I går tågade engagerade medborgare från Sergels torg till Mynttorget för att demonstrera mot Sverigedemokraternas inträde i Riksdagen. På nyheterna på P4 Radio Stockholm kan man höra att demonstranterna bland annat vänder sig mot rasismen. I ett annat inslag som jag hörde på radion men inte kan återfinna på nätet (tacksam för hjälp med referens) framhåller en deltagare att anhängare av Alliansen inte ska känna sig välkomna till denna manifestation.
Det är både beklämmande och historielöst att unga vänsteranhängare med sådana formuleringar söker koppla ihop de fyra borgerliga partierna med rasistiskt tankegods. Vet inte de unga och arga på vänsterkanten att rasismen inte kan placeras in i någon särskilda ända av den traditionella höger-vänster-skalan?
Utan någon överdriven förhoppning om att särskilt många ska följa min rekommendation vill jag ändå föreslå alla unga och arga (såväl inom Alliansen som bland de Rödgröna) att läsa “Roots of Hate – Anti-Semitism in Europe before the Holocaust” av William I Brustein (ISBN 0-521-77478-0).
Brustein ger en empirisk analys av, framför allt, tidningsartiklar från fem europeiska länder under perioden 1899 – 1939. Artiklarna analyseras utifrån hur de förhåller sig till den så kallade judiska frågan.
Brustein visar övertygande att rasismen funnit grogrund bland alla typer av partier. Värt att notera för dagens unga vänstersympatisörer är till exempel att det under 1700- och 1800-talet framför allt var partier till vänster som stod för de antisemitiska utfallen i Frankrike. Först när det judiska folket började kopplas samman med de kommunistiska revolutionära rörelserna runt sekelskiftet 1899/1900 tog anti-semitismen fart bland partierna på högerkanten.
I Storbrittanien var partierna på vänsterkanten, åtminstone fram till 1930-talet, drivande i den ekonomiskt grundade anti-semitismen. Detsamma gällde i Tyskland, framför allt under 1800-talets sista decennier (därefter tog den biologiskt grundade rasismen allt mer över).
Med andra ord: rasism går utöver höger-vänster-skalan. Arrangörerna av gårdagens manifestationen gör sin egen sak en otjänst genom att utestänga demokratiska partier som, måhända utifrån andra ideologiska grunder men likväl, tar avstånd från rasistiska tankar och rasistiskt agerande.
Hej Alex, tack för kommentar! Jag kan hålla med dig om att de borgerliga partierna då och då framstår som ganska frånvarande i vissa frågor. Min erfarenhet är att detta inte beror på ointresse eller brist på engagemang (Beatrice Ask var t.ex. engagerade i arbetet mot antisemitism när jag arbetade tillsammans med henne) utan på en annan, kanske felaktigt, prioritering kring vad man talar om när man får komma till i media. Ingen ursäkt men en förklaring 🙂
Jag håller med om att det vore fantastiskt om högerblocket engagerade sig mer i rasismfrågan, men kan ju också konstatera att under min levnadstid så har jag aldrig sett dem göra det, det enda jag kan komma på rakt av vad de har gjort är väl när de bytte fokus på utställningen om de nazistiska folkbrotten till att också belysa de folkmord som skedde under kommunistisk flagg.
För mig känns det bara som de försöker vända kappan efter vinden nu när det plötsligt har blivit populärt att motarbeta den rasism som SD står för, men jag hoppas såklart att de inte visar sig vara enbart sol och vårare, utan att de kommer göra något konkret mot problemet också.
Ännu bättre vore det ju om de skulle sätta in rasistiskt förtryck i ett större sammanhang, och inse att det är väldigt liknande mekanismer som sätts i spel, oberoende om det är ekonomiskt eller rasistiskt förtryck. Och designa sin politik för att minska både de kulturella som de ekonomiska klyftorna mellan olika grupper i samhället, men det är nog för mycket att hoppas på.