Skrivgodis - händelser

Här följer berättelser som skrivits av barn i projektet Skrivlyan.

VM-FINAL

Det var VM-final i fotboll ,Sverige-Brasilien. Jag och Brolin var forwards och det var pirrigt. Jag har aldrig varit så nervös. Vi började med avspark. Jag passade ner till en av backarna och så sprang jag raka vägen upp mot deras målvakt. Jag fick en långboll och tog den. Jag var fri mot målvakten. Då la jag in den lugnt i det vänstra hörnet. Alla sprang och slängde sig över mig. Jag skulle kunna springa tio varv runt planen så glad var jag. Vi vann till slut med åtta-tre. Jag gjorde tre mål och Brolin gjorde fem och vi var världsmästare.

Johan Söderstam, klass 4 Espedalsskolan Ronneby

TRUMPETEN

För ett och ett halvt år sedan ändrades mitt liv. Det var då jag fick reda på att jag hade blivit uttagen till att spela ett instrument. Jag ville ha piano, men det var så många som ville ha det så det fick bli trumpet. Första gången jag höll i en trumpet, kändes den kall, och den var bucklig och hade mist sin färg lite grand. Men i fyran fick jag en ny trumpet, en som kostade 3700 kr. Den var inte bucklig och hade fullt med guldfärg och nu så har jag börjat i Ronneby Blåsorkester. Tiden har verkligen gått fort sen jag började spela.

Niklas Abrahamsson klass 4 Espedalsskolan

TÄVLINGEN

Idag ska jag tävla mot nio andra i metanolrace. Andreas och Anders är med och hjälper mig med bilen om den skulle gå sönder. Det är pirrigt i magen. Nu sätter dom ner bilarna OCH nu går startskottet. Efter fem varv är jag först. Jag tänker att nu ska jag hålla ledning i fem varv till. Jag varvade två stycken på det åttonde varvet. Den som ligger tvåa är bara fem meter bakom mig. Jag kör för fullt de sista varven. Det är bara segern i huvudet. Jag vinner och jag ser målflaggan som fladdrar. De bär fram prispallen. De ropade mitt namn först i hög talaren. Jag får gå upp på 1:an sen kommer de andra. De går också upp. Jag får en liten buckla och en liten medalj. Nu ska jag åka hem. Det börjar skymma. När jag kommer hem firar vi min seger.

Axel Härdelin klass 4 Espedalsskolan

HISSEN

Vi skulle på kalas hos farmor, för hon fyllde 60 år. Vi barn sprang ut i trappuppgången. Fredrik, Robin, Björn ville åka hiss men inte jag. OK, sa jag sen, jag åker en gång. När jag kom in i hissen började Robin trycka på alla knapparna. Hissen började åka upp och ner. När vi åkt en gång ville jag gå av. Men de fortsatte. Helt plötsligt stannade hissen. Jag började må illa. Jag ville ut. Pojkarna skrattade. Det blev mörkt. Strömmen hade gått. Det var därför hissen stannade. Nu var jag så rädd att jag skakade. Jag var panikslagen. Plötsligt tändes lampan, och hissen åkte upp. Jag rusade ut ur hissen. Jag var så glad att det var över.

Linda Andersson klass 4 Espedalsskolan.

MASKERADE MÄN

Det var i Brasilien och det hände mig. Klockan var tolv på natten när jag gick ut. Det var storm och många saker hade rasat. Jag satte mig på en bänk, då jag hörde någon bakom mig. Han la sin hand på min mun för att jag inte skulle skrika. Det kom mera män fram och de omringade mig. De satt och stirrade på mig. Just då kom en annan man. Han var större en de andra. När den största pratade lät det inte som en människa. Hans röst var mörk och stark.

Leyla Hosseini, åk4 Rösjöskolan Sollentuna

ÖGONBLICK

Klockan sju satt Karin, Petter, Cecilia, Stefan och jag vid köksbordet. Vi åt spagetti och köttfärssås. Petter och Cecilia är mina "låtsassyskon" och Karin är deras mamma. Stefan är min pappa och jag heter Hanna. När vi satt där började Karin och Petter att bråka.
- Du kan ju ta din lilla Cecilia och hennes häst och flytta här ifrån! sa Petter och gick från bordet. Petter är 18 år och ska snart flytta hemifrån. Cecilia är bara 16 år.
- Jag går till Fredrik! hördes Cecilias röst ifrån hallen. Fredrik är hennes pojkvän. Jag, Karin och Stefan blev ensamma kvar vid bordet.
- Vi ska skilja oss!
När jag hörde orden kände jag en stor sorg, som bara kom flygande på mig. Jag kände hur jag blev våt i ögonen, och hur det isade i hela kroppen. Allt blev mörkt som i en svart natt. Jag hade redan varit med om en skilsmässa, när min mamma och pappa skildes. Men då var jag bara fyra år, och nu kommer jag inte ihåg så mycket av det. Jag visste att jag fick gråta och det gjorde jag.

