Tag Archives: manga

Fyra samuraj-manga

För snart ett år sedan skrev jag om Shigurui, en japansk manga som handlar om två samurajer och i formen påminner om ett antikt drama. Det handlar med andra ord om stolhet, ära och ond bråd död. Shigurui är oerhört detaljerad och en på många sätt imponerande historia.

cover-2

Zusun – en manhwa

Nu har jag botaniserat vidare bland manga med samurajer och hitta fyra andra, sinsemellan väldigt olika historier.

Den första heter Zusun och är en manhwa från Korea. Handlingen är rätt konventionell med strider mellan tre olika klaner och en ung samuraj som blir förälskad i dottern till en av de andra klanernas hövding. Det finns i och för sig ett magiskt svärd och en demon också men likväl är handlingen kort och standardmässig. Det som gör Zusun intressant är i stället teckningarna som (åtminstone delvis) är väldigt vackra med svepande linjer som visar kraft och snabbhet, allt i en teknik som påminner om akvareller. Zusun utnyttjar också olika former på teckningar och tillhör, liksom Annarasumanara, de serier som med fördel läses i liggande format på en iPad. Upplevelsen blir närmast som en film.

Zatiochi – den blinde samurajen

Nästa manga är Zatoichi, en one shot som bygger på en serie filmer och TV-serier som handlar om en samuraj som förlorat sin syn och nu försörjer sig som massör (en inte ovanlig syssla för blinda i både Japan och Kina i historisk tid). Mangans Zatoichi vill helst slippa dra sitt svärd men hans medkänsla med andra, främst kvinnor och barn, leder honom in i situationer där han tvingas till strid. Mangan är, tycker jag nog, ganska slarvigt tecknad. Berättelserna (det är två olika fristående berättelser i den volym jag har tillgång till) är tämligen rakt på sak med ett gäng skurkar som terroriserar kvinnor, barn och gamla varpå Zatoichi först försöker lösa situationen utan våld dock utan framgång.

En intressant vinkel i historierna är att bägge innehåller en liten pojke som Zatoichi inte vill ska se på honom som en stridande hjälte eftersom det skulle kunna leda in pojkarna på svärdets väg. Hur väl han lyckas med detta får ni ta reda på själva!

Den tredje mangan i dagens lista är på många sätt en av de märkligaste serier jag läst. Den heter Takemitsu Zamurai och det som gör mangan speciell är teckningsstilen. Möjligen låter det lite underligt men det jag kommer att tänka på när jag läser Takemitus Zamuarai är tyska expressionistiska filmer som t.ex. Das Kabinett des Dr. Caligari eller Der Golem, wie er in die Welt kam. Alla perspektiv är nämligen förskjutna, husen lutar, gatorna vindlar sig fram och skuggorna är viktiga. Till att börja med tyckte jag att det var svårt att läsa Takemitsu Zamurai, så annorlunda var den, men efter ett tag sugs man in i bilderna och handlingen till så stor grad att det är svårt att sluta läsa.

cover-1

Takemitsu Zamurai – en märklig manga

Vad handlar då Takemitsu Zamuari om? Det vore faktiskt lite att förstöra läsupplevelse att berätta mer än bara några övergripande drag. Det verkar till att börja med knappast ens finnas en handling men allt eftersom historien utvecklar sig knyts tunna trådar samman till ett sammanhang och en förklaring till allt det som hänt.

Här räcker det kanske att säga att mangan handlar om en samuraj, Souichirou, som lämnat ifrån sig sitt svärd. Istället beväpnar han sig med en bambustav. Souichirou flyttar in i ett bostadsområde och blir snart en populär lärare för traktens barn.

