Framfört dels vid sommargudstjänst i Djursholms kapell juni 1998, dels på Djursholms Rotary september 1998

Inledning

Under de senaste åren har vi sett en snabb utveckling av det som vanligen kallas för informationsteknik eller IT. Informationsteknik är egentligen ett väldigt generellt begrepp som kan stå för allt från brevduvor och röksignaler till mobiltelefoner och TV-sändningar via satellit. Jag kommer här att använda termen IT i betydelsen kommunikation och informationsutbyte mellan människor med hjälp av datorer och globala nätverk.

Nya tekniska infrastrukturer för kommunikation och informationsutbyte medför förändringar i hur vi kommunicerar, vad vi kommunicerar om och var vi kommunicerar. Ny teknik kan också innebära förändringar i vilken typ av information som når olika grupper i samhället. Detta påverkar i sin tur samhällsutvecklingen i stort.

Vad är etik?

Frågorna om hur vi som människor kommunicerar och vilka samhällsförändringar ny teknik leder till för oss in på ämnet etik.

Etik kan, måhända något förenklat, definieras som läran om vad som är rätt och orätt. Vår syn på vad som är rätt och orätt bygger i stor utsträckning på kristendomens etik med dess betoning av kärlek, förlåtelse och självuppoffring. Vi kan också i våra etiska ställningstaganden finna påverkan från judendomens bild av en rättvis gud som tydligt skiljer på rätt och orätt och som har givit människan tio budord vilka tjänar som förebild. Slutligen finns i vår etik även influenser från det antika Grekland där egenskaper som eftertanke, mod, rättvisa och tålamod åsattes högt värde.

En viktig specialgren av etiken är yrkesetiken. Det är en uppsättning regler som beskriver hur en viss yrkesgrupp ska agera inom sitt yrket. En utvecklad yrkesetik är ett sätt att garantera kvaliteten i medlemmarnas yrkesutövning, stärka sammanhållningen inom gruppen, skilja sig från andra liknande eller konkurrerande yrkesgrupper etc. Ett känt, men så vitt jag vet idag inte längre använt, exempel på etik för ett yrke är den Hippokratiska eden, men även jurister, civilingenjörer och andra har uppställt yrkesetisksa regler.

När man talar om etik och etiska frågor bör man komma ihåg att det inte finns några entydiga svar eller enkla lösningar. Frågan om vad som är etiskt, gott eller rätt beror på vem man talar med, var samtalet sker och till och med när samtalet sker.

Ett exempel är frågan om fysiskt våld kan vara en motiverad del av barnuppfostran. I Sverige är det i princip omöjligt att förespråka någon form av fysiskt våld i uppfostran. I England däremot blev det inte förrän i år förbjudet att aga barn i skolan. Man var dock från regeringshåll mycket noga med att påpeka att detta inte skulle ses som ett första steg mot att förbjuda aga i hemmet. Ett annat exempel rör olika kulturers inställning till lämpligheten i att låta barn lyssna på populärmusik eller se kvinnor utan kläder på överkroppen.

Denna i varje etiskt system, vid jämförelse med andra system, inbyggda “relativism” är viktig att komma ihåg.

Nya förutsättningar genom Internet

Vad är det då som blir nytt och annorlunda när människor börjar kommunicera och utbyta information via Internet och andra datronätverk?

För det första handlar det om tillgänglighet. Information blir plötsligt nåbar för nya användare. Det kan handla om att befintlig, offentlig information blir lättare att komma åt, förstå och hantera. Ett bra exempel är Svensk författningssamling som blivit mycket lättare att använda sedan man kopplat olika sökfunktioner till materialet. Det kan också handla om befintligt information som varit svår att presentera tidigare, t.ex. tidningsarkiv. Genom IT har gränssnitten mot sådana arkiv helt förändrats vilket ändrat prisbild etc. Slutligen kan det handla om information som inte alls funnits att tillgå tidigare, t.ex. en enskild persons funderingar kring ett visst ämne.

För det andra handlar det om accessbarhet, varmed jag menar det att informationen blir möjlig att nå var som helst och när som helst. Det faktum att man alltid och överallt kan nå information och kommunicera med människor över hela Jorden är något fundamentalt nytt. Vi är inte längre lika bundna till närhet i tid och rum för att kunna “vara med” andra.

