Det är märkligt hur mycket fantasin kan lära oss om verkligheten. Man kan förstås inte redo ut hur, var och när men man kan komma åt de viktiga frågorna varför och varthän.

“Anarkisten” av Joseph Conrad (ISBN 91-550-2927-2) är en sådan bok. Berättelsen handlar om en revolutionär, Mr. Verloc, som drabbas av en ny och nitisk överordnad. Mr. Vladimir vill se spektakulära resultat vilket leder till förödande konsekvenser för Mr. Verloc, hans fru och hennes bror. Katastrofen spiller även över på Mr. Verlocs revolutionära kamrater …

Boken är oerhört väl skriven, det är en laddad berättelse som är lika tät som Londondimman den skildrar. Historien stegras långsamt till den dramatiska höjdpunkten och den sorgliga avslutningen. Sällan har en persons förtvivlan skildrats så ingående och exakt som Mrs. Verlocs.

Men flera frågor pockar på svar när man lagt boken ifrån sig: vem är Mr. Verloc egentligen? Varför är han i revolutionens tjänst? För pengarna? För makten? För ett ge sig själv en mening, en roll, en betydelse? Vilka är hans vänner? Vad driver dem? Möjligen kan Conrad i lite väl hög grad se revolutionärerna som vinddrivna existenser men boken väcker likväl en hel del tankar om varför somliga väljer att gå en farlig och våldsam väg.

Härigenom blir boken en kommentar till dagens terroristdebatt. Drivs dagens terrorister av samma eller andra krafter? Hur ska samhället, här i form av polisen, förhålla sig. Polisintendenten och överkommissarie Heat i boken värnar, i mitt tycke, öppenhet och förnuft betydligt högre än många av dagens politiker och beslutsfattare.

Så på detta sätt kan en roman lära oss något om vår politiska verklighet idag. Det är fascinerande! Boken är dessutom skriven 1907, dvs. före 1950 😉