Debatten om betygens vara eller icke-vara tycks aldrig ta slut. Den var aktuell när jag gick i skolan på 1970-talet och den är lika aktuell idag.
Jag tror en anledning till att frågan fortsätter att diskuteras år efter år är att vi inte diskuterar varför vi har betyg. Jag tycker att det finns två skäl till att ha betyg:
- man kan vilja använda betyg som grund för urval, t.ex. till högre utbildning
- man kan vilja veta hur en elev ligger till för att hjälpa eleven höja sina kunskaper
Hur viktigt är egentligen den första punkten? I realiteten används betyg för urval bara vid två tillfällen: när man söker in på gymnasiet och, ibland men inte alltid, när man söker in på universitet eller högskola. (Jag har aldrig hört talas om en arbetsgivare som väljer vem hen ska anställa utifrån betygsmedelvärde.) Det här kan alltså inte vara huvudskälet till att ha betyg, inte minst som urvalet kan ske (och sker – tänk högskoleprovet!) på andra sätt.
I så fall har vi betyg för att “ta tempen” på hur en elev ligger till i sina studier. Detta innebär att det är viktigt att inte bara få ett betyg utan också få en förklaring till vad man ska göra för att höja betyget under nästa termin. Ja, det är till och med så att omdömet är det viktiga! Vad är nyttan med att veta att du har ett betyg om du inte vet vad du ska göra för att höja det?
Jag tycker
- att betygsdebatten handlar för mycket om antal betygssteg och om vi ska ha bokstäver eller siffror
- att vi pratar för lite om varför vi har betyg och vad vi ska ha betygen till
- att det viktiga med betyg är att förklara för eleven vad hen ska göra för att öka sina kunskaper, inte att bara konstatera “att du ligger här”
Vad tycker du om betygs vara och icke-vara?
 |  |  |  |
Vi inom lärarkåren lägger ner väldigt mycket tid på betyg. Jag har jobbat både i skolår där eleverna får betyg och i skolår där de inte får betyg. För att det ska vara värt allt jobb som tas från elevtid och förberedelser enbart för att sätta betyg så måste det komma något positivt ut av det.
I dagsläget ser jag inte att det är värt det eftersom argument #2 som presenteras ovan (betyg visar för eleven var hen ligger just nu) enbart är viktigt om det finns stödåtgärder att sätta in. I Malmö Stad finns det inte det längre. Betyget blir enbart ett kvitto på det som de allra flesta elever redan vet och där de enbart fokuserar på det som de är mindre bra på. Att bedöma någon ställer höga krav på den som gör bedömningen men också på mottagaren, subjektet. Inte speciellt många barn har den mognaden att de kan hantera betyg speciellt väl och ändå ha kvar en naturlig nyfikenhet, självkänsla och intresse för skolämne. I grundskolans senare år är dessutom många betygskriterier utformade så att de nästan enbart mäter förmågor som kommer med mognad (förmåga till analys, insikt).
Utan specialpedagoger, utan extra verktyg och tid att stödja de som inte når målen så gör betygen mer skada än nytta.
Tack för kommentar. Det stämmer väldigt väl med min uppfattning. Ett “platt” konstaterande “du har betyg C” ger ingenting om det inte är tydligt vad eleven ska göra för att att utvecklas vidare och om skolan inte har förutsättningar för att ge det stöd som krävs. Det betygssystem vi har nu leder bara till betygshets och stress. Här finns gott om utrymme för förbättringar!