Missa inte detta härliga nördorama där Johanna Koljonen lär oss allt om Finntroll och Svartby! Lyssna också på de mest onda metallåtar som någonsin spelats in i Sverige! Vi får dessutom reda på vad som är skillnaden på black och death metal. Lyssna nu!

Tack @peppelorum för tipset!

Bloggar etiketter: metal, recension, språk

Närliggande poster:

1. Keelhauled – pirate metal! Death metal, symphonic metal, female fronted metal och finsk humpa...
2. Världens minsta dator! Det här var riktigt kul! Känns tryggt att veta att...
3. Världens roligaste blogg för konsulter? Ni vet hur det kan vara vissa dagar. Det har...

Related posts brought to you by Yet Another Related Posts Plugin.

Det var lite av en slump att jag fick rapporten i min hand men som vanligt när man läser något annat än det man brukar läsa så öppnas nya vyer. Jag visste t.ex. inte så mycket alls om kopplingen mellan vårt minnet och sensoriska händelser och inte heller så mycket om att en människas utveckling ofta går i cykler, lite grann på temat “två steg framåt och ett steg bak”.

Hur som helst var det en intressant rapport som rekommenderas för alla som är intresserade av frågor kring barn med koncentrations- och motorikproblem.

Mer information finns här: www.vestibularis.se.

Bloggar etiketter: filosofi, lekar, recension, språk

Närliggande poster:

1. “Ensam hemma” – amerikansk krigshets för barn Filmer som inte är lämpliga för barn! Det är märkligt...
2. Roliga lekar som föräldrar och barn kan leka i sängen En av de roligaste sakerna med att få barn är...
3. Handbok för föräldrar – Lär dig vad ditt barn gör på Internet Av en slump hittade jag häromdagen “Handbok för föräldrar –...

Related posts brought to you by Yet Another Related Posts Plugin.

Hej Johan!

Utifrån de blogginlägg jag har läst från dig och efter att ha läst om dina intressen, står det klart för mig att du är väldigt duktig på att tolka, ta till dig och sedan förklara olika texter. Jag undrar om du använder någon generell metod, eller mall s.a.s., när du läser och arbetar med texter? Jag hade problem med läsning som yngre. Läshastigheten är något jag har förbättrar avsevärt, men jag kämpar fortfarande med att ta till mig innebörden, analysera tankar o.d. som du skriver om under “Intressen”, samt att sedan kunna sammanfatta det i mina egna ord.

Har du något råd om hur man kan kan utvecklas när det gälla att ta till sig texter? Handlar det om att läsa och skriva så mycket som möjligt? Ställer du t.ex.vissa frågor till dig själv under läsandets gång? Jag tänker på läsning i allmänhet; skönlitterärt, vetenskapliga artiklar, debattinlägg o s v.

Tacksam på svar! Förstår att du har viktigare saker för dig, och att det kanske är svårt att svara på något som detta, men jag uppskattar all hjälp jag kan få – stor som liten.  =)

Vänligen,
Gustav

Brevet gjorde mig förstås väldigt glad. Det är roligt att veta att det jag skriver uppmärksammas och uppskattas. Det ökar viljan och lusten att skriva mer!

Brevet väckte också flera tankar: hur går det till att läsa och skriva? Jag har skrivit och läst så länge jag kan minnas och jag tror att det med skrivning och läsning är som med så mycket annat: ju mer man håller på desto roligare blir det.

Ju mer man läser desto vanare blir man när det gäller att förstå olika typer av texter och vad de vill förmedla. Då kan man “ekonomisera” sitt läsande på ett bättre sätt (jämför en långdistanslöpare som gör en bra eller dålig planering av ett lopp). När jag läser en dagstidning läser jag på ett sätt, när jag läser René Girard (se t.ex. här) på ett annat.

