Tag Archives: politik

Skogen och Sverok

Idag har jag presenterat Sverok för programrådet inom det nationella skogsprogrammet. Rådet och de två ministrarna var nyfikna på hur Sverok gör för att engagera barn och unga och hur Sverok ser på skogen. Svaret skulle levereras på sju minuter. Här är min presentation (och jag tror jag höll tiden).

Struktur vs. individ

En struktur som underlättar

En struktur som underlättar

Det pågår en debatten om betydelsen av strukturer kontra betydelsen av individer. De som tenderar att luta lätt åt vänster brukar lyfta fram strukturernas betydelse. De som tenderar att luta lätt åt höger att betona individen som autonom aktör.

Vissa av dem som lutar åt höger går så långt som att helt förneka strukturerna existens. Mera sällan hör en någon av dem som lutar åt vänster förneka individens existens (den ståndpunkten kan möjligen återfinnas inom olika fascistiska, maostiska, religiösa och andra extrema organisationer).

Harold Bloom skriver att de social krafterna har aldrig skrivit en enda scen och det är ju i någon praktiskt mening sant. Samtidigt är det naivt att säga att Shakespeare på något sätt var helt oberörd av sin samtid när han skrev sin verk. På samma sätt kan en fundera kring trafiken på Valhallavägen (där jag sitter och skriver detta): bilarna skulle inte kunna fungera utan att vara en del av olika strukturer (bränsleförsörjning, trafikregler, försäkringar etc.).

Liksom i många andra fall kan jag undra vad debattörerna har att vinna på att, så att säga, kasta bort halva verktygslådan. Konstruktiva problemlösningar växer enligt mig fram i en insikt om både individernas drivkrafter och ageranden och om de strukturer individerna verkar inom.

Ett tydligt exempel är t.ex. jämställdhetsfrågan eller frågan om tiggarna i Stockholm. Komplicerade frågor som kräver insikt om alla aspekter av frågan.

Enkelt kan en tycka och det är det också för den som kan hålla fler än ett perspektiv i huvudet samtidigt.

Adjö till partipolitiken!

Jag har bestämt mig för att lämna partipolitiken. Jag har brottats med frågan under en längre tid och har kommit fram till att det känns rätt att sluta.

En viktig del i mitt beslut är olika ideologiska funderingar och vad jag kan och inte kan stå för i relation till ett komplett partiprogram. En faktor som också spelar in är hur en blir behandlad som ny medlem i Moderaterna. Det gäller saker som bristande öppenhet, dålig kommunikation och en i många fall tråkig attityd till nya medlemmar, deras kompetens och engagemang.

Det här en fråga som jag inte tror är unik för just Moderaterna. Däremot tror jag det är en fråga som partierna måste arbeta med aktivt på lokal, regional och nationell nivå! Om något parti behöver hjälp med att utveckla sig hör av er! Jag har en del erfarenhet av att arbeta med dessa frågor efter mina år i Sverok.

För att mer förutsättningslöst kunna fundera över var jag står i olika frågor har jag också valt att avsluta mitt medlemsskap i Moderaterna. Jag återgår alltså till att vara partipolitisk obunden.

En konsekvens av mitt beslut är att jag lämnar uppdraget i Kultur- och fritidsnämnden i Danderyd. Jag har trivts i nämndarbetet och tycker att vi haft bra diskussioner och hittat bra lösningar, ofta i stort samförstånd. Jag hade gärna fortsätt i nämnden men det är ju inte så det fungerar!

Jag vill rikta ett varmt tack till alla er som diskuterat med, uppmuntrat och röstat på mig. Tack för ert förtroende! Jag kommer att fortsätta arbeta för de frågor ni och jag brinner för på andra arenor och i andra former; sådana som passar mitt kynne bättre. Även om man inte är partipolitiskt engagerad så kan man vara politiskt aktiv!

Till alla er bland mina vänner som är aktiva i (v), (s), (fi), (mp) (kd), (fp), (c) eller (m): ni gör en storartad och viktig insats för demokratin och för samhället. Jag beundrar ert engagemang och det arbete ni lägger ner! Ni har mitt stöd!

partier_480

Partier – viktiga organisationer! Dock inte min kopp te!

