Tag Archives: spex

Möten: Alf Henriksson

Idag inviger jag en ny kategori här på bloggen. Den heter Möten och här samlar jag posten som handlar om människor jag mött i livet. Det är lite för minnets skull och lite för att ge någon form av kulturhistoriska inblickar.

Det första mötet jag tänkte redogöra för är ett samtal jag hade per telefon med berättaren Alf Henriksson.

Läget var det att jag tillsammans med ett par goda vänner höll på att skriva ett synopsis till den första Fysikalen. Vi hade fastnat för påve Johannes XVII som en lämplig huvudperson eftersom det godtyckliga talet 17 ingår i hans namn och det inte finns så många andra kungar eller påvar som kan säga detsamma.

Nu utspelades allt detta långt före internets tid så det var inte så lätt att hitta någon information om Johannnes XVII. Det enda vi kunde få fram var att han var påve ungefär ett halvår år 1003. Vad göra i detta allvarliga läge?

Snabbt kläckte någon idén att vi skulle ringa Alf Henriksson som ju skrivit flera historiska böcker. Sagt och gjort! Numret letades fram och slogs på nummerskivan. Andlös väntan innan experten svarade. Så skedde och jag redogjorde för situationen:

Alf: “Tyvärr kan jag inte hjälpa dig. Jag vet inte så mycket mer än du.”

Undertecknad: “Vem kan då hjälpa? Vem kan veta mer?”

Alf: “Det finns nog ingen som vet mer än jag.”

Svaret var ett enkelt konstaterande i all ödmjukhet och därmed fick vi oss nöja. Det blev likväl en första fysikal: Kristina hette det.

Dagens informationssökare hade aldrig fått en chans att tala med en av Sveriges bästa och mest läsvärda författare och populärhistoriker på detta sätt. De hade i stället bara klickat här.

Tack Claes för att du påminde mig om denna händelse.

 

Jubileumsfysikalen

I helgen var vi på Jubileumsfysikalen. Under fyra fullspäckade timmar kunde vi njuta av godbitarna ur de senast tio årens Fysikalen-spex. Detta var den tredje Jubileumsfysikalen och det har med andra ord gått 30 år sedan jag var med och skrev den första Fysikalen: Kristina eller Äppelkriget.

Kristina var ett mycket lyckat spex men att allt inte var bättre förr visar nedanstående film från föreställningen i lördags. Så här bra är Fysikalen! Ni behöver dock inte vänta i tio år för nästa chans att se högklassigt spex: redan i maj 2012 kan ni (och jag) gå på Alfred Nobel – ett riktigt pangspex!  Vi ses där och då 🙂

Sagan om de tre bröderna Buse

Under ett antal år medverkande jag i studenttidningen Bruxanvisningen. Tidningen var i huvudsak ett programblad för KTH:s Quarneval men innehåll en hel del annat smått och gott. Denna lilla saga skrev jag tillsammans med Anna H. Den publicerades i Bruxanvisningen nr 13, den 12 maj 1990.

Anitha Bondestam, fp-politiker, använde sagan i en debattartikel i DN. Hela sagan återgavs och utgjorde utgångspunkt för ett resonemang kring hanteringen av unga på glid. Så kan dikten förekomma verkligheten!

Sagan om De tre bröderna Buse

Det var en gång tre bröder. Det var den lille brodern Buse, den mellanstore brodern Buse och den STORE brodern Buse. De tre bröderna skulle gå över Sergelplattan för att illfenas med stadens innevånare, men bakom en pelare stod en välmenande socialassistens och lurpassade (tyvärr hade hon bara resurser till att hjälpa en av bröderna Buse). Först kom den lille brodern Buse.

– Tjipp, tjipp, tjipp, lät det när han smög över Plattan i sina Converse All Stars. Plötsligt hoppade socialassistenten fram  bakom pelaren.

– Vart är du på väg, min lille vän? frågade hon.

– Ja’ ska’ ba’ ner å bomba tricken, sade den lille brodern Buse.

