Cameron Chapman dristar sig att göra 15 förutsägelser om Internets framtid inom kommande femårsperiod. Enligt Chapman har vi tre viktiga drivkrafter som verkar: utvecklingen av hårdvara, utveckling av mjukvara och ökad acceptans för nya lösningar (t.ex. inom den sociala webben).

Redan här vill jag göra tillägget att teknik per se (hård eller mjuk) sällan själv skapar förändring. Utveckling uppstår när teknik används på nya sätt, ofta på grund av att användare man inte tänkte på använder tekniken till sådant man inte heller tänkte på. Med andra ord tror jag att Internets utveckling framöver i mångt och mycket finns att söka i ändrade beteenden, kopplingar till lagar och regler och andra “mjuka” faktorer.

Den första punkten på listan är “Micro-Payments For Quality Content”. Här nämns bl.a. det faktum att man idag ofta måste “samla” mikrobetalningar innan de kan användas. I framtiden kommer mikrobetalningar att flöda fritt på ett annat sätt. Här kan jag bara instämma. Redan idag finns exempel på hur man t.ex. i Tredje världen ser möjligheter att nå ut med tjänster till medborgarna och att de kan använda mobilen för mikrobetalningar. Detta är ett område som varit aktuellt länge och som nu är moget för ett genombrott. Vi får hoppas att de befintliga aktöreran på marknaden väljer att hänga med och inte att bromsa och hindra.

Punkt två är “Wider Monitors For More Horizontal-Scrolling Content” som handlar om att allt eftersom skärmarna blir större så kommer vi att se en utveckling mot “breda” snarare än “långa” webbsidor. I vissa fall kommer detta att göra det möjligt att skapa webbsidor som mer liknar de format vi är vana vid. Jag ser denna utveckling som positiv. Många webbar skulle må bättre av en större frihet i “rummet”.

Punkt tre heter “Magazines In A More Interactive Format (Wiki, Digital Video, Etc.)”. Chapman tror inte att tidningarna kommer att dö. Däremot måste de anpassa sig till nätet och bli mer interaktiva. En på denna site J. Jardenberg skulle säga: bend or break. Chapman tror att tidningar av olika slag kommer att lära sig att böja sig. Vi kan till och med få fler tidningar om än i många olika format.

Den fjärde punkten är “More Collaborative And Real-Time Content”. Här lyfter Chapman fram flera exempel på delat skrivande där större eller mindre grupper tillsammans skriver serier, romaner, läroböcker etc. Jag har själv hört talas om en båtkonstruktör som tog fram en hel båt i dialog med medlemmarna i en community. Delat skrivande har tidigare varit vanligt inom vissa branscher. Själv har erfarenhet från universitetsvärlden och offentlig sektor där denna typ av skrivande faktiskt är den som är vanligast. Ofta leder detta till väl genomarbetade texter. En spännande fråga här är: hur ska man veta vem som skrivit vad? Är det ens viktigt? Kanske ibland, till exempel om tre elever skriver en rapport i skolan, eller måste vi hitta nya sätt att värdera förmågan att skriva?

På femte plats har vi “More Semantic Content And Apps That Exploit Them”. Detta är ett av mina favoritämnen. Om webben ska bli något mer än ett skyltfönster krävs att informationen på nätet är begriplig inte bara för människor utan också för applikationer. Då krävs det att informationen är märkt på ett sätt som gör den semantiskt begriplig även för icke-människor (Hur vet du att “Johan” är ett förnamn?). Det lustiga är att många av oss just nu fyller webben med metadata via Facebook, hash-tags på Twitter etc. Utmaningen blir att skapa gemensamma ontologier (eller i alla falla mappningar mellan olika ontologier) samt se till att märka upp även annan information.

Plats sex intas av “Augmented Reality In Mobile Web Applications” som handlar om att de bilder och filmer vi når via t.ex. mobilen ska få ett “lager” av data som tas från nätet. T.ex. kan ett foto av ett hus kompletteras med information om husets historia och en vägbeskrivning. Spännande men samtidigt ruskigt: ta ett foto av grannen på tunnelbana och få reda på att han är dömd för misshandel …

Nummer sju på listan är “Better Adoption Of Web Standards” vilket är ett annat av mina hjärtebarn. Det är obegripligt att vissa företag fortfarande tror på inlåsning av kunderna genom att ta fram egna standarder. När öppna standarder används tvärs genom kommer vi att få se en utveckling av nya tjänster som inte liknar något tidigare … Kontakta mig om du vill veta mer om detta!