Hanna Olin Peterson, klass 4 Espedalsskolan

NALLE

När jag hade satt mig på trappan kom du lufsande fram och la ditt huvud i mitt knä. Då kände jag hur gråten kom. Jag smekte dig över din lena päls. Jag sprang in på toa, låste dörren och brast ut i gråt. Jag tittade på håren som fastnat på min hand, de skulle jag ha kvar i hela mitt liv. Jag kikade ut, såg dig titta på mig med dina klara ögon. Jag rusade fram, borrade ner mitt ansikte i din mjuka päls. Det luktade så gott, den lukten skulle finnas kvar hos mig för alltid. Då, just då, insåg jag att du var gammal och att du snart skulle lämna mig.

Linda Fröström Espedalsskolan Ronneby

HAN DOG

Han dog ! Han är död ! Han är begraven! Jag har gråtit floder ! Jag är så ledsen ! Nu är jag olycklig ! Men det var bäst för honom ! Jag visste det inte förrän de berättade ... jag var så olycklig när han låg där med slutna ögon. Nu är han begraven och det är en gravsten på hans grav. Nu är han i himmelriket och han är säkert lycklig. Jag fick inte ens säga adjö. Men jag säger det nu och jag säger det igen. Farväl Timotiys! Farväl min älskade hund!

David Berglund, 5A Näsbyparkskolan Täby

DÅ BLEV JAG ARG

I en fotbollsmatch blev jag arg på en kille. De fick frispark utanför straffområdet. Då täckte en spelare mig. ( Jag är målvakt ). Han sa dumskalle till mig. Jag blev arg och puttade omkull honom så han gjorde sig illa.

Calle Jönsson, 5a Näsbyparkskolan

HÅLET

Jag var i fjällen och åkte skidor då det helt plötsligt kom en stark lavin mot mitt ansikte. Jag ramlade ner i ett hål där jag mötte en isbjörn. Den blev vild och började vråla. Jag tog tag i tassen och slängde iväg honom. Efter en stunds tänkande klättrade jag uppför hålet och såg två älgar komma springande mot mig. Jag gjorde en karatespark och de sprang sin väg. När jag kom upp till hotellrummet tänkte jag efter hur arg jag blev.

Henrik Hall, Näsbyparkskolan Klass 5a

ETT BRUTET BEN

Jag var i Österrike för första gången. Vi hade just kommit ner dit för att åka skidor i en hel vecka. Det var ganska sent så jag skulle gå och lägga mig, för jag var bara fem år. Sen kom morgonen. Vi åt frukost och sen gick vi till skiduthyrningen. Därefter var det bara att slänga sig ut i backarna, trodde jag, ja!

Dom första timmarna gick ganska bra, men när vi skulle ge oss ut i den sista backen så hände det. Jag ramlade, snurrade runt, gjorde en kullerbytta och bröt benet. Först var jag alldeles tyst sen började jag störtgråta, för det gjorde så ont. Då tog pappa upp mig i sina armar och åkte ner. När vi kom ner grät jag fortfarande och alla tittade på oss. När vi kom till sjukhuset såg man en massa sjuksköterskor. Vi fick sätta oss ner och vänta på vår tur. Så kom det en gubbe som skulle undersöka mitt ben. Jag hade bara en spricka i benet, men det gjorde ändå jätteont. När vi kom tillbaka till hotellet fick jag bada, men inte i bubbelpoolen för jag hade fått gips. Resten av veckan fick jag tillbringa min tid i en rullstol, men jag tyckte att det var roligare att åka rullstol än att åka skidor i backen.

Isabelle Runius, klass 5a Näsbyparksskolan

FÖRSTA GÅNGEN JAG HOPPADE MED EN HÄST

Jag kom till stallet som vanligt på en tisdag. Klockan var halv sex och jag skulle hoppa. Vi hade ställt upp och jag skull börja HOPPA! Jag kände doften av hästbajs. Det nöp i magen. Jag svalde och började trava. Först tog jag det minsta hindret och efter det så gick det riktigt bra. När mamma kom och sa att jag var jätteduktig, kände jag mig mycket stolt.

