Valfrid Palmgren, foto från 1905

Den som nu möjligen får för sig att det var någon form av överdådig bankett för de besuttna kan slappna av. Arrangemanget bestod av fyra anföranden (mer om detta nedan) och därpå kaffe och sju sorters kakor (som visade sig vara åtta olika sorter). Kafferep har jag inte varit på på säkert 30 år så bara det var ju roligt.

Evenemanget förlänades extra glans i form av statsråden Billström och Kristersson samt landstingrådet Reinfeldt (till vilken även hörde en bister man i mörk kostym som höll sig diskret i bakgrunden).

För anförandena stod Maria som talade om ROT, RUT och hur dessa kan underlätta för kvinnors företagande, kommunalrådet Ebba Busch som talade på temat “We can do it – utan kvotering“, fil. dr. Anita Du Rietz som talade om kvinnligt företagande under 400 år utifrån ett nu pågående forskningsprojekt samt fil. dr. Ann-Marie Petersson som talade om moderata pionjärer.

Det hela vara mycket trevligt och lärorikt. Visste ni t.ex. att det var de moderata kvinnorna som bildade det första politiska kvinnoförbundet i Sverige? Visste ni att moderaten Valfrid Palmgren var en av de två första kvinnorna som blev invalda i stadsfullmäktige, samma år som kvinnor blev valbara, dvs. 1910? Visste ni att Hjalmar Branting ansåg att kvinnlig rösträtt kunde vänta? Så där kan jag förtsätta men läs hellre boken “Moderata pionjärer: Kvinnor i politiskt arbete 1900-2000“.

Så här långt var ju allt gott och väl men nu kommer en annan del av historien fram. Jag plägar ju nyttja Twitter då och då. Så gjorde jag även denna gång.

Roligt nog var det flera som “lyssnade” och ville kommentera (se här intill). Dock blev jag lite förvånad över de svar jag fick.

Jag började med att meddela ett intressant fakta. Det var faktiskt högerkvinnorna som bildade den första politiska föreningen för kvinnor i Sverige.

@TantCharlie tar tydligen illa vid sig av detta och försöker förringa (om man nu kan förringa fakta; de är ju vad de är) min tweet genom att framhålla att dessa kvinnor hade möjlighet “att göra annat än att uppfostra barn och bruka jord”. Jag vet inte riktigt vart @TantCharlie vill komma med detta påstående. Jag gjorde ingen värdering i mitt påstående och behöver således inte argumenteras mot.

Frågan är dock intressant och svaret är att alla hade inte utbildning, pengar, social status och tid. Cecilia Milow t.ex. var faderlös och modern försörjde sin fem barn som lärare i engelska. Stina Quint var bonddotter från Frillestads socken (alltså en av dem som @TantCharlie tror inte hade tid till annat). Jeanna Nilsson var prästdotter. Alltså inte bara idel ädel adel även om sådana förstås också fanns …

Och även om så vore: hade det gjort dessa kvinnors kamp för lika rösträtt, för bibliotek för barnen, för skola, utbildning och möjlighet till arbete mindre värd? Är det fel och fult om “rika” kvinnor “som hade tid att göra annat” utnyttjar detta till att göra det bättre för alla kvinnor?

Därpå inkommer @Chrishka med en RÄTTELSE. Rättelse till vad? Rättelsen följs upp med en (retorisk?) fråga om jag vet att alla var höger. Jag är ledsen men jag förstår inte alls vart dessa kommentarer leder. Ja, sannolikt startas förbundet för högerkvinnor av kvinnor som är höger. Jag känner mig något förvirrad …

Därefter påminner @cyrran om Kerstin Hesselgren som valdes in i första kammaren i Riksdagen 1921, dvs. samma år som Nelly Thüring, Agda Östlund, Elisabeth Tamm och Bertha Wellin väljs in i andra kammaren. Fem kvinnor från olika partier som förtjänar en egen post längre fram. Hur som helst en positiv tweet, tack!

Därpå återkommer @chrishka med en tweet om att jag fått “felaktig information”. I vilket avseende? Var det frågan om högerkvinnorna bildade det första kvinnoförbundet i Sverige? Var det att jag påpekade att inte alla kvinnor som var med då var rika? Var det att de inte alla var höger? Just då kände jag begränsningen i Twitters 140 tecken …

Hur som helst: Moderatkvinnorna var först, alla kvinnor som var engagerade i föreningen var inte rika (även om många säkert var det) och de var sannolikt alla högersinnande. @chriska hänvisar till en webbadress som saknar såväl källhänvisning som uppgift om vem som står bakom den. De fakta jag presenterar här kommer från boken jag redan nämnt och Wikipedia.

