Prosten Bror-Axel Lindörn (21 februari 1915 – 11 oktober 2001) har som tidigare meddelats avlidit.

Bror-Axel Lindörn var en person med många sidor och egenskaper. Andra är mer lämpade att beskriva hans verksamhet som präst och kyrkoherde, inom Flottan, scouterna och de många andra engagemang som rymdes under ett långt liv. Emellertid var det i rollen som ungdomsledare Bror-Axel Lindörn, eller “Pastorn” som ungdomarna brukade kalla honom, hade sin kanske största livsuppgift, åtminstone om man räknar i upplevelser och minnen.

Pastorns storhet låg i hans förmåga att skapa platser där ungdomar fick möjlighet att utvecklas till ansvariga och initiativrika människor. Tre saker kännetecknade Pastorns ungdomsläger och -resor. Den första var närheten till naturen, vare sig det var öarna i Stockholms skärgård, de svenska fjällen eller det Heliga Landets berg och öknar. Det andra var samvaron med jämnåriga. Det tredje var det egna ansvaret. Tillsammans lade dessa tre en grund ur vilken uppstod ett samarbete mellan konfirmanderna (ty det var ofta konfirmationsläger) och de något eller några år äldre ledarna, en nödvändighet i arbetet i köket, i trädgårdslandet, på varvet eller på vedbacken (utan ved ingen eld, utan eld ingen mat – enkelt att förstå) och en öppenhet för att reflektera kring livsfrågor och vardagsfrågor. Detta i sin tur ledde till minnen, erfarenheter och kunskaper – just det som gör att ungdomar växer och utvecklas.

Pastorn styrde sällan sina läger i detalj. Hans närvaro var påtaglig men sällan påträngande. Hans inflytande var på många sätt lika indirekt som omöjligt att förbise. Hans pedagogik, och hans tro, var solitt förankrad i vardagens frågor vilket skapade förståelse och bestående lärdomar.

Många är de som anser sig ha upplevt några av sitt livs bästa stunder på något av Pastorns läger. Pastorn hade förmågan att bygga något som gick utöver den egna personen. Däri ligger Bror-Axel Lindörns storhet och bestående insats.

Ledarna på konfirmandön Långholmen genom Johan Groth, Nina Adde, Per Landin, Johan Thor, Magnus Svanfeldt och Torsten Örtengren

[Publicerad i Svenska Dagbladet]