Lite (mer) Internethistoria

IMG_5271I dag bjuder jag på tre riktiga rariteter i min miniserie “Lite Internethistoria”:  de tre informationstidningar som gick ut under åren 1994 och 1995 från Skolverket för att informera om vårt projekt Det svenska skoldatanätet.

Det svenska skoldatanätet var ett projekt för att öka användningen av Internet i den svenska skolan. Projektet var innehållsdrivet, dvs. bra innehåll skulle skapa en vilja bland lärare och elever (och beslutsfattare) att använda Internet i skolan (“pull”). Många andra länder satsade på “technology push”, dvs. att dra ut Internet till skolorna men, lite hårddraget, inte fundera så mycket på hur Internet skulle användas.

Förespråkare av pull-taktiken var förutom Sverige bland annat Egypten och Irland.

I den första tidningen (juni 1994, i mitten) får vi veta det svenska skoldatanätet utgår från det nordiska skoldatanätet som “skall vara Internetbaserat”. Det noteras i kapitlet Anslutning till Internet att endast den som har “en s.k. fullständig Internet-access” kommer att fullt ut kunna nyttja skoldatanätets tjänster (det fanns på den tiden Internetleverantörer som bara erbjöd e-post eller e-post och Usenet).

Under rubriken Vad erbjuder Internet idag? framgår att via Internet kan skolan bland annat nå “ett tiotal svenska universitetsbibliotek” och “dags- och affärspress”. Viktiga tjänster att börja bekanta sig med är, förutom elektronisk post och “World Wide Web, WWW och Mosaic” sådana idag bortglömda tjänster som Gopher, WAIS och Archie.

I den andra tidningen (januari 1995, längst till vänster) kan vi läsa om att Internet gör att “elever och lärare kan kommunicera på alla nivåer” och skapar möjligheter till “sökningar i olika databaser”. Skolverket, framgår det, kommer att erbjuda fyra nationella “permanenta funktioner”:

  1. en “telefonkatalog” med e-postadresser
  2. elektroniska konferenser (baserade på Usenet som kunde kombineras med “WWW-dokument”)
  3. informationssökning i “Skoldatanätets WWW-databas”
  4. beskrivande exempel (erfarenhetsspridning)

Själva språkbruket är, som ni ser, sökande och ovant i munnen (och i rapporten). I rapporten finns även en sammanställning av alla åtta (sic!) Internetleverantör i landet. Tele2 toppar bredbanslistan med 4 Mbit/s medan Telia, Nätverk C, Dialog och Personal Internet nöjer sig med 256 kbit/s.

Det finns ett obekräftat rykte att detta var den första rapport från Skolverket som trycktes i fyrfärg …

I den tredje tidningen (augusti 1995, längst till höger) är det som om vi på bara ett år gått från nybyggartid till näst intill nutid. I inledningen talas det om digitala världar, om datorn som ett fritidsnöje och en pedagogisk möjlighet. Borta är beskrivningarna av vad Internet är och nätets historia. I stället flödar tidningen över av pedagogiska projekt, nya tillämpningar och lärorika webbplatser: ordboken Lexin, communityn NordNet, digitala nyheter från FLT, en kurs för Internet-blåbär (som vi minns från föregående post), webbplatser som handlar om Karin Boye, fåglar, vulkaner och Frankrike. Stora och starka aktörer erbjuder digitala resurser för skolan: Totalförsvaret lanserar en hemsida för lärare, Skrivlyan crowd-skriver en bok (även om ordet inte fanns då), flera museer presenterar sig … Listan kan göras lång. Vi kan också notera att det inte längre talas om Internet-leverantörer utan om WWW-hotell.

De tre tidningar ger en spännande inblick i hur snabbt utvecklingen gått när det gäller Internet i skolan. De kommer snart att finnas på Intermuseet.