Ju mer man läser desto fler referenspunkter får man vilket gör läsningen av nya texter mer intressant och samtidigt lättare! Referenspunkterna, faktamässiga (“Karl XII dog ju samma år!”) och formmässiga (“Det här är propaganda.”), är viktiga för att “hänga upp” nya texter. Referenserna gör att man förstår mer, ser “långa strukturer” i texten, anar vad som ligger runt hörnet i texten etc. Då går det fortare att läsa men framför allt att förstå texten. Texten “passar in”; ungefär som en bit i ett pussel.

Det är också viktigt att ha självförtroende som läsare. Det finns nämligen gott om dåliga texter. Med andra ord: om du inte förstår eller gillar en text så beror det i minst hälften av fallen på att texten är illa skriven eller illa genomtänkt. Här får man vara lite försiktigt så man inte avvisar en “svår” text som dålig men jag tror inte den risken är så stor egentligen. Svåra men bra texter känner man igen på att de spjärnar emot när man läser dem. Dåliga texter är som gammal frukt; ful i färgen och med tråkig konsistens.

En sak till: det spelar ingen roll vad man läser, chick lit, franska filosofer, serier (läs absolut mycket serier!), bara man läser. Skillnaden går inte mellan vad någon besserwisser tycker är “bra” eller “dålig” litteratur utan mellan bra och dåligt skrivna texter. En smörkniv gjorde av en skicklig hantverkare är alltid bättre än en hafsigt hopkommen fiol (halvbra liknelse men jag hoppas ni förstår vad jag menar).

En av mina bokhyllor

När det gäller att skriva så krävs det övning, bara övning. Man måste skriva, skriva och skriva. Icke minst viktigt är att få kritik. Jag hade förmånen (även om det inte kändes så då) att ha en far som gick fram hårt med rödpenna och sax i mina alster under högstadiet (ni som undrar var saxen kommer in är sannolikt födda efter 1980 ). Jag kommer ihåg att jag ibland var så arg att jag nästan grät när jag fick tillbaka ett “genialt” epos om t.ex. rysk-japanska kriget där hälften av all text var överstruken, flyttade och rödmarkerad och hela sidor var klippta itu och ihoptejpade med andra sidor. Motvilligt, i alla fall de första gångarna, läste jag den nya texten och insåg att den var bättre än mitt eget alster. Jag försökte förstå varför och ta till mig hur min far byggde upp texten. Nästa gång blev det bättre och framåt gymnasiet fick jag mest lite röda kommentarer av typen “Kanske kan utvecklas mer” eller “Känns lite långt” samt de korrektur man alltid har. Skrivarskolan, om vi får kalla den så, fortsatte när jag forskade på KTH och fick en handledare som var minst lika flitig som min far med rödpennan. Nu var jag beredd och såg bara fördelar.

Hur går det då till när jag skriver en lite längre text? Till att börja med krävs inspiration och koncentration. Ibland kommer det ena först, ibland det andra. Det här är en komplicerad process. Jag kan gå och fundera på en text i flera dagar utan att skriva en rad. Det är bra att göra saker som sysselsätter kroppen, t.ex. klippa gräs (fram och tillbaka, fram och tillbaka och så ett monotont ljud ovanpå det hela). Ibland sitter jag vid datorn när familjen gått och lagt sig och surfar runt på olika sidor, helst dagstidningar, manga, matematik eller sidor med t.ex. offentliga utredningar. Det handlar om att se texter som inte tar över utan har en form som gör att jag kan samla tankarna. Processen kräver tid och ro för tanken; ro som kan skapas av tystnad och/eller monotona ljud och/eller kända texter. I processen går jag också igenom saker jag skrivit tidigare för att se om jag återanvända strukturer, tankar eller texter.

Om allt går vägen så växer det under surfandet eller gräsklippandet fram en stomme till text; ett skelett eller en julgran, kalla det vad ni vill. Då gäller det att vara snabb och skriva ner stommen. Ha därför gärna med papper och penna (eller en iPhone) vart du än går! Till stommen hör också textens övergripande syfte (vill jag debattera, klargöra, underhålla, informera etc.?) och målgrupp (vem skriver jag för? vilket språk och vilken ton passar bäst?).

