Fem år med Jan Björklund

I år kan de som vill fira att Jan Björklund varit utbildningsminister i fem år. Vi andra kan bara hoppas att vi snart får se slutet på det som kommer att betraktas som den mörka tiden i svensk utbildningspolitik, en tid när Sverige hade en utbildningspolitik som uppenbarligen saknar förståelse för eller kunskap om vad som utgör den goda skolan och hur man skapar förutsättningar för lärande.

Hårda tongångar kanske ni tycker och visst är det så men det är inte utan orsak. Låt oss i korthet lyfta fram två händelser från Björklunds tid:

• lärarlegitimation - denna reform lanserades som ett Alexandershugg för att rädda en skola i fritt fall: om alla lärare bara vara riktig lärare i den mening att de fått sin statliga legitimation i handen så skulle alla lärarproblem försvinna som dimma om morgonen. Förutom att reformen är fel i sak (det finns ingen garanti för att en legitimerad lärare är bra eller en olegitimerad lärare är dålig) så leder den till stora problem i kommunerna där det inte alltid finns möjlighet att pussla samman hela tjänster på ett sätt som krävs i reformen. Som lök på laxen införs reformen på ett så exempellöst klantligt sätt att regeringen är tvungen att gå ut och skjuta fram reformdatumet ett år till ökad villervalla för alla
• mer katederundervisning – utbildningsministern visar en flagrant brist på förståelse för modern pedagogik och nya undervisningsformer när han gör sitt beramad debattinlägg om behovet av mer katederundervisning. Återigen anvisar Björklund enkla och symbolmättade svar på allvarliga och svårlösta frågor. Även här är vår utbildningsminister ute och cyklar vilket alla vi som varit i en skola de senaste fem  åren vet. Skolan ser inte ut som på 1950-talet; barn, lärare, skolledare och föräldrar har andra krav, förutsättningar och möjligheter. Katederundervisningen är död vilket bl.a. nobelpristagaren Carl Wieman visat

Är det inte dags att byta ut Jan Björklund mot någon som är intresserad av och förstår skolan? Finns det verkligen ingen inom hela Folkpartiet som kan ta över? Varför har övriga allianspartier övergivit skolan? Är det ett pris man är villig att betala för att hålla samman alliansen? Det kan visa sig bli ett för högt pris …

Dela gärna med dig av dina erfarenheter av de senaste årens skolpolitik! Kanske kan vi skapa opinion för förändring. Det vore på tiden!

Bloggar etiketter: debattinlägg, demokrati, skolan