Tag Archives: språk

39 skyltar på Engrish

Nu har vi varit på resa igen och jag har hittat ett gäng skyltar med tänkvärda och/eller lustiga översättningar. Enjoy!

IMG_0047

De som är coola i alla väder bör klara sig bra 🙂

IMG_0055

Farligt glas? Jag tycker forsen ser farligare ut …

IMG_0148

Denna satt vid kissrännan på en herrtoalett. Man kan undra hur jag ska spola om jag inte använder handen?

IMG_0152

En översättning som inte riktigt ökar aptiten för andra än kannibaler 😉

IMG_0194

Om boskapen är farlig bör man förstås inte gå “close to”.

IMG_0206

Man vill ju inte bita i gräset genom att bli nedtrampade av en gräsmatta på rymmen …

IMG_0363

Sålunda i badrummet hände vad? Man blir nyfiken …

IMG_0573

Bra med återbruk men jag tror ändå att jag vill ha en egen bomullspinnne när jag behöver den …

IMG_0038

Har Yoda agerat översättare på denna skylt?

IMG_0040

Vissa dagar känns livet just så …

IMG_0042

Denna backe är uppenbarligen inget för oss lite småtråkiga medelålders män 😮

IMG_9884

Civiliserad vill man ju gärna vara 🙂

IMG_9913

Ska man drukna i soptippen måste man nog vara försiktig eller åtminstone noggrann …

IMG_9679

En uppriktig uppmaning.

IMG_9753

Inte bara gräset utan även trapporna är uppenbarligen farliga i Kina.

IMG_9805

Här väcks många frågor: vad är kontrollknivar och vad är ruj?

IMG_9807

Ett långt ord, nästan av walesisk längd 🙂 Men mycket riktigt fanns en vattenmaskin i rummet nedanför skylten.

IMG_9869

Kärleksfulla känslor står det och det kan man ju fundera över …

IMG_9876

Här en fin liten historia. Närmare efterforskningar visade att det faktiskt var så som det står i berättelsen: när man festat länge nog runt denna lilla sjö brukade de faktiskt flickorna trilla i vattnet till omgivningens stora nöje!

IMG_9571

Ja?

IMG_9585

Tmove? Men det är ju bra om brandutrustningen är där man förväntar sig.

IMG_9590

Objective-C har jag hört talas om men Object-G?

IMG_9635

iPhone, iPad, iTunes etc. känner jag till. Nu finns tydligen även iChair 🙂

IMG_9645

Secubd och onceth? I Kina räknar man på annat sätt tydligen.

IMG_9650

Tack själv! 🙂

IMG_9373

Får man overhang rock om man är stupfull?

IMG_9379

Eldningsförbund kan jag förstå men att det är förbjudet att samla brännbart material känns lite prematurt.

IMG_9383

Vi tar gärna hand om gräset.

IMG_9444

Den här är svår och kräver kunskap i kinesiska men jag kan säga att den som gör som det står i den engelska texten får gå ca en halvmil i onödan 🙂

IMG_9457

Ett rejält klargörande. Kontentan är att man kan få sitt foto taget när man passerar.

IMG_9570

Jim talar utmärkt engelska men hans skyltmålare har en del korr, stora och små, att fixa 🙂

IMG_8997

Optical glasses airlines? What?

IMG_9028

Ständigt dessa snarlika västerländska tecken att hålla reda på 🙂

IMG_9032

Kejserlig massage? Det låter något det 🙂

IMG_9194

Tack för upplysningen!

IMG_9310

Naturligt gräs är bäst för hälsan!

IMG_9311

Fyra knepiga teckan och sedan ett tecken i mitten som säger allt 🙂

IMG_9313

Don’t disturb the water … or the grass!

IMG_9349

Och denna, sista bild, undandrar sig all tolkning 😀

Världens ondaste språk?

Varför väljer finska och ryska metalband att sjunga på svenska? Jo, för att det är ett uråldrigt och trolsk språk som lämpar sig för att uttrycka mörka och tunga metaltankar!

Missa inte detta härliga nördorama där Johanna Koljonen lär oss allt om Finntroll och Svartby! Lyssna också på de mest onda metallåtar som någonsin spelats in i Sverige! Vi får dessutom reda på vad som är skillnaden på black och death metal. Lyssna nu!