Nu vidtar analys av stommen. Håller den? Saknar den något? Här kan man vara rent analytisk (“har jag med ett kapitel om svenska elevers resultat i skolan kunde det säkert vara bra att ha med ett kapitel om hur resultaten ser ut i de andra nordiska länderna”). När stommen är klar så är det dags att börja “klä granen”.

I denna fas skriver jag tämligen vilt. Jag kan skriva lite här och där beroende på vad jag har inspiration till eller vilka källor jag läser i just då. Sitter jag t.ex. och läser en rapport med statistik kring studieresultat så fyller jag på både under kapitlet om matematik och under kapitlet om svenska i min text. Texten blir med andra ord väldigt impressionistisk men just nu handlar det om att fylla på så mycket som möjligt.

Om det jag skriver är en mer formell text med många referenser så är jag tämligen systematisk i denna fas. Jag går igenom referenserna en efter en och skriver texter här och där i mitt alster. När en referens är klar lägger jag den åt sidan och tar nästa.

Nu börjar texten ta form, växa och fyllas ut. I denna fas kompletteras textens skelett med vad jag vill kalla en inre struktur (“muskler”, “blodkärl” och “nerver”). Det kan handla om frågeställningar, tankar eller annat som t.ex. lyfts fram i början på texten. Det gäller att “se” alla dessa och fånga upp dem. En fråga som väcks i början ska besvaras i mitten och kommenteras på slutet. Alla sådana trådar måste följas upp och knytas samman. Dåliga texter är ofta svaga just i denna del; de hänger helt enkelt inte ihop och/eller de saknar syfte. Skrivfasen kan vara rätt omfattande. Jag åker fram och tillbaka i texten, fyller på, flyttar runt och preciserar. Här kan det vara nödvändigt att göra större eller mindre förändringar i stommen för att allt ska hänga ihop.

Även om många “inre strukturer” ger sig av texten kan man ha vissa grundfigurer i bakhuvudet, t.ex. fråga – svar – kommentar eller å ena sidan – å andra sidan – syntes eller då – nu – sedan eller lokalt – regionalt – globalt. Ni förstår poängen.

Efter skrivfasen följer städfasen. Nu handlar det om att läsa igenom texten, bekräfta att skelett och inre strukturer hänger ihop, att alla trådar är sammanknutna etc. Så följer granskning av språk och stil. Står det bl.a. eller bland annat? Är jag konsekvent i sådana frågor? Är allt rättstavat? Det handlar om enhetlighet, format och syntax! Snyggt och prydligt ska det vara!

Kommen så långt kan man ta till sig verket i sin helhet och njuta av resultatet

En sak glömmer man lätt och det förtjänar därför att påpekas: det går att kasta texter. Ofta när jag fastnat, oavsett fas, på en struktur eller en textbit eller ett citat och inte ser var det passar in trots att jag trodde att det skulle göra det så kastar jag bara bort den biten. Det rensar upp, på pappret och mentalt. Var det något viktigt så kommer stycket att flyta upp igen.

En praktisk sak till: spara olika versioner av din text. Jag byter version varje dag eller oftare om jag står inför ett stort ingrepp i texten. Numrera versionerna så blir det lätt att hålla ordning (“text-ver1.pages”).

Sammanfattningsvis kan man säga att jag “ser” mina texter nästan som något konkret och fysiskt. Jag börjar med att göra ett skelett eller en grov karta, sedan “ställer” jag textbitar på kartan eller “bygger på” skelettet. Jag ser till att allt hänger ihop och att det inte finns några lösa trådar. Resultatet ska vara snyggt och prydligt. En bra text är som ett träd, en karta, en kropp.

Så går det till. Hör gärna av er med synpunkter och kommentarer!

Bloggar etiketter: arbetsrelaterat, filosofi, språk, tips

Närliggande poster:

1. “Jag är den jag är” I Exodus, kap. 3:14, står det: “Gud sade: ‘Jag är...
2. Små och stora val – hur når vi våra drömmar? Ett av mina uppdrag just nu är att fungera som...
3. Saker att tänka på när du söker jobb Då och då (relativt ofta när jag tänker efter) händer...