För det tredje handlar det om enkelhet. Datortekniken utvecklas i snabb takt och det blir allt lättare att interagera och kommunicera med datorerna. Det är redan så enkelt att slå upp något på Internet eller skicka ett datorbrev med en fråga till någon expert att vi i många fall knappt ens tänker på det. Detta kan på sitt sätt sägas leda till en förstärkning eller förlängning av våra sinnesorgan och vår hjärna.

För det fjärde och sista är det billigt, så billigt att ingen som behöver information behöver känna att ekonomin utgör ett hinder för att få den. Detta påverkar inte minst informationsspridning och kommunikation i många utvecklingsländer.

Sammantaget skapas genom detta en bakgrund eller scen där nya situationer och nya roller kan spelas upp. Det nya är att mer och mer information, i vilket jag nu inbegriper kommunikation, når fram till fler och fler. Det är också att såväl “bra” som “dålig” information når fram. IT innebär också att blir möjligt att mötas på nya sätt. Människan är, sägs det, “genetiskt van” att vara i en grupp om ca 50 personer, men får nu möjlighet att “träffa” mångdubbelt fler. Uppenbarligen ger detta fler kontaker men blir de kanske grundare?

Närbesläktat med ordet IT är ordet cyberspace eller världen inne i datorn. Cyberspace är en ny värld med nya beteenden där många av vår “vanliga” världs regler och begränsningar inte finns.

Krävs det nu en ny etik, en IT-etik? Krävs det nya regler för hur vi ska uppföra oss? Jag ska försöka ge några exempel som kan belysa frågan.

Några etiska frågor och möjliga “lösningar”

En viktig frågan rör rätten till upphovsrättsligt skyddat material. Den nya tekinken har gjort det närmast löjligt enkelt att kopiera texter, bilder, ljud och filmer. Med nuvarnade regler för ersättning till upphovsmannen utgör detta ett hot. Åandra sidan kan man också framhålla att kopierandet underlättar spridning av material vilket i sin tur gör att nya och större grupper användare kan använda det. Ett exempel på brott mot upphovsrättslagen som kanske många tycker är bra var när scientologernas “bibel”, vilken man i vanliga fall måste betala dyra pengar och genomgå många kurser för att få del av, lades ut på Internet.

Ett annat exempel är när skolarbeten läggs ut på Internet. Är detta ett nytt och avancerat sätt att fuska eller är det en möjlighet för elever att presentera sina arbeten för en bredare publik vilket kan tänkas leda till högre kvalitet och större engagemang?

Nya miljöer och rum inuti datorn skapar nya möten som är oberoende av tid och rum. Här kan man träffa kollegor, vänner och experter och i samtal och diskussioner öka sina kunskaper. Man kan också ikläda sig olika roller och prova på hur det känns att vara jagad brottsling, kejsare eller hund. Kan detta ge ökad förståelse för andras situation eller skapar det männsikor med flera “jag” och ytliga kontakter? Hur vet vi förresten att den 12-åriga flickan dottern samtalar med är just det, 12 år och flicka?

Inom det yrkesetiska området finns flera tänkvärda exempel. Ett är ett försök som beskrivs av Collste där läkare skulle ställa diagnos på ett antal patienter. Till sin hjälp hade de ett s.k. expertsystem, dvs. en dator som utifrån ingångsdata kan komma med förslag och “synpunkter”. Kruxet var att systemet var programmerat att svara fel, inte mycket men tillräckligt för att en van läkare skulle märka det. Det intressanta var att de allra flesta av testpersonerna hellre anpassade och modifierade sina egna observationer för att nå fram till samma slutsats som datorn än meddelade att de ansåg att datorn gjorde fel.

Så har vi frågan om “olämpligt” material, dvs sådant material som av en eller annan anledning bedöms som olämpligt för en eller annan grupp. Här hamnar sådant som pornografi och historierevisionism. Det är också detta område de flesta tänker på när man talar om Internet och etik. Intressant att notera är att man i denna grupp ofta finner de mest genomarbetade och presentationsmässigt bästa informationskällorna. T.ex. finns Radio Islams hemsida på Internet tillgänglig på ungefär dussinet språk. Detta kan man jämföra med t.ex. olika myndigheter som inte verkar ha förstått det nya mediets möjligheter och genomslag.

