Nyligen lästa jag Albert Wifstrands bok “Fornkyrkan och den grekiska bildningen” (Artos Skellefteå 1993). Wifstrand var professor i grekiska i Lund och boken är en sammanställning av ett antal föredrag han höll på Uppsala universitet, sannolikt i mitten på 1950-talet (boken kom ut i sin första upplaga 1957).
Boken avhandlar en intressant och för mig tidigare tämligen okänd del av historien: idépåverkan mellan den klassiska, framför allt grekiska, kulturen och den tidiga kristendomen. Påverkan framstår som tämligen uppenbar när man tänker på att den grekiska kulturen var väl etablerad bland de helleniserade judarna som tidigit kom att påverka de äldsta kristna.
Inom tale- och skrivkonsten kom kyrkan att uppta ett flertal stilelement från den grekiska litterära prosan medan kyrkans poesi behöll en starkare påverkan av den judiska hymnpoesin (jämför t.ex. Psaltaren).
Inom vetenskaperna framstår påverkan som mer skiftande. Inledningsvis under 100- och 200-talet infogar kyrkan utan större problem den tillgänliga vetenskapliga materian. Under 300-talet däremot sker en viss åstramning. En detalj i sammanhanget är att den tidiga kristna kyrkan med kraft avvisade astrologin, av vetenskapliga men framför allt religiösa skäl (planeternas inflytande står i direkt konflikt med tanken om valet mellan gott och ont).
Boken är inte helt lättillgänglig eftersom den förutsätter en hel del förkunskaper hos läsaren (man får tänka sig att publiken vid föredragen var väl insatta i grunderna inom området). Icke desto mindre är boken intressant för alla som är intresserade av historia och/eller vetenskap!