Inledning

Under de senaste åren har informationsteknik (IT), och alldeles särskilt Internet, blivit en viktig fråga för skolor över hela världen. Det verkar riskfritt att säga att ingen teknik någonsin har, på så kort tid, haft en sådan genomgripande effekt på skolan som IT. En förklaring till detta är att för att uppnå sina mål (som typiskt kan formuleras som att öka elevernas kunskaper och förbättra deras färdigheter inom olika områden) genomför en skola olika aktiviteter som kan delas in i fem kategorier: kommunikation, presentation, informationssökning, användande av verktyg och färdighetsträning. Internet erbjuder en kraftfull infrastruktur för att arbeta inom de tre första kategorierna. Om skolan också ska förbereda eleverna för arbetslivet så är Internet användbart även i de två sista kategorierna. Få saker kan på detta sätt användas inom samtliga kategorier.

De utmaningar och möjligheter som den nya tekniken ställer oss inför har inte passerat obemärkta. I läroplanen för den obligatoriska skolan (Lpo 94) finner man att skolan ska “förbereda eleverna för att leva och verka i samhället”. En viktig färdighet blir att “kunna orientera sig i en komplex verklighet med ett stort informationsflöde och en snabb förändringstakt”. Orden IT och Internet nämns dock aldrig explicit. EU-kommissionen drar slutsatsen att “what Europe needs is a substantial overhaul of education and training that can match the IT revolution”. En liknande bedömning gör The European Round Table of Industrialists som befinner sig på den “mottagande” ändan av skolsystemet: “IT therefore has an essential role to play in European education where it can improve individual performance, enhance equality of opportunity and help combat social exclusion”.

Tidiga satsningar på IT i skolan

Under de senaste två decennierna har ett antal insatser gjorts för att öka användningen och dra nytta av den nya tekniken, först enbart datorer och nu Internet. I mitten på 1980-talet avsatte statsmakten 60 miljoner för inköp av hårdvara. Kommunerna kunde få del av medlen förutsatt att de dels bidrog med ett lika stort eget belopp, dels köpte några av de av staten godkända datormärkena. Resultatet blev att det i ett antal skolor för de högre årskurserna fanns upp till åtta datorer i ett lokalt nätverk. Värt att notera är att ingen av de godkända datormärkena finns kvar idag.

I slutet på 1980-talet startades DOS-projektet (DOS stod för Datorn och Skolan). Betoningen flyttades nu från hård- till mjukvaran. Den treåriga satsningen bestod av runt 160 projekt omfattande olika elevgrupper, olika ämnen och kring 800 lärare. Ungefär samtidigt inleddes ett utvecklings- och utbytesprojekt vad gäller mjukvara på nordisk nivå. Varje land skulle utveckla ett antal pedagogiska program vilka sedan översattes till de andra nordiska språken. Projektet syftade till att skapa fler skolprogram med en nordisk touch.

Hösten 1993 kan läget sammanfattas på följande vis. Efter att under en tioårsperiod ha satsat ungefär 500 miljoner kronor av statliga och kommunala medel gick det i Sverige ungefär 38 elever per dator i grundskolan och 10 elever per dator i gymnasieskolan. De flesta datorerna stod placerade i datorsalar och var därigenom inte särskilt tillgängliga för elever och lärare. Få, om ens några skolor, använde Internet. Ett antal lärare använde datorer för ordbehandling, kalkylering etc., men kunskaperna om datorn som verktyg och stöd i den pedagogiska processen var begränsade och inte särskilt spridda.

Så, i november 1993, beslöt de fem nordiska länderna (Danmark, Finland, Island, Norge och Sverige) och de tre självstyrande nordiska områdena (Grönland, Åland och Färöarna) att skapa ett nordiskt skoldatanät (ODIN). Detta var en naturlig utveckling av samarbetet mellan ländernas skolor och myndigheter. Beslutet fattades att ODIN skulle bygga på den teknik och de standarder som används på Internet. 1993 hade endast en handfull skolor i de nordiska länderna (undantaget Island där en stor majoritet av skolorna var anslutna) tillgång till Internet och det fanns få, eller inga, Internetleverantörer som riktade sig till andra än universitet och större företag. Beslutet var, som vi idag vet, ytterst förutseende.