– Då måste jag omhänderta dig, sade socialassistenten.

– Nä, gö’nte de’, sno brorsan som kommer efter mej, fö’ han e mycke’ värre, sade den lille brodern Buse.

– Ja, låt gå då, sade socialassistenten. Härnäst kom mellanbroderna Buse.

– Tjoff, tjoff, tjoff, lät det när han hasade över Plattan i sina Stan Smiths. Plötsligt hoppade socialassistenten fram bakom pelaren.

– Vart är du på väg, min lille vän? frågade hon.

– Ja’ ska’ ba’ in å snatta skivor och godis, sade den mellanstore brodern Buse.

– Då måste jag omhänderta dig, sade socialassistenten.

– Nä, gö’nte de’, sno brorsan som kommer efter mej, fö’ han e mycke’ värre, sade den mellanstore brodern Buse.

– Ja, låt gå då, sade socialassistenten.

Och då kom den STORE brodern Buse.

– Klamp, klamp, klamp, lät det när han stegade över Plattan i sina fallskärmsjägarkängor. Plötsligt hoppade socialassistenten fram  bakom pelaren.

– Vart är du på väg, min lille vän? frågade hon.

– Ja’ ska’ ba’ ut å nocka en kärring, sade den STORE brodern Buse.

– Då måste jag omhänderta dig, sade socialassistenten.

– Ja, försök de’ ru’, sade den STORE brodern Buse.

Och när socialassistenten steg fram emot honom slog den STORE broderna Buse ner henne och från den dagen kunde de tre bröderna Buse härja fritt i Stockholms City.

Spexspråksanalys

Detta är ett kapitel som jag skrev till det första bandet av böcker om fysikspexet Fysikalen (Fysikalen I-V eller Världshistoriens fem största spex, ISBN 91-630-0922-6). Böckerna innehåller, förutom manus till spexen, roliga, intressanta eller lärorika artiklar med större eller mindre spexanknytning. Detta är en sådan artikel här publicerade i en något längre version än den som, bokstavligt talat, fick plats i spexboken. Varsågoda!

Medvetet eller omedvetet har manusförfattarna med sitt skrivande producerat en provkarta över några av de begrepp och termer som finns inom verskonsten (se även Alf Henrikson Verskonstens ABC).

Spexen inleds (s. 5) med att änkedrottningen avfyrar två limerickar (den andra ofullbordad). Dessa nonsensrim uppfanns av Edward Lear på 1840-talet. Prelimerickar hade tidigare förekommit i barnramsesamlingen “Mother Goose’s Melody” utgiven omkring 1760. Lustigt nog innehöll denna bok även en vers om några av Elisabeth I:s ministrar (“Hey diddle, diddle…”). I Gustav Adolfs brev (s. 5) övergår man till en av de vanligaste rimformerna i spexen, parrimmet (aa bb …) men redan på sida 7 finns en chiastisk rimställning (glin/vallon/baron/kusin). Dessa rim dominerar Kristina.

Marie Antoinette inleds (s. 75) med korsrim (lyckas/makten/styckas/slakten), vilka även är kvinnliga (tvåstaviga) rim. På sida 125 finner vi ett exempel på kluvna rim: depåer/slå er/Mirabeauer/få er. Vi ser att vissa av rimmen går över fler än ett ord. I Richard Wagner (s. 241) dyker några dubbelrim upp:\ illa dej/lilla mej/gilla dej/stilla mej/killa mej!

Det är tur att Sofia i Ivan III (s. 261), trots sin italienska härkomst, talar stockholmska, annars hade aldrig raderna som egentligen slutar med presenter/studiemedelsräntor; det är/få se rimmat så väl som de faktiskt gör. På samma sätt är det tur att Newton i Kristina (s. 31), trots sin engelska härkomst, talar skånska, annars hade inte rimmen kurva/hur va heller fungerat. Dylika dialektrim har även flitigt använts av bl.a. Goethe (Blick/ Glück), Heidenstam (björkar/skurkar), Karlfeldt (blåst/frost) och Tegnér och Fröding (högt/besökt, grön/sjön). På sida 265 finns ett exempel på så kallade rimes riche: slinkan/kalinkan. Dessa rim är rika i det att konsonanterna framför de rimmade slutstavelserna är lika.