Madelein Nilsson, 5A Näsbyparksskolan

HÄNDELSEN

Jag gick ut i gatan. DUNK! Jag slöt mina ögon. Nu låg jag på gatan i regnet. Jag hade så ont att jag mådde illa. Jag måste upp och röra på mig Jag sprang upp och hoppade. Föraren kom ut och sa att jag skulle ligga ned. Sen kom en massa bilar som stannade. De lade filtar över mig. En man kom med ett paraply. Jag frös. En man sa att han skulle ringa ambulansen. Jag sa att han skulle ringa hem. Han struntade i vad jag sa. Sen kom vår bil. Pappa kom ut och frågade om han kunde hjälpa till (han är doktor). Där låg jag på marken och grät. Då såg han att det var jag och kom fram och kramade mig. Han sa att jag skulle ta det lugnt. Det gjorde ont, men jag visste inte var. Sedan kom ambulansen. De kollade blodtrycket och sa att jag var ok. Smärtan hade lagt sig lite. Nu var jag på väg till Uddevalla sjukhus. Chauffören sa att vi var framme. Jag rullades in i sjukhuset, nu mådde jag bättre. Jag röntgades och de sa att jag skulle sova här i natt. En sjuksköterska kom och sa att vi skulle sova i lekrummet för att alla andra rum var fulla. Jag fick äntligen sova. Det tog lång tid att somna, då hörde jag plinget från hissen. Där stod min farbror och mina tre syskon. De kom fram med presenter och frågade hur jag mådde. Jag sa att jag mådde bra. Sedan kom en sjuksköterska och sa att jag behövde vila och farbrorn och barnen var tvungna att gå. Sedan somnade jag.

Adam Westgren, 5B Näsbyparksskolan

LERAN

Jag gick i skogen och tittade på naturen en dag. Plötsligt kunde jag inte gå längre med ena foten. Då upptäckte jag att jag hade fastnat i en lerpöl. Jag drog upp foten ur leran men stöveln följde inte med. Jag stack ner foten i stöveln igen. Sedan drog jag upp foten ytterligare en gång. Den här gången följde även stöveln med. Det var en härlig känsla att få upp hela foten ur leran.

Fabian Rothelius, 5b Näsbyparksskolan

UNDER BÅTEN

Jag låg på bryggan med håven i handen och tittade ner i vattnet. Jag tittade under båten där det brukar finnas så mycket fisk. En liten fisk syntes men jag nådde den inte riktigt. Då kravlade jag mig lite längre ut på bryggan, men för långt. Jag ramlade ner i vattnet så att jag kom under båten. Jag var så rädd och trodde aldrig att jag skulle komma upp igen. Det kändes som om jag låg där i flera minuter, men det handlade bara om några sekunder. Till slut kände jag bryggan och kunde ta mig upp igen. När mamma och pappa tagit hand om mig och jag satt i soffan och drack varm choklad så märkte jag att jag var blå i hårbotten. De var av färgen på båten som jag hade gnidit huvudet mot.

Katarina Skough, klass 5B Näsbyparksskolan

MIN BROR

Jag blev väckt av pappa. Han sa att nu skulle Eija föda (min låtsas mamma). Vi tog en taxi till min riktiga mamma. Där var jag till dagen därpå. Plötsligt ringde telefonen och jag rusade och svarade. Det var pappas röst som hördes i telefonen. Han sa att allt hade gått bra och jag hade en frisk liten bror. Det kändes som jag skulle flyga genom taket. Jag var så lycklig så det fanns inga problem i skallen, bara att jag fått en bror, en egen bror!!!

Linus Zetterberg, 5B Näsbyparksskolan

MÅLET

Jag blev glad när jag fick börja spela ishockey. Tack vare Richard Silver och mina föräldrar började jag spela hockey. I min första match skulle jag avgöra matchen. Jag började åka, det var väldigt pirrigt. När jag kom fram till blå linjen laddade jag. Det var det hårdaste skott jag har fått till. Pucken flög in mot krysset. Alla jublade. Aldrig har jag känt mig så stolt.