Uppriktigt sagt blir jag lite konfunderad av den här typen av samtal. Jag har inte gjort någon värdering. Jag har inte baktalat icke-moderata politiker. Tydligen var det känsligt ändå … Jag kommer återigen att tänka på Valter Lundells avhandling (se här).

Bloggar etiketter: debattinlägg, demokrati, historia

Närliggande poster:

1. Nobels fredspris till Obama? Nobels fredspris 2009 går till Barack Obama. Vad säger man...
2. Spridda intryck från Kina För en tid sedan var jag i Kina, närmare bestämt...
3. Kommunism, nazism och brott mot mänskligheten Den 29 juni 2011 fanns en intressant artikel på DN:s...

Related posts brought to you by Yet Another Related Posts Plugin.

Nej, den idag aktiva nazismen har inte lockat utan istället har man valt att backa dryga 70 år bakåt i tiden. Inget ont i det, rent principiellt. Det är viktigt med seriös historik forskning för att förstå samband och händelser men sådana har inte ambitionerna varit i dessa fall. Det har istället handlat om att (återigen) granska två specifika individers liv.

Tydligen en massmördare som inte skämmer ryktet!

Den ena som ådragit sig intresse är Walter Sommerlath som Kalla fakta gjort en serie program om. Såvitt jag kan se var Walter Sommerlath en tämligen ordinär tysk affärsman som agerade ungefär lika opportunistiskt som hundratals andra som var i samma situation. Hans historia är således vare sig mer intressant eller mer unik än hundratals andra liknande historier som finns att tillgå i den seriösa historielitteraturen. Walter Sommerlath är dessutom död och kan vare sig göra till eller från längre.

Det enda som överhuvudtaget gör Walter Sommerlath intressant är att han råkar vara far till Silvia Sommerlath, numera drottning av Sverige. Den som tror på arvssynden och vill göra barnen ansvariga för sina föräldrars handlingar kan möjligen se skäl att göra stora nyheter av Walter Sommerlaths liv. Historieforskning är det i alla fall inte.

Den andre som figurerat i pressen är Ingvar Kamprad. Ingvar Kamprad har redan tidigare konfronterats med sina sympatier för de nationella och nazitiska rörelserna och deras företrädare, bland andra Per Engdahl. Såvitt jag förstår har Ingvar Kamprad bett om ursäkt för sitt uppträdande i ungdomen vilket får anses vara en fördel i en tid när alltför få tar ansvar för sina handlingar.

Det faktum att Ingvar Kamprad framfört att Per Engdahl är en “stor människa” är, i min värld, olämpligt men behöver inte automatiskt gör Ingvar Kamprad till nymornad och aktiv nazist. Ingen torde kunna förneka att t.ex. Napoleon och Julius Caesar var stora människor men det gör oss inte nödvändigtvis till anhängare av deras politik eller metoder.

De här aktuella journalisterna är med andra ord vare sig historiker eller undersökande journalister utan helt enkelt på jakt efter kittlande rubriker för att locka de historielösa. Kanske är det en nödvändig del av arbetet, vad vet jag …

Jag vill dock inte vara småsint mot våra grävande journalister utan föreslår att de efter att ha sparkat på de döda och de som redan bett om ursäkt ger sig på dem som vare sig bett om förlåtelse eller hunnit dö och som därför kan stå till svars för sina åsikter och handlingar.

Varför inte konfrontera Lars Ohly och Jan Myrdal? Båda är i högsta grad levande, båda i högsta grad obotfärdiga (Ohly här och Myrdal här) och, icke minst, båda med fortsatt stort inflytande i den politiska och kulturella debatten!. Låt dem förklara sitt uttalade stöd till odemokratiska förtryckarregimer och massmördare. Det är två personer som det faktiskt skulle finnas mening i att konfrontera på riktigt!

Om man anser att Auschwitz skugga faller över Walter Sommerlath och Ingvar Kamprad så kan man utan tvekan konstatera att blodet från Katyn, Lubjanka, S-21 och laogai rinner mellan fingrarna på Ohly och Myrdal och deras kamrater!

För övrigt tycker jag att Erik Helmerson resonerar klokt i DN.

Bloggar etiketter: historia

Närliggande poster:

1. Vad menar IT- & Telekomföretagen egentligen? Knappt har regeringens handlingsplan för e-förvaltning publicerats förrän IT&Telekomföretagen skär...
2. Vem är du på jobbet? Olika personlighetstyper pratar man ju om i alla möjliga sammanhang....
3. Den sociala webben #5: Vem använder den? En rolig sak med USA är att det finns en...