Tack @peppelorum för tipset!

Hjälp för barn med koncentrations- och motorikproblem

Jag har just läst rapporten “Sensorimotor therapy: physical and psychological regressions contribute to an improved kinesthetic and vestibular capacity in children and adolescents with motor difficulties and concentration problems” av Mats Niklasson, Irene Niklasson och Torsten Norlander. Rapporten innehåller en analys baserad på “The Empirical Phenomenological Psychological Method” som utgör en utvärdering av programmet “Retraining for Balance”.

Det var lite av en slump att jag fick rapporten i min hand men som vanligt när man läser något annat än det man brukar läsa så öppnas nya vyer. Jag visste t.ex. inte så mycket alls om kopplingen mellan vårt minnet och sensoriska händelser och inte heller så mycket om att en människas utveckling ofta går i cykler, lite grann på temat “två steg framåt och ett steg bak”.

Hur som helst var det en intressant rapport som rekommenderas för alla som är intresserade av frågor kring barn med koncentrations- och motorikproblem.

Mer information finns här: www.vestibularis.se.

Hur gör jag när jag läser och skriver?

För några dagar sedan fick jag följande trevliga brev:

Hej Johan!

Utifrån de blogginlägg jag har läst från dig och efter att ha läst om dina intressen, står det klart för mig att du är väldigt duktig på att tolka, ta till dig och sedan förklara olika texter. Jag undrar om du använder någon generell metod, eller mall s.a.s., när du läser och arbetar med texter? Jag hade problem med läsning som yngre. Läshastigheten är något jag har förbättrar avsevärt, men jag kämpar fortfarande med att ta till mig innebörden, analysera tankar o.d. som du skriver om under “Intressen”, samt att sedan kunna sammanfatta det i mina egna ord.

Har du något råd om hur man kan kan utvecklas när det gälla att ta till sig texter? Handlar det om att läsa och skriva så mycket som möjligt? Ställer du t.ex.vissa frågor till dig själv under läsandets gång? Jag tänker på läsning i allmänhet; skönlitterärt, vetenskapliga artiklar, debattinlägg o s v.

Tacksam på svar! Förstår att du har viktigare saker för dig, och att det kanske är svårt att svara på något som detta, men jag uppskattar all hjälp jag kan få – stor som liten.  =)

Vänligen,
Gustav

Brevet gjorde mig förstås väldigt glad. Det är roligt att veta att det jag skriver uppmärksammas och uppskattas. Det ökar viljan och lusten att skriva mer!

Brevet väckte också flera tankar: hur går det till att läsa och skriva? Jag har skrivit och läst så länge jag kan minnas och jag tror att det med skrivning och läsning är som med så mycket annat: ju mer man håller på desto roligare blir det.

Ju mer man läser desto vanare blir man när det gäller att förstå olika typer av texter och vad de vill förmedla. Då kan man “ekonomisera” sitt läsande på ett bättre sätt (jämför en långdistanslöpare som gör en bra eller dålig planering av ett lopp). När jag läser en dagstidning läser jag på ett sätt, när jag läser René Girard (se t.ex. här) på ett annat.

Ju mer man läser desto fler referenspunkter får man vilket gör läsningen av nya texter mer intressant och samtidigt lättare! Referenspunkterna, faktamässiga (“Karl XII dog ju samma år!”) och formmässiga (“Det här är propaganda.”), är viktiga för att “hänga upp” nya texter. Referenserna gör att man förstår mer, ser “långa strukturer” i texten, anar vad som ligger runt hörnet i texten etc. Då går det fortare att läsa men framför allt att förstå texten. Texten “passar in”; ungefär som en bit i ett pussel.

Det är också viktigt att ha självförtroende som läsare. Det finns nämligen gott om dåliga texter. Med andra ord: om du inte förstår eller gillar en text så beror det i minst hälften av fallen på att texten är illa skriven eller illa genomtänkt. Här får man vara lite försiktigt så man inte avvisar en “svår” text som dålig men jag tror inte den risken är så stor egentligen. Svåra men bra texter känner man igen på att de spjärnar emot när man läser dem. Dåliga texter är som gammal frukt; ful i färgen och med tråkig konsistens.