Åttonde punkten är “Better Web Security Against Phishing, Scams and Spam”. Absolut! Det handlar inte bara om mer och bättre teknik utan också om vårt förhållningssätt till vår information och vårt uppförande på nätet.

Punkt nio heter “Even More Social Apps” och lyfter fram tre olika områden: virtuella världar, sammanställning av innehåll och verktyg för att bygga egna sociala arenor. Virutella världar har varit på och av tapeten men nu kan det kanske vara dags för ett genombrott på bred front. Sammanställning av information diskuterar jag i mina inlägg kring konjunkta och disjunkta samtal.

På plats tio har vi “More High-Quality Online ‘TV’ Programs” handlar om att Internet i framtiden kommer att kunna leverera rörlig bild av sådan kvalitet att det kan konkurrera med TV. Eftersom produktionen och distribution blir billigare så kommer fler att kunna göra webb-TV. Youtube är ju en bra indikation på att detta är en tämligen säker prognos.

Så har vi kommit till punkt elva: “Web Apps Play A Bigger Role In Daily Life”. Här lyfter Chapman en sak som jag trott på i flera år: webben kommer, mer eller mindre, att bli den dominerande plattformen för programutveckling, oberoende av tillämpningsområde. Dessutom kommer många saker som vi idag ser som fysiska artefakter att bli program (tänk vattenpass och kompass i iPhone).

Punkt tolv heter “Search Engine Optimization Will Be Less Important” och det är väl hög tid! I framtiden kommer, tror jag, social taggning och personliga rekommendationer att bli mer viktiga för att hitta i mediabruset. Mer metadata och semantiska modeller kommer också att göra sökningar bättre.

Nummer tretton är “Your OS Will Be Online” är ytterligare en bekräftelse på att Scott McNealy hade rätt: The net is the computer. Även om det naturligtivs kan kännas obehagligt att inte ha OS m.m. på sin dator så kan det bara bli bättre. För min mer detaljerde synpunkter se min post “Datorn är död – i varje fall döende och det är bra!“. Och titta på filmen!

Så den nästsista punkten: “Customized User Interfaces”. Detta är också en punkte med historia. Jag tror att detta är en icke-punkt. När program blir mer flexibla och när datorer blir mer osynliga så kommer detta att komma av sig själv. Titta på din egen dator med dina länkar i browserna, dina alias på skrivbordet, dina mappar etc. Vi är redan där och det kommer bara att blir mer.

Den sista punkten heter “The Web Will Be The Center Of Information And Content Distribution” och är, vilket Champman också säger, redan en sanning. Däremot citerar jag gärna Chapmans avslutande mening: “The Web Will Be The Center Of Information And Content Distribution” och så kommer det att bli.

Sammanställningen innehåller dessutom många bra länkar för en som vill läsa vidare. Enjoy!

/Johan Groth

PS Mina tankar och funderingar kring webben, böcker och filmer hittar du på www.gogab.se.

Närliggande poster:

1. Nyfiken på Internets framtid? Lyssna på Pär!
2. Tankar kring Internets framtid
3. Offentliga data som plattform för utveckling av nya tjänster

Related posts brought to you by Yet Another Related Posts Plugin.

Jag håller med Jennifer om att samtal bör vara samtidiga (synkrona) men att kanalen (tal, chat, teckenspråk etc.) inte spelar någon roll.

Infontology tar upp tråden om konjunkta samtal. En märklig sak som jag bland annat upptäckte på Internetdagarna 2009 är att ett konjunkt samtal börjar som en sammanfogade ström av informationsobjekt men att efter ett tag så börjar de som deltar i samma konjunkta samtal att tala med varandra som om samtalet vore ett “vanligt” samtal! Med andra ord sker en “inkludering” bland de, från början, för varandra okända deltagarna så att de plötsligt börjar prata med varandra.

