Jag sitter och städar på bloggen och hittar en draft till en post som jag påbörjade dagen efter det att USA genomfört sitt tillslag mot Usama bin Laden. Då verkade det råda en stor enighet bland forskare, debattörer och politiker på många håll och kanter om att det som hänt var något positivt i arbetet med att bygga en tryggare värld.
I skuggan av Utøya känns den entusiasm man då kunde skönja som tämligen osmaklig. Det finns många som använder våld för att uppnå sina politiska mål. När ska vi hurra och när ska vi gråta? Jag anser att våld aldrig kan vara en väg att uppnå sina mål, inte för någon. Gandhi uttrycker detta väl:
I object to violence because when it appears to do good, the good is only temporary; the evil it does is permanent.
Poster med snarlikt innehåll:
 | | |  | |