En sak till: det spelar ingen roll vad man läser, chick lit, franska filosofer, serier (läs absolut mycket serier!), bara man läser. Skillnaden går inte mellan vad någon besserwisser tycker är “bra” eller “dålig” litteratur utan mellan bra och dåligt skrivna texter. En smörkniv gjorde av en skicklig hantverkare är alltid bättre än en hafsigt hopkommen fiol (halvbra liknelse men jag hoppas ni förstår vad jag menar).

En av mina bokhyllor

När det gäller att skriva så krävs det övning, bara övning. Man måste skriva, skriva och skriva. Icke minst viktigt är att få kritik. Jag hade förmånen (även om det inte kändes så då) att ha en far som gick fram hårt med rödpenna och sax i mina alster under högstadiet (ni som undrar var saxen kommer in är sannolikt födda efter 1980 ;-)). Jag kommer ihåg att jag ibland var så arg att jag nästan grät när jag fick tillbaka ett “genialt” epos om t.ex. rysk-japanska kriget där hälften av all text var överstruken, flyttade och rödmarkerad och hela sidor var klippta itu och ihoptejpade med andra sidor. Motvilligt, i alla fall de första gångarna, läste jag den nya texten och insåg att den var bättre än mitt eget alster. Jag försökte förstå varför och ta till mig hur min far byggde upp texten. Nästa gång blev det bättre och framåt gymnasiet fick jag mest lite röda kommentarer av typen “Kanske kan utvecklas mer” eller “Känns lite långt” samt de korrektur man alltid har. Skrivarskolan, om vi får kalla den så, fortsatte när jag forskade på KTH och fick en handledare som var minst lika flitig som min far med rödpennan. Nu var jag beredd och såg bara fördelar.

Hur går det då till när jag skriver en lite längre text? Till att börja med krävs inspiration och koncentration. Ibland kommer det ena först, ibland det andra. Det här är en komplicerad process. Jag kan gå och fundera på en text i flera dagar utan att skriva en rad. Det är bra att göra saker som sysselsätter kroppen, t.ex. klippa gräs (fram och tillbaka, fram och tillbaka och så ett monotont ljud ovanpå det hela). Ibland sitter jag vid datorn när familjen gått och lagt sig och surfar runt på olika sidor, helst dagstidningar, manga, matematik eller sidor med t.ex. offentliga utredningar. Det handlar om att se texter som inte tar över utan har en form som gör att jag kan samla tankarna. Processen kräver tid och ro för tanken; ro som kan skapas av tystnad och/eller monotona ljud och/eller kända texter. I processen går jag också igenom saker jag skrivit tidigare för att se om jag återanvända strukturer, tankar eller texter.

Om allt går vägen så växer det under surfandet eller gräsklippandet fram en stomme till text; ett skelett eller en julgran, kalla det vad ni vill. Då gäller det att vara snabb och skriva ner stommen. Ha därför gärna med papper och penna (eller en iPhone) vart du än går! Till stommen hör också textens övergripande syfte (vill jag debattera, klargöra, underhålla, informera etc.?) och målgrupp (vem skriver jag för? vilket språk och vilken ton passar bäst?).

Nu vidtar analys av stommen. Håller den? Saknar den något? Här kan man vara rent analytisk (“har jag med ett kapitel om svenska elevers resultat i skolan kunde det säkert vara bra att ha med ett kapitel om hur resultaten ser ut i de andra nordiska länderna”). När stommen är klar så är det dags att börja “klä granen”.

I denna fas skriver jag tämligen vilt. Jag kan skriva lite här och där beroende på vad jag har inspiration till eller vilka källor jag läser i just då. Sitter jag t.ex. och läser en rapport med statistik kring studieresultat så fyller jag på både under kapitlet om matematik och under kapitlet om svenska i min text. Texten blir med andra ord väldigt impressionistisk men just nu handlar det om att fylla på så mycket som möjligt.

Om det jag skriver är en mer formell text med många referenser så är jag tämligen systematisk i denna fas. Jag går igenom referenserna en efter en och skriver texter här och där i mitt alster. När en referens är klar lägger jag den åt sidan och tar nästa.