Frågan kvarstår dock: vem är Souichirou? Varför har han lämnat ifrån sig sitt svärd? Var kommer han ifrån? Saken kompliceras när Kikuchi, en skoningslös mördare, börjar leta efter Souichirou. Dock är inte allt som det verkar …

Läs gärna Takemitsu Zamurai. Det är en magisk manga och för att vara en samuraj-manga innehåller den ganska måttligt med blodiga strider.

cover

Yamada Asaemon – skarprättare

Dagens fjärde manga är Samurai Executioner som är en fantastisk skapelse. Historierna (varje kapitel är en avslutad historia) handlar om Yamada Asaemon som är skarprättare i Edo på, gissar jag, 1600-talet. Mangan är oerhört skickligt tecknad och seriens två skapare har vinnlagt sig om att göra miljöer, personer och händelser så historiskt korrekta som möjligt.

Varje berättelse är inte bara spännande, vissa är lika spännande som en välskriven deckare, utan också i bästa möjliga mening moralisk. De flesta berättelserna handlar om personer som står på knä framför Kubikiri Asa och väntar på att bladet ska falla. I detta ögonblick kan de berätta sitt livs historia utan reservationer och utan skam. Genom att berätta allt får deras liv mening också när det inte längre finns något liv att se fram emot.

Mangan börjar med ganska allvarliga och våldsamma berättelser. In mot mitten av mangan dyker dock den vänlige och trofaste Kasajiro upp. Kasajiro är en polis som löser många kniviga fall och det med hjälp av en oväntad följeslagare. Rent allmänt blir berättelserna i Samurai Executioner mer varma längre fram även om många personer fortfarande hamnar vid Yamada Asaemons blad …

Fyra mangar, fyra olika berättelser, tekniker, stilar. Jag rekommenderar den som är nyfiken på manga, på Japan och på Edo-perioden att läsa åtminstone de tre senare mangorna. Alla är väl värda den nyfikne läsarens uppmärksamhet!

Rosario+Vampire

Manga delas, som vi tidigare konstaterat , in i ett flertal olika genrer. Rosario+Vampire kan således klassificeras som Action, Anime, Ecchi, Harem, School Life, Shounen och Supernatural. Kategorin Harem är föremålet för dagens betraktelse.

För många av oss ger ordet harem en bild av en överdådig palatsmiljö där ett antal kvinnor samlats till härskarens förnöjelse. Även om just denna bild väl aldrig var sann utan mer ett utryck för en giftig blandning av västerländsk romantik och kolonialism så kan man undra vilken typ av manga som finns i kategorin.

Typiskt för harem-manga är att huvudpersonerna består av en pojke/man och ett flertal flickor/kvinnor. Det finns förstås också andra typer av harem-manga: de med en kvinnlig huvudroll omgiven av män, yuri, yaoi etc.

Ruby, Yukari, Moka, Kurono och Mizore

I Rosario+Vampire har den manliga huvudrollen mer eller mindre komplicerade relationer till de olika kvinnliga huvudrollerna. Detta är inte otypiskt för harem-manga. Berättelserna börjar ofta med vänskapsrelationer där de olika rollerna i gruppen introduceras en efter en samtidigt som relationerna utvecklas och fördjupas mellan alla huvudpersonerna.

Hur ska man då tolka gernren harem-manga? Jag har, som den uppmärksamme läsaren noterat, en tendens att göra kanske överanalytiska och välvilliga tolkningar av de manga jag läser men här är likväl mina tankar.

Jag anser att de allra flesta harem-manga, och inte minst Vampire+Rosario, handlar om att vi ofta söker många olika personligheter i våra allra närmaste relationer. Vi vill ha en partnerrelation som kännetecknas av vänskap, passion, spänning, trygghet, familj, äventyr, … Ni förstår vad jag menar. Alla dessa egenskaper kan (oftast) inte rymmas inom en enda människa och det är just detta som harem-manga problematiserar.

I Rosario+Vampire träffar Tsukune Aono Moka Akashiya och vänskap uppstår. Snart tillstöter fyra andra flickor: Kurono Kurumu, Yukari Sendo, Rubi Tojo och Mizore Shirayuki. De har alla olika personligheter men förenas i sin vänskap/kärlek till Tsukune.

