SvD har uppmärksammat den “kamratuppfostran” som förekommer på Lundsberg (här, här och här). Det är bra att SvD gör det och det är förskräckligt och förkastligt på alla sätt och vis att det behövs. Den artikel som gör mig mest upprörd var införd i SvD i söndags. Här intervjuas två tidigare medarbetare om sin tid på skolan.
De återger bland annat ledningens ynkliga standardsvar: “det där har vi redan tagit hand om”. Jo, det ska man tro på! Om man har helt och rent inunder så är man öppen och tydlig. Rykten ska inte behöva uppstå, det ska finnas tydliga rutiner för hur man agerar och hur man informerar. Lundsbergs ledning har uppenbarligen misslyckats i detta.
Än mer arg blir jag när jag läser om föräldrar som försvarar förtryck och våld. Man kan fråga vilka elever och föräldrar det är som vill bevara status quo? Är det den elev som fick grapefrukt intryckt i örat eller den elev som tryckte in grapefrukten? Vad tror ni? Vilken signal sänder vi till dessa barn och föräldrar? Hur kommer de att se på sin medmänniskor i framtiden?
Och vad är det för dumheter med att försvara våldet med påståenden som att annars kommer Lundsberg att “sjunka ned i det kommunala träsket”? De föräldrar som säger så har ingen som helst aning om vad som pågår i den kommunala skolan. De har en unken syn på skolan. De är fördomsfulla och okunniga.
Eftersom Sverige behöver ett antal riksinternat så utgår jag ifrån att de drivs på sådant sätt att otidsenliga traditioner städa ut och förutsättningar skapas för en trygg och modern skola. Skolinspektionen, gör ert jobb!
 | |  | |  |