Related posts brought to you by Yet Another Related Posts Plugin.

Ett glas med mycket lite eller möjligen lite mycket vatten i.

Svenskan är ett klurigt språk. För någon vecka sedan fick jag följande historia berättad för mig.

En man som nyligen lärt sig svenska arbetar på en restaurang. En av gästerna har ätit upp sin lunch och ber att få kaffe.
“Vill ni ha mycket eller lite kaffe?” frågar servitören.
“Mycket lite” svarar gästen.
Servitören funderar på vad detta kan betyda men häller upp en kopp kaffe.
“Det var lite mycket” säger gästen.

Bloggar etiketter: filosofi, livet, språk

Närliggande poster:

1. Dag 19 med #merkateder – lite mer statistik Tobias har lyckats skrämma lite liv i Twitters API och...
2. Boo.com – lite mer Internethistoria Ännu lite mer ur mina historiska gömmor. Denna gång på...
3. Pjatt eller goth? Pjatt eller ... Dialog med husets sjuttonåring: Fadern: “Det finns...

Related posts brought to you by Yet Another Related Posts Plugin.

Lyckligtvis behöver inte lyx innebära stora ingrepp i plånboken. Jag vill gärna dela med mig av billiga och, skulle jag vilja säga, mer folkhemsinriktade (ja, ska vi våga säga svenska) sätt att “lyxa till det” (om vad jag tycker om detta uttryck se ovan).

Först ut ur en hållbar och relativt överkomlig produkt som kan lända familjen ett näst intill livslångt “lyxande”: kallmangeln. En kallmangel tar upp liten plats i hemmet,  drar inte särskilt mycket el och man kan hitta en, i stort sett ny, mangel på Tradera för ca 950 kr.

Finns det något bättre än att krypa till kojs i nymanglade lakan eller att bjuda in till middag med välmanglade tygservetter? Lyxa loss även du – köp en kallmangel idag!

Bloggar etiketter: livet, språk, tips

Närliggande poster:

1. Billig vardagslyx #2: koltrast Nu är det vår igen vilket öppnar oanade möjligheter till...
2. Billig vardagslyx #3: Kiwi skosmörja Vad kännetecknar en gentleman? Det vanliga svaret är att en...
3. Billig vardagslyx #6: böcker i vackra band Ibland uppstår ögonblick av skönhet och habegär. Nyligen gick jag...

Related posts brought to you by Yet Another Related Posts Plugin.

Frågan om hur Internet påverkar saker och ting vi gör fortsätter att intressera mig och många andra. Här en “thought of the day” som jag fick inspiration till på dagens lunch på Kulturhuset.

Fordomsdags fanns det något som hette “lösryckta citat”. Det var något som till exempel offentliga personer kunde råka ut för. I stort sett gick det till så här. En offentlig person uttalade sig för media, sannolikt i relativt många ord. Journalisten återvände till kammaren och skrev sitt reportage i vilket delar av samtalet kom med. Den offentliga personen upptäckte när alstret gått i tryck att han eller hon inte formulerat sig så där slugt som han eller hon borde ha gjort. Räddningen var dock nära: den intervjuade framhöll helt enkelt att artikeln innehöll citat som var lösryckta ur sitt sammanhang och kunde därmed slinka ur knipan. Naturligtvis kunde det även fungera åt andra hållet: en illvillig skribent kunde verkligen rycka ut citat ur sitt sammanhang för att sätta någon på pottan.

De senaste årens utveckling har dock i stort sett eliminerat möjligheten till lösryckta citat, samtal bandas eller filmas och läggs upp i sin helhet, om inte av skribenten själva, så av någon annan som var där och fotade/filmade/spelade in med sin mobil/dator/digital kamera.

Min synpunkt är att vi idag sparar så mycket mer media och att det ofta finns flera som sparar media att vi får mycket rikare och ofta kompletterande skildringar av ett visst förlopp. Detta gör att de lösryckta citaten blir färre.