Söker vi, som människor, alltid det “vanliga samtalet”?

Närliggande poster:

1. Disjunkta och konjunkta samtal
2. Samtalet söker nya former
3. Entreprenör – ett samtal i sju tablåer

Related posts brought to you by Yet Another Related Posts Plugin.

Det är uppenbart att samtalet är viktigt för oss som människor. Människor pratar, skvallrar, debatterar etc. Här finns, på en nivå, inget nytt när det kommer till vår nya mediavärld. Vi använder “bara” nya verktyg som Twitter, Facebook etc. för att föra de samtal vi ändå vill föra.

Jag vill inte här ta upp frågan om information overflow, att våra FB-vänner är något annat än “riktiga” vänner etc. Jag ser dessa frågor som varande av vad man kan kalla kvantitativ karaktär. Jag skulle här vilja lyfta en fråga som jag anser är av en mer kvalitativ karaktär.

Det jag vill peka på är att hittills har ett samtal kunnat karakteriseras av att alla deltagare i samtalet varit på samma “plats” samtidigt. Sitter vi i ett rum är det uppenbart att alla som deltar i samtalet är på samma plats vid samma tid. Om vi har ett telefonsamtal eller deltar i en videokonferens är vi också på samma “plats”: i samma telefonuppkoppling eller samma videosession. Alla som deltar i samtalet vet vilka andra som är med i samtalet och alla kan höra och tala med alla andra.

Det vi nu ser är framväxten av samtal som sker i olika grupper som överlappar varandra och där olika personer ryms i olika snitt. Ett exempel förklarar vad jag menar. Lisa och Lasse följer varandra på Twitter. Lisa postar en tweet om något. Den kan ses av Lasse och alla Lisas followers. Lasse gör en reflexion på Lisas tweet. Den kan ses av Lisa och alla Lasses followers. Bara de som är followers till både Lisa och Lasse kommer att kunna följa hela samtalet. Resten kommer bara att se delar av samtalet. Detta kallar jag för det disjunkta samtalet.

Jag vill påstå att det disjunkta samtalet är något nytt som vi ännu inte riktigt förstått finns. Jag tror många fortfarande på något sätt känner det som att om jag twittrar med Lisa så kan alla följa samtalet. Eller också bryr man sig inte alls utan ser det hela som ett samtal med bara Lisa.

Icke desto mindre kommer en uppsjö människor att få ta del, olika delar, av det samtal som pågår. Vad betyder detta? Kan de förstå samtalet? Är inte risken större att de kan missförstå samtalet? Kan detta leda till ekoeffekter?

Parallellt med framväxten av det disjunkta samtalet skapar Twitter verktyg för lägga samman delar av samtal som pågår mellan olika personer. Med hashtags (#) märker man sina tweets och sedan kan man skapa sökfönster baserat på kombinationer av hashtags. Det gör det möjligt att ta del av alla tweets som handlar om ett visst tema, en viss person, en viss händelse eller kombinationer därav. Sådana flöden vill jag kalla för konjunkta samtal.

Det märkliga är att de konjunkta samtalen initialt inte finns, dvs. talarna känner inte till varandra utan urvalet av informationsobjekt skapar samtalet. Hur utvecklas den typ av samtal?

Vad innebär det disjunkta och konjunkta samtalen för våra sätt att diskutera och kommunicera? Vilka möjligheter och faror finns? Jag kastar ut bollen nu och hoppas på feed back!

/Johan Groth

PS Mina tankar och funderingar kring webben, böcker och filmer hittar du på www.gogab.se.

Närliggande poster:

1. Disjunkta och konjunkta samtal, part 2
2. Entreprenör – ett samtal i sju tablåer
3. Värre än lösryckta citat?

Related posts brought to you by Yet Another Related Posts Plugin.

Jag lanserar begreppen disjunkta och konjunkta samtal på Mindpark.

Håller ni med? Håller ni inte med? Hör av er!

Närliggande poster:

1. Disjunkta och konjunkta samtal, part 2
2. Disjunkta och konjunkta samtal
3. Den sociala webben #7: Overflow!

Related posts brought to you by Yet Another Related Posts Plugin.