 

Bodil Sidéns övertramp

tumblr_n4xscf8i651snexhzo1_500

Kloka ord …

Bodil Sidén är pressekreterare “på nya Moderaterna” och aktiv i Moderata Ungdomsförbundet. I sin yrkesroll borde hon känna till vikten av att formulera sig på rätt sätt men uppenbarligen har något gått väldigt fel när hon ger sig på att skriv debattartikel i Nyheter 24. Bodil Sidén avslutar nämligen artikeln med en av Sveriges mest kända nynazistiska slogans.

Bodil Sidén har gjort ett allvarligt fel. Det kan beror på okunskap, nationalsocialistiskt svärmeri eller något annat, vad vet jag inte.

Det viktiga är att det inte rör sig om någon nybörjare utan om en person som är ansvarig för att hantera press och opinion i ett av Sveriges största partier under ett valår. Man borde kunna förvänta sig mer av henne när det gäller att inte använda nynazistiska slogans.

Ännu viktigare är dock att Nya moderaterna inte verkar ha en tydlig kontroll på vem som anställs och vilken värdegrund dessa personer har. Det handlar inte bara om kontroller utan minst lika viktigt är att Nya moderaterna stödjer sina anställda med tydliga kvalitetsrutiner.

Bodil Sidéns övertramp är allvarligt och påverkar förtroendet för henne och Nya moderaterna. Jag hoppas att bägge parter lär sig något av denna historia.

Hanif Bali, VHRPDH och sanningen

raknat-1

VHRPDH frågar …

En av de saker jag verkligen ogillar med politiken är hur man för debatt. Jag tycker man ska diskutera problem och möjliga lösningar istället för de andra debattörernas personliga vandel. Jag tycker man ska diskutera utifrån fakta och sakliga argument och inte utifrån svepande generaliseringar baserade på halvtuggande sanningar och utvalda data.

För den som vill se ett exempel på en sådan aggressiv och tråkig diskussion rekommenderar jag debatten mellan riksdagsledamoten Hanif Bali och bloggen Vi har räknat på det här (VHRPDH). Bloggen drivs av Socialdemokratiska Ekonomklubben (SEK) som är en sammanslutning av röda och gröna studenter och doktorander centrerade kring Handelshögskolan i Stockholm.

Det hela börjar med att Bali gör en tämligen pedagogiskoch internet meme-anpassad presentation av ändringen i sysselsättningsgraden i Sverige mellan april 2006 och april 2014.

raknat-2

… och Hanif Bali svarar

VHRPDH gör en replik i en första post där man pekar på två viktiga frågor som kan påverka tolkningen av de data Bali presenterat. Den ena frågan handlar att tolkningen av data påverkas av hur data delas upp i olika kategorier (“Simpsons paradox“). Den andra att valet av tidpunkter för jämförelsen kan påverka resultatet. VHRPDH lyfter med andra ord frågan om tolkning av statistiska data.

Något senare påpekar VHRPDH i en post att Bali använt fel siffra för sysselsättningen. Bali bekräftar detta genom att samma dag uppdatera sin post med de siffror VHRPDH angivit.

Dagen efter (23 maj 2014) hettar det till. VHRPDH skriver en tredje post i vilken man återigen lyfter frågan om val av jämförelsedatum. Dessutom lyfter man frågan om eventuella ändringar i sysselsättningsgraden (oavsett kategoriindelning och val av tidsintervall) enbart kan antas bero på regeringens politik.

Detta inlägg får Hanif Bali att skriva ytterligare en post där han använder ett antal härskartekniker (bland annat förlöjligande och osynliggörande). Han tillskriver VHRPDH åsikter de inte har genom att förvandla ställda frågor till påståenden. Bali tillför ingen ny information och svarar inte på de relevanta frågor VHRPDH ställer i en viktig politisk fråga.

Jag tycker det här är tråkigt och på sikt farligt för demokratin. Vem vill engagera sig eller ställa frågor om man möts av rallarsvingar och gliringar? Jag hade verkligen förväntat mig mer av en företrädare för Sveriges riksdag.

