “krigszoner”?
Varför behandlas många grupper (kvinnor, invandrare, homosexuella, gamla, sjuka, …) ibland – ofta – som om de har ett annat (lägre) värde? Har hundra år av demokratiskt förankringsarbete inte lett längre? Och varför tillåter vi att fler och fler blir beroende av de sociala myndigheterna för att ens ha råd att leva ett vanligt liv?
När vi tänkt klart på dessa, i sammanhanget enkla frågor, kan vi gå vidare och fråga hur ser mitt idealsamhället ut, vilka framtidsvisioner har jag, vi, alla?
Det är helt uppenbart att dessa frågor har en stark dragningskraft på många, framför allt unga, i dagens samhälle. Dragningskraften är så stark att ungdomarna i deras ljus överser med egna handlingar (stöld, vandalisering, hot m.m.) som om de begåtts av “vanliga kriminella” eller personer med en annan politisk grundsyn skulle ha väckt den djupaste harm och avsky.
Så vitt jag kan se finns det tre saker som de etablerade partierna, myndigheter, organisationer, skola och föräldrar måste göra:
- ge barn och ungdomar rimliga svar på frågorna utan att förenkla eller försköna – unga är inte dummare än att de genomskådar glidande formuleringar och svävande svar och sådant skapar inte förtroende,
- förklara för barn och ungdomar vilka regler för diskussion och beslut som gäller i en demokrati – demokratin är inte för en gång given utan måste återerövras varje dag,
- tydligt och utan reservationer och brasklappar ta avstånd från brott mot person och egendom – detta som verkar enklast av allt är tydligen svårt nog för många av våra etablerade tyckare och beslutsfattare.
Genom att hålla dessa tre punkter för ögonen tror jag att vi i framtiden kan undvika att det som av gamla, barn och andra i förorten upplevts som ett allvarligt och orättvist hot av andra kan kallas fest.
Djursholm september 2001
/Johan Groth
[Publicerade i Svenska Dagbladet, september 2001]
 |  |  |  |