Om man vill ange en bestämd dag när Internet kom till den svenska skolan är den 8 mars 1994 ett bra val. Under ett möte med Nordiska Rådet i Stockholm kunde de nordiska ministrarna skicka datorpost till ett antal skolor i vart och ett av länderna. De kunde också beskåda något dussin webbsidor som beskrev de nordiska länderna och deras utbildningssystem. Sidorna hade gjorts av personal från SUNET, det svenska universitetsnätverket. Efter mötet måste den svenska regeringen hantera det faktum att det fanns väldigt få lärare, skolledare och beslutsfattare som visste vad Internet var och hur Internet skulle kunna användas i utbildnings- och skolsammanhang. Det fanns dock kunskaper och erfarenheter att bygga på. För det första SUNET, som under många år varit Internetleverantör åt högskolor och universitet. För det andra Tele2, som var först med att erbjuda en kommersiell Internettjänst i Sverige. För det tredje en handfull lärare som redan arbetat med Internet eller andra liknande datorsystem.

På våren 1994 tog Peter Karlberg med visst stöd av författaren, bägge då på utbildningsdepartementet, fram ett uppdrag till Skolverket. Syftet med uppdraget var att främja användningen av Internet som pedagogiskt verktyg i skolan. I valet mellan en “materiell” (där staten ger riktade bidrag för inköp av hård- och mjukvara och Internetaccess och/eller själv agerar Internetoperatör för skolan via universitet, myndigheter eller statliga telebolag) och en “immateriell” eller “innehållsdriven” (där staten agerar genom att sprida information, öka medvetenheten, stimulera samverkan, presentera goda exempel och stödja nya idéer och utveckling) inriktning på uppdraget valde regeringen det senare alternativt.

Att döma av den utveckling IT-användningen fått i Sverige sedan 1994 var det ett klokt val.

Ett svenskt skoldatanät

Skolverkets utvecklingsarbete fick namnet “Det svenska skoldatanätet”. Ordet “nät” ska, i enlighet med den innehållsdrivna metoden, inte tolkas som ett fysiskt datornät som sammanbinder skolorna. Det ska istället tolkas som en form för systematiskt samarbete mellan lärare, elever, beslutsfattare, lärarfortbildare, forskare och andra aktörer, i första hand inom, men även utanför Sverige. Naturligtvis är projektets webbplats ett konkret uttryck för och en lättillgänglig illustration av hur Internet kan användas i skolan.

I linje med den valda, innehållsdrivna metoden skapades omedelbart fyra tjänster för skolan på Internet: en databas över svenska skolor med datorpost och/eller webbadress, ett antal konferenser (News- och sändlistbaserade), en samling utvalda länkar av intresse för skolan och en lista med goda exempel på hur Internet kan användas. Nästa steg blev att samla och sammanställa kunskap och erfarenheter om hur Internet kan användas i skolan. Detta skede i en öppen process där skolor inbjöds att delta. Intresset visade sig vara stort och 42 pilotskolor valdes ut. Skolorna representerade alla årskurser från 1 i grundskolan till 3 i gymnasiet, var utspridda mellan Kiruna i norr och Helsingborg i söder och hade olika erfarenhet av att arbeta med IT och Internet. Entusiasm och en vilja att bidra till utvecklingsarbetet var vad som räknades. Kontakt togs också med de fyra, på den tiden största, Internetleverantörerna i Sverige: Tele2, France Telecom, Telia och Dialog. Företagen erbjöds en roll i projektet vilket skulle ge dem en god möjlighet att lära mer om skolan och vilka tjänster som där efterfrågas. I utbyte skulle företagen åta sig att förse ungefär 10 skolor var med fri Internetuppkoppling under ett och ett halvt års tid (motsvarande projektets första fas). Pilotskolorna anslöts på olika sätt, från enkla modemuppkopplingar till fasta 64 kB-linor. Hård- och mjukvaruföretag som Sun Microsystems, ICL (numera Fujitsu) och Microsoft deltog också på liknande villkor.

Pilotskolorna skulle använda Internet i tio pedagogiska projekt varav det första var att skapa en hemsida för skolan på World Wide Web. De andra projekten skedde alla i samarbete med andra aktörer, bl.a. en barnboksförfattare, Ungdomens miljöriksdag och Totalförsvaret. En intressant aspekt av projekten var att skolorna på ett naturligt sätt kom att samarbeta med personer och organisationer utanför skolan.