Poängen är att man bör läsa detta inte som fem olika flickor och en pojke utan som fem olika aspekter på en (i detta fall kvinnlig) partner. Saken kompliceras vidare av att Moka har en “yttre” och en “inre” personlighet. Vem som kommer till tals styrs av Mokas krucifixhalsband. Tsukune måste alltså även förhålla sig till den yttre Moka som är väldigt skolflicksmässig och den inre, kraftfullare och mer vuxna Moka.

En harem-manga som Rosario+Vampire problematiserar således frågan om våra relation, vad vill vi ha och vad kan vi (rimligen) få? Rosario+Vampire handlar också om att utvecklas från barn till vuxen där den inre Moka är den vuxna och den yttre Moka barnet. Vad är det Tsukune söker i sin framtida relation? Kan Tsukune utvecklas så att den inre och yttre Moka kan förenas i en? Kan Tsukune förlika sig med tanken på att livet kräver att man väljer och väljer bort?

Sett på detta vis kan en manga som Rosario+Vampire ses som både nyttig och lärorik läsning!

Jag medger att detta är en mer positiv tolking av haremmanga än den som finns på t.ex. Wikipedia men jag tycker att jag har en poäng 🙂 Dessutom jobbar jag hårt på att bli en glad gubbe!

Annarasumanara – tror du på magi?

Många manga förvånar genom sitt allvar. Den västerländska serietraditionen kan, lite förenklat, delas upp i humor och underhållning (även om det finns undantag).

Mer sällan har jag hittat serier som vågar tala om de svåra livsfrågorna. Här hittar man däremot många intressanta alster inom den östasiatiska serievärlden.

Annarasumanara är en manga som ställer den viktiga frågan varför gör vi det vi gör? Är det för att vi själva vill eller för att någon annan tycker att vi borde och då tror vi att vi måste?

Serien handlar om Ai som besöker ett gammalt nedlagt nöjesfält. Där möter hon en trollkarl som är en verklig trollkarl och behärskar verklig magi.

Eller är det inte så? Vad vill du? Vad tror du? Hur ska ditt liv se ut? Tror du att vår värld rymmer magi?

Tips: läs denna serie på din iPad i liggande läge. Du kommer att få en överraskning när det gäller hur serien spelas fram nästan som en film …

Yokohama Kaidashi Kiko – ren poesi!

Alphas café

Jag har nyligen läst en av de märkligaste och vackraste mangor jag någonsin råkat på. Det handlar om Yokohama Kaidashi Kiko av Ashinano Hitoshi.

Mangan handlar om en robot, Alpha, som driver ett kafé på en isolerad udde i ett alltmer obefolkat Japan. Någonting har hänt som gör att världen sakta tystnar, vägar växer igen, det blir färre och färre människor och det som finns kvar är vind, himmel och gräs.

I denna slocknande värld finns det kvar saker som väcker förvåning och fascination: Misago – vattenrået som bara visar sig för barn, silverfarkosten som cirklar runt jorden på okänt uppdrag, gatuljusen som lyser i havet och svamparna som liknar människor.  Här finns också högst normala företeelser som Alphas granne som säljer bensin till de alltmer sällsynta bilister som passerar.

Yokohama Kaidashi Kiko är en helt makalös manga. Den liknar inget du har sett eller läst tidigare. Det är poesi i bilder. Gillar du överhuvudtaget att läsa så läs Yokohama Kaidashi Kiko (t.ex. här).

Alpha på en stig i en alltmer övergiven värld

Shigurui – klassisk tragedi i mangaformat

Det verkar i varje kultur finnas behov av berättelser av typen monumental tragedi. Det räcker förhoppningsvis att nämna några exempel för att ni ska förstå vad jag menar: Agamemnon, Kung Oidipus, Medea och Hamlet.

