Category Archives: Funderingar

Wannsee och valet 2018

Idag läser vi ”The villa, the lake, the meeting” som handlar om Wannseekonferensen. Vi lär oss fyra saker:

  1. grunden för folkmord är inte formella beslut utan en utbredd känsla av att ”de andra” inte är som vi och inte hör hemma här
  2. formella beslut förstärker, förenklar och effektiviserar genomförandet av folkmord
  3. efter en viss punkt är det för sent, då är så stora delar av staten och samhället inriktade på sitt lilla bidrag till folkmordet att förloppet får ett eget liv
  4. folkmord bygger inte på att många säger ”ja” till folkmord utan på att för få säger ”nej”

Vad har då detta att göra med valet 2018?

Flera partier (SD och de andra högerextremisterna, KD och delar av M) är redan aktiva i punkt 1. SD dessutom i punkt 2. Punkt 3 säger att det är nu du ska engagera dig, nu du ska rösta. I morgon kan det vara för sent. Punkt 4, slutligen, att varje gång vi säger ”nej” till hot, hat, rasism, sexism, homofobi, funkofobi etc. spelar roll.

Ta ställning, engagera dig, rösta!

Kämpa för barn på flykt

Uppemot 30 miljoner barn befinner sig just nu på flykt i Europa och övriga världen. Som alltid i katastrofer är det barnen som drabbas hårdast.

UNICEF finns på plats med katastrofinsatser både i de konfliktdrabbade länderna, i flyktinglägren och på flyktvägen men behoven är fortsatt stora.

Rädda barns liv, ge en gåva på unicef.se eller sms:a LIV till 72900 för att skänka 100 kronor. Du kan också swisha en gåva till barn på flykt. Numret 123-024 00 36!

barnpaflykt

Jag stödjer UNICEF genom att vara med i projektet ”Bloggare för varenda unge”. Genom att publicera denna post bidrar jag till att förändra utsikterna för utsatta barn. Hjälp mig genom att gilla och sprida detta inlägg. Har du en egen blogg? Bli bloggare ”För varenda unge” här och lägg upp detta inlägg du också!

Atomer

13064727_O_1

Läsvärd bok!

Ni som följer min blogg vet att jag mera sparamt läser skönlitteratur. Ni vet också att om och när jag gör det så försöker jag hålla mig på förra sidan av år 1950 (några principer behöver man väl ändå hålla sig med!). Då och då gör jag emellertid nedslag i samtidens bokflöde och så har jag nu nyss gjort.

Boken som lockat ut mig i ljuset är Atomer av Sofia Nordin (ISBN 978-91-1-306472-7). När jag läst 59 sidor in i boken kommer jag på mig med att tänka på Kafka. Skälet är den absurda situation som bokens huvudpersoner Alma och Cedric hamnar i och deras sätt att reagera på denna, nämligen som om det som händer är något naturligt och normalt. Det absurdas vardaglighet blir en bild av vardagens absurditet.

För det är just där resten av boken bor: i en vardag som är fylld av absurda men likväl accepterade fenomen. Varför vill alla flickor rita hästar? Hur vet en person egentligen om den är en flicka eller en pojke eller något annat? Hur vet man om man är kär om man aldrig varit det förut? Varför förstår inte mamma och pappa vad det är man egentligen säger? Sådana saker som vi ofta betraktar som mer eller mindre vardagliga men som innehåller stora, allvarliga, viktiga frågor och där mötet mellan vårt sätt att svara på frågan och frågans verkliga innebörd är det som skapar det absurda.

Alma ser det absurda i det “normala” och “naturliga”. Kanhända är Alma också sjukligt svartsjuk. Kanhända har hon begått ett oförlåtligt brott. Kanhända är Atomer en bok om en trasig människa som till slut söker sitt själv i ett av jordens mest avlägsna hörn (och här kommer jag att tänka på slutet på Mary Shelleys bok om varelsen som världen avvisade och som flydde till Nordpolen för att förgås).

Eller också handlar Atomer egentligen om alla oss alldeles vanliga som varje dag är avundsjuka, svartsjuka, begår små och stora brott; ibland medvetetet och med vilja och avsikt men allra mest ofta av tanklöshet eller för att vi inte egentligen lyssnar på våra medmänniskor.