PS För att vara tydlig: ja, jag vet att SEK har en uttalad politisk inriktning. Jag tar i denna post inte ställning i frågan om borgerlig politik är bra eller dålig för sysselsättningen i Sverige. Posten handlar om hur vi bedriver det politiska samtalet.

 

 

 

EU-valet – några tankar innan rösterna är räknade

Nu pågår rösträkningen på Valmyndighetens hemsida. Även om siffrorna kan komma att ändras så står det tämligen klart att EU-valet varit en framgång för Miljöpartiet och Feministiskt initiativ och något av en katastrof för Moderaterna, Folkpartiet och Piratpartiet.

Jag vare sig vill eller kan göra någon djupsinnig analys i detta tidiga skede men jag har en del tankar kring vad som hade kunnat ge Moderaterna bättre siffror:

  1. lyssna på ungdomarna – vilka frågor intresserar unga väljare? Våga lyssna och möt ungdomarnas frågor med nyfikenhet och en öppen attityd
  2. möt väljarna på deras egna arenor – det duger inte att dela ut flygblad på söndagar mellan klockan 10 och 14 om man vill nå flera och nya väljare
  3. använd sociala medier – Fi och S har varit duktiga på sociala medier och de driver medvetna kampanjer och vågar ta dialogen på nätet. Det har inte Moderaterna gjort
  4. lyssna på väljarnas oro i centrala frågor – berättigad oro om t.ex. vinster i vården eller friskolor kan inte mötas av mer av samma medicin, i alla fall inte utan en bra förklaring

Dessutom har frågor som jämställdhet, jämlikhet och miljö blivit centrala och grundläggande frågor för många väljare. Man kan inte vara ett framgångsrikt parti idag utan att ta frågorna om jämställdhet, jämlikhet och miljö på allvar. På sätt och vi har dessa  frågor ersatt de traditionella höger – vänsterfrågorna om skattetryck, statligt ägande av produktionsmedlen etc. och blivit de frågor som väljarna baserar sitt val på oavsett vad partierna tycker i andra frågor.

Jag tror att Moderaterna har mycket kvar att göra i dessa frågor. Inte så att partiet är emot jämställdhet och jämlikhet eller för mer miljöförstöring men detta är inte centrala frågor för partiet och genomsyrar inte partiets hållning i olika frågor.

Moderaterna måste visa att den som röstar på partiet kan få värna jämställdhet, jämlikhet och miljön utifrån ett moderat perspektiv.

Och bara en sista synpunkter: det vore lämpligt att fler företrädare för partiet accepterar att finns diskriminering på grund av kön, könsidentiet, könsuttryck, sexuell läggning, etnisk tillhörighet etc. och att det är en realitet för många människor idag. Jag blir extremt provocerad när jag får höra av medelålders heterosexuella cis-män att strukturell diskriminering inte finns eftersom de aldrig upplevt någon sådan diskriminering. M står som parti naturligtvis för allas lika värde men det handlar också om hur partiets företrädare agerar …

val

Vänstern, högern och den allmänna rösträtten

200px-David_Bergstrom_1936

Publicisten och liberalen David Bergström var en av de ledande inom den tidiga svenska rösträttsrörelsen.

Ganska ofta, om än inte alltid, beskriver man den svenska rösträttsrörelsen ungefär så här: ett gäng konservativa politiker sopar rösträttsfrågan under mattan samtidigt som ett mindre gäng liberala politiker kommer med lite halvhjärtade förslag om utökad rösträtt. Först när vänstern växer sig stark skapas en opinion för allmän rösträtt. Således är den allmänna rösträtten i Sverige vänsterns förtjänst och kampen för den allmänna rösträtten vanns i strid mot mörka liberala och konservativa krafter.

Min erfarenhet är att historien sällan är så här rätlinjig och framför allt sällan så här enkel. De allra flesta historiska processer är komplicerade, fulla av kringelkrokar, ändrade ståndpunkter, nya samarbeten, brutna överenskommelser etc. De allra flesta historiska förlopp tar dessutom lång tid på sig under vilken själva förutsättningarna för refomerna förändras.