Related posts brought to you by Yet Another Related Posts Plugin.

Den vinklingen i kulturen gör att alla känner till i alla fall film-versionen av den onde nazisten och detta färgar förstås helhetsbilden.

Vi är med andra ord tillbaka till att vi behöver öka kunskapen om 1900-talets historia och förståelsen för vilka hot som finns mot demokratin. Det är oklokt att bygga vår världsbild på Hollywoods estetik och dramaturgi …

Bloggar etiketter: demokrati, historia

Närliggande poster:

1. Kommunism, nazism och brott mot mänskligheten Den 29 juni 2011 fanns en intressant artikel på DN:s...
2. Dikten och verkligheten: Nobelpris till presidenten Bild på Prez Rickard, dock ej från Sandman ... Det...
3. Bra introduktion till filtrering på nätet Jag har i julhelgen hunnit med att läsa både ett...

Related posts brought to you by Yet Another Related Posts Plugin.

Inledningsvis kan jag konstatera ett det på en metanivå är intressant att man i en sådan här artikel behöver inleda med att ägna en halv spaltlängd åt att beskriva brottens art och omfattning. Det visar att man i Sverige idag inte kan räkna med att den genomsnittlige läsaren av DN:s ledarsida ens vet om att den stora terrorn skördade 100.000-tals liv, att kollektiviseringen drev miljoner, fram för allt i Ukraina, i döden etc.

En liknande introduktion skulle inte behövas i en artikeln om nazismen eftersom allt vet att “Hitler dödade 6 miljoner judar”. Detta är ju rent historiskt ett otillräckligt påpekande men det uttrycker, om än slarvigt, en sorts allmän kännedom om vad som hände.

Här har vi alltså det första problemet: bristande kunskap om den historiska verkligheten. Här har Forum för levande historia gjort en viktig, om än ej helt oemotsagd, insats med sin skrift “Brott mot mänskligheten under kommunistiska regimer” och sin webbplats om kommunismens brott. För den som vill ha lite tyngre, men oerhört intressant och skrämmande, läsning rekommenderar jag ”Kommunismens svarta bok” av Stéphane Courtois (red.), ISBN 91-7588-229-9.

Det andra problemet som ofta aktualiseras i detta sammanhang är viljan hos många att “mäta” ondska. Det är ju fullkomligt orimligt att förringa morden i Katyn, lägren i Sibiren etc. med argument som att Treblinka var ett “institutionaliserat mord” (var inte Gulag också en del av staten?) och att Hitler hade som mål att utplåna icke-önskvärda grupper men att det i Stalins fall “bara” var en konsekvens av en samhällsförändring? Det ena kan inte ursäkta det andra. Sanningen är förstås att det i bägge fallen har begåtts övergrepp som överträffar det mesta som hänt i historien. Frågan borde inte vara hur vi väger och mäter ondska utan att förstå hur vi ska omöjliggöra dylika händelser i framtiden.

Inom parentes kan jag nämna att det finns en intressant debatt om människors upplevelse av ondska som bland annat framhåller att ingen ser sig själv som ond (jag vill minnas att fråga behandlas i Platons Protagoras). Utifrån detta blir det ju helt meningslöst att prata om vem som är mest ond eftersom de vi vill gå i debatt med inte anser sig vara onda. Moraliska kategorier kan vara nog så intressanta men kanske inte fullt så användbara i en praktisk, politisk verklighet. För en analys av frågan i relation till Hitler och nazismen se “Explaining Hitler” av Ron Rosenbaum, sid. 209 ff (ISBN 0-333-73457-2).

Helmersson pekar också på en ny avhandling av Valter Lundell: “Den goda tanken och den onda erfarenheten” (pdf). Om det inte var så allvarligt skulle det nästan vara komiskt att se hur “Filip”, “Fredrik” och “Leif-Erik” vrider sig för att rädda något av kommunismens rykte (sid. 101 ff och 107 ff). Det är patetiskt och nästan i klass med Gunnar Myrdals krumbukter i samband med utställningen Middag med Pol Pot.

Erik Helmersson framhåller att den av Lundell framförda tanken att kommunismen på något sätt blivit mer av en livsåskådning för sina anhängare kan förklara den uppenbara svårigheten att ta till sig kommunismens brott.