Gemensamt för dessa berättelser är att de skildrar hur huvudpersonerna genom en kombination av egna görande, rådande strukturer och, icke minst, gudarnas inflytande går ett oblitt öde till mötes.

De verkligt stora tragedierna lyckas på sin färd mot undergången lära läsaren eller åskådaren något om att vara människa. Och det är väl just det stor litteratur ska göra!

Ett exempel på dundrande tragedi är mangan Shigurui av Yamaguchi Takayuki. I all korthet handlar Shigurui om två pojkar med trasig barndom som blir samurajer i samma skola. Deras relation är komplicerad, minst sagt, och leder i slutändan till en konfrontation som egentligen ingen kan vinna.

Shigurui är en mäktig manga. Författaren har lagt sig vinn om att återge Edo-tidens Japan så noga som möjligt. Mangan är full av historiska referenser så det är bäst att ha Wikipedia redo vid läsningen. Teckningarna är oerhört genomarbetade och fokuserar till stor del på kroppen som ett verktyg och ett kärl.

Jag vill inte avslöja mer om handlingen utan suffice it to say att Shigurui erbjuder ca 2400 sidor av starka upplevelser och stora känslor. Läs den nu!

No bura

Det finns en tendens hos många att se serier som mer eller mindre oförarglig underhållning, framför allt avsedda för barn eller söndagstidningsläsare. Detta är ju en felsyn. Serier är något mycket mer spännande och komplicerat än så vilket redan mästaren Carl Barks visade i sina berättelser. Giganter som Alan Moore, Neil Gaiman och Frank Miller förstärker bilden av serier som ett oerhört starkt medium.

På senare är har serier från Ostasien slagit stort i Sverige, ofta under samlingsnamnet “manga”. Genren faller sönder i flera undergrupper, dels nationella varianter (manga, manhua och manwha), dels innehållsgrupper (bl.a. Comedy, Romance, Action, Drama, Shounen, Shoujo, Seinen, Fantasy, Supernatural, Slice Of Life, Mature, Mystery, Sci-Fi, Shoujo-Ai, Historical, Shounen-Ai, Horror, Josei, Tragedy, Martial Arts, Gender Bender, Mecha och Cooking).

Just här och nu vill jag presentera ett exempel på manga som är underhållande men samtidigt inte ryggar för svåra frågor. Jag tycker att No bura är en manga som nästintill skulle kunna användas som läromedel i skolan.

No bura handlar om Masato Kataoka som är en ganska vanliga kille, framför allt är han rätt omogen och har inte varit tvungen att ta ställning till livets svåra frågor. Det lär han få tillfälle att öva sig på när Yuki Nomura flyttar in hos honom. Yuki ser ut som en flicka men är, biologiskt, pojke. Yuki tror att Masato är en barndomsvän som räddat livet på henom när de var små och i övrigt var den enda som var snäll mot pojken som ville vara flicka.

Sanningen är förstås inte så enkel vilket kommer fram allt eftersom. Masato får all anledning att fundera över vad kärlek och vänskap är och vilket priset kan vara för att ljuga … Inte minst blir frågan aktuell är Kaoru Oozora, skolans mest populära flicka, visar sig vara intresserad av Masato. Lyckligtvis dyker den realistiska och mer erfarna Tachibana Mizuki, Yukis kusin, upp och lär Masato något om att ta ansvar och om att växa upp.

No bura lyfter många viktiga frågor, icke minst den om individens rättighet att få vara sig själv. Under historiens gång lär sig både Masato och Yuki att man måste ta ansvar för sitt eget liv och våga vara uppriktig. Det kanske kostar på men i längden är det det enda som fungerar.

Så, läs gärna No Bura och fundera på om du tar ansvar och är uppriktig mot dem omkring dig. Och, BTW, No bura är ecchi men inte mer än att jag tror att ni klarar av det.