Robert Louis Stevensons bok “Dr. Jekyll and Mr. Hyde” tillhör de litterära klassiker som filmats otaliga gånger med varierande resultat. På IMDb ger en sökning på “Jekyll” över 60 träffar. Enligt Wikipedia finns över 123 filmatiseringar!
Nyligen såg jag en av de mera kända versioner: Dr. Jekyll and Mr. Hyde från 1932 med Fredric March och Miriam Hopkins. Alla känner väl till historien så jag gör ingen resumé här och nu.
Suffice to say att detta är intressant film. Jekyll/Hyde visar hur det bästa kan vändas till sin motsats om det inte finns “hjärtats kärlek” med. Det räcker inte att hjälpa de fattiga som Henry Jekyll (även om det naturligtvis är bra för den enskilde fattige som blir opererad av honom) när han i nästa ögonblick kan hota, slå och döda en annan människa.
Poängen är att man kan inte agera gott och ont i livet och hoppas att summan blir större än noll. Jekyll anser sig, delvis genom sin “godhet”, ha rätt att få som han vill, mot sin fästmö, mot sin blivande svärfar och mot Ivy Pierson (Miriam Hopkins). Egentligen är Jekyll, i denna version, en fulländad egoist, en “övermänniska” som på något sätt kanske inte står borttom gott och ont men i alla fall kan handla med gott och ont.
Notera även det hur March ger en påträngande bild av hur en hustrumisshandlare agerar med en blandning av fysisik och psykisk misshandel. Detta är den mest skrämmande delen av filmen …
 |  |  |  |