Kanske är det en förklaring. Jag tror dock att ren okunskap är en viktigt komponent. En tredje komponent är att vi i Sverige helt saknar en bred filosofisk debatt om vilket samhälle vi vill ha. Våra politiker är för upptagna med att sköta den löpande verksamheten och på den filosofiska läktaren är det tomt, kanske med undantag av Johan Norberg och Göran Greider.

Bloggar etiketter: demokrati, historia

Närliggande poster:

1. En sak till om kommunism och nazism … Jag kom på en sak till: det är segrarna som...
2. Rätt taktik mot zombies? Denna fredag bjuder jag på något lite extra: en interaktiv...
3. Den historielösa vänstern och Sverigedemokraterna I går tågade engagerade medborgare från Sergels torg till Mynttorget...

Related posts brought to you by Yet Another Related Posts Plugin.

Mycket folk men inte så många

Ett av mina första intryck var att det var mindre trångt än jag hade väntat mig på gator och i tunnelbanan. Nu var det inte mycket värre än i Stockholm en vanlig arbetsdag runt rusningstid. En annan observation kopplad till trafiken var att uppskattningsvis 90% av alla mopeder (och det finns många mopeder i Peking) verkade gå på el och inte på bensin. Det var med andra ord tämligen tyst på Pekings gator (förutom ett ibland frekvent tutande). Jag fick också höra att man kan få en ersättning från staden om man byter ut sin gamla bil mot en ny och mer miljövänlig variant. Det har tydligen effekt för smogen var inte alltför illa alla dagar

Vad gäller tunnelbanan så är det ett nöje att fara fram i Pekings underjord. Tunnelbanan är ren, den är i tid, den är modern, det är lätt att se var man är och hur man ska göra för att komma dit man ska. All information går ut på mandarin och engelska! Det var en besvikelse att återkomma till linje 15 mellan Tekniska högskolan och Slussen … Stockholms tunnelbana känns sjaskig och sliten, ja rent av primitiv (till exempel de bedrövliga informationssystemen).

Till intrycket bidrar inte minst det stjärnnät som finns i Stockholm och som gör det lätt att åka till T-centralen men svårt att åka från A till B … I Peking är tunnelbanenätet mer av ett rutnät med kompletterande “ringlinjer”. Det gör att man lätt tar sig dit man ska. Tydligen ska Peking fördubbla tunnelbanans sträckning under kommande år. Man får hoppas att herr “Nej-till-tunnbelbana” Wennerholm läser in sig på vad man gör i Peking. Dessutom skulle jag inte ha något emot att betala 2 kr per resa oavsett vart resan går …

Betrodd civil tjänstman

Nästa intryck handlar mer om Kinas historia. Jag har sällan sett så många intressanta historiska platser som i Peking. Muren förstås men Förbjudna staden, Sommarpalatset och Himmelens tempel är minst lika fascinerande platser. De ger också en bild av vilket mäktigt land Kina var ända fram till landet gick in i sin mer eller mindre självvalda isolering i slutet på 1500-talet.

Samtidigt så märker man efter ett tag att de konstnärliga uttrycken, åtminstone vad gäller byggnader och platser förändras föga. Jag kunde inte på samma sätt avläsa “årsringar” i de tempel och palats jag besökte i Kina som jag kan göra i till exempel svenska kyrkor. Kanske beror detta på att så mycket förstörts under årens lopp och restaurerats till ungefär samma tid. Kanske beror det på att jag är bättre på att skilja barock från empire än motsvarande kinesiska stilar …

Man kan också fundera kring om hur de attityder som finns i ett land påverkar den historiska utvecklingen. Till exempel hade civilia ämbetsmän högre rang än militärer i det gamla Kina. Det har jag svårt att tro att en medeltida härskare i Europa skulle hålla för en klok prioritering. När man sedan får se den paviljong dit kejsaren drog sig undan för att i ensamhet göra tuschmålningar så väcks andra tankar om maktens förhållningssätt i politiska och filosofiska frågor.

Kväll vid Wudaokou

Min tredje observation handlar om den ekonomiska utvecklingen. Det är ju alldeles uppenbart att det sker en mycket snabb förändring i Peking just nu. Det byggs överallt, alla de vanliga varumärkena öppnar butiker i vart och varannat gatuhörn. Waynes, H&M, ni förstår …

Denna utveckling är naturligtvis viktig för oss alla, vare sig vi är konsumenter eller producenter eller bara intresserade av vad som kommer att hända i vår del av världen. Enligt en analys från Euromonitor International kommer Kinas medelklass att växa till ca 700 miljoner personer inom mindre än 10 år.