Var detta uppenbart? Varför skriver jag denna post? Jo, jag tror att vi kommer att få se ett annat och potentiellt värre fenomen växa fram. Detta är inte de lösryckta citatens problem utan de förenade citatens problem. Allt (mer eller mindre) som en offentlig person säger kommer att dokumenteras vilket gör att journalister och andra kan lägga samman allt en person sagt, nu och igår.

De flesta av oss är inte tillräckligt klara i knoppen för att under en period av, säg, tio år vara helt konsistent och kongruent och sammanhållen. Detta gör att vi ändrar uppfattning, beslutsorsaker, motiv etc. I det moderna samhället kommer vi dock hela tiden att bli påminda om vad vi sade vid den och den tidpunkten. Debattörer, journalister och andra kommer med andra ord alltid att kunna peka ut brister i resonemanget, brister som i sig kanske är helt ointressanta eller en rimlig konsekvens av ändrade förhållanden.

Det som oroar mig är att en sådan de förenade citatens diskurs kommer att leda till en trivialisering av debatten och riskerar att bidra till senationsskrivande, politikerförakt etc.

Jag tror (se här och här) att vi alla mår bäst av att vissa saker glöms allt eftersom …

/Johan Groth

PS Mina tankar och funderingar kring webben, böcker och filmer hittar du på www.gogab.se

Bloggar etiketter: debattinlägg, filosofi, Internet, sociala webben, språk

Närliggande poster:

1. Citerad … Jag har blivit citerad Elwira Kotowska har börjat samla citat...
2. Disjunkta och konjunkta samtal [Denna text publicerades på Mindpark den 5 november 2009.] Det...
3. Slut på tweets? [Denna text publicerades på Mindpark den 12 november 2009.] Ny...

Related posts brought to you by Yet Another Related Posts Plugin.

Det är uppenbart att samtalet är viktigt för oss som människor. Människor pratar, skvallrar, debatterar etc. Här finns, på en nivå, inget nytt när det kommer till vår nya mediavärld. Vi använder “bara” nya verktyg som Twitter, Facebook etc. för att föra de samtal vi ändå vill föra.

Jag vill inte här ta upp frågan om information overflow, att våra FB-vänner är något annat än “riktiga” vänner etc. Jag ser dessa frågor som varande av vad man kan kalla kvantitativ karaktär. Jag skulle här vilja lyfta en fråga som jag anser är av en mer kvalitativ karaktär.

Det jag vill peka på är att hittills har ett samtal kunnat karakteriseras av att alla deltagare i samtalet varit på samma “plats” samtidigt. Sitter vi i ett rum är det uppenbart att alla som deltar i samtalet är på samma plats vid samma tid. Om vi har ett telefonsamtal eller deltar i en videokonferens är vi också på samma “plats”: i samma telefonuppkoppling eller samma videosession. Alla som deltar i samtalet vet vilka andra som är med i samtalet och alla kan höra och tala med alla andra.

Det vi nu ser är framväxten av samtal som sker i olika grupper som överlappar varandra och där olika personer ryms i olika snitt. Ett exempel förklarar vad jag menar. Lisa och Lasse följer varandra på Twitter. Lisa postar en tweet om något. Den kan ses av Lasse och alla Lisas followers. Lasse gör en reflexion på Lisas tweet. Den kan ses av Lisa och alla Lasses followers. Bara de som är followers till både Lisa och Lasse kommer att kunna följa hela samtalet. Resten kommer bara att se delar av samtalet. Detta kallar jag för det disjunkta samtalet.

Jag vill påstå att det disjunkta samtalet är något nytt som vi ännu inte riktigt förstått finns. Jag tror många fortfarande på något sätt känner det som att om jag twittrar med Lisa så kan alla följa samtalet. Eller också bryr man sig inte alls utan ser det hela som ett samtal med bara Lisa.

Icke desto mindre kommer en uppsjö människor att få ta del, olika delar, av det samtal som pågår. Vad betyder detta? Kan de förstå samtalet? Är inte risken större att de kan missförstå samtalet? Kan detta leda till ekoeffekter?