Tankarna är väckta och det är just det bra böcker gör.

 

Hälsning från Börje Salming!

Borjeselfie

Börje hälsar!

Hej!

Det här är Börje på Johans blogg. Jag och Johan tycker att du borde bli Världsförälder på unicef.se och stötta deras arbete för barns rättigheter.

Sen tycker jag ni ska överösa Johan med likes, för att Johan är en fin människa! #selfie #unicefsverige @unicefsverige

Hälsningar
/Börje


Jag stödjer UNICEF genom att vara med i projektet ”Bloggare för varenda unge”. Genom att publicera denna post bidrar jag till att förändra utsikterna för utsatta barn. Hjälp mig genom att gilla och sprida detta inlägg. Har du en egen blogg? Bli bloggare ”För varenda unge” här och lägg upp detta inlägg du också!

Hälsningar
/Johan

 

Stora döden

43140Boken Stora döden av Dick Harrison (ISBN 91-7324-852-5) är en detaljerad genomgång av digerdödens härjningar med fokus på Europa och 1300-talet.

Trots att boken är oerhört detaljerad är den lätt att läsa. Det jag kan känna är att vissa saker upprepas mer än en gång. En lite striktare redaktör hade säkert kunna kapa ett dussintal sidor eller så. Detta hade gjort boken mer fokuserad.

Jag fäste mig särskilt vid tre saker vid läsningen. Den första är genomgången av de arabiska källor som finns om pesten. En kan återigen notera hur många framstående forskare och författare som fanns inom den arabiska kulturkretsen vid denna tid. För oss som gick i skolan på en tid då historien var lika med den Europas historia erbjuds många intressanta nya insikter.

Den andra är beskrivningen av läget vad avser skrivna källor från denna tid i olika länder. Jag anade att det fanns mer material från länder som Italien och England än från Sverige men jag visste inte att skillnaden var så stor.

Den tredje är jämförelsen mellan hur pesten uppfattats och uppfattas i olika länder, med Norge och Danmark som geografiskt närliggande men idémässigt fjärran exempel: i Norge ses Stora döden som ett allvarligt dråpslag mot hela det norska riket med enorma konsekvenser ända fram i våra dagar, i Danmark som en katastrof bland andra. Sådant här ger perspektiv!

En liten notering: Harrison läser Job på det traditionella sättet. Jag föredrar ju att läsa Job på ett lite annorlunda sätt.

Hjälp UNICEF rena vatten och rädda barns liv

Varje dag dör 1 000 barn på grund av smutsigt vatten, bristande sanitet och dålig kunskap om hygien. Det är fler barn än som dör i krig. Men det finns hopp. Varje dag kämpar UNICEF för att alla barn ska få tillgång till rent vatten. Det är ingen enkel uppgift, men det går. Det finns alltid ett sätt och du kan hjälpa till. Rena vatten och rädda barns liv på unicef.se/vatten. Gör det nu!

Läs mer på UNICEF:s hemsida eller följ UNICEF på Twitter och Instagram på @unicefsverige!

Banner470x120

Jag stödjer UNICEF genom att vara med i projektet ”Bloggare för varenda unge”. Genom att publicera denna post bidrar jag till att förändra utsikterna för utsatta barn. Hjälp mig genom att gilla och sprida detta inlägg. Har du en egen blogg? Bli bloggare ”För varenda unge” här och lägg upp detta inlägg du också!

 

Tre tänkvärda titlar

Det senaste årets läsning har inte bara bjudit på historiska teman. Jag har även läst tre mer faktabetonade böcker.

Den första är Pekingsyndromet av Ola Wong (ISBN 9789170377600). Boken är en  skildring av i Kina idag utifrån tre infallsvinklar: miljöförstöringen, pengafokus och landets komplicerade relation till sin historia. Titeln på boken är en anspelning på Stockholmssyndromet och syftar på att många i Kina lever med en idealbild av land, ledare och parti samtidigt som samma parti under Kulturrevolutinonen misshandlat deras föräldrar. Idealisering av makten blir ett sätt att förhålla sig när verklig förändring verkar fjärran. Som alltid när Ola Wong skriver är det intressant, aktuellt och läsvärt.