Simon Zurn, 5B Näsbyparksskolan

- Bara den lilla backen kvar, tänkte Sanna.
Hennes mammas kusin och hennes bror var en bit före. Plötsligt slinter hon på pedalen och hamnar ute i gatan. Pang! Sannas cykel slår emot bussens däck. Sanna hann inte reagera. Hon var rädd. Tänk om något allvarligt hade hänt! Sanna låg där och skrek. Alla i bussen sprang ut och frågade vad som hade hänt. Sannas knän blödde förfärligt och det gjorde ont, rysligt ont.

Sanna satt inne i köket med sin pappa som plockade ut stenar ur hennes knän. Sanna kunde fortfarande höra cykeln skri och hon kunde känna när hon flög in i bussens däck. Sanna kände sig illa till mods och pappan försökte få henne att skratta och det fungerade lite. Sanna undrade om hon skulle våga cykla framför en buss igen, om hon överhuvudtaget skulle våga cykla mer. Sanna var rädd, rädd för att cykla.

Chris Nordin, 5a Örbyskolan Stockholm

Mitt bästa ögonblick var när jag blev tillsammans med Eva Svensson. Hon är så snäll, så snygg, helt underbar. Hon är blond. Hon tycker hon är tjock men det är hon inte. När jag blev tillsammans med henne (alltså Eva) sa en tjej i hennes klass att det var äckligt. Då blev jag skitarg.

Lars Ask, 5A Apalbyskolan

EN FULLIS

En dag när jag gick ut från ICA mötte jag en gubbe. Han bar en ölflaska i handen och såg sorglig ut. Det hängde snor ur näsan på honom och det stank öl om honom. En kompis till mig frågade vad han hette. Han sa Kalle, men då hörde han att min kompis sa att han var ful . Då började han jaga mig och min kompis. Sen fick han tag i min kompis Anna. Hon grät och sa förlåt men det hjälpte inte. Han slog Anna i magen sen släppte han henne. Då sprang hon så fort hon kunde. Sen skrek hon: "Jag tänker anmäla dig till polisen." Jag sa: "Vet du hur han såg ut?" "Ja", sa hon. " Han hade orange hår, hängbyxor som var oranga och en tröja som var grön." Sen fick hon sova hemma hos mig.

Pernilla Lindén, Apalbyskolan 5A

FLYGANDE MATTAN

Hjälp! Snyft, snyft och åter snyft. Hur kunde jag vara så dum att jag åkte med? Antagligen för att mattan såg så inbjudande ut, eller också ville jag inte vara sämre än någon annan. Min kompis lugnade mig med att säga: "du kan inte trilla ur ,jag håller i dig" . Då tänkte jag på en skylt jag sett tidigare, där det stod : "All åkning sker på egen risk". Jag kände gråten tränga upp i halsen och tänkte: När det gäller att våga, så tror man att man känner sig själv bättre än vad man egentligen gör.

Magdalena, 5a Apalbyskolan

Det var en måndag när jag kom hem från skolan. Jag gick in till mitt rum för att göra mina läxor. Då såg jag ett fantastiskt par. Bara ett ögonblick. Det var en liten fin, svart hund med sin mamma. Jag hade aldrig sett en sådan världsberömd ras. Det var den lurvigaste hunden jag sett.

Mimo Isacharro, 5A Apalbyskolan

DET STORA ÖGONBLICKET

Det hände här i Västerås. Jag var på en tävling i fäktning. Jag var ensam tjej (fast det gjorde inte så mycket). När det äntligen var min tur fäktades jag mot en kille och jag vann. Sen mot nästa kille o.s.v. Jag vann alla mina matcher. När tävlingen till sist tog slut, förstod jag att jag var bäst i hela Västmanland i min klass.

Emma Rydell, Apalbyskolan 5a

EN SPECIELL DAG

Idag är det en speciell dag. Man måste ligga kvar i sängen och vänta. Man hör det prassla och knaka, och sen hör man:
- Ja må han leva, ja...................................
Sedan på dan får man blåsa ut alla ljus och käka tårta.

