Spexspråksanalys

Detta är ett kapitel som jag skrev till det första bandet av böcker om fysikspexet Fysikalen (Fysikalen I-V eller Världshistoriens fem största spex, ISBN 91-630-0922-6). Böckerna innehåller, förutom manus till spexen, roliga, intressanta eller lärorika artiklar med större eller mindre spexanknytning. Detta är en sådan artikel här publicerade i en något längre version än den som, bokstavligt talat, fick plats i spexboken. Varsågoda!

Medvetet eller omedvetet har manusförfattarna med sitt skrivande producerat en provkarta över några av de begrepp och termer som finns inom verskonsten (se även Alf Henrikson Verskonstens ABC).

Spexen inleds (s. 5) med att änkedrottningen avfyrar två limerickar (den andra ofullbordad). Dessa nonsensrim uppfanns av Edward Lear på 1840-talet. Prelimerickar hade tidigare förekommit i barnramsesamlingen “Mother Goose’s Melody” utgiven omkring 1760. Lustigt nog innehöll denna bok även en vers om några av Elisabeth I:s ministrar (“Hey diddle, diddle…”). I Gustav Adolfs brev (s. 5) övergår man till en av de vanligaste rimformerna i spexen, parrimmet (aa bb …) men redan på sida 7 finns en chiastisk rimställning (glin/vallon/baron/kusin). Dessa rim dominerar Kristina.

Marie Antoinette inleds (s. 75) med korsrim (lyckas/makten/styckas/slakten), vilka även är kvinnliga (tvåstaviga) rim. På sida 125 finner vi ett exempel på kluvna rim: depåer/slå er/Mirabeauer/få er. Vi ser att vissa av rimmen går över fler än ett ord. I Richard Wagner (s. 241) dyker några dubbelrim upp:\ illa dej/lilla mej/gilla dej/stilla mej/killa mej!

Det är tur att Sofia i Ivan III (s. 261), trots sin italienska härkomst, talar stockholmska, annars hade aldrig raderna som egentligen slutar med presenter/studiemedelsräntor; det är/få se rimmat så väl som de faktiskt gör. På samma sätt är det tur att Newton i Kristina (s. 31), trots sin engelska härkomst, talar skånska, annars hade inte rimmen kurva/hur va heller fungerat. Dylika dialektrim har även flitigt använts av bl.a. Goethe (Blick/ Glück), Heidenstam (björkar/skurkar), Karlfeldt (blåst/frost) och Tegnér och Fröding (högt/besökt, grön/sjön). På sida 265 finns ett exempel på så kallade rimes riche: slinkan/kalinkan. Dessa rim är rika i det att konsonanterna framför de rimmade slutstavelserna är lika.

Vilken rimfläta man tycker sig se kan bero på vilka rader man plockar ur texten. Detta är en effekt av att strofer (enhetliga enheter av versrader) mestadels saknas (ett undantag är limerickarna). Spexen är sålunda exempel på rapsodisk eller stikisk vers.

Även om det inte är en helt korrekt ghazel har vi i Shakespeare (s. 421) ett exempel på en europeisk variant av denna persiska versform: Ross där, Ofelia!/defroster, Ofelia!/Skokloster, Ofelia!/albatross där, Ofelia! Karakteristiskt är inrimmen (rimmen ligger inuti versraderna) följt av ett ständigt upprepat tema.

Allitterationen, stavrimmet eller uddrimmet, som bekant vanligt i fornnordisk dikt, finns också med, t.ex. i Ludvig II:s beskrivning av Richard Wagner (s. 173). Shakespeare uppskattade mycket stavrimmet. Andra intressanta ordvändningar är “Äh, gå och lägg dej och en patiens!” (s. 11), där “lägg” används i två skilda betydelser, ett s.k. zeugma. När Cartesius jämför Kristina med Nordens prakt och hennes ögon med stjärnorna (s. 55) använder han en bild som kallas simile. Sammalunda gör Cervantes i sin beskrivning av kung Filip (s. 351).

Om Fraternité med sitt utrop “Snart är kungen döder!” (s. 141) menar att snart är monarkin avskaffad har hon använt en metonymi, en omskrivning där man ersätter ett uttryck med ett mindre heltäckande men mer dramatiskt. Om han däremot verkligen menar vad han säger är det ingen metonymi.

Som en illustration av den retoriska figuren synekdoke finns i Ivan III Ulan, som nästan ensam symboliserar den mongoliska horden, en detalj som betecknar helheten. En annan figur är antonomasia; när vi talar om mormor avses icke någon mormor vilken som helst utan endast khanens mormor Astra Khan.

Slutligen finns det i dessa spex exempel på något så ovanligt som en monometrisk monosyllabisk vers (s. 311), med blott en metrisk enhet och stavelse per rad.

Efter denna introduktion till verskonstens termer uppmanas läsaren att själv ge sig ut på jakt efter anadiplosier, letrillor, terziner och zéjeler i ordens magiska värld.

Comments are closed.

Categories

Utvalda poster