Vilken rimfläta man tycker sig se kan bero på vilka rader man plockar ur texten. Detta är en effekt av att strofer (enhetliga enheter av versrader) mestadels saknas (ett undantag är limerickarna). Spexen är sålunda exempel på rapsodisk eller stikisk vers.

Även om det inte är en helt korrekt ghazel har vi i Shakespeare (s. 421) ett exempel på en europeisk variant av denna persiska versform: Ross där, Ofelia!/defroster, Ofelia!/Skokloster, Ofelia!/albatross där, Ofelia! Karakteristiskt är inrimmen (rimmen ligger inuti versraderna) följt av ett ständigt upprepat tema.

Allitterationen, stavrimmet eller uddrimmet, som bekant vanligt i fornnordisk dikt, finns också med, t.ex. i Ludvig II:s beskrivning av Richard Wagner (s. 173). Shakespeare uppskattade mycket stavrimmet. Andra intressanta ordvändningar är “Äh, gå och lägg dej och en patiens!” (s. 11), där “lägg” används i två skilda betydelser, ett s.k. zeugma. När Cartesius jämför Kristina med Nordens prakt och hennes ögon med stjärnorna (s. 55) använder han en bild som kallas simile. Sammalunda gör Cervantes i sin beskrivning av kung Filip (s. 351).

Om Fraternité med sitt utrop “Snart är kungen döder!” (s. 141) menar att snart är monarkin avskaffad har hon använt en metonymi, en omskrivning där man ersätter ett uttryck med ett mindre heltäckande men mer dramatiskt. Om han däremot verkligen menar vad han säger är det ingen metonymi.

Som en illustration av den retoriska figuren synekdoke finns i Ivan III Ulan, som nästan ensam symboliserar den mongoliska horden, en detalj som betecknar helheten. En annan figur är antonomasia; när vi talar om mormor avses icke någon mormor vilken som helst utan endast khanens mormor Astra Khan.

Slutligen finns det i dessa spex exempel på något så ovanligt som en monometrisk monosyllabisk vers (s. 311), med blott en metrisk enhet och stavelse per rad.

Efter denna introduktion till verskonstens termer uppmanas läsaren att själv ge sig ut på jakt efter anadiplosier, letrillor, terziner och zéjeler i ordens magiska värld.

Synopsis spexet Kristina

En av de roligaste sakerna under tiden på KTH var att medverka i F-sektionens spex. Jag har haft nöjet att delta i skrivar-, PR- och teknikgrupperna. Nedan följer ett, på sitt sätt, unikt dokument: orginalsynopsis till spexet Kristina. Tillsammans med Håkan, Bengt och Johan skrev jag ihop detta till den första spexsynopsistävlingen vilken gick av stapeln på Ettans fest 1981. Konkurrensen var hård: ytterligare ett bidrag hade nämligen lämnats in. Det andra förslaget handlade om Olof Skötkonungnen och var skrivet av Håkan, Bengt, Johan och Johan 😉

Synopsiset liksom mycket annat om Kristina och de fyra därpå följande spexen finns att läsa i “Fysikalen I-IV eller Världshistoriens fem största spex” (ISBN 91-630-0922-6).

Huvudpersoner

  • Kristina, drottning av Sverige, begåvad, bildad, sinne för konst, kultur och
    ett rikt hovliv
  • René Descartes, filosof, vetenskapsman, samtidens störste tänkare och väl
    medveten om det
  • Magnus Gabriel de la Gardie, svensk adelsman, f,d gunstling, hämndlysten,
    intrigant, rik, berest, sinne för prakt och lyx
  • Anatole de Gauchin, fransk markis, skrupelfri, kallblodig, girig,
    de la Gardies vän
  • Maria Eleonora, änkedrottning, smågalen, maktlysten, söker återfå kontrollen
    över landet och dottern
  • Axel Oxenstierna, rikskansler, ståtlig, gladlynt, lugn över hövan, en av
    historiens största diplomater.