Någon jag talade med berättade att Kina stod för ca 40% av världsekonomin under medeltiden. “De har bara varit inne i en 300-årig lågkonjunktur” som denna min sagesman uttryckte saken. Den som inte tror att detta kommer att påverka hela världen på ett eller annat sätt är rent ut sagt naiv.

Internet har man också i Kina men inte riktigt på samma sätt som i Väst. Jag kunde t.ex. inte komma åt Facebook, Twitter, Youtube eller Dropbox. Anledningen till detta är förstås politisk och man kan framhålla ett antal principiella invändningar mot att Kinas medborgare på detta sätt är utestängda från resten av Internet.

Drakmuren i Beihai-parken

Frågan har dock en annan dimension. Tänk så här: du är en 16-årig kines som bara talar mandarin. Du går ut på Internet när du besöker släktingar i Sverige och upptäcker att alla de nämnda tjänsterna är på engelska, i alla fall i huvudsak. De är med andra ord inte så intressanta för dig. Nej, då är det bättre med Kinas eget Facebook Renren, deras eget Twitter Weibo eller deras eget Youtube Youku.

Alla dessa tjänster är på det hela taget lika stora som sina västerländska motsvarigheter så den kinesiska ynglingen upplever inte någon direkt begränsning; han når ju också sina vänner, kan följa sina lokala politikers tweets och titta på 1000-tals filmer. Med andra ord skulle du förmodligen använda dessa tjänster även om de västerländska var tillgängliga …

Detta är inte en ursäkt för ett låst Internet men handen på hjärtat: vet du vilka filter ditt land eller din operatör använder för att styra ditt användande av Internet (läs gärna denna post igen)?

Renovering i hutongerna

Den fjärde frågan är hur står det till med den politiska utvecklingen i Kina? Frågan är förstås viktigt och aktuell. Jag blev faktiskt direkt kritiserad av en kollega efter hemkomsten för att jag alls åkt till Kina

Förste sonen har sagt att han märker att han inte känner sig lika fri i Kina som hemma. Och då ska man komma ihåg att västerlänningar har det bra mycket enklare och friare än kineserna själva.

Även om Kina formellt har ett antal partier så styrs landet i praktiken av ett parti, Kinas kommunistiska parti. Partiet har ju medvetet satsat på ekonomiska reformer men uteslutit politiska sådan under senare år. Hur upplever man saken i Kina?

Jag baserar mitt resonemang på vad jag under en dryg vecka läste i China Daily. Jag slogs av hur komplicerat förhållande partiet har till olika typer av reformer. Man kan till exempel läsa om hur lokala politiker och polisen uppmuntras att använda Weibo för att komma närmare medborgarna. Man kan också se hur allvarligt staten tar på händelser där medborgarna drabbas av dålig mat eller bristande sjukvård. Om revolterna i Arabvärlden är det däremot helt tyst …

Motsägelsefullt? Inte alls, det gäller att hålla medborgarna nöjda och vad kan vara viktigare än vård, omsorg och skola (och mat)? Här sparas det inte på öppenhet, självkritik och krav på reformer. Det bedrivs även reformer på andra områden: antalet brott som leder till dödstraff minskade nyligen från 68 till 55. Bland de brott som numera inte leder till ett skott i nacken finns bland annat ekonomiska brott som traditionellt bedöms hårt i kommunistisk rättsskipning. Och som man kunde läsa i tidningen: det är inte bara Kina som tillämpar dödstraff, det gör även “Iran, Irak och USA”. Valet av sällskap för USA är naturligtvis ingen slump utan tvärtom ett välavvägt nålstick …

Man kan också läsa vad landets president Hu Jintao sade i sitt tal i samband med att Tsinghua universitet fyllde 100 år. Hu betonar att akademisk framgång går hand i hand med personlig utveckling och ett innovativt tankesätt. Om inte redan denna formulering känns som sprängstoff fortsätter Hu med att framhålla att studenterna måste bevara sin individualitet genom att tänka självständigt. Detta är inga ord sagda i obetänksamhet; Kinas president talar för flera tusen lyssnare i Folkets stora hall i samband med 100-årsjubiléet för ett av Kinas mest kända universitet. Nej, Hu vet vad han säger.

Slutsatsen måste bli att Kina är ett land stadd i snabb ekonomisk och kulturell utveckling. Ledningen vet att sådan utveckling måste följas av en politisk utveckling mot mer öppenhet. Samtidigt är Kina ett enormt land med stora utmaningar och stora spänningar. Det gäller därför att vrida på rätt ventiler i rätt ordning för att undvika övertryck och en möjlig explosion.