Parallellt med framväxten av det disjunkta samtalet skapar Twitter verktyg för lägga samman delar av samtal som pågår mellan olika personer. Med hashtags (#) märker man sina tweets och sedan kan man skapa sökfönster baserat på kombinationer av hashtags. Det gör det möjligt att ta del av alla tweets som handlar om ett visst tema, en viss person, en viss händelse eller kombinationer därav. Sådana flöden vill jag kalla för konjunkta samtal.

Det märkliga är att de konjunkta samtalen initialt inte finns, dvs. talarna känner inte till varandra utan urvalet av informationsobjekt skapar samtalet. Hur utvecklas den typ av samtal?

Vad innebär det disjunkta och konjunkta samtalen för våra sätt att diskutera och kommunicera? Vilka möjligheter och faror finns? Jag kastar ut bollen nu och hoppas på feed back!

/Johan Groth

PS Mina tankar och funderingar kring webben, böcker och filmer hittar du på www.gogab.se.

Bloggar etiketter: filosofi, Internet, sociala webben, språk

Närliggande poster:

1. Disjunkta och konjunkta samtal, part 2 Den 5 november skrev jag en post på Mindpark om...
2. Entreprenör – ett samtal i sju tablåer Om ganska precis 53 minuter ska jag prata på temat...
3. Samtalet söker nya former Den sociala webben skapar nya former för samtal. Jag lanserar...

Related posts brought to you by Yet Another Related Posts Plugin.

Chimamanda Adichie håller inte bara ett starkt och personligt tal, hon erbjuder oss också en stark analysmodell för att förstå hur vi som människor bygger våra uppfattningar och tankar. Principen om den enda tanken kan tillämpas i många andra sammanhang och erbjuder inte bara en förklaringsmodell utan också en väg till förändringar: skapa fler berättelser. Fler berättelser ger inte bara olika perspektiv utan också möjlighet för olika människor att närma sig en fråga utifrån sina förutsättningar och sina tidigare berättelser.

Jag känner också en koppling till René Girards teorier som jag just nu är lite förtjust i.

Nå, se filmen nedan en gång och kanke en gång till. Det håller den för!

Och alla ni i vänkretsen som arbetar med sagor (t.ex. här, här och här) nu ser ni hur viktiga ni är!

Bloggar etiketter: demokrati, filosofi, sagor, språk

Närliggande poster:

1. Flera idoler … Här en film från årets Polarprisgala. I denna lilla snutt...
2. Den sociala webben #3: Behovet av att glömma I min serie om den sociala webben hade jag utlovat...
3. Sagan som livets spegel Boken “Sagan som livets spegel” (ISBN 91-574-3742-4) är en antologi...

Related posts brought to you by Yet Another Related Posts Plugin.

Men sedan kom jag att tänka på debatten kring begreppet domänförlust som bland annat Språkrådet engagerat sig i, se t.ex. rapporten “Domänförluster i svenskan”.

I korthet handlar det om att om vi inte använder svenska inom ett visst ämnesområdet så kan det till slut gå dithän att vi inte längre kan prata om ämnesområdet på svenska. Eftersom de flesta av oss, trots allt, uttrycker oss bättre på vårt modersmål än på ett inlärt språk blir konsekvensen att vi, inom vissa områden, riskerar att behöva uttrycka oss på ett otillräckligt sätt, med andra ord med hjälp av någon sorts ämnesanknuten pidgin.

Frågan är inte uppenbar men själv lutar jag åt att vi bör utveckla och bevara vårt eget språk i största möjliga grad. Därför (och för att jag är lite lat ) skriver jag på svenska!

Bloggar etiketter: debattinlägg, språk

Närliggande poster:

1. Den svenska skolan … En nära vän till mig bad mig nyligen att hålla...
2. Världens ondaste språk? Varför väljer finska och ryska metalband att sjunga på svenska?...
3. Lite mycket eller mycket lite? Ett glas med mycket lite eller möjligen lite mycket vatten...

Related posts brought to you by Yet Another Related Posts Plugin.