Nu börjar texten ta form, växa och fyllas ut. I denna fas kompletteras textens skelett med vad jag vill kalla en inre struktur (“muskler”, “blodkärl” och “nerver”). Det kan handla om frågeställningar, tankar eller annat som t.ex. lyfts fram i början på texten. Det gäller att “se” alla dessa och fånga upp dem. En fråga som väcks i början ska besvaras i mitten och kommenteras på slutet. Alla sådana trådar måste följas upp och knytas samman. Dåliga texter är ofta svaga just i denna del; de hänger helt enkelt inte ihop och/eller de saknar syfte. Skrivfasen kan vara rätt omfattande. Jag åker fram och tillbaka i texten, fyller på, flyttar runt och preciserar. Här kan det vara nödvändigt att göra större eller mindre förändringar i stommen för att allt ska hänga ihop.

Även om många “inre strukturer” ger sig av texten kan man ha vissa grundfigurer i bakhuvudet, t.ex. fråga – svar – kommentar eller å ena sidan – å andra sidan – syntes eller då – nu – sedan eller lokalt – regionalt – globalt. Ni förstår poängen.

Efter skrivfasen följer städfasen. Nu handlar det om att läsa igenom texten, bekräfta att skelett och inre strukturer hänger ihop, att alla trådar är sammanknutna etc. Så följer granskning av språk och stil. Står det bl.a. eller bland annat? Är jag konsekvent i sådana frågor? Är allt rättstavat? Det handlar om enhetlighet, format och syntax! Snyggt och prydligt ska det vara!

Kommen så långt kan man ta till sig verket i sin helhet och njuta av resultatet 🙂

En sak glömmer man lätt och det förtjänar därför att påpekas: det går att kasta texter. Ofta när jag fastnat, oavsett fas, på en struktur eller en textbit eller ett citat och inte ser var det passar in trots att jag trodde att det skulle göra det så kastar jag bara bort den biten. Det rensar upp, på pappret och mentalt. Var det något viktigt så kommer stycket att flyta upp igen.

En praktisk sak till: spara olika versioner av din text. Jag byter version varje dag eller oftare om jag står inför ett stort ingrepp i texten. Numrera versionerna så blir det lätt att hålla ordning (“text-ver1.pages”).

Sammanfattningsvis kan man säga att jag “ser” mina texter nästan som något konkret och fysiskt. Jag börjar med att göra ett skelett eller en grov karta, sedan “ställer” jag textbitar på kartan eller “bygger på” skelettet. Jag ser till att allt hänger ihop och att det inte finns några lösa trådar. Resultatet ska vara snyggt och prydligt. En bra text är som ett träd, en karta, en kropp.

Så går det till. Hör gärna av er med synpunkter och kommentarer!

Lite mycket eller mycket lite?

Ett glas med mycket lite eller möjligen lite mycket vatten i.

Svenskan är ett klurigt språk. För någon vecka sedan fick jag följande historia berättad för mig.

En man som nyligen lärt sig svenska arbetar på en restaurang. En av gästerna har ätit upp sin lunch och ber att få kaffe.
“Vill ni ha mycket eller lite kaffe?” frågar servitören.
“Mycket lite” svarar gästen.
Servitören funderar på vad detta kan betyda men häller upp en kopp kaffe.
“Det var lite mycket” säger gästen.

Billig vardagslyx #1: kallmangel

Det är ju gärna så att man ibland vill “lyxa till det”  (som det heter på någon form av tämligen vedervärdig modern svenska). Problemet med detta är att lyx ofta förknippas med höga kostnader (se bifogade illustrativa bild).

Dyrt ...

Dyrt …

Lyckligtvis behöver inte lyx innebära stora ingrepp i plånboken. Jag vill gärna dela med mig av billiga och, skulle jag vilja säga, mer folkhemsinriktade (ja, ska vi våga säga svenska) sätt att “lyxa till det” (om vad jag tycker om detta uttryck se ovan).

Först ut ur en hållbar och relativt överkomlig produkt som kan lända familjen ett näst intill livslångt “lyxande”: kallmangeln. En kallmangel tar upp liten plats i hemmet,  drar inte särskilt mycket el och man kan hitta en, i stort sett ny, mangel på Tradera för ca 950 kr.

Finns det något bättre än att krypa till kojs i nymanglade lakan eller att bjuda in till middag med välmanglade tygservetter? Lyxa loss även du – köp en kallmangel idag!

