Föreningsliv är att göra OCH bestämma tillsammans!

Nyligen skrev jag en post på bloggen om hur de bidragssystem som många kommuner använder riskerar missgynna föreningar som inte är sport- och idrottsföreningar. En annan fråga som jag funderat en del över på sistone (inte minst sedan jag blev invald i Sveroks förbundsstyrelse) är det som brukar kallas demokratisk fostran eller hellre demokratisk utveckling (fostran lägger för mycket vikt vid föräldrar och ledare och för lite vikt vid de unga själva).

I regeringens utredning ”Fritid på egna villkor” (SOU 2009:29) talar man mycket om demokratisk utveckling:

Verksamhetens syfte får alltså inte strida mot grundläggande demokratiska principer. Det är viktigt att ungdomarna själva har inflytande över och styr verksamheten. De bör ha möjlighet till inflytande genom att bl.a. ha rösträtt och genom att själva ingå i styrelser och andra beslutande organ både på lokal- och riksplanen. (Sid 57)

Hur är det då med den demokratiska utvecklingen i verkliga livet?

Det enkla svaret är nog att det är si och så med den saken. Mina söner är medlemmar i ett antal föreningar; sport- och idrottsföreningar, skolföreningar, scouterna, Svenska kyrkans unga samt en bunt Sverokanslutna föreningar (jodå).

Vad gäller så-sidan så kan man konstatera att sönerna är klara över att de är medlemmar i scouterna, Svenska kyrkans unga och spelföreningarna. De har blivit kallade till årsmöten i alla dessa föreningar och faktiskt även deltagit i flera stycken, framför allt på lokal nivå men även på regionnivå. Värt att notera här är att min yngste son är 9 år och att han var väldigt aktiv på senaste årsmötet i vår lokala spelförening samt att han själv arrangerar mini-LAN för medlemmar under 12 år.

Si-sidan samlar de sport- och idrottsföreningar barnen är med i. Här är barnen mer oklara på om de verkligen är med i en förening. Flera av föreningarna verkar heller inte veta vem som är medlem. Varför kallas t.ex. jag till årsmöte när det är sonen som är medlem i fotbollsföreningen?

Min uppfattning är att det ideella föreningslivet är en viktig del av det svenska samhället. Jag tycker att ungdomsföreningar ska erbjuda barn och ungdom en meningsfull och varierad fritid där de kan utvecklas som individer tillsammans med andra barn, ledare och vuxna. Jag tycker att ungdomsföreningar inte bara ska erbjuda sysselsättning utan också utgöra en arena för ett  demokratiskt arbete där barn och ungdomar kan och bör ges en möjlighet att själva utforma verksamheten. Föreningarna har också en viktig uppgift i vad gäller att förmedla värden som kulturell mångfald, jämställdhet och demokrati.

Jag tycker

  • att det är värdefullt och angeläget att kommunerna har ett rikt och mångfacetterat föreningsliv. Ungdomsföreningar som inte sysslar med sport och idrott måste ges förutsättningar att agera utifrån sina villkor,
  • att det är värdefullt och angeläget att föreningar vars verksamhet baseras på färre men längre möten per termin inte missgynnas av de kommunala bidragssystemen. Möten som innehåller övernattning etc. måste vara möjliga,
  • att det är värdefullt och angeläget att även små barn ges möjlighet att delta i föreningslivet. Många intressen grundläggs i barnets unga år, t.ex. intresset för natur och miljö,
  • att det är värdefullt och angeläget att främja jämställdhet och jämlikhet. Attityder till andra människor, attityder som ofta baseras på kön, religion, kultur, språk etc., sätts i unga år,
  • att det är värdefullt och angeläget att ungdomsföreningarna aktivt verkar för en demokratisk utveckling. Detta innebär bland annat att barn och ungdomar ska veta att de är medlemmar i en förening, att de ska veta vad medlemskapet innebär och att de ska beredas möjlighet att utöva sina demokratiska rättigheter såsom medlem,
  • att det är värdefullt och angeläget att barn och ungdomar själva tar ansvar för verksamheten i de föreningar de är aktiva i.

När jag drog några av dessa teser på ett nyligen timat möte med företrädare för ungdomsföreningar i en mig närstående kommun mötes mina kommentarer snarare av förvåning än av förtjusning …

5 Replies to “Demokratisk utveckling i föreningslivet – en myt?

  1. Kan inte vara mer enig om att ungdomarna som medlemmar i dem ska delta i foereningarnas demokrati fullt ut och att man inte bara ska toppstyra dem och leda bort dem fraan foerstaaelsen att de faktiskt har egen vilja och raettigheter.
    MVH
    MrPerfect72
    Medlem av http://www.aktivdemokrati.se

    1. Hej MrPerfect72,
      Tack för kommentar. Roligt att höra att det finns fler som funderar kring ungdomar och demokrati. Jag tror verkligen att ungdomar kan ta eget ansvar – om man bara låter dem göra det!
      Mvh /Johan

  2. Hej Johan,

    Mycket intressant och tankeväckande läsning. Har under de senaste 15 åren varit engagerad på olika nivåer inom idrottsföreningar. Är sedan 2 veckor ordförande i den lokala idrottsföreningen. Hur bidragssystemet är utformat kan diskuteras i oändlighet.
    Är inte helt säker på att det är utformat för idrottsrörelsen. systemet bygger på antalet möten och antalet deltagare. Det missgynnar framför allt aktiviteter där det inte kan vara alltför många deltagare.

    Men nog om det. Dina tankar kring demokrati i föreningslivet pekar på något som riksidrottsförbundet jobbar med men jag är ganska övertygad om att de inte sett det uppenbara som du pekar på. Ingen förväntar sig att barnen skall gå på årsmötet. Det är mamma, pappa och myndiga aktiva. Å andra sidan kanske inte en förenings årsmöte är det bästa sättet att introducera barn till demokrati. Kan till och med vara så att de skulle kunna vara avskräckande. jag vet att det finns föreningar som jobbar aktivt med att få med barnen i demokratin. Lyssnade för ett antla år sedna på en föreläsning av en ledare i handbollsklubben Bolton där han berättade hur de jobbade. Den största utmaning sa han var att undvika att vuxna styrde agendan. Det var ett antal år sedan så jag kommer inte ihåg detaljerna men om jag missn rätt så var det barnen som själva bestämde vad de skulle diskutera och bestämma kring.

    Jag skall ta med dina tankar i mitt fortsatta föreingsarbete.

    Tack för inspirationen

    /Gunnar

    1. Hej Gunnar,
      Tack för kommentar. Jag tror att om man engagerar barn och ungdomar i det löpande demokratiarbetet så blir årsmötet ett naturligt och viktigt möte. Det viktiga är att alla ska veta vad årsmötet innebär och varför man har årsmöte. I vår Sverokanslutna spelförening leddes senaste årsmötet av vår då 16-åriga ordförande. Mötet gick bra och det var fullt av spännande diskussioner. Yngste deltagaren var 9 år och blev justeringsman så visst kan man engarera barmn precis som du säger.
      Vänliga hälsningar
      /Johan

Comments are closed.