Category Archives: Bättre förr

Orkut stänger ner

orkut

Min sida på Orkut är snart ett minne blott

Mitt under semestern dyker det upp ett meddelande i brevlådan om att Orkut ska stänga ner.

Orkut, vad är det? frågar sig säkert många, inte minst de unga. Orkut var, kan man säga, en föregångare till Facebook. På Orkut hade man en egen hemsida. Man kunde länka till vänner inom Orkut, gå med i grupper m.m. Jag gick med i en massa grupper som handlade om Tolkien, alviska etc. men var aldrig särskilt aktiv i någon av dem.

För att vara ett socialt media var Orkut inte särskilt socialt. Det påminde, vill jag minnas, mest om ett klassiskt forum (eller News) men med lite snyggare design och möjlighet att länka till vänner. Dock, det var en tidig tjänst och visade vart vägen var på väg. Orkut blev med tiden rätt stort i Sydamerika.

Jag kan inte säga att jag kommer att sakna Orkut. Jag tror inte jag har varit inloggad på flera år. Snarare är det en känsla av att förlora en del av min Internethistoria. Men utvecklingen går framåt och detta är väl ett steg på vägen 😉

Middag på KTH

Fint var det och gott blev det

Det var ett tag sedan jag skrev något i kategorin Bättre förr men nu är det dags igen.

Igår var jag på middag på KTH. Det var det illustra ordenssällskapet Riddarna av Integralorden som träffades för sedvanliga spekulationer i intim och kordial anda.

Ett stående tema på våra med sporadisk regelbundenhet återkommande middagar är att det var bättre förr, ofta med den fyndiga returen “ju förr desto bättre”.

Och visst var det på bättre förr om man får tro samtalen kring bordet.

En sak var det dock inte: själva middagen har uppnått en nivå och kvalitet som vi inte ens kunde föreställa oss när middagarna infördes i mitten på 1980-talet.

Slutsatsen blir, som så ofta, att känslan av att det var bättre förr inte får stå i vägen för nödvändiga och goda(!) reformer.

Tack till vår värd och alla som hjälpte till i köket!

Intervju med Nikola Tesla

Ibland hittar man små skatter på nätet. Nyligen hittade jag den digitaliserade version av Popular Mechanics från oktober 1909 (tack Google)!

Här kan man bland annat (sid. 2) få reda på att man för $800 kan köpa ett helt hus med åtta rum, kök, badrum och “ett flertal garderober”. Alla ni som brukar titta på tidiga Buster Keaton-filmer känner igen huset. Det är ju just den typen av hus som byggs i det då orörda Kalifornien för den nya tidens framgångsrika medborgare!

Man kan också köpa en komplett cyklopedi om väg- och vattenbygganad på inte mindre än 3980 sidor för enbart $24 (sid. 4). Säkerligen nödvändig läsning för de raska män och kvinnor som bröt mark och byggde den nya supermakten.

Det redaktionella innehållet imponerar. Man kan läsa och lära om krigsfartyg, bevattningsprojekt i Australien, zepplinare, vattenpumpar som klarar höga tryck, den stora branden som just drabbat Osaka m.m. m.m. Med andra ord en makalös kunskapskälla eller om man så vill en regelbundet publicerade Wikipedia.

Det som dock fångade mitt intresse var artikeln på sid. 476: en intervju med Nikola Tesla – forskare, uppfinnare, geni. I intervjun säger Tesla bl.a. “It will soon be possible to transmit wireless messages all over the world so simply that any individual can carry and operate his own apparatus.” Vidare: “It will soon be possible, for instance for a businessman in New York to dictate instructions and have them appear instantly in type in London or elsewhere”.

Tesla beskriver alltså det vi idag kallar Internet. Hans “apparatus” är en smart phone, “an inexpensive instrument not bigger than a watch” som gör det möjligt att “listen or transmit speech or song to the uttermost parts of the world”. Allt detta har ju skett precis som Tesla beskriver.

Slutet på artikeln ägnar Tesla åt att beskriva trådlös överföring av elektrisk energi. Här har verkligheten ännu inte kommit i kapp Tesla vilket alla vi som ständigt letar efter vägguttag för vår dator och mobil är i hösta grad medvetna om 😉

 

 

Om att vara barn #1 …

Samtal med son #1 om att vara äldsta barnet:

Son #1: Det är konstigt, när man är äldsta barnet så är man alltid sist trots att man är först.