Samarbetet med barnboksförfattaren förtjänar en närmare beskrivning. “Skrivlyan” engagerade runt 600 elever i årskurserna 4-6 som, under ledning av författaren Lasse Ekholm, skrev korta uppsatser och en bok tillsammans. Genom Internet kunde eleverna och deras lärare interagera med Lasse Ekholm via webb och datorpost, hämta uppgifter och skrivtips och ta del av Lasses erfarenhet och kunskap. Barnen skrev korta uppsatser som diskuterades via datorpost och presenterades på webben. Den största fördelen med detta sätt att arbeta var att eleverna kunde samverka med en expert under en längre tid till en rimlig kostnad. Ett problem, när en expert har rest till skolan, är att eleverna måste arbeta med samma ämne heltid under en längre tid. Med Internet kan ett inledande besök, där ramarna för samarbetet fastläggs, följas av en period med “low impact”-kontakter. Detta ger även eleverna möjlighet att tänka, reflektera och i sin egen takt utföra sitt arbete.

För att försäkra sig om ett kontinuerligt utbyte av erfarenheter och kunskap samlade Skolverket pilotskolor och externa partners en gång per termin. Mötena innehöll presentationer av nya tjänster och tekniker och workshops där deltagarna kunde diskutera tekniska och pedagogiska frågor. Denna handledning visade sig mycket effektiv.

De erfarenheter som vunnits genom pilotskolornas arbete bildade grunden för ett antal rapporter och informationsmaterial vilka distribuerades till samtliga svenska skolor. Projektmedlemmarna tillbringade även många dagar med att resa runt och tala med lärare, skolledare och beslutsfattare. Att på detta sätt arbeta som “missionär” och prioritera konkreta kontakter med slutanvändarna var ett viktigt sätt att sprida information på en nationell, men likväl personlig, nivå.

En sista viktig uppgift var att skapa ännu mer för skolan användbart innehåll på Internet. Detta skedde på två sätt: kontakt togs med olika möjliga leverantörer av innehåll och nytt innehåll skapades direkt inom projektet. Exempel på leverantörer av innehåll är organisationer, myndigheter, museer, företag etc. I vissa fall (t.ex. tidningsarkiv) hade leverantörerna gott om innehåll men dåliga kunskaper om skolans behov och önskemål och/eller Internets utveckling. I många fall kunde ett enkelt möte starta en process som resulterade i mer innehåll på nätet. I andra fall engagerades leverantören i ett samarbetsprojekt tillsammans med skolor och andra aktörer. Ett exempel är Historiska museet som, tillsammans med pilotskolorna och ett förlag, skapade ett webbaserat multimedialt läromedel.

Två enkla, men lyckade, exempel på när nytt innehåll skapades inom projektet är de webbaserade kurser som tagits fram av Skolverket i samarbete med Mikael Eriksson från Linköpings universitet och Pär Lannerö från Kungliga Tekniska Högskolan. Mikael Erikssons kurs handlar om hur man skapar webbsidor och presenterar information på World Wide Web. Pär Lannerös kurs “Ett smultronställe för Internetblåbär” är avsedd för nya Internetanvändare med ringa eller ingen erfarenhet av Internet. Kursen har rönt stor uppskattning, inte bara inom skolan. En annan uppskattad tjänst är den digitala ordboken. Skolverket äger rättigheterna till ett antal ordböcker (Lexin) och beslöt att lägga ner den engelsk-svenska boken i en databas med webbgränssnitt. Denna enkla tjänst visar på ett tydligt sätt hur kända uppgifter kan lösas på nya sätt med hjälp av Internet.

Två mer omfattande exempel är Musiknet och IKON. Här är målet att skapa två helt nya pedagogiska resurser på Internet. Musiknet är ett samarbete mellan Skolverket, Kungliga Musikhögskolan, Tele2, Fujitsu, STOKAB och Microsoft. Musiknet är en stiftelse som arbetar med lärarfortbildning, distansundervisning, nya tekniker för överföring av media m.m. Tre viktiga delaktiviteter är Klavinet, Ljudo och IMP. Klavinet erbjuder pianolektioner över Internet. Ljudo är en databas med ljud fritt tillgänglig för lärare och elever. IMP (Internet Media Producer) är en verksamhet där ungdomar får hjälp att skapa och publicera mediaproduktioner (musik, musikvideos och filmer) på Internet. Deltagarna får dessutom en inblick i hur man bildar och driver produktionsbolag. IKON är ett samarbete mellan Skolverket, Moderna museet, Kungliga Konsthögskolan, Konstfack och Stiftelsen Artnode. IKON arbetar med bildkonst och Internet. Båda projekten skapar nytt innehåll, tar initiativ till nya verksamheter och samarbetar på olika sätt med skolor. De har sin egen finansiering men bibehåller en nära kontakt med Skolverket och det svenska skoldatanätet.

