Boken “Anders Zorn” av Albert Engström (flera olika utgåvor finns) är en mycket personlig biografi. Engström och Zorn stod uppenbarligen varandra nära och det märks. Engström blandar personliga och ofta djupt kända reflexioner om Zorn och hans konst med mer allmänna redogörelser för Zorns liv och produktion.

Jag har tidigare framhållit att Engström skriver på ett flyhänt och läsvänligt men ändå lödigt sätt. Denna bok är inget undantag. Jag läser boken som en deckare och lär mig på vägen många fakta och kommer till nya insikter i många frågor kring konstens villkor då och nu.

Man kan inte undgå att bli imponerad av Zorn. Han var uppenbarligen en naturkraft och en magiker i sin behandling av färg och form. Hans intressen var många; målning, skulptur, arkitektur, historia m.m. Det är intressant att tänka sig att någon kunde hinna med så mycket utan dagens snabba hjälpmedel.

Jag måste också förundras över hur mycket Zorn (och uppenbarligen många av hans vänner och kollegor) reste. Zorn var åtta gånger i USA! Ett år reste han genom Europa till Algeriet och vidare därifrån till Spanien, Frankrike och England. Hans bröllopsresa gick till genom Centraleuropa till Ungern och vidare till Turket, Grekland och Frankrike! Det är också anmärkningsvärt hur en gentleman alltid kunde räkna med att träffa på och bjudas in av sina likar! Står vi varandra så nära idag eller sker allt på distans?

Boken om Anders Zorn anbefalles åt alla som vill inspireras till större eller mindre dåd. Engström visar, med Zorn som åskådningsobjekt, att alla som vill kan skapa konst- och storverk. Det som krävs är vilja, hårt arbete och vänner. I denna fråga har inte mycket ändrats sedan 1920 …