Så är det även med den svenska rösträttsstriden. Jag ska här försöka göra en kort sammanfattning av hur det gick till. Fokus ligger på vilka förslag som presenterades och debatterades i Riksdagen. Allt det påverkansarbete som olika partier, organisationer och tidningar bedrev parallellt får jag återkomma till i en annan post.

Skildringen utgår från en trovärdig källa: “Den svenska historien”, sidorna 208-223, ISBN 91-632-0027-9. Länkarna går till Uggleupplagan av Nordisk familjebok och Wikipedia. Notera att fram till ungefär 1906 avses med “allmän rösträtt” nedan “allmän rösträtt för män i valet till Riksdagen”.

  1. rösträttsdebatten präglar från början (1866) andra kammaren i den nya tvåkammarriksdagen (5,5% av befolkning har rösträtt)
  2. lantmännen ser en begränsad utvidgningen av rösträtten som ett steg i att stärka böndernas ställning
  3. år 1869 lägger nyliberalerna (något helt annat än dagens nyliberaler!) en motion om allmän rösträtt som avslås utan motivering
  4. Gamla lantmannapartiet och centern talar för utvidgning av rösträtten
  5. under åren 1891-1894 uttalar sig andra kammaren varje år för det s.k. 500-kronorstrecket som skulle innebära en utvidgning av rösträtten
  6. radikalerna i andra kammaren kräver under 1880-talet allmän rösträtt
  7. 1889 bildas Socialdemokratiska arbetarpartiet, allmän rösträtt och åttatimmarsarbetsdag är två av partiets viktigaste politiska krav
  8. 1890 bildas Sveriges allmänna rösträttsförbund med många liberaler i ledande positioner även om organisationen är öppen för alla. Förbundet driver frågan om allmän rösträtt
  9. under 1890-talet väcks flera motioner i andra kammaren om lika rösträtt av olika ledamöter
  10. år 1893 uttalar den konservative Gottfrid Billing stöd för tanken om allmän rösträtt och proportionella val (OBS! Här skiljer sig texten på Wikipedia från vad som framgår i Den svenska historien och Uggleupplagan)
  11. 1896 lägger regeringen Boström (center/höger) en proposition om rösträtt som skulle utöka antalet röstande till ungefär det dubbla (ca 10%)
  12. runt sekelskiftet kommer flera förslag på olika typer av utvidgad rösträtt från liberalerna och de moderatkonservativa som skulle ge ännu fler möjlighet att rösta
  13. år 1899 tar liberalen Sixten von Friesen intiativ till tattersallresolutionen som förespråkar rösträtt för alla män över 25 år
  14. B1_Oc_1916_20vid 1900 års riksdag väcker liberalerna en partimotion baserad på tattersallresolutionen och i debatten som följer förordar ett antal konservativa ledamöter “allmän rösträtt med garantier”; resultatet blir att en utredning tillsätts om förutsättningarna och villkoren för en utvidgad rösträtt
  15. två år senare lägger justieminister Hjalmar Hammarskjöld (obunden konservativ) fram ett förslag som omfattar allmän rösträtt med garantier. I den påföljande debatten kräver Hjalmar Branting (socialdemokrat) allmän rösträtt utan garantier. I stort sett alla ledamöter är för en utvidgad och allmän rösträtt men frågan fastnar i diskussioner om bland annat det dubbla utskyldsstrecket, proportionella val eller majoritetsval samt valkretsarna storlek och utformning. Socialdemokraterna var emot streck och var tveksamma till proportionella val
  16. år 1904 kommer så ytterligare en rösträttsproposition som röstades ner eftersom både liberaler och socialdemokrater vill se majoritetsval
  17. när 1906 års riksdag har att ta ställning till ytterligare en propostion om allmän rösträtt (framlagd av den liberala regeringen Staaf) inträffar det oväntade: förslaget om proportionella val vinner i första kammaren (“påbodalinjen“) och förslaget om majoritetsval (“fläsbrolinjen“) vinner i andra kammaren. Således röstar riksdagen för allmän rösträtt (med vissa garantier bland annat vad gäller erlagda skatter) men eftersom förslagen gäller olika valsystem fastnar frågan igen! I tumultet som följer avgår regerinen Staaf …
  18. frågan om kvinnors rösträtt väcks i 1906 års riksdag och stöds av flertalet vänstermän men frågan hänvisas till en utredning
  19. regeringen Staaf efterträds av regeringen Lindman (I) som har en moderatkonservativ prägel och som 1907 lägger fram ytterligare en rösträttsproposition som innehåller sänkt rösträttsålder, proportionella val, sänkt inkomstgräns och förslag om den så kallande 40-gradiga skalan (“tällberglinjen“). Det samlade förslaget vinner en klar majoritet i kammaren och rösträttsfrågan för män kan därmed anses avgjord
  20. när beslutet om allmän rösträtt för män ska konfirmeras vid 1909 års riksdag röstar socialdemokraterna, ett antal liberaler och de ultrakonservativa emot reformen (detta bör naturligtvis inte tolkas som att alla dessa ledamöter var emot allmän rösträtt per se utan att de var emot de olika regler som omgav rösträtten, t.ex. krav på genomförd värnplikt, viss inkomst eller vissa tillgångar som ingick i förslaget). I och med beslutet fick formellt de flesta män möjlighet att rösta även om bara 20% uppfyllda alla “garantier”