En nyttig maskin

Värre än lösryckta citat?

[Denna text publicerades på Mindpark den 17 november 2009.]

Frågan om hur Internet påverkar saker och ting vi gör fortsätter att intressera mig och många andra. Här en “thought of the day” som jag fick inspiration till på dagens lunch på Kulturhuset.

Fordomsdags fanns det något som hette “lösryckta citat”. Det var något som till exempel offentliga personer kunde råka ut för. I stort sett gick det till så här. En offentlig person uttalade sig för media, sannolikt i relativt många ord. Journalisten återvände till kammaren och skrev sitt reportage i vilket delar av samtalet kom med. Den offentliga personen upptäckte när alstret gått i tryck att han eller hon inte formulerat sig så där slugt som han eller hon borde ha gjort. Räddningen var dock nära: den intervjuade framhöll helt enkelt att artikeln innehöll citat som var lösryckta ur sitt sammanhang och kunde därmed slinka ur knipan. Naturligtvis kunde det även fungera åt andra hållet: en illvillig skribent kunde verkligen rycka ut citat ur sitt sammanhang för att sätta någon på pottan.

De senaste årens utveckling har dock i stort sett eliminerat möjligheten till lösryckta citat, samtal bandas eller filmas och läggs upp i sin helhet, om inte av skribenten själva, så av någon annan som var där och fotade/filmade/spelade in med sin mobil/dator/digital kamera.

Min synpunkt är att vi idag sparar så mycket mer media och att det ofta finns flera som sparar media att vi får mycket rikare och ofta kompletterande skildringar av ett visst förlopp. Detta gör att de lösryckta citaten blir färre.

Var detta uppenbart? Varför skriver jag denna post? Jo, jag tror att vi kommer att få se ett annat och potentiellt värre fenomen växa fram. Detta är inte de lösryckta citatens problem utan de förenade citatens problem. Allt (mer eller mindre) som en offentlig person säger kommer att dokumenteras vilket gör att journalister och andra kan lägga samman allt en person sagt, nu och igår.

De flesta av oss är inte tillräckligt klara i knoppen för att under en period av, säg, tio år vara helt konsistent och kongruent och sammanhållen. Detta gör att vi ändrar uppfattning, beslutsorsaker, motiv etc. I det moderna samhället kommer vi dock hela tiden att bli påminda om vad vi sade vid den och den tidpunkten. Debattörer, journalister och andra kommer med andra ord alltid att kunna peka ut brister i resonemanget, brister som i sig kanske är helt ointressanta eller en rimlig konsekvens av ändrade förhållanden.

Det som oroar mig är att en sådan de förenade citatens diskurs kommer att leda till en trivialisering av debatten och riskerar att bidra till senationsskrivande, politikerförakt etc.

Jag tror (se här och här) att vi alla mår bäst av att vissa saker glöms allt eftersom …

/Johan Groth

PS Mina tankar och funderingar kring webben, böcker och filmer hittar du på www.gogab.se

Disjunkta och konjunkta samtal

[Denna text publicerades på Mindpark den 5 november 2009.]

Det är uppenbart att samtalet är viktigt för oss som människor. Människor pratar, skvallrar, debatterar etc. Här finns, på en nivå, inget nytt när det kommer till vår nya mediavärld. Vi använder “bara” nya verktyg som Twitter, Facebook etc. för att föra de samtal vi ändå vill föra.

Jag vill inte här ta upp frågan om information overflow, att våra FB-vänner är något annat än “riktiga” vänner etc. Jag ser dessa frågor som varande av vad man kan kalla kvantitativ karaktär. Jag skulle här vilja lyfta en fråga som jag anser är av en mer kvalitativ karaktär.

Det jag vill peka på är att hittills har ett samtal kunnat karakteriseras av att alla deltagare i samtalet varit på samma “plats” samtidigt. Sitter vi i ett rum är det uppenbart att alla som deltar i samtalet är på samma plats vid samma tid. Om vi har ett telefonsamtal eller deltar i en videokonferens är vi också på samma “plats”: i samma telefonuppkoppling eller samma videosession. Alla som deltar i samtalet vet vilka andra som är med i samtalet och alla kan höra och tala med alla andra.