When I say no, I fell guilty av Manuel J. Smith (ISBN 978-0-553-26390-9) är bok om hur en hanterar knepiga situationer. Vad säger en till personen som alltid lånar pengar men aldrig betalar tillbaka? Hur får en andra att respektera det en säger? Hur ser en till att inte känna sig skyldig för att en inte (igen) ställer upp för andra? Boken är så där lite lagom spänstigt amerikansk men så pass gammal att en slipper dagens management-tugg.

Här talar en riktig psykolog om sina erfarenhet utifrån flera års handfast arbete i olika grupper och med olika människor. Smith erbjuder inga enkla lösningar men väl verktyg och metoder som kan göra det lättare att formulera, tydliggöra och stå för sina åsikter. Smiths utgångspunkt är “Du har rätt att själv bedöma och värdera ditt uppförande, dina tankar, dina känslor och att själv ta ansvar för konsekvenserna av detta” och det kan jag instämma i.

Nedkopplad av Susan Maushart (ISBN: 9789186815646) är en på sitt sätt omtumlande bok. Författaren bestämmer sig för att familjen ska koppla ner. Detta innebär ingen mobil, ingen dator, inget internet, ingen TV i hemmet. Däremot kan barnen använda datorn på biblioteket eller så för skolarbete. Läsaren för följa vad som händer i familjen under de nedkopplade månaderna.

Hur kan en sådan bok vara omskakande kanske ni undrar? Jo, för om det som  händer i och med familjen i nätets frånvaro är sanningsenligt skildrat så borde vi alla koppla ner här, nu och genast! Vi borde i alla fall sätta helt andra gränser för vårt eget och våra barns nätande! Läs boken, det kommer att påverka dig!

IMG_0636

Tre läsvärda faktaböcker

Lika eller olika?

Erich_Fromm_

Erich Fromm

Erich Fromm skriver att en av människans största rädslor är att vara ensam. Vi har olika sätt att hantera vår rädsla: ett av dem är konformitet. Konformitet innebär att vi gör som andra. Genom att vara lika andra så upplever vi gemenskap och blir mindre rädda.

Det här är något jag finner värt att begrunda. Visst är det så att människor gärna använder konformitet som ett sätt att minska sin rädsla (heja på ett visst lag, ha en viss sorts kläder etc.). Tyvärr är det ofta också så att en aktivt söker skillnader mellan människor för att förstärka känslan av samhörighet med andra. Sett på det sättet kan man säga att Fromm erbjuder oss en förklaring till fenomen som rasism och sexism: genom att särskilja den andra upplever jag att min konformitetsfaktor ökat och jag är blir mindre rädd (jag känner att vi här också kommer när René Girard men ber att få återkomma i den frågan).

Det är på något sätt sorgset detta: hellre fjärmar vi oss från våra medmänniskor för att känna samhörighet med en viss grupp än att närma oss just dessa medmänniskor och då få uppleva samhörighet.

För så är det ju: alla människor är lika oberoende av kön, etnicitet, kulturell eller social bakgrund. Vi äter, sover, hoppas, drömmer, vill våra närstående väl etc. Det borde vara lätt att leva efter detta …

Världens dåligaste språk

sprakPå listan böcker skrivna efter 1950 som trots detta är värda att läsa för jag upp “Världens dåligaste språk” av Fredrik Lindström (ISBN 91-7643-782-5).

Boken väcker flera intressanta frågor kring det talade och det skrivna språket. Lindström slår ett slag för det talade språkets betydelse för människans kulturella och intellektuella utveckling. Han för fram många goda argument för varför vi bör ha en mer positiv syn på det levande talspråket. Detta retar förmodligen galla på många “språkexperter” ute i stugor och lägenheter men jag låter mig övertalas.

En annan intressant lärdom är att alla rasister, nationalister etc. som vanligt har fel: människor är mer lika än en kan tro och människor påverkar och har påverkat varandra mer än en kan tänka sig. Vi ser det i saker som vilka vokaler vi använder, i vilken ordning olika grupper har satt namn på färger m.m.