De hinder som projektet Det svenska skoldatanätet mötte under sin inledande fas var av tre slag. För det första, verkliga, oftast tekniska, hinder. De har alltid lösts snabbare och enklare än någon kunnat förutse. För det andra, hinder kopplade till brist på kunskap och erfarenhet. Hur introducerar man ett nytt pedagogiskt verktyg när åhörarna inte ens förstår orden (“webben”) som används? För det tredje, hinder som berodde på brist på visioner. Många var de som sa att “Internet är för dyrt och bandbredden kommer aldrig att räcka”. All sådan pessimism saknar grund. Hård- och mjukvara har stadigt blivit billigare och mer lättanvänd. Bandbredden ökar likaså medan priserna sjunker. Vårt svar på invändningar har hela tiden varit innehåll, innehåll och mer innehåll. Det bästa sättet att skapa intresse i en grupp är att visa att det finns fördelar med Internet för just dem.

Parallellt med Skolverkets arbete med Skoldatanätet började många andra (skolor, organisationer, företag, myndigheter etc.) använda Internet och skapa innehåll avsett för skolan. Många processer samverkade således under dessa första år. Utvecklingen av nya tjänster och verktyg på Internet för skolan har varit, och kommer förhoppningsvis att fortsätta vara, en decentraliserad process, med en tydlig “nerifrån och upp”-karaktär.

Det svenska skoldatanätet idag

Idag är det svenska skoldatanätet en integrerad del av Skolverkets arbete inom området skolutveckling. Skoldatanätet består av många aktiviteter på och “utanför” Internet. Projektet spelar en roll inte bara när det gäller att öka kunskapen om Internet som pedagogiskt verktyg utan även när det gäller att utveckla andra aspekter av framtidens skolsystem. Skoldatanätets resurser är tillgängliga för var och en som har ett Internetabonnemang och ett intresse för Internet och skolan. Skoldatanätets webbplats är välkänd och populär, inte bara inom skolan. Med omkring 50.000 lästa sidor per dag ligger Skoldatanätet väl i nivå med t.ex. de stora dagstidningarnas webbplatser.

Under 1998 har webbplatsen blivit mer interaktiv. Ett första steg var aktuelltsidan där artiklar om tekniska framsteg, intressanta projekt, pedagogisk utveckling, organisatoriska och administrativa frågor etc. dagligen publiceras. Varje artikel är kopplad till en konferens där läsarna kan kommentera och diskutera.

Projektmedlemmarna fortsätter att hålla föredrag och medverka i konferenser, ge kurser och verka som initiativtagare och koordinatorer i olika projekt. Projektet informerar även kontinuerligt om IT och Internet i skolan dels genom elektroniska nyhetsbrev, dels genom tidningen Klassrum direkt (finns både i pappersform och i webbformat).

De fyra första tjänsterna finns kvar och har under åren kompletterats med nya. En av de tidiga tjänsterna, listan över skolor med datorpost och/eller webbadress, är fortsatt mycket populär liksom de digitala ordböckerna vilka kommer att kompletteras med ytterligare språk. En viktig och välbesökt tjänst är Länkskafferiet, ett webbaserat skolbibliotek med noggrant utvalda och beskrivna länkar.

Modellprojekt spelar alltjämt en viktig roll för Skoldatanätet. Två relativt nya projekt är Sputnik, en virtuell tidning för tonåringar skriven av elever från tio svenska skolor och två skolor i USA i samarbete med tidningen Aftonbladet och Institutionen för journalistik, media och kommunikation vid Stockholms universitet, och Planeten, ett forum för barn mellan sex och tio år där bildkommunikation via CU-SeeMe spelar en stor roll.