Min slutsats när det gäller Kina är att det gäller att inta en tydlig principiell ståndpunkt i fråga om mänskliga rättigheter, öppenhet och demokrati samtidigt som det gäller att agera pragmatiskt och bidra i den utveckling som pågår.

Bloggar etiketter: demokrati, historia, resor, skolan

Närliggande poster:

1. “Oj, titta en kines!” – om två svenska böcker om Kina Här kommer en något ovanlig post här på min blogg....
2. Juan i Kina Boken ”Juan i Kina” av Eric Linklater (översättning av Frans...
3. Zombies och troll från Nollywood Även om vi som roar oss med att frossa i...

Related posts brought to you by Yet Another Related Posts Plugin.

Boken avhandlar en intressant och för mig tidigare tämligen okänd del av historien: idépåverkan mellan den klassiska, framför allt grekiska, kulturen och den tidiga kristendomen. Påverkan framstår som tämligen uppenbar när man tänker på att den grekiska kulturen var väl etablerad bland de helleniserade judarna som tidigit kom att påverka de äldsta kristna.

Inom tale- och skrivkonsten kom kyrkan att uppta ett flertal stilelement från den grekiska litterära prosan medan kyrkans poesi behöll en starkare påverkan av den judiska hymnpoesin (jämför t.ex. Psaltaren).

Inom vetenskaperna framstår påverkan som mer skiftande. Inledningsvis under 100- och 200-talet infogar kyrkan utan större problem den tillgänliga vetenskapliga materian. Under 300-talet däremot sker en viss åstramning. En detalj i sammanhanget är att den tidiga kristna kyrkan med kraft avvisade astrologin, av vetenskapliga men framför allt religiösa skäl (planeternas inflytande står i direkt konflikt med tanken om valet mellan gott och ont).

Boken är inte helt lättillgänglig eftersom den förutsätter en hel del förkunskaper hos läsaren (man får tänka sig att publiken vid föredragen var väl insatta i grunderna inom området). Icke desto mindre är boken intressant för alla som är intresserade av historia och/eller vetenskap!

Bloggar etiketter: böcker, historia, recension

Närliggande poster:

1. Den siste greken Det är inte ofta jag slutar läsa en bok mitti...
2. Den historielösa vänstern och Sverigedemokraterna I går tågade engagerade medborgare från Sergels torg till Mynttorget...
3. Den amerikanska mardrömmen Jag har nyligen läst “Den amerikanske mardrömmen” av Susan Faludi...

Related posts brought to you by Yet Another Related Posts Plugin.

Boken består av ett stort antal essäer om medicinska och kulturhistoriska fenomen. Essäerna kännetecknas av djup kunskap och, i de kapitel som handlar om enskilda människoöden, av medkänsla och empati.

Detta gör att boken på ett utmärkt sätt illustrerar hur ett nyktert naturvetenskapligt synsätt på intet vis går emot, utan fastmer, och oftare, förstärker det som ibland kallas “mänskliga värden”. Saken är ju så enkel som att kunskap är grunden för förståelse och förståelse är grunden för acceptans och acceptans är grunden för vänskap och kärlek.

Se där en stadig lans dragen för mer naturvetenskaplig utbildning i skolan!

Essäerna kan indelas i ett antal huvudkategorier:

• vidräkningar med vanföreställningar och vidskepelser
• förklaringar till okända sjukdomar
• historiska betraktelser samt
• redogörelser för enskilda levnadsöden

Till den första kategorin hör bland annat texten om människokroppens självförbränning; ett fenomen som Bondesson på ett övertygande sätt ger en naturlig förklaring.

Till den andra kategorin hör en essä om den s.k. lussjukan. Detta var en ytterst otrevlig historia där bölder uppstod på huden vilka, om man öppnade dem, släppte ut en ström av insekter. Sedan gammalt har man ansett denna sjukdom vara ett straff från ovan (se t.ex. Apostlagärningarna 12:23) och därmed obotlig. Bondesson städar med kraft bort allt som inte håller för vetenskaplig prövning och kommer till slutsatsen att lussjukan förvisso existerat och att av de hundratals fall som finns omnämnde så är bara ett fyrtiotal äkta fall av lussjukan. De allra flesta överlevde dessutom sin sjukdom.

Foto av Julia Pastrana

Vart lussjukan tagit vägen är en intressant fråga. Bondesson spekulerar i att den hade sitt upphov i en särskild lussort som inte överlevde nyare tiders framsteg inom hygien och levnadsstandard. Låt oss hoppas att så är fallet!

