Jan Bondesson måste ha varit en helt ung man när han 1992 gav ut “Medicinhistoriskt kuriosakabinett” på Kiviksgårdens förlag (ISBN 91-971188-3-4). Detta röjs dels av bilden på licentiat Bondesson på insidan av omslaget, dels på en viss bristande smidighet i språkhanteringen. Ingendera av dessa synpunkter skymmer emellertid det faktum att Jan Bondesson skrivit en lärorik, insiktsfull, spännande och även sorglig bok.

Boken består av ett stort antal essäer om medicinska och kulturhistoriska fenomen. Essäerna kännetecknas av djup kunskap och, i de kapitel som handlar om enskilda människoöden, av medkänsla och empati.

Detta gör att boken på ett utmärkt sätt illustrerar hur ett nyktert naturvetenskapligt synsätt på intet vis går emot, utan fastmer, och oftare, förstärker det som ibland kallas “mänskliga värden”. Saken är ju så enkel som att kunskap är grunden för förståelse och förståelse är grunden för acceptans och acceptans är grunden för vänskap och kärlek.

Se där en stadig lans dragen för mer naturvetenskaplig utbildning i skolan!

Essäerna kan indelas i ett antal huvudkategorier:

• vidräkningar med vanföreställningar och vidskepelser
• förklaringar till okända sjukdomar
• historiska betraktelser samt
• redogörelser för enskilda levnadsöden

Till den första kategorin hör bland annat texten om människokroppens självförbränning; ett fenomen som Bondesson på ett övertygande sätt ger en naturlig förklaring.

Till den andra kategorin hör en essä om den s.k. lussjukan. Detta var en ytterst otrevlig historia där bölder uppstod på huden vilka, om man öppnade dem, släppte ut en ström av insekter. Sedan gammalt har man ansett denna sjukdom vara ett straff från ovan (se t.ex. Apostlagärningarna 12:23) och därmed obotlig. Bondesson städar med kraft bort allt som inte håller för vetenskaplig prövning och kommer till slutsatsen att lussjukan förvisso existerat och att av de hundratals fall som finns omnämnde så är bara ett fyrtiotal äkta fall av lussjukan. De allra flesta överlevde dessutom sin sjukdom.

Vart lussjukan tagit vägen är en intressant fråga. Bondesson spekulerar i att den hade sitt upphov i en särskild lussort som inte överlevde nyare tiders framsteg inom hygien och levnadsstandard. Låt oss hoppas att så är fallet!

Till den tredje kategorin hör en delvis komisk skildring av två engelska kvacksalvare på 1700-talet: James Graham och Dr Katterfelto. Graham var en skojare men, som så ofta är fallet, även inom vissa områden före sin tid. Han vågade bland annat prata öppet om äktenskapliga och sexuella problem och propagerade för renlighet och frisk luft. Mest känd är Graham möjligen för sin “Himmelska säng” som var försedd med kupol, speglar, statyer, inbyggd orgel, “electrical fire” samt kraftiga magneter. Uppåt 500 guineas kunde det kosta att hyra sängen för en natt men då garanterade Graham att avlade barn skulle bli friska och välskapta.

Dr Katterfelto var av något annorlunda ull. Han kombinerade brist på verklig kunskap med spektakulära föreställningar som blandade trolleri och den senaste tekniken. Hans svarta katter fick med andra ord dela scen med hans mikroskop. Hans specialitet var ett influensavaccin som nådde stora framgångar. När empidemin avklingade följde Katterfeltos berömmelse med. Till slut fick han fly London för att undkomma sina fodringsägare.

Till den fjärde kategorin hör historien om Julia Pastrana. Det är en sorglig historia om hur människor kan bli utnyttjade. Dessutom en historia med anknytning till Sverige och Norge.

Julia Pastrana föddes troligen på 1830-talet i Mexiko. Julia led av kongenital hypertrichos som leder till öka behåring över hela kroppen och särskilt i ansiktet. Vidare led hon sannolikt av gingival hyperplasi, dvs. förstorade käkar. Detta gav Julia det apliknande utseende som skulle bli hennes öde.

I korthet upptäcktes Julia av en Mr Rates som tog med Julia till USA för att där uppvisa henne för pengar (ett fenomen som jag ska be att få återkomma till i en annan post). Julia lärde sig snart sjunga, dansa samt skriva och tala på tre språk. Hon beskrevs allmänt som en mjuk, vänlig, varm och omtänksam person.

Julia uppvisas som kuriositet både för en bredare publik och för en trängre krets av naturvetenskapsmän. De senare misslyckas i allt väsentligt att beskriva hennes tillstånd; vissa anser henne till och med vara mer apa än människa …

Ungefär här dyker Theodore Lent upp. Han ser Julias potential som artist och kittlande sensation. Lent och Julia reser runt i Europa och gör stor succé. Lent är dock mån om sin “skatt” och ser till att knyta henne till sig än hårdare genom att gifta sig med henne. Snart blir Julia gravid. I samband med förlossningen dör hennes son (som också är behårad) och Julia avlider några dagar senare.

Det är nu historien tar en smutsig vändning. Lent låter nämligen stoppa upp sin före detta fru och sin son och fortsätter sitt turnerande genom Europa. Han gifter snart om sig med en annan behårad dam som presenteras som Julias syster. Frun har tydligen inget emot att uppträda tillsammans med sin företrädares mumie … Efter några år tas Lent in på mentalsjukhus. Fru Lent flyttar till Tyskland och gifter sedermera om sig. Men för Julia finns ingen ro …

Julias mumie säljs under kommande åren flera gånger. Till slut hamnar Julia och sonen i Oslo. Under Andra världskriget förs mumierna till Sverige tillsammans med en last vaxfigurer som ska smältas ner och användas som ljus. Mumien släpas därefter omkring i Sverige och Norge, i allt mer sargat skick, ända fram till 1973! Därefter får mumierna tillfälligt vila. Vilan störs dock av ett inbrott 1976 som leder till att barnamumien förstörs. Vid ett nytt inbrott 1979 stjäls Julia.

Mumien hittas kort däreter, i än mer skadat skick, och förs till Rettsmedisinskt Institutt i Oslo där Julia vilar än idag. Ett kort liv, ett stort öde, en lång resa hade fått sitt slut.

Läs gärna Bondessons bok. Alla essäer är tänkvärda men historien om Julia Pastrana och hennes son ger djupa insikter i mänskligt beteende men också i den storhet som kan rymmas i en enskild individ som av naturen drabbats av en svår sjukdom. Julia Pastranas liv rör och berör.