Två andra projekt som är något mer löst knutna till Skolverkets arbete med Skoldatanätet är MIT-projektet och Rågsvedsprojektet. MIT, som i huvudsak är ett samarbete mellan Kungliga Tekniska Högskolan och Fredrika Bremergymnasiet i Haninge, syftar till att höja intresset för högre studier bland gymnasieelever. Detta sker genom att eleverna läser en kurs i miljövård och -teknik där lärare från bägge skolorna undervisar. Alla elever har var sin bärbar dator och lektionerna äger rum dels på KTH, dels på skolan. Internet används dels som “allmän” informationskälla, dels som en plattform för (slutna) konferenser, informationspresentation, källa för kursspecifik information etc. I Rågsvedsprojektet är målet att dels utveckla skolan, dels via Internet knyta de kringliggande bostäderna och föräldrarna närmare till skolan och lärarna. Denna nya kommunikationskanal förväntas bli värdefull inte minst för familjer där svenska inte är första språk. I projektet deltar, förutom Rågsved skola, de allmännyttiga bostadsföretagen, LO, Stjärn TV, Sun Microsystems, Compaq, Microsoft och delar av det lokala näringslivet.

Ytterligare ett tillskott till Skoldatanätet är Multimediabyrån. Här är målet att skapa ett forum för utveckling av IT-baserade multimediala läromedel. Byrån kommer att ordna utbildningar, ta fram referensmaterial, publicera arkiv med bilder, ljud och andra byggblock för multimediapresentationer. Lärare och andra som skapat läromedel kan även publicera dessa på Multimediabyrån.

Sist, men inte minst, koordinerar Skolverket de svenska insatserna under Netd@ys. Netd@ys, ursprungligen ett amerikanskt initiativ som tagits upp av EU-kommissionen, är ett årligen återkommande evenemang som syftar till att genom aktiviteter och exempel koncentrerat presenterade under en vecka i oktober stimulera till ökad användning av IT i skolan.

Sammanfattningsvis fortsätter det svenska skoldatanätet att utvecklas och fortsätter att hålla sina målgrupper (i första hand elever, lärare och skolledare men även föräldrar, beslutsfattare och andra intresserade av skolan) informerade om Internet och dess användning i skolan.

Det europeiska skoldatanätet

Arbetet med det svenska skoldatanätet har också tagit en europeisk vändning genom att Sverige i november 1996 tog initiativ till ett europeiskt skoldatanät. Projektet vill bidra till att nå de mål som ställts upp i EU-kommissionens rapport “Learning in the information society”. Projektet leds av ett konsortium bestående av alla EU-länderna samt Island, Norge och Schweiz. Länderna i Öst- och Centraleuropa kommer att inbjudas att delta. Det övergripande målet är “to establish a European school information network as a multimedia and communications platform as well as a framework for 1)collaboration between schools in Europe, 2)high-quality information services with a pedagogical content and representing a European added-value, 3)co-operation at a European level among national education authorities, universities and industry to develop ICT in schools as regards content, pedagogical approaches and technology and 4)professional development of teachers, in particular as regards the use of ICT in teaching and learning”.

Det europeiska skoldatanätet är på många sätt modellerat utifrån erfarenheterna från de nordiska och svenska skoldatanäten. Under inledningsfasen (t.o.m. 1 juli 1998) har projektet bemannats och finansierats av Sverige. Under projektfasen kommer arbetet att ledas av ett projektkontor i nära samverkan med ett antal rådgivande organ och de nationella skoldatanäten. Arbetet utförs i enlighet med den innehållsdrivna metoden.

Några reflexioner

Det svenska skoldatanätet har nu funnits i drygt fyra år. Ett grovt (eftersom det egentligen inte säger något om om och i så fall hur Internet verkligen används i skolan) mått på projektets framgång är att nästan 2.000 skolor har sin egen hemsida på Internet, dvs. de är inte bara informationskonsumenter utan även informationsproducenter. Skolverkets senaste statistik visar att nästan alla (91%) gymnasieskolor och en klar majoritet (56%) av grundskolorna har tillgång till Internet. Eftersom endast en handfull skolor var anslutna 1993 har det varit en snabb utveckling. Om än mer svårmätt, så är det likaledes klart att användningen av Internet som pedagogiskt verktyg har ökat och att detta påverkar skolan på många olika vis. Detta framkommer bl.a. vid våra studiebesök och möten med skolledare och lärare. Datorn som kommunikations- och informationsverktyg har till sist fått ett ordentligt fotfäste i skolan. Det är min uppfattning att en sådan utveckling icke hade ägt rum om inte elever, lärare och skolledare sett nyttan och värdet av verktyget datorn. Internet har uppenbarligen inneburit fördelar som attraherar nya användare, t.ex. lärare i språk och samhällsvetenskapliga ämnen.

