Boken “Deutschland erwacht – Werden, Kampf und Sieg der NSDAP” är en på många sätt märklig bok. Den utgavs ursprungligen år 1933 av Cigaretten-Bilderdienst (Altona-Bahrenfeld). Författaren var Wilfred Bade och för det rika bildmaterialet stod Heinrich Hoffmann. Bade var en av de författare som gynnades i och av det gryende Tredje riket (se t.ex. Books: Blood-thinking i Time av den 5 juni 1939). Hoffmann är förstås the Heinrich Hoffmann, Hitlers vän, “hovfotograf” och den som introducerade Eva Braun för Hitler.
Boken är en historiebok, kan man säga, som i korta kapitel skildrar kampen för “det nya Tyskland” mellan 1919 och 1933. Texten är såvitt jag kan bedöma (återkommer till detta) tämligen enkelt skriven. Bildmaterialet däremot är rikt, närmast överdådigt. Boken är lika mycket en propagandabok avsedd att läsas av alla och envar. I mångt och mycket är det en coffee table book för Tredje rikets hem.
Boken är ett uttryck för hur skickliga Tredje rikets propagandister var när det gällde att framställa information och emotionellt engagerade material. Även om man vet att boken är en partsinlaga så kan man inte undgå att ta intryck av den stora omvandling som Tysklande genomgår under dessa år liksom av den organisationsförmåga nazisterna visar upp i sina konferenser, möten, marscher etc.
Samtidigt ligger framtiden och pyr bland bilderna: det sista kapitlet handlar om partikongressen i september 1933 och en av bilderna visar hur Ernst Röhm under inledningen av konferensen läser upp namnen på alla som dött för rörelsen under de gångna åren. Mindre än ett år senare är Römh död och SA (som ägnas flera kapitel i boken) förvisat till en andrarangsroll. Sex år efter kongressen börjar Andra världskriget.
För den historiskt intresserade erbjuder boken ett antal inblickar och bilder från en ofta förbisedd men viktig historisk period. Utifrån de namn, platser, händelser etc. som nämns i boken kan man leta sig fram till andra, mer problematiserande verk om denna viktiga brytningstid.
Så, hur var det då med språket? Saken är den att jag läst en amerikansk utgåva från 1977 och inte någon av de tyska utgåvorna (som är svåra att få tag på). Här uppstår en annan intressant vinkling på boken. Det är nämligen så att Edward W. Young som står bakom den amerikanska utgåvan verkar helt okunning om boken, dess historia och mening. Han skriver i förordet att han hittat “manuskriptet” när han var med om att befria Dachau. Young har sedan låtit manuskriptet ligga i 31 år(!) innan han bad en professor i tyska vid University of Mississippi översätta boken.
Youngs hantering är märklig. Till att börja med talar vi om en välkänd bok som sannolikt fanns i 10.000-tals tyska hem, i olika bibliotek och kataloger och inte något mystiskt manuskript. Varför väntade Young i 31 år med översättningen? Varför tog han inte hjälp av historiker i översättningsarbetet? Varför har han brutit om bilder och sidor? Varför nämner han inte Hoffman och knappt Bade i sitt förord? Sammantaget blir Youngs version av Deutschland erwacht ett verk som hänger märkligt löst i rummet och tiden. Den känns lite som en amerikansk film: mycket aktion men inget sammanhang.
Läsaren rekommenderas att läsa Youngs förord som en metahistorik över boken, en illustration till att den som varit på plats i ett historiskt ögonblick inte nödvändigtvis förstår var han är och vad det betyder. Resten av boken ska läsas som det den är: en partsinlaga om en viktig del av vår nutidshistoria.
 |  |  |  |  |