Juldag och en ny bok genomläst! Denna gång en hörnsten inom svensk toxikologi: Johan Linders De Venenis (Om gifter) från 1707 (i svensk översättning från 1998) serverad i ett påkostat och rikt illustrerat verk med intressant företal, omfattande personregister samt noter och förklaringar.

Linder tillhör den uppsjö flitiga forskare som 1700-talet var så rikt utrustat med. Linder disputerade inte mindre än tre gånger (först med en avhandling rörande hesperidernas äpplen, några år senare med avhandlingen “Om den avskyvärda veneriska pesten” – med ingen mindre än Lars Roberg i betygsnämnden – och slutligen på en tidig version av De Venenis).

Linder skrev även viktiga verk om användningen av kinkina-bark (kinin) och hur textil kan färgas med inhemska växter och mineraler (den senare av stor nationalekonomisk betydelse).

Linder är en representant för den tidigt moderna forskningen och hänvisar till bl.a. Cartesius, Boyle och Leeuwenhoek.