Nyss skrev jag om iPad och om hur Apples nya magiska maskin kommer att påverka vad vi gör och hur vi gör det. Det kan i sammanhanget vara värt att påminna om hur det gick till förr. Här följer en film från 1963 som visar state-of-the-art datateknik. Notera gärna att man skriver in sitt program på en tape som sedan lyfts ur inläsningsdatorn och bärs över till huvuddatorn som utför programmet varefter tapen bärs tillbaka till utläsningsdatorn. Detta är inte så effektivt varför forskarna föreslår en ny teknik: timesharing. Flera terminaler (ja, det är de som ser ut som skrivmaskiner) ska då kunna samverka direkt med samma dator!
Jag är särskilt imponerad av redogörelsen för hur en dator egentligen fungerar (för er som är unga kan jag berätta att professor Corbato skriver med en krita på en griffeltavla). Notera att ungefär 9.29 minuter in i filmen så säger professor Corbato att målet är att skapa terminaler med “graphical displays”!
Professor Corbato refererar till en PDP-1, själv körde jag på en PDP-11/23 så jag är ju en ungdom jämfört med denna film.
Nå, filmen är härlig med sin seriösa ton, ingenjörernas flugor, de tjocka glasögonen etc. Den visar också att den som vill se möjligheter med ny teknik kan komma sanningen ganska nära men att det är väldigt svårt att förutsäga framtiden. Samma sak är med iPad. Så är det, o, I tvivlare!
Tack, Greg, för länken till filmen!