Under de kommande åren ändras reglerna löpande: allmän kvinnlig rösträtt införs 1918 (efter en propostion från regeringen Staaf II år 1912, vissa kvinnor hade dock ända sedan 1862 haft rösträtt i kommuvalet), kravet på att att man betalt sina kommunala skatter tas bort samma år, kravet på genomförd värnplikt tas bort 1922, kravet på att vara ostraffad tas bort 1937 och parallellt med allt detta sänks rösträttsåldern löpande.

Det bör noteras att krav på rösträtt inte är någon ovanligt ens i dag i olika länder. Det finns två krav i det svenska riksdagsvalet: du ska ha fyllt 18 år på valdagen och du ska vara svensk medborgare som är eller har varit folkbokförd i Sverige.

Sammanfattningsvis kan man konstatera att den svenska demokratin som den uttrycks i en allmän och lika rösträtt växte fram i en ömsesidig process där konservativa, liberala, socialdemokratiska och andra radikala krafter samverkade och där olika förslag diskuterades, antogs eller förkastades. En sådan demokratisk process är sannerligen inget att skämmas för!

Det jag vill få fram med den här posten är att den svenska allmänna rösträtten växte fram i en dialog under lång tid och mellan många olika parter och att den som (över)förenklar skeendet och medvetet förminskar vissa aktörers roll underminerar förtroendet för demokratin, för vetenskapen och för det offentliga samtalet. Detta spelar rakt i händeran på partier som bygger sin politik på förvrängningar och känslor snarare än fakta och dialog!

Med siktet på 2018!

besked

Svart på vitt … Bara att rikta om siktet!

Kanske är jag en obotlig optimist. Kanske insåg jag inte hur kort om tid jag hade på mig …

Kontentan är hur som helst att jag inte lyckats få stöd från minst tre föreningar för min nominering till kandidat i Riksdagsvalet 2014. Detta innebär enligt reglementet för nomineringsprocessen att jag inte går vidare till nästa steg i processen. Målet att komma in i Riksdagen 2014 är med andra ord kört.

Jag tycker på sitt sätt att det är synd att det inte är möjligt att på ganska kort kalendertid nå ut med vem man är och vad man vill. Jag kan, å andra sidan, tycka att det är bra att man måste visa framfötterna först på lokal och kanske regional nivå.

Nå, jag hänger inte läpp för det. Enligt vad jag fått höra unterwegs har jag fått stöd från en förening och det glädjer jag mig åt.

Nu sätter jag siktet på Riksdagen 2018. Fram tills dess hoppas jag få engagera mig i partiet och förhoppningsvis även på kommunal och kanske landstingsnivå.

Resan har bara börjat!

Vallöfte: några lagar som behöver ses över

images

En viktig bok

Om man hamnar i Riksdagen har man som bekant möjlighet att föreslå och rösta om nya lagar. Vad kan då vara mer passande för någon som är nominerad i riksdagsvalet än att avlägga ett vallöfte om några lagar som behöver ses över?