Till den tredje kategorin hör en delvis komisk skildring av två engelska kvacksalvare på 1700-talet: James Graham och Dr Katterfelto. Graham var en skojare men, som så ofta är fallet, även inom vissa områden före sin tid. Han vågade bland annat prata öppet om äktenskapliga och sexuella problem och propagerade för renlighet och frisk luft. Mest känd är Graham möjligen för sin “Himmelska säng” som var försedd med kupol, speglar, statyer, inbyggd orgel, “electrical fire” samt kraftiga magneter. Uppåt 500 guineas kunde det kosta att hyra sängen för en natt men då garanterade Graham att avlade barn skulle bli friska och välskapta.

Dr Katterfelto var av något annorlunda ull. Han kombinerade brist på verklig kunskap med spektakulära föreställningar som blandade trolleri och den senaste tekniken. Hans svarta katter fick med andra ord dela scen med hans mikroskop. Hans specialitet var ett influensavaccin som nådde stora framgångar. När empidemin avklingade följde Katterfeltos berömmelse med. Till slut fick han fly London för att undkomma sina fodringsägare.

Julia Pastranas mumie

Till den fjärde kategorin hör historien om Julia Pastrana. Det är en sorglig historia om hur människor kan bli utnyttjade. Dessutom en historia med anknytning till Sverige och Norge.

Julia Pastrana föddes troligen på 1830-talet i Mexiko. Julia led av kongenital hypertrichos som leder till öka behåring över hela kroppen och särskilt i ansiktet. Vidare led hon sannolikt av gingival hyperplasi, dvs. förstorade käkar. Detta gav Julia det apliknande utseende som skulle bli hennes öde.

I korthet upptäcktes Julia av en Mr Rates som tog med Julia till USA för att där uppvisa henne för pengar (ett fenomen som jag ska be att få återkomma till i en annan post). Julia lärde sig snart sjunga, dansa samt skriva och tala på tre språk. Hon beskrevs allmänt som en mjuk, vänlig, varm och omtänksam person.

Julia uppvisas som kuriositet både för en bredare publik och för en trängre krets av naturvetenskapsmän. De senare misslyckas i allt väsentligt att beskriva hennes tillstånd; vissa anser henne till och med vara mer apa än människa …

Ungefär här dyker Theodore Lent upp. Han ser Julias potential som artist och kittlande sensation. Lent och Julia reser runt i Europa och gör stor succé. Lent är dock mån om sin “skatt” och ser till att knyta henne till sig än hårdare genom att gifta sig med henne. Snart blir Julia gravid. I samband med förlossningen dör hennes son (som också är behårad) och Julia avlider några dagar senare.

Det är nu historien tar en smutsig vändning. Lent låter nämligen stoppa upp sin före detta fru och sin son och fortsätter sitt turnerande genom Europa. Han gifter snart om sig med en annan behårad dam som presenteras som Julias syster. Frun har tydligen inget emot att uppträda tillsammans med sin företrädares mumie … Efter några år tas Lent in på mentalsjukhus. Fru Lent flyttar till Tyskland och gifter sedermera om sig. Men för Julia finns ingen ro …

Julias mumie säljs under kommande åren flera gånger. Till slut hamnar Julia och sonen i Oslo. Under Andra världskriget förs mumierna till Sverige tillsammans med en last vaxfigurer som ska smältas ner och användas som ljus. Mumien släpas därefter omkring i Sverige och Norge, i allt mer sargat skick, ända fram till 1973! Därefter får mumierna tillfälligt vila. Vilan störs dock av ett inbrott 1976 som leder till att barnamumien förstörs. Vid ett nytt inbrott 1979 stjäls Julia.

Mumien hittas kort däreter, i än mer skadat skick, och förs till Rettsmedisinskt Institutt i Oslo där Julia vilar än idag. Ett kort liv, ett stort öde, en lång resa hade fått sitt slut.

Läs gärna Bondessons bok. Alla essäer är tänkvärda men historien om Julia Pastrana och hennes son ger djupa insikter i mänskligt beteende men också i den storhet som kan rymmas i en enskild individ som av naturen drabbats av en svår sjukdom. Julia Pastranas liv rör och berör.

Bloggar etiketter: böcker, historia, recension

Närliggande poster:

1. The Metamorphosis Franz Kafka Boken “The Metamorphosis” (Förvandlingen, Die Verwandlung) av Franz...
2. Vilda västern – legend och verklighet The Dodge City Peace Commission, juni 1883 Boken “Vilda västern...
3. He who gets slapped Lon Chaney (liggande) som HE Filmen “He who gets slapped”...

