Jag läser sällan biografier men då och då händer det. En biografi är ju med nödvändigt en partsinlaga och jag vill gärna att personen ifråga antingen gjort något extra intressant (och inte brer på för mycket i sin biografi) eller att berättelsen känns sann (och då inte nödvändigtvis sann i sak utan att berättelsen är sann i sin skildring av författarens upplevelser, känslor och tankar). Kims bok känns sann i den senare meningen är därför läsvärd.
Två saker slår en (och här finns ingen nyskapande genialitet): 1) vilken oändlig förmåga människan kan visa i att göra livet eländigt för sin nästa och 2) vilken styrka vissa människor kan uppvisa under de mest vidriga omständigheter. Det ena är beklämmande. Det andra ger ändå hopp.
Poster med snarlikt innehåll:
 |  |  |  |  |