Idag har jag funderat en del på hur en ledare ska vara. Jag tycker man ser fler och fler “ledare” som är ledare mer till namnet än till gagnet. Jag anser att en ledare måste vara modig och våga fatta beslut. En ledare måste också vara lojal mot sina underlydande. “Om något går på tok är det chefens fel och om något går bra är det de anställdas förtjänst” som en vän så träffande formulerade saken en gång.
En ledare måste också vara lojal mot den organisation hen verkar i. Figurer som Grima Ormstunga är alltför vanliga såväl i det stora som i det lilla … Undantaget är förstås om organisationen gör något man inte kan stå för på moraliska eller liknande grunder. Då gäller det att vara lojal mot sina grundläggande värden och ta sin Mats ur skolan.
I min (möjligen romantiska) värld bör en ledare dessutom vara ett föredöme uppåt, neråt och åt sidan. Jag anser att bara för att man har möjlighet att hantera organisationens pengar så behöver man inte göra det (“den här lunchen är väl på arbetstid?”). Jag anser att bara för att man har möjlighet att utöva makt så behöver man inte gör det, t.ex. genom att konsekvent komma för sent. Det som visar sig i det lilla syns ofta även i det stora …
En ledare som alltid imponerat på mig är löjtnant Zidén i Runebergs Fänrik Ståls sägner. Han lever nära sina soldater, han delar deras vardag, han går främst och han tvekar inte att ta konsekvenserna av sina beslut. Jag vill på intet sätt glorifiera krig men låt oss försöka se till ledarskapet Zidén visar.
Men som sagt, ledare som Zidén ser man inte varje dag. Många är mer lika Grey Seer Thanqoul som oftast står bakom sin “personal” (långt bakom …) och som aldrig tvekar att lämna sitt uppdrag och sin “personal” i sticket …
 |  |  |  |  |