Nu är vårterminen slut och för alla i årskurs nio innebär det att man fått sitt avgångsbetyg. Det är märklig att ett papper som används en enda gång kan skapa så mycket ångest och stress. Finge jag välja skulle det vara fritt intag på alla gymnasieskolor utifrån närhetsprincipen. Undantag skulle kunna vara om eleven vill välja t.ex. musikklass. Då gäller det närhetsprincip bland de skolor som erbjuder just musikklasser.
Nå, det var inte det den här posten egentligen skulle handla om utan om det fria skolvalet. Här talar jag om elevens möjlighet att göra ett eget och fritt val av gymnasieskola.
Jag ska inte heller göra ett inlägg i den skolpolitiska debatten utan bara konstatera hur lite frihet många barn verkar ha när det gäller att själv välja linje.
Jag vet inte hur många gångar jag under de sista veckorna hört saker som “vi fick Pelle att välja rätt”, “det var svårt att få Lotta att välja rätt linje” etc. You get the picture …
Jag tycker att man som förälder måste bejaka sina barns skolval. Håller man inte med så får man motivera varför en annan utbildning är “bättre”. Det borde ju inte vara så svårt, eller hur? Sedan får man lyssna på vad barnen säger. Tänk om de har rätt i sitt val men vi som är gamla och mossiga inte förstår det? Fråga dem om vad de vill göra, hur de tror att det val de gör leder åt önskat håll etc.
“Rätt” är ett så farligt ord …
 |  |  |  |