Den allmänna motionstiden har nyligen avslutats och våra riksdagsledamöter har tillsammans skrivit ihop 3245 olika motioner. Det är en väldig massa olika förslag och idéer som handlar om allt från stadsplanering för minskad klimatpåverkan via ökad jämställdhet vid separationer till förslag om att rädda Svenskt rockarkiv.

Motionstiden är en chans för ledamöterna att lyfta helt nya frågor och frågor som inte fått tillräcklig med uppmärksamhet under året. Många förslag är både viktiga och angelägna. Några exempel är

Bland förslagen finns tyvärr också en hel del tokigheter. Ett exempel är Sverigedemokraternas förslag om att förstatliga skolan. Deras motion innehåller inga som helst resonemang som förklarar varför en statlig skola skulle bli bättre än en kommunal skola. Tror SD att alla de utmaningar som skolan står inför skulle försvinna med ett ändrat huvudmannaskap? Fast SD ser ju förstås bara en orsak till problemen inom skolan …

Tyvärr är SD inte ensamma om denna uppfattning. Även andra och mer seriösa aktörer har fört fram förslaget om en statlig skola under senare år. För egen del saknar jag fortfarande giltiga skäl för en sådan reform vilket jag kommer att återkomma till i en särskild post.

Värre än tokigheterna är det jag uppfattar som rent effektsökeri, dvs. motioner som i huvudsak verkar gå ut på att skapa tidningsrubriker. Två exempel bland årets motioner är Motion 2012/13:Kr316 Fred, frihet och tolerans i stället för krigarkungar i centrala Stockholm och Motion 2012/13:A366 Köpfri söndag.

Den första motionen är ett skrämmande exempel på okunnighet och historielöshet. Gustav II Adolf var förvisso en krigarkung. Det var vare sig oväntat eller olämpligt i en tid av mer eller mindre ständiga krig i Europa. Det motionärerna väljer att bortse ifrån är att Gustav II Adolf hann med så mycket mer än krig. Under hans regeringsår utvecklades gymnasieutbildningen och universiteten i Sverige (bl.a. genom en privat donation från kungens familj). Viktiga myndigheter som Postverket och Lantmäteriet inrättades (och utan lantmätare ingen tillväxt). Rättsväsendet reformerades och stärktes liksom Riksdagens. Jag finner det märkligt att en person som på så många sätt bidragit till att bygga den moderna svenska staten ska flyttas till “till någon mer undanskymd plats”.

Den andra motionen är ett nästan lika skrämmande exempel på politisk klåfingrighet som verkar vilja föra oss tillbaka till 1950-talet då hemmafruarna kunde sköta inköpen under dagtid utan att störa männen. Lyckligtvis ser ju inte verkligheten ut så idag och det kunde man ha hoppats att motionären skulle ha märkt.