<

En vis man har sagt att ska man läsa noveller så ska det vara ryska noveller och ska man läsa poesi så ska det vara kinesisk poesi. Detta har jag nogsamt tagit ad notam och därför läst Tjechov.

I de bägge böcker jag läst ryms sex noveller (det är ett visst överlapp mellan böckerna men bra noveller kan man läsa om). Berättelserna handlar om lärare, officerare, bönder med olika stor rikedom och en kvinnlig fabriksägare. Tiden är “den gamla tiden”, dvs. före 1914 , men framför allt brytningstid.

Jag skulle säga att det genomgående temat i (åtminstone dessa av) Tjechovs berättelser är förändring, till och med uppbrott. Varje berättelse har en tydlig plats i samhället och ett antal aktörer som, till att börja med, söker hitta sina platser under de omständigheter och förutsättningar som är dem givna. Allt eftersom berättelsen utvecklas står det klart att huvudpersonen vill något annat än den roll som han eller hon tilldelats av konventionerna.

Tjechovs noveller skildrar flera perspektiv: ett stelnat samhälle där människornas valfrihet är begränsad, enskilda individer som var och en, utifrån sin position och sina möjligheter, söker förverkliga sin längtan efter förändring, och, som en underström, föraningar om de politiska och sociala omvälvningar som ligger bakom hörnet.

Så blir Tjechov en skildrare av längtan efter något annat, av förnyelse och utveckling. Mer sällan än ofta lyckas huvudpersonen förverkliga sin dröm men det förminskar inte värdet i att hoppas, önska och sträva.

Tjechov ger mig hopp om att trots allt vilja och kunna förändras. Även om novellerna är, på många sätt, sorgsna fylls jag ändå av tilltro till och förväntan inför framtiden. Läs Tjechov du också!

<