Jag: ?

Son #1: Jag fick inget godis förrän jag var tre år men brorsorna har fått godis direkt eftersom ni inte kunde hålla det undan när jag också var med. Jag fick min dator när jag började i gymnasiet men mina bröder fick sina när de började i 9:an och i 5:an. Jag fick en Gameboy när jag var elva och fattade ingenting medan bror #2 är tio och har en egen Minecraft-server.

<Paus med tid för reflexion.>

Son #1: Det är ett högt pris att betala för att få vara med på flest bilder i familjealbumet.

<Tankfull gemensam tystnad.>

Nya tiders barn

En chattlogg från en av den nya tidens män

Ibland inbillar jag mig att människan ändras blott långsamt om man jämför t.ex. med den tekniska utvecklingen.

Utifrån denna syn vore det t.ex. rimligt att tro att barn skulle vara predestinerade att springa, hoppa, jaga grodor, bygga kojor, palla äpplen och leka kurragömma.

Nyligen hade jag följande samtal med son #3 (som vid denna tid var under dussinet år fyllda). Det är tydligen så att den nya tidens barn har flyttat sin nyfikenhet, sin fingerfärdighet och sin kreativitet från hasselflöjtar och fiskelinor till nya arenor …

Det är uppenbart att grodor, äpplen och gömmor kan känna sig överspelade eller i alla fall bör vänja sig vid mindre uppmärksamhet från kommande generationer.

NB! Jag postar i kategorin “Bättre förr” men just i detta fall ska det inte tolkas bokstavligt (men det finns ju flera poster i kategorin som är åt samma håll ;-))

“Djävulens hus” – världens första skräckfilm

I min serie “Det var bättre förr” kan jag idag presentera en riktig godsak: historiens sannolikt första skräckfilm. Det är en film gjord av mästaren Georges Méliès (som kanske är mest känd för Le Voyage dans la lune från 1902, totalt gjorde Méliès över 500 filmer). Filmen Le manoir du diable är gjord redan 1896 och lär ha skrämt vettet är den dåtida publiken som inte vara lika van vid filmmediet som dagens unga och mindre unga.

I filmen känner vi tacksamt igen många av de attribut som kännetecknar skräckfilmen men som alltså här för första gången präglades i silvernitrat: djävulen som uppträder i olika skepnader, den puckelryggige hantlangaren, poltergeistfenomen (kolla bänkarna!), häxor, vålnader och skelett. Lyckligtvis fungerade korset lika bra då som nu (eller det fungerar ju inte alltid så bra, jämför t.ex. Van Helsing från 2004).

Som alltid är det skuggorna man vill åt och ljuset och där är stumfilmen oöverträffad. Njut av Méliès mästerskap nu!

PS Notera att filmen på Youtube kallas “The Haunted Castle” vilket är fel. Méliès gjorde en film med namnet Le château hanté men det var först året därpå (1897) och är alltså en helt annan film.

PPS På tal om Van Helsing så kan man notera att David Wenham gör ett framträdande här vilket väl får betraktas som ett nerköp i belysning av vad han gjorde dessförinnan.

PPPS Van Helsing har å andra sidan fått en av de bästa recensioner jag någonsin läst: “The film Van Helsing is like the view from Dracula’s castle: all downhill”. >:->

Sluta läsa böcker från efter 1950

Jag har under senare tid upplevt en irritation som har sin rot i att jag inte känner att jag hinner läsa alla viktiga texter som produceras. Jag trycker i mig SOU:er, PM:n, böcker, rapporter, tidningsartiklar, webbsidor m.m. Det värsta är att det verkar ju inte ta slut! Hur mycket jag än läser så finns det (minst) lika mycket kvar! Vad göra?

Böcker, böcker, böcker ...

Parallellt med detta känner jag det som en brist att så många idag inte har läst de gamla klassikerna. Vi talar ibland om texter som lästs i hundratals år och som uppenbarligen har något att säga och som nu i en rasande takt faller i glömska. Hur många av er som är under 30 år har läst Antigone? Hur många av er som är under 40 år har läst Skriet från Vildmarken? Hur många av er som är under 50 år har läst Paradise Lost?

