Alla gamla böcker är inte “stor” litteratur. En del är mer förströelseverk, en sorts parallell till de 45-minuters underhållningsprogram som gick på TV i min ungdom: sysselsättning för stunden och inte mycket mer.
Till denna kategori hör, eller hörde, Den röda nejlikan. Det är en äventyrsbok av det allra mest typiska slaget med skumma skurkar och modiga hjältar. Här tyngs inte handlingen av inträngande personporträtt eller detaljerade miljöbeskrivningar; allt är enkelt, tydligt och stereotypiskt.
Det som skämmer denna, och sannolikt många flera liknande verk, är den “inbyggda” rasismen, antisemitismen och/eller sexismen. Sådant skämmer idag hela upplevelsen. För frågan står där: varför kunde Den röda nejlikan inte helt enkelt klä ut sig till fransk fiskare eller bonde? Var det för att man inte på den tiden kunde skämta lika friskt om en fransk fiskare eller bonde som med karikatyren av en judisk köpman?
 |  |  |  |