  1. jag vill se över Lag om offentlig upphandling. Är det säkert att LOU i sin nuvarande form säkerställer konkurrens och kvalitet och minimerar risken för mygel i samband med upphandlinar? Jag skulle vilja se en kostnads- och nyttoanalys som  kan motivera de faktiska och högst reella kostnader som LOU innebär för både leverantörer och upphandlande myndigheter. Det är möjligt att Sverige måste anpassa sig till EU:s regler men i vilken omfattning? Kanske det finns förutsättningar för att undanta Sverige från vissa regler som faktiskt inte behövs här
  2. jag vill se över Lag om samäganderätt. Skälet är enkelt: det finns otillräckliga möjligheter till konfliktlösning i lagen. Den enda möjligheten som finns idag är att begära försäljning av fastigheten (6§). Denna paragraf är, såvitt jag förstår, möjlig att förhandla bort och då kan det inträffa att en delägare står som ägare till en fastighet utan någon som helst möjlighet att, som man säger, “kliva av”. Det borde vara möjlighet att införa någon typ av “nödutgång” för den som vill lämna samägandet. Sök lite på olika bostadssajter på nätet för en bild av vilka konsekvenser dagens lag kan ha …
  3. jag vill se över registerlagarna (t.ex. här, här, här, här och här). Under de år jag arbetat med frågor kring e-förvaltning och nya digitala tjänster för myndigheter och kommuner har vi alltid (alltid!) upptäckt att hindret för att komma vidare i arbetet är att nuvarande registerlagar inte är anpassade till den nya tekniken och, framför allt, inte stämmer överens med varandra. Detta kan leda till märkliga resultat som jag kan berätta mer om vid tillfälle …
  4. jag vill se över Lag om anordnande av visst automatspel. Det här är en lag som passerat bäst före-datum (för mer om skälen till detta läs mina kommentarer kring lagen på Sverokbloggen). Jag vet att det ligger ett förslag från Lotteriinspektionen och väntar på regeringens beslut. Inget har hänt ännu men om jag hamnar på rätt ställe lovar jag lyfta frågan!

Så där! Ett konkret vallöfte i fyra delar som jag lovar ta itu med om och när jag kommer in i Riksdagen 🙂

PS Om någon vet med sig att det finns underlag som belyser de frågor jag tog upp i pkt 1 så tar jag tacksamt emot alla tips!

Besök hos Rimbo/Edsbro Moderaterna

I går besökte jag Rimbo/Edsbro Moderaterna vilket var en ny och spännande upplevelse. Jag hade fått chansen att träffa styrelsen och berätta lite om vem jag är och vad jag vill göra inom politiken. Det hela formade sig till en intressant och trevlig kväll ute på Wattsbo i Norrbyggeby.

Vi pratade om många olika ämnen under kvällen, bland annat skola och företagande som ju tillhör mina favoritområden. Skolan lär bli en stor fråga i valet 2014 och jag tror det finns anledning att prata om annat än vem som är huvudman. Det finns, märker jag, ett intresse av att prata  om skolans roll och uppdrag. Skolan ska ju inte bara förbereda oss för våra framtida yrkesliv utan också ge en bildning och utveckla oss som människor. Anställningsbarhet, detta förskräckliga ord, kan inte vara skolans slutmål!

Väldigt inspirerande var att se hur lokalföreningen arbetar med en tydlig vision för sitt arbete fram till valet (se bild nedan) och med sin närvaro på nätet.

Det var lärorikt att få veta mer om de utmaningar som finns i kommunen. Den borgerliga majoriteten har lyckats bra med att hålla ner ungdomsarbetslösheten fick jag lära mig. De stora utmaningarna är framför allt bostäder och kollektivtrafik.

Vi pratade också om värdet av öppna och demokratiska processer både i det politiska arbetet och i det interna partiarbetet. Det här är frågor som jag känner starkt för utifrån min erfarenhet från förbundsstyrelsen i Sverok och som är viktiga för att bygga engagemang bland medlemmarna och förtroende bland väljarna.

Direkt när jag kom hem samlade jag mina intryck i en kort film. Varsågod!


from Johan Groth on Vimeo.