Det vi nu ser är framväxten av samtal som sker i olika grupper som överlappar varandra och där olika personer ryms i olika snitt. Ett exempel förklarar vad jag menar. Lisa och Lasse följer varandra på Twitter. Lisa postar en tweet om något. Den kan ses av Lasse och alla Lisas followers. Lasse gör en reflexion på Lisas tweet. Den kan ses av Lisa och alla Lasses followers. Bara de som är followers till både Lisa och Lasse kommer att kunna följa hela samtalet. Resten kommer bara att se delar av samtalet. Detta kallar jag för det disjunkta samtalet.

Jag vill påstå att det disjunkta samtalet är något nytt som vi ännu inte riktigt förstått finns. Jag tror många fortfarande på något sätt känner det som att om jag twittrar med Lisa så kan alla följa samtalet. Eller också bryr man sig inte alls utan ser det hela som ett samtal med bara Lisa.

Icke desto mindre kommer en uppsjö människor att få ta del, olika delar, av det samtal som pågår. Vad betyder detta? Kan de förstå samtalet? Är inte risken större att de kan missförstå samtalet? Kan detta leda till ekoeffekter?

Parallellt med framväxten av det disjunkta samtalet skapar Twitter verktyg för lägga samman delar av samtal som pågår mellan olika personer. Med hashtags (#) märker man sina tweets och sedan kan man skapa sökfönster baserat på kombinationer av hashtags. Det gör det möjligt att ta del av alla tweets som handlar om ett visst tema, en viss person, en viss händelse eller kombinationer därav. Sådana flöden vill jag kalla för konjunkta samtal.

Det märkliga är att de konjunkta samtalen initialt inte finns, dvs. talarna känner inte till varandra utan urvalet av informationsobjekt skapar samtalet. Hur utvecklas den typ av samtal?

Vad innebär det disjunkta och konjunkta samtalen för våra sätt att diskutera och kommunicera? Vilka möjligheter och faror finns? Jag kastar ut bollen nu och hoppas på feed back!

/Johan Groth

PS Mina tankar och funderingar kring webben, böcker och filmer hittar du på www.gogab.se.

Om behovet av flera sagor

Detta är av de viktigaste och mest intelligenta föredrag jag sett på sistone. Jag har redan cross postat den via Twitter och Facebook men jag vill nog även lägga upp den på min blogg så den blir lite mer beständig.

Chimamanda Adichie håller inte bara ett starkt och personligt tal, hon erbjuder oss också en stark analysmodell för att förstå hur vi som människor bygger våra uppfattningar och tankar. Principen om den enda tanken kan tillämpas i många andra sammanhang och erbjuder inte bara en förklaringsmodell utan också en väg till förändringar: skapa fler berättelser. Fler berättelser ger inte bara olika perspektiv utan också möjlighet för olika människor att närma sig en fråga utifrån sina förutsättningar och sina tidigare berättelser.

Jag känner också en koppling till René Girards teorier som jag just nu är lite förtjust i.

Nå, se filmen nedan en gång och kanke en gång till. Det håller den för!

Och alla ni i vänkretsen som arbetar med sagor (t.ex. här, här och här) nu ser ni hur viktiga ni är!

Blogga på svenska?

Jag kom att fundera på om man bör blogga på svenska eller engelska. En uppenbar tanke är att om man skriver på engelska så har posten en mångdubbelt större potentiell publik. Och så är det ju.

Men sedan kom jag att tänka på debatten kring begreppet domänförlust som bland annat Språkrådet engagerat sig i, se t.ex. rapporten “Domänförluster i svenskan”.

I korthet handlar det om att om vi inte använder svenska inom ett visst ämnesområdet så kan det till slut gå dithän att vi inte längre kan prata om ämnesområdet på svenska. Eftersom de flesta av oss, trots allt, uttrycker oss bättre på vårt modersmål än på ett inlärt språk blir konsekvensen att vi, inom vissa områden, riskerar att behöva uttrycka oss på ett otillräckligt sätt, med andra ord med hjälp av någon sorts ämnesanknuten pidgin.

Frågan är inte uppenbar men själv lutar jag åt att vi bör utveckla och bevara vårt eget språk i största möjliga grad. Därför (och för att jag är lite lat ;-)) skriver jag på svenska!