Nära släkt, åtminstone i debatten, med den förra gruppen är sådant som tidigare varit otillgängligt men inte direkt olagligt. Här hittar vi bombrecept, kurser i hur man dyrkar upp lås, sammanställningar över olika slags gift och deras verkningar etc. Gör denna typ av information det lättare för människor att begå brott eller handlar det om att stävja brott genom att göra fler kunniga och därmed mer uppmärksamma?

Så, till slut, har vi alla de “vanliga” etiska frågorna, t.ex. aborter, djursförsök, transplantationer, veganism etc. IT för alla dessa frågor, med inlagor från förespråkare likväl som motståndare, rätt in i hemmen och skolan.

Hur hanterar man alla dessa etiska utmaningar? En lösning är att införa filter för att skapa “kontrollerade miljöer”. Filter är dock ett tämligen grovt sätt att skilja på information, ofta går dessutom sammanhanget förlorat. Spärrar man t.ex. bort ordet “bröst” försvinner förutom pornografi även en hel del material som kan vara av intresse i t.ex. skolan. Dessutom innebär varje filter en dold kulturell import. De flesta filter idag är utvecklade i USA och där har man en delvis annan syn på vad som är “olämpligt”.

Ett annat sätt att hantera frågan är att erbjuda kvalitetsgranskade länksamlingar vilket minskar risken för att användarna hamnar i “farliga områden”. Sådana godkända startplatser är ofta mycket bra men de hindrar inte att användarna genom att klicka sig vidare i informationsstrukturen till slut når fram till “farlig mark”.

Ett vanligt sätt att hantera frågan, åtminstone i skolan, är att komma överens om regler för användning av Internet. I de flesta fall basera detta på den rimliga premissen att i skolan bedriver vi skolarbete. Erfarenheten av dylika system är goda.

Självsanering förespråkas ibland som en väg att gå. Den fråga som då uppkommer är när går självsaneringen över i censur? Det kan här vara värt att reflektera något över skolbibliotekens roll. En åsikt är att biblioteken står som en garant för att bara “lämpligt” material erbjuds eleverna. En annan är att biblioteken begränsar elevernas rätt till information och i praktiken censurerar informationsflödet. Vem har t.ex. någonsin sett en bok av Robert Faurisson i ett skolbibliotek? Jag förutsätter här att boken inte innehåller något som innebär hets mot folkgrupp i lagens mening.

Avslutning

Avslutningsvis vill jag ta upp tre olika frågor. Den första rör vikten av att föräldrar förstår vilka nya möjligheter IT och Internet ger för kommunikation och informationsutbyte. Det går inte att säga att barnen kan det där så bra och jag vet ingenting. Det handlar nämligen inte om teknik, det handlar om att läsa och skriva och om att möta människor. Här liksom i den “verkliga” världen måste barn och ungdomar ha vuxna som svarar på frågor, förklarar och tydliggör värderingar och normer.

Den andra rör frågan om “vaccination” kontra “isolering”. Om man vill hålla sig frisk kan man antingen isolera sig vilket kan vara bra. Dock riskerar man att vid ett senare tillfälle bli sjuk, kanske i en allvarligare sjukdom. Utsätter man sig däremot för smitta i begränsade och kontrollerade former kan man bygga upp ett immunförsvar som sedan kan skydda en vid en riktig epedemi. På samma sätt kan man se på information. De som i skolan eller i hemmet haft möjlighet att titta på och diskutera olika former av “olämpligt” material är förhoppningsvis bättre rustade att värdera och bedöma information och står därmed bättre rustade att möta olika former av propaganda och desinformation liksom att inse följderna av andra typer av information (t.ex. pornografi).

Till sist kan vi konstatera att IT och Internet egentligen inte väcker några nya etiska frågor, det handlar mer om att sådana frågor som alltid borde vara föremål för debatt och eftertanke plötsligt blivit tydligare. Någon ny IT-etik behövs således inte däremot en ständigt förtgående diskussion om vad vi värdesätter och vilka saker vi anser värda att försvara.

Den verkliga faran ligger inte i att maskinerna blir mer lika människor utan att människorna blir mer lika maskiner.