Det är också intressant att notera att Internet verkar tjäna som katalysator även för andra förändringar i skolan. I vissa fall samtidigt med, i vissa fall i “kölvattnet” på introduktionen av Internet i skolan har ändringar ägt rum t.ex. vad gäller skolans arbetsformer, administrativa rutiner, pedagogiken, organisationen av verksamheten och t.o.m. skollokalernas utformning. Förändringarna sker på lokal, skolhuvudmanna- och nationell nivå. I många fall skulle förändringar mycket väl ha kunnat ske oberoende av den nya tekniken (t.ex. vad gäller att arbeta i projekt, med problembaserad inlärning och med enskilda studieplaner). Varför förändringarna tog fart samtidigt med att Internet kom till skolan och hur förändringarna påverkade varandra är svårt att veta. Ibland verkar det som om förändringar genomförts “maskerade” som “IT i skolan”. Detta kan innebära att ändringarna kunnat genomföras med färre förberedelser och mindre förankring än eljest. Å andra sidan kan det vara fallet att önskade förändringar som av olika skäl inte kunnat genomföras nu kunnat slå igenom. I vilket fall så har förändringstakten varit hög, även för dem som stått mitt i och kanske till och med styrt utvecklingen.

Vilken roll spelade det svenska skoldatanätet och den innehållsdrivna metoden i utveckling? Vilka var fördelarna? Först bör det betonas att den innehållsdrivna metoden inte valdes på ren slump. Att visa på exempel i stället för att ge direktiv ligger väl i linje med den decentraliserad och målorienterade skola vi har i Sverige. Dessutom pekade erfarenheterna från tidigare satsningar på IT i skolan på riskerna med en mer materiell metod. De stora satsningarna på 1980-talet hade kostat stora summor, men de långsiktiga effekterna var trots detta måttliga, för att inte säga små.

Med en materiell utgångspunkt finns det en klar risk att ny hård- och mjukvara inte kompletteras med nödvändiga förändringar i arbetssätt, administrativa rutiner och organisationsstruktur. Det finns också en fara att ringa hänsyn tas till de skillnader som finns mellan skolor vad gäller önskemål och behov vilket leder till mindre användbara lösningar på den enskilda skolan. Den materiella metoden är ofta kopplade till ett tydligt “uppifrån och ner”-tänkande, medan den innehållsdrivna metoden förlitar sig på en process som går nerifrån och upp. Fördelar med den senare metoden är att man på nationell nivå genom att skapa innehåll, visa på goda exempel och sprida information kan bidra till att skapa en medvetenhet och ett intresse bland elever, lärare och skolledare. Intresset i kombination med de för skolan specifika förutsättningarna, behoven och önskemålen kan därefter, i en lokal process, resultera i beslut om hur anslutning till Internet ska ske, vilka teknikval som bör göras etc. För varje skola kommer olika lösningar att tas fram. Poängteras bör att lika lite som den materiella metoden är att föredra på nationell nivå är den att föredra på kommunal nivå.

Det svenska skoldatanätets roll kan således sammanfattas på följande sätt:

