Jag upplever att det just nu finns ett stort behov av att diskutera vad vi vill med Internet i framtiden. I mitten på 1990-talet och början på 2000-talet fanns en levande debatt t.ex. om hur Internet skulle användas i skolan, vad som krävdes för att utveckla Internets infrastruktur, om IT i vården etc. Det kom ett antal utredningar på nationell nivå i Sverige (t.ex. Vård ITiden (Ds 2002:3) och e-lärande som utmaning (Ds 2002:55)), det fanns flera nationella arenor för diskussion om Internet (t.ex. IT-kommissionen och Svenska nätinfoföreningen) och det fanns ett antal myndigheter som drev frågor kring användningen av Internet (t.ex. Skolverket och Statskontoret).
Skälet till att debatten var levande då tror jag beror på att det under denna period skedde en breddning av användningen av Internet från en relativt begränsad och teknikintresserad skara till en flera, bredare grupper i samhället.
Nu står vi återigen inför stora förändringar när det gäller hur Internet kan/ska/bör användas. Barn och ungdomar växer upp med Internet som en naturlig del av sitt skolarbete och sin fritid. Internet är en verksamhetskritiskt infrastruktur för företag, föreningar och myndigheter; utan Internet stannar vissa funktioner mer eller mindre av. Det är därför oerhört viktigt att vi får en levande, kreativ och kritisk debatt kring vad vi vill med Internet.
En av mina absoluta favoriter när det gäller visioner om Internets framtid är Pär Lannerö. Pär och jag har arbetat ihop sedan 1995 och trots att vi pratat om Internets användning ofta under denna tid så upphör Pär aldrig att förvåna mig med sina djupa kunskaper, sin kreativitet och sin pedagogiska förmåga.
Nu har Pär lagt upp två nya mästerverk på Prezi som anbefalles till läsning för alla som intresserar sig för framtiden.
Det första föredraget handlar om hur samtalet förändrats på grund av Internet. Jag har redan pushat för föredraget på bloggen. Notera särskilt Pärs grafer som visar fördelningen mellan olika samtalsformer och olika sätt att klassificera samtal.
I sitt andra föredrag fokuserar Pär på den uppstyckning som sker av vår kommunikation och interaktion. Pär talar om mikrovärdering, -kommentar, -media, -semantik, -gemenskap och -generositet. Han pekar på möjligheter och risker med uppdelningen i allt mindre stycken.
Själv gör jag reflexionen att vi inte bara delar upp våra digitala aktiviteter i mindre bitar utan även saker som sker i “verkliga” världen. Ett exempel visar vad jag menar: om du diskar för hand så samlar du disken, värmer vatten, stoppar ner disken, diskar och ställer allt på tork. Det hela går ganska mycket i ett svep.
Så gick det till förr. Nu för tiden så fyller du din diskmaskin bit för bit, några saker i taget. Det kan ta ett par dagar att fylla en diskmaskin. Sedan startar du maskin och då kan maskinen sköta sig själv i ca 1,5 timme. Därefter tömmer du maskinen. Kontentan blir att din diskning löper över flera dagar med små insatser då och då avbrutna av perioder då du gör helt andra saker. Mikrodiskning med andra ord.
Jag tror mikrotrenden kommer att hålla i sig. Vi har så mycket att göra, så många möjligeheter. Människan är nyfiken och vill veta, lära, titta, lyssna, prata, skvallra och där passar mikrotrenden in.
För övrigt hoppas jag att något universitet eller någon forskningsfinansiär uppmärksammar Pärs förmåga och ger honom möjlighet att avsätta tid för att tänka till om Internet.
 | | |  | |