Biroller

Karl (X) Gustav, Georg Stiernhjelm, jesuiter, vetenskapsmän, hovfolk, tjänare,
dansare och musikanter.

Resumé

Vi befinner oss i Stockholm på 1650-talet. Kristina har satt Sverige på världskartan. Internationella berömdheter kommer och går. Däribland Descartes som pga sina forskningsresultat, vilka går emot kyrkans dogmer, är på flykt undan inkvisitionen. Drottningen blir hans förtrogna och älskade. Känslorna är besvarade. Magnus Gabriel de la Gardie, numera i onåd, planerar tillsammans med markis de Gauchin att ta hämnd på drottningen. Utklädd till Descartes försöker de Gauchin komma så nära drottningen att han kan döda henne. Genom en serie omständigheter misslyckas han totalt och spexet får ett för nästan alla parter lyckligt slut.

Akt 1

Scen 1: Rådet sammanträder på Stockholms slott. Närvarande bl,a Axel Oxenstierna, Kristina, änkedrottningen och de la Gardie. Debatt där de fyra huvudpersonerna presenteras. Mot slutet gör Gardie bort sig och faller i onåd hos Kristina.

Scen 2:  Audienssal. Hovfolk, rådet, drottningen, änkedrottningen och Oxenstierna är med. Flera besökare tas emot, bl,a de la Gardies vän markis de Gauchin och sist men inte minst René Descartes.

Scen 3:  Nästa morgon har Kristina och Descartes filosofilektion. Descartes berättar dessutom varför han egentligen är här; han flyr inkvisitionen.

Scen 4: de la Gardies frukostrum. de Gauchin påtalar att Gardie kan återfå sin ställning om Kristina kommer bort och ersätts med Karl Gustav. Föreslår slutligen mord! Gardie accepterar förslaget.

Akt 2

Scen 1: Scenen i mörker. Ljus tänds. Det visar sig vara en krypta där inkvisitionens utsända agenter sammanträder. De beslutar om hur sökandet och undanröjandet av Descartes skall gå till.

Scen 2: Hovets vetenskapsmän samlade till debatt. Stämningen blir upphetsad men Oxenstierna lyckas lugna sinnena. Alla utom Kristina och Descartes lämnar rummet. Spexets stora romantiska scen. Drottningen berättar om sin lust att abdikera och lämna Sverige. De beslutar att när tillfälle gives lämna Sverige tillsammans. Stämmer möte samma kväll i Kristinas sovgemak.

Scen 3: de la Gardie hemma. Descartes inträder men visar sig vara den förklädde Gauchin. Mordet detaljplaneras. Bl,a skall Gardie för att Gauchin skall kunna röra sig fritt lura upp Descartes till änkedrottningens våning där han tvingas lyssna på hennes utläggningar om sin döde man.

Scen 4: Stor bankett på slottet. Stiernhjelm presenterar nya baletter. Allmänt festande.

Akt 3

Scen 1: de la Gardie hos Maria Eleonora. Intresserar henne för Descartes som han sedan hämtar. Descartes lyssnar otåligt på hennes tal och gör flera försök att avvika innan han får änkedrottningen att så gå upp i sina fantasier att han kan komma därifrån.

Scen 2: Descartes in i Kristinas sovrum, hör steg som ej är Kristinas och gömmer sig i en garderob. Den förklädde Gauchin inträder, ser sig omkring, visar mordvapnet. Genom en lönndörr inträder jesuiterna. Mördar Gauchin som de tror är Descartes. Lämnar rummet. Kristina kommer in och Descartes ut. De inser att inkvisitionen nu tror att Descartes är död och att han därför nu kan återvända hem. Kristina beslutar följa honom. Descartes tar sig ut och Kristina ringer Oxenstierna. Han kommer och de beslutar förklara det för Sverige pinsamma mordet med att Descartes dött i lunginflammation.