Related posts brought to you by Yet Another Related Posts Plugin.

• särskild vikt läggs vid svenska, främmande språk och naturvetenskap
• första främmande språk från årskurs 2
• ordentligt med tid läggs på fysisk och praktisk utveckling
• gymnastiken omfattar minst 4 timmar per vecka
• all religionsundervisning är frivillig
• hälsolära ingår
• högst 15 elever per klass
• intensivläsning istället för lektioner för att inte splittra undervisningen
• eget observatorium
• aktivt kulturliv med årligen återkommande teaterföreställning på någon av Stockholms scener
• framträdande kulturpersonligheter i lärarkåren

Vad tycker ni om det? Låter modernt och genomtänkt, eller hur? Skulle era barn trivas här tror ni?

Tro det eller ej men det är de tankar som låg till grund för bildandet av Djursholms samskola i januari 1911. En del saker var faktiskt bättre förr!

Erik-Axel Karlfeldt var lärare i Samskolan under två år.

Bloggar etiketter: historia, skolan

Närliggande poster:

1. Dag 7 med #merkateder – omsorg eller skola och riksmöte Även idag, helgen till trots, har det varit en relativt...
2. Det åldriga slottet ruvar Nyligen var jag på årsmöte i Föreningen Gamla djursholmare, en...
3. Lite mycket eller mycket lite? Ett glas med mycket lite eller möjligen lite mycket vatten...

Related posts brought to you by Yet Another Related Posts Plugin.

En del av en av de kinesiska murarna

För en vecka sedan skrev jag om utställningen Vita lögner på Medelhavsmuseet här på bloggen. Man kunde ju tycka att en upplevelse av att bli imponerad och besviken i samma andetag skulle räcka per månad. Icke så!

Jag  läste nyss en bok om det som brukar kallas den kinesiska muren. Det visar sig att frågan, igen, var mer fantastisk och mer komplicerad än jag visste.

Till att börja med finns det inte en kinesisk mur utan flera dussin. För det andra började den första muren att byggas ca 500 år före Kristus, dvs. ca 300 före Qin Shi Huangdi började bygga den stora mur som bl.a. Dag Vag besjungit utifrån en text av Evert Taube. För det tredje byggdes murarna inte enbart för att utestänga mongolerna utan av många olika skäl, militära, politiska och ekonomiska!

Man kan inte undgå att imponeras av verklighetens mångfald och komplexitet

Bloggar etiketter: historia

Närliggande poster:

1. Kinesiska tänkare Boken “Kinesiska tänkare” i urval av Alf Henriksson och Hwang...
2. Sociala medier-utmattning Ni som brukar följa mig här på min blogg eller...
3. En modern skola? Jag sitter just och läser om en skola som har...

Related posts brought to you by Yet Another Related Posts Plugin.

Jag blev fantastiskt imponerad av de antika statyerna som förvandlats från vita, på många sätt, anonyma konstverk till levande bilder från en dynamisk historia. Det hela var ju så uppenbart: egyptiernas konstverk har vi alltid sett som färggranna eller i alla fall färglagda. På samma sätt med historisk bildkonst från Sydamerika, Indien, Kina etc. Varför skulle just greker och romare välja att se världen inte ens i svart-vitt utan bara i vitt?

Det är här besvikelsen kommer in. Saken är den att man känt till, åtminstone sedan början av 1800-talet, att statyerna var målade. Varför har vi inte fått veta tidigare? Jag har läst en hel del historia, även åt det semi-seriösa slaget, men aldrig har jag hört detta. På utställningen framgår också några skäl för detta. Man ville se den grekisk-romerska antiken som ett tydligt trendbrott, en ursprunglig europeisk kulturyttring. Bäst därför att dölja banden till andra tider och platser …

Och det är ju sant: tänk om en färganalys av statyerna visat att Pallas Athena varit svart?

Passa nu på att besöka utställningen! Det är väl värd ett besök!

I

Bloggar etiketter: historia

Närliggande poster:

1. Den siste greken Det är inte ofta jag slutar läsa en bok mitti...
2. Fornkyrkan och den grekiska bildningen Nyligen lästa jag Albert Wifstrands bok “Fornkyrkan och den grekiska...
3. Middag med Pol Pot Forum för levande historia kommer att göra en utställning som...

Related posts brought to you by Yet Another Related Posts Plugin.