Så plötsligt stod lösningen klar för mig: jag ska sluta läsa böcker skrivna efter 1950! Enkelt och, får jag säga, genialt!

Varför läsa tjocka amerikanska managementböcker? Läs Maciavelli eller Sun Tzu. Varför läsa debattböcker som vältrar sig i författarens egna känslor och tyckanden? Läs Henry Mayhew eller Nellie Bly.

Jag har just läst ut Svenska bilder av Carl Snoilsky. Det kanske inte är korrekt historia men dikterna förläner must och märg och gör att jag kommer ihåg saker och ting om Stenbock eller Bellman vilket många av dagens strukturellt orienterade alster helt misslyckas med.

Som nästa steg på min nya väg har jag tagit itu med Aischylos, Sofokles och Euripeds i översättning från 1920-talet. På bokbordet lägger även Stiernhielms samlade verk i utgåva från 1820-talet.

Jag kan inte nog rekommendera detta steg! Luften blir lättare att andas och andarna vaknar! Följ mig med forntiden mot framtiden! 😉

Dag Vag på Blidösund

Häromdagen var jag och lyssnade på Dag Vag med vännen Perlan. Perlan har jag känt sedan 1968 och Dag Vag har jag lyssnat på nästan lika länge. Första gången var på Mariahissen och det måste ha varit vintern 1978/1979 eller 1979/1980. Jag minns att vi stod och trängdes utanför dörren och väntade på att de skulle öppna. Plötsligt kommer ett gäng stora killar och försöker tränga sig. Stor oro i leden tills vi ser att det är Dag Vags medlemmar som försöker ta sig fram; oron byts mot tystnad och en gång öppnas i tonårshorden …

Jag vill minnas att det var en konsert med mycket känsla av närhet till scenen och att vi bevittnade början på något nytt. Tony som var med fick med sig en av Tages avbrutna trumpinnar hem. Undrar om den finns kvar hemma hos Tony?

Det var i vilket fall en upplevelse att höra Dag Vag igen med samma nära känsla som då. Det har gått över 30 år och varken vi eller de har blivit yngre men musiken består. Trevlig helg!

Dåliga förebilder

En fördel med att bli äldre är att man alltmer ofta kan säga: “Det var bättre förr”. I de allra flesta fall är detta naturligtvis inte sant utan mer ett uttryck för en alltmer uttalad sentimentalitet.

I vissa fall är det dessvärre i högsta grad sant vilket följande episod avser illustrera.

Det hela utspelades under årets valborgsfirande. Valborg är ju, som alla vet, inte bara ett firande av vårens intåg utan också en av de värsta fyllehelgerna bland ungdomar. Ett sätt att minska fylleriet är att föregå med gott exempel.

Döm därför om min förvåning när jag vid årets brasa vid Germaniaviken såg flera grupper av unga (ja, faktiskt) föräldrar som glatt söp till mitt bland andra besökare, ibland med egna barn omkring benen för extra effekt.

Vad är det för stil att halsa starköl ur burk eller stå med vinglas och en dunk rödtjut och fyllna till samtidigt som polis, socialtjänst och föräldravandrare gör sitt bästa för att minska fylleriet bland barn och unga?

Bedrövligt dålig stil säger jag. Vad säger ni?

Medborgarterminalen återuppstånden

Flera stora myndigheter var i slutet på 1990-talet engagerade i att bygga upp så kallade medborgartorg. En del av medborgartorget var “medborgarterminalen” (jodå, så kallade man publikt tillgängliga datorer med Intenetaccess på den tiden). Medborgarterminalerna blev något av en succé. Idag är tiderna andra och många har egen dator och/eller tillgång till dator på jobbet.

Medborgarterminalernas kunde i och med detta vara förbi, åtminstone i den form de hade då, men gamla idéer bör man inte glömma bort så lätt. Därför kan jag stolt meddela att vi från och med idag har vi en alldeles egen medborgarterminal i huset. Jag har nämligen räddat en gammal iMac från containerdöden. Den är gammal, den är sliten, den är rankad som “Vintage” i Mactracker och den kör ett max Mac OS X 10.4 men den går!

På vår medborgarterminal kan besökare komma åt Safari, iTunes och Skype via begränsad Finder. Det är med andra ord en designpjäs som också gör nytta 🙂

Medborgarterinal!