Charlie Hartlid, Nya Varvets Skola, Göteborg

PONNYN

Förra veckan var jag ute och kollade på en ponny, som jag nästan bestämt mig för att köpa. Nu fattades det bara att veterinären från ridskolan skulle titta på Sunny Boy som han hette. Vi bestämde att han skulle bli en bra ponny åt mig. Jag kunde ta med honom hem samma dag eftersom vi tog med transporten ifall han var okej. Jag höll på och pladdrade hela tiden, och till slut sa mamma till mig att jag faktiskt fick lov att vara tyst ett slag. Vilket inte är så lätt som du tror när man precis köpt en väldigt fin ponny. Resten av vägen satt jag och tänkte på att jag skulle rida ut på min alldeles egna häst nästa dag, och på vilken väg jag skulle ta. Nästa dag när jag skulle ta ut honom på en ridtur så stod han inte boxen där jag ställde honom i går. Jag sprang in i huset igen och frågade mamma om hon släppt honom i hagen. Det hade hon inte. Men hon trodde att min bror hade tagit med sig Sunny Boy på en promenad. Senare på dagen kom en svartklädd mystisk man med skägg ner till knäna och sa att Sunny Boy varit död i 4 dagar! Nu har jag en ny ponny som också heter Sunny Boy.

Ellen, Nya Varvets Skola, Göteborg

3:RD WORLD WAR (AGAINST THE MACHINES)

Det var en vanlig eftermiddag. Klockan hade just slagit 7. Barnen var ute och gungade. De skulle just komma in, då helt plötsligt alla slungades ner på den brinnande marken. Den stora människo- gjorda tryckvågen av eld och atom hade satts i verkan. Allting brann.....

Los Angeles 2029 a.d. Thursday 4 August, Theodor Waern , Nya Varvets Skola

LYCKA

Det är sommar, jag har ingenting att göra. Jag går ut i sommarvädret. Det är varmt, minst 31 grader. Jag går sakta mot vedboden. Där inne står morfars gamla moped, den är blå. Det luktar bensin och olja. Sakta drar jag ut den ur vedboden, det är första gången jag tar fram den. Det verkar vara slut på bensin. Men det ska snart vara fixat. Jag hämtar bensin ur gräsklipparn och häller i moppen. Jag kickar igång den och gasar lite. Det brummar högt, jag växlar och släpper kopplingen. Moppen flyger iväg i en hög fart, jag med. Det är säkert uppåt 76 km i timmen. Det här var kul, dags att lägga i tvåan. NEJ, polisen kommer!!!!! Jag är 8 år och åker på en trimmad moppe i 89 km i timmen och så kommer POLISEN!! Polisen ser mig och sätter på sirenerna. Han blir ganska förvånad när han ser att jag är snabbare. Nu är polisen två mil bakom mig. Jag hinner köpa en glass. När jag har köpt glassen är polisen 11 meter bakom mig. Om jag åker fast får jag böta, det får absolut inte hända! Polisen har otur och sladdar på en sten. VILKEN LYCKA! Han kör i diket. Jag kör hem, ställer in moppen i vedboden igen. Det här berättar jag inte för någon.

Johan Camenius, 5b Apalbyskolan

GAMMEL MORMOR

När jag kom in i kyrkan hängde ett kors på väggen. En präst stod vid kistan och talade till oss.Det stod en massa blommor brevid. När jag kom fram till kistan blev jag ledsen. Jag grät över hela salen så mamma och pappa fick trösta mig. Jag grät hela dagen. En dikt om henne:

Tyst och stilla har du somnat
ögon slutits, handen domnat
Du var trött, behövde ro,
nu du fått ett stillsamt bo.

Sandra.Söderlund, Apalbyskolan

IKEA

Pappa, jag och Micke var vid Ikea. Där såg vi en fin bil. Pappa tog kort på bilen. Sen gick vi in i Ikea och kollade på saker. Därefter åt vi hamburgare och sen åkte vi hem. Det var roligt att vara där just den tiden. Det var härligt att vara med Pappa för jag träffar inte honom så mycket och det kändes BRA.

Osku Kimari, Apalbyskolan 5b

SKRÄCKKÄNSLA

Just idag var jag extra glad, för att vi hade bestämt att vi skulle hoppa med min kompis ponny vid namn Lorina. Vi värmde först upp på volterna som vanligt i ca 20 minuter. Första hindret gick bra, andra också. Tredje hindret var det min tur att rida. Vi kom i samlad galopp och hon vägrade. #¤@£ @#¤ häst! Nu ska du hoppa över hindret, tänkte jag för mig själv. Det verkade som om hon hörde mig, för vi tog det en gång till. Hon gled över, snubblade på snön och tappade balansen. Snön sprutade upp på kanterna, hon ramlade. Jag kände ingenting, hörde ingenting. Allt jag tänkte var att få tillbaka balansen på hästen. Min kompis skrek, Lorina skrek.

Anna Barkfeldt, 5b Apalbyskolan

Senast ändrad den 22 januari 1996
av Johan Groth