• Skoldatanätet var en av de första och största Internetprojekten på svenska riktade mot en svensk publik vilket innebar att projektet tilldrog sig stor uppmärksamhet, inte bara från skolsektorn. Projektet har varit en källa till kunskap om Internet för personer inom utbildningssektorn men även inom företag, organisationer, bibliotek, museer, media etc.,
• Skoldatanätet har medvetet arbetat genom att skapa forum där personer och organisationer kunnat mötas och där ny kunskap kunnat uppstå. Detta har resulterat i ett antal nya och innovativa tjänster och aktiviteter för skolan på Internet, t.ex. IKON och Musiknet,
• projektgruppen har aldrig låtit tekniska begränsningar hindra arbetet med att utveckla Internet som pedagogiskt verktyg. Idéer har satts före teknik varigenom skolornas tekniknivå höjts. Det har dessutom alltid visat sig att det vi velat göra idag har varit möjligt att göra i morgon, om inte redan i eftermiddag,
• det faktum att arbetet bedrevs av en nationell myndighet på regeringens uppdrag gjorde det möjligt att få träffa alla dem vi ville träffa, även dem som var skeptiska eller negativa till IT (och för den delen skolan som sådan). Detta formella stöd måste naturligtvis kombineras med reell kunskap och erfarenhet,
• Skoldatanätet har, i nära samverkan med producenter av innehåll av olika slag, skapat nya tjänster, verktyg och aktiviteter på Internet. Skolverket har alltid förvissat sig om att de nya resurserna varit användbara för skolan,
• Skolverket har till en låg kostnad drivit ett nationellt utvecklingsarbete med stort genomslag (projektet har till och med tilldelats en medalj av Smithsonian Institute). Detta visar att det är möjligt att med begränsade offentliga medel bidra till utvecklingen av en stor och viktig samhällssektor utan att samtidigt beröva dem som slutgiltigt svarar för verksamheten (lärare och skolledare) ansvaret och rätten att fatta egna beslut.

Huruvida det svenska sättet att introducera Internet i skolan är det bästa eller mest effektiva är svårt att säga. Vad vi kan säga är att på bara några få år har ett stort antal skolor självmant anslutit sig till en infrastruktur som vid periodens början var i det närmaste okänd. Många intressanta pedagogiska projekt har genomförts i landet och många lärare och elever har med stor kreativitet använt IT för att förnya skolan. Många faktorer har bidragit till utvecklingen men det är min fasta övertygelse att ett nationellt innehållsdrivet initiativ är det bästa sättet att få skolan att se nyttan med Internet och börja använda IT som pedagogiskt verktyg. Det faktum att Internetutveckling i den svenska skolan utgått ifrån de behov, intressen och den kunskap som funnits bland enskilda lärare eller i lärargrupper är av stor betydelse. Denna “organiska” tillväxt, ett resultat av många individers ansträngningar, är på många sätt typisk för hela Internets utveckling och framväxt.

Referenser och länkar

• Internet Society, http://www.isoc.org
• Utbildningsdepartementet, 1994, Läroplan för det obligatoriska skolväsendet (Lpo 94), http://www.skolverket.se/d/nytt/lpo94/huvud.html
• EU-kommissionen, 1996, Living and working in the information society: People first (Green Paper), ISBN 92-827-7869-X, http://www.ispo.cec.be/infosoc/legreg/docs/peopl1st.html
• The European Round Table of Industrialists, 1997, Investing in Knowledge, http://www.ert.be/4_public/full/edu_eur/cover.html
• Skolverket, 1994, Skolans datorer, nr 93:79
• Skolverket, 1994, Datorn i undervisningen, nr 94:86
• Det nordiska skoldatanätet (ODIN), http://www.odin.dk
• Det svenska skoldatanätet, http://www.skolverket.se/skolnet
• Skrivlyan, http://www.skolverket.se/skolnet/projekt/skrivlya/lyahem1.html
• Pär Lannerö, 1997, Ett smultronställe för Internetblåbär, http://www.skolverket.se/skolnet/smultron/
• Lexin, http://www.nada.kth.se/skolverket/lexin.html
• Musiknet, http://www.musiknet.se/
• IKON, Interaktiv konst i skolan, http://www.ikonart.org/
• Klassrum direkt, http://www.skolverket.se/skolnet/klassrum/klassrum.html
• Skoldatanätets adresslista, http://www.skolverket.se/skolnet/skoladresser/skoladresser.html
• Länkskafferiet, http://munin.ub2.lu.se/skolverket/
• Sputnik, http://sputnik.aftonbladet.se/
• Planeten, http://www.hj.se/hlk/planeten/
• Netd@ys 98, http://www.skolverket.se/skolnet/netdays98
• Det europeiska skoldatanätet, http://www.eun.org
• L.J. Magid, 1998, U.S. could learn from Europe’s wiring of schools, CNN Interactive, http://www.cnn.com/TECH/computing/9801/30/magid.netday

[ur Internet kommer till skolan, Johan Groth och Kenneth Olausson (redaktörer och bidragsgivare, ISBN 91-646-1095-0, Solna : Ekelund, 1998]