Scen 3: Åter i rådssalen. Stor avslutning, Kristina abdikerar. Alla in på scenen. Stor final.

Fysikalens affischer

Den konstnärliga skaparkraft som ryms inom Fysikalen tar sig många olika uttryck bland annat inom den alltid lika aktuella affischkonsten. Affischer spelade under hela 1900- talet en viktig roll inom områden som opinionsbildning (jämför användningen av avantgardistisk konst under bolsjevikernas revolution) och information (som Brödinstitutets kampanj om 6–8 brödskivor). Följande passus fann vi av en slump i en kvarglömd kursbok på Konstfack:

” . . . så framstår å andra sidan de affischer som skapats för fysikspexen på KTH som en närmast fullödig kombination av form och symbolik som lämnar betraktaren både förundrad och förstummad.

kristinamarieÄpplet (Kristina) är således en symbol för svekfullheten och ondskan i de lömska anslag som riktas mot Kristina (detta intryck förstärks av kniven som står för offer och död) men även en bild för den frestelse som Kristina känner i att lämna Norden för Europa. Äpplet är också, i grekisk tradition, en bild för kärlek och åtrå som den som uppstår mellan den unga drottningen och Cartesius.

wagnerivanSkuggan kopplar till den negativa, destruktiva principen. Silhuetten av folkmassan (Marie Antoinette) blir därför en bra bild av det kaos som drabbar Frankrike i slutet av 1700-talet. Hålet i giljotinens nedre fält kan ses som en dörr genom vilken människan kan lämna det jordiska och pekar på det öde som väntar kungen och drottningen i spexet. Den blå färgen understryker fältet genom att beteckna kunglighet, kärlek och grymhet i sig sammanfattar såväl handling som affischen i stort.

shakeleonardoDet röda kommer igen i de tre följande affischerna (Richard Wagner, Ivan III och Shakespeare) och betonar åter handlingarnas förläggning till hovmiljö (Ludvig II:s Bayern, Ivan III:s Moskva och Elisabeth I:s London). Rött är även en viktig färg inom alkemin och därmed för Smirnoffs mindre lyckade experiment i Ivan III. Svart färg står enligt mayansk tradition för seger över fienden vilken i tur och ordning var England, mongolerna och Spanien.

billygandhiVingar skulle i fallet Leonardo da Vinci kunna tolkas mer eller mindre bokstavligt som en bild för Leonardos uppfinningar inom flygkonsten och aerodynamiken men kan också ses som en bild för geniets andliga frigörelse

jeannebellmanBarnet (Billy the Kid) visar på oskulden och livets (jämför även den ovala spegeln – en bild för den kvinnliga livssymbolen) möjligheter. För Billys del leder dock olyckliga omständigheter, symboliserade av kvadraterna som pekar på det jordbundna eller jordelivet, till att han blir en fruktad brottsling, en man utanför normerna, kongenialt uttryckt genom att Billy har hatten på inomhus.

Korset som vi kan hitta i de korslagda benen (Gandhi), i svärdet och silhuetten i kyrkfönstret (Jeanne d’Arc) samt i de korsande diagonalerna i rockaffischen (Bellman) är en intressant metasymbol; det syftar på de ständigt närvarande och stundom motsättningsfyllda kraven på spexet att föra fram en konsekvent och trovärdig handling samtidigt som det är underhållande. I dessa tre affischer finns även konflikten mellan den trygga hemmiljön och hotet från omvärlden, symboliserat av tempelporten, kyrkfönstret och det infallande ljuset från ett ensamt fönster.”

[Saxat ur Modernt och postmodern, kapitel 5: Symbolik i 1900-talets affischkonst av Bod Oppdrum]

Så här såg texten ut när en publicerades i Fysikalens andra jubileumsbok. Spex var något jag ägnade mycket tid åt på KTH, framförallt i skrivar-, PR- och teknikgrupperna.