Ett intressant, men även bekymmersamt, debattinlägg görs av Wiveca Glantz och Marianne Eriksson från Östersund i Ny Teknik 1996:33.
De bägge lärarna (på högstadiet respektive lågstadiet) uttrycker sin oro över det sätt varpå datorer och andra IT-verktyg används i skolan. Oron är befogad men likväl känns det som om något saknas i inlägget. Glantz och Eriksson frågar bland annat hur man skall kunna undervisa 30 elever med en dator, hur timmarna skall räcka till när tiden för datorerna måste “tas från något annat ämne” och varför man låter barnen “surfa” istället för att lära dem ordbehandling etc. Jag tror att med en djupare insikt i informationteknikens möjligheter och svårigheter och med en större tilltro till den målstyrda skolans arbetsformer så skulle dessa frågor inte längre vara ett problem.
Landets största arbetsplats genomgår nu två stora förändringar. Den första är införandet av de nya målrelaterade läro- och kursplanerna. Denna reform innebär att den statliga centralistiska detaljstyrningen av skolan ersätts av ett system där personalen på varje skola har ett ansvar för att eleverna uppnår kursplanernas mål. Hur detta sker i det enskilda fallet är något som måste avgöras av den lokala pedagogiska kompetensen utifrån de lokala förutsättningarna. I korthet: målet är givet, vägarna dit kan variera. Denna reform ger stora friheter i det pedagogiska arbetet men ställer samtidigt höga krav på lärarnas och skolledarnas kompetens och yrkesskicklighet.
Den andra stora förändringen är den massiva investeringen i IT av olika slag. Ett exempel är att antalet datorer i skolan har fördubblats på två år. Ett annat är att hundratals skolor under samma tid har anslutit sig till Internet, ofta med egen server. Utvecklingen är en direkt följd av att datorerna äntligen blivit tillräckligt lättanvända och kraftfulla för att ge ett reellt mervärde i skolarbetet. Här har utveckling på Internet varit av stor, jag vill säga avgörande, betydelse.
Införandet av IT på Sveriges största arbetsplats leder föga förvånande till stora utmaningar, precis som skulle vara fallet i vilken annan organisation som helst. Man får dock inte glömma att alla förändringar också innebär nya möjligheter.I dag kan t.ex. hundratals skolor kommunicera globalt med hjälp av datorpost. Användningen av text-, bild- och olika multimediaverktyg ger nya möjligheter till samverkan över ämnesgränserna, ofta med en förstärkt roll för tidigare “randämnen” som bild och musik. Skolor länkas samman med bibliotek, högskolor, företag och förvaltning vilket gör nya informationskällor tillgängliga för eleverna. Individualisering, ett problemorienterat arbetssätt och distansundervisning är tack vare IT, och framför allt Internet, inte längre bara paradord utan verklighet.
För att dra verklig nytta av dessa bägge reformer krävs en förståelse för de möjligheter och de krav som ställs. Ta till exempel frågan om antalet datorer. En eller ett par datorer i en klass med 30 elever kan i förstone verka lite. Så är det naturligtvis om man, som i den gamla skolan, förutsätter att alla elever skall göra samma sak samtidigt. I den nya skolan finns dock alla möjligheter för den kreativa pedagogen att ordna undervisningen så att alla elever arbetar i sin egen takt och på sitt eget vis fram mot målen. Här behövs inte “en dator per elev” eftersom elevernas arbete styrs av andra faktorer än schemaläggningen och rigida timplaner.
Ta vidare dataämnet. Den som verkligen menar att IT är ett verktyg i skolarbetet kan inte samtidigt anse att ett särskilt dataämne behövs och att datoranvändning “tar tid” från andra ämnen. Hyser man de senare åsikterna ser man fortfarande datorer som något man lär sig om, inte med eller av.
På samma sätt är det med Internet. Rätt använt ger Internet en obegränsad möjlighet till information och kommunikation. Det finns många exempel på hur Internet skapat förutsättningar för spännande pedagogiska arbeten (t.ex. KidLink eller Skoldatanätets Skrivlya). “Surfandet” ligger inte i tekniken utan i hur man hanterar användningen. Återigen ställs krav på det pedagogiska nytänkandet.
Sammanfattningsvis kan man konstatera att om IT skall komma till verklig nytta i skolan så måste, precis som i alla andra organisationer, de som fattar beslut (kommunala tjänstemän och skolpolitiker) och de som utför arbetet (lärare och skolledare,) inse att IT inte i första hand handlar om mer hårdvara, mer mjukvara, mer utbildning, fler kurser etc utan om en förändring av organisationens arbetsformer, ansvarsfördelning och administration.
IT ger oss möjlighet att göra samma saker på ett nytt sätt. Den stora nyttan kommer först när vi börjar göra nya saker.
Johan Groth
Teknologie doktor, tidigare expert inom projektet “Det svenska Skoldatanätet”
[Publicerad i Ny Teknik, nr 35:1996]
 | |  | | |