En tredje poäng med boken är att den är stillsamt upplysande samtidigt som den, utan onödig blodspillan, vederlägger myter, missuppfattningar och missförstånd. Sådana lugnt resonerande böcker behövs i en värld där okunnighet och nyvidskepelse tillåts sprida sig alltmer.

En fjärde reflexion jag gör är att alla vi som arbetar med informations- och begreppsmodeller, taxonomier och antologier bör noga läsa sidorna 213 – 216. Kan en oförutsedd konsekvens av vårt idoga strukturarbete bli att vi alltmer sätter kartan före terrängen?

PS En liten ironi i anledning av det nyss sagda: när jag skrev in rubriken på posten ändra WordPress den till Världens dåsigaste språk 😉

Principia Mathematica

IMG_1941

Intressant bok på många plan

Nyligen avslutade jag ytterligare en klassiker: Naturvetenskapens matematiska principer av Isaac Newton.

Principia är intressant på så många olika sätt: som grundsten inom matematiken, hydrodynamiken, astronomin och många andra områden, som inblick i en annan tids tankevärld och som nyttig övning för den egna tanken.

Vi kan konstatera att så mycket kunskap och så många nya insikter har sällan presenterats så kompakt och pedagogiskt. Allt är kanske inte matematiskt stringent men Newton är i grund och botten experimentalist. Några exempel är några bevis om gränsvärden (bok 1, sektion 1), grunderna för hela differentialkalkylen som presenteras som en hjälpsats (sic!) (bok 2, sektion 2, hjälpsats 2) och inte tar upp mer än ca fyra och en halv sidor samt den eleganta introduktionen till hydrostatiken (bok 2, sektion 5).

Newtons monumentala förmåga bekrivs (möjligen avsiktligt men troligen inte) bäst av honom själv: “Men sedan jag först gripit mig an med ojämnheterna i månens rörelser och därpå övergått till lagarna och måtten för tyngden och andra krafter, till de banor som beskrivas av kroppar attraherade enligt givna lagar, till kropparnas inbördes rörelse, till kroppars rörelse i resisterande medier, till dessa mediers krafter, tätheter och rörelser, till kometernas banor och liknande problem, så ansåg jag mig böra uppskjuta utgivandet någon tid för att genomforska även detta och utgiva allt på en gång”. Så kan bara ett storartat intellekt sammanfatta sitt arbete!

När det gäller tidsdokument hänvisar jag till bok 3 som till stor del handlar om gravitationskraften och hur en bestämmer värdet på gravitationen. Det är fascinerande att läsa om alla experiment som olika forskare genomfört och som Newton elegant drar generella slutsatser ur. Newton har en förmåga att se det väsentliga i data av väldigt skiftande kvalitet.

För alla er som liksom Newton och undertecknade ser skönheten i experiment rekommenderar jag proposition XXXI i bok 2. Hör själva: “En träglob vägande 57 7/22 romerska uns med en diameter av 6 7/8 London-tum hängde jag upp med en tunn tråd från en tillräckligt fast krok”. Lockar inte detta till fortsatt läsning?

Avslutningsvis har Newton något att säga till dagens anhängare av nyvidskepelse och konspirationsteorier: “Man bör ej antaga flera orsaker till naturliga ting än som äro dels sanna och dels tillräckliga för deras förklarande”. Läs och begrunda alla ni som tror på chemtrails, är motståndare till vaccinationer eller att den globala uppvärmningen går över om en inte talar om den.

Hur som helst: Principia är väl värd att läsas. För extra stimulans rekommenderar jag läsaren att själva genomföra de bevis Newton ställer upp. Jag är inte så driven i geometriska metoder utan använda analytiska metoder i stället vilken blir en sort rekursiv hyllning!

Tack till pappa som gav mig böckerna för många år sedan och som lade grunden för mitt intresse för matematik och naturvetenskap!

PS Jag läste Principia i C.V.L. Charliers utsökta svenska översättning från 1927 i nyutgåva från 1985. Utgåvan verkar tyvärr vara svår att få tag på men det är väl värt att leta!