Skrivgodis - möten

Här följer berättelser som skrivits av barn i projektet Skrivlyan.

NIGGER

Fredagen den 18 November 1993 var den värsta dagen i mitt liv. Så här var det:
Det var rast och jag hade nyss kommit till Sverige från Albanien och börjat i skolan i 5 A. Det var då det började.

- Titta Lasse en NIGGER i våran skola! ropade någon.
- FY FAN, för dom! svarade Lasse.

Klockan var 10.03 och rasten verkade aldrig ta slut. Efter rasten var det lektion, den var rätt lugn. På lunchen började det igen. Den dagen var det ärtsoppa. Jag älskade ärtsoppa till dess. Jag tog mycket. Då kom hon fram.

- Hur kan du? Det är ju ärtsoppa, sa hon.
- Det fattar du väl, hon är ju NIGGER, svarade någon.

Jag kände mig vilsen, det här var inte alls vad jag hade trott. Jag kastade tallriken och sprang i väg och satte mig under ett träd vid ån, som rinner vid skolan. Där satt jag hela rasten. Jag hörde hur dom ropade på mig, men jag svarade inte. Till sist så jag henne från matsalen komma emot mig. Jag reste mig och tänkte gå iväg .

- Nej gå inte, sa hon. Hon satte sig ner.
- Hej, jag heter Maria. Förlåt för det jag sa i matsalen. Jag menade det inte.
- Äh det gör inget, sa jag och log osäkert. Och jag heter Mayczha men kallas för "nigger".

Maria tittade ner i backen och jag såg att hon skämdes.

Emma och Åsa, Heby skola

KÄRLEKSMÖTE MED PROBLEM

Tolvårige Per var på väg hem från skolan. Plötsligt blev han pinknödig.
-Jag måste hitta en toa snabbt! tänkte han, men samtidigt såg Per en snygg tjej. Hon kom närmare och närmare, till slut stannade hon.
- Hej vad heter du? frågade hon.
- Per! Du då ?
- Lisa. Vet du var ett rosa hus ligger?
- Visst, jag ska åt det hållet så jag kan visa.
- Bra då sticker vi ! skrek Lisa.
Då kände Per igen att han var så pinknödig.
- Kom då Per ! skrek Lisa.
- Jag kommer! ... Men jag måste hitta en toa, tänkte Per.
Per gick konstigare och konstigare.
- Om jag inte hittar en toa snart är det akut, tänkte han.
- Varför går du så konstigt?
- Måste sticka nu! skrek Per.
Per sprang och sprang och till slut kom han fram till en toa. Han klarade det !

Henrik Alriksson, Heby skola

ETT OVÄNTAT MÖTE !

Karl är ute och går klockan nio på kvällen. Det är vinter och han är och hälsar på sin mor och far. Han känner inte igen sig, för hans föräldrar har precis flyttat. Vid en korsning går han fel, och rätt som det är så är han i ett slumområde. Han känner sig nervös och tänker: "Hoppas jag inte träffar en sån där svarting, för man har ju hört vad dom kan hitta på".

Just då dyker en svart man upp.
- Vad gör du här? frågar mannen.
Karl svarar inte, utan bara stirrar på mannen.
- Det är färgen va? Du tycker inte om oss svarta, fortsatte mannen.
- Nej, det gör jag inte! säger Karl. Men kan du vara snäll och visa mig vägen ut här ifrån.
- Jag vet inte vägen ut, för jag har aldrig varit utanför det här området.
- Va, har du aldrig varit på nåt annat ställe? Då betyder det att du är.....
- Ja, jag är svensk, fast min far är svart. Vi bor här i närheten, vi är en fattig familj, svarade den svarta mannen.
Karl följde med mannen som förklarade att han hette Per, och var femtio år och att hans far var försvunnen sen ett år. Just då kom Karls pappa emot dem. De tre gick tillsammans hem till Karl.

Henka och Micke, Heby skola

VARGAR

Det var kallt, minus trettio grader. Vilse i skogen. Snön var ännu kallare än luften. En meter snö. Jag hörde ett ylande ljud. Det var mörkt. Jag såg absolut ingenting. Det enda som skymtade var två lysande ögon och konturer av några djur. Det var vargar! Jag stod absolut blick still, kunde inte röra mig. Upp för det hala höga trädet. Äntligen i säkerhet. Vargarna skällde som galna.

Nästa morgon var vargarna borta. När jag vaknade klättrade jag nerför det hala trädet. AAAH! Det var nära ögat. Jag var nära att tappa taget. Sen var det bara den långa vägen hem. Äntligen en busshållplats och där är bussen. HEEM!

Siavoush Mohammedi, klass 5A, Danmarks skola

SAMANTHA

Nu är jag snart där, jag känner lukten efter Samantha och jag ser hennes fotspår i den mjuka sanden. Nu ser jag Samantha stå och krafsa med fötterna i gräset. Det är min sköthäst SAMANTHA

Helena Johansson, Klass 5 c, Danmarks skola

MASKEN

Det var en vacker dag. Solen sken, jag och min kompis såg ett äppelträd. Jag plockade ett äpple, bet en bit och såg en halv mask. Jag undrade var den andra halva var. Den hade jag redan ätit upp. Jag skrek och spottade och hoppade. Jag sprang hem jättesnabbt för att jag skulle säga till mamma och pappa att jag hade ätit en halv mask. De bara skrattade. Jag tyckte inte det var roligt alls. Men jag mådde lite illa.

Ramise Latifaj, Espedalsskolan

EN GESTALT

Jag gick längre och längre in i skogen. Solen höll på att gå ner. Snart var det mörkt. Jag skulle plocka blommor. Men det var redan beck-mörkt. Snart måste jag nog gå hem. Jag vände mig om och tittade åt alla håll. Det fanns många stigar. Plötsligt hörde jag ett ljud. Jag blev rädd och började springa på en av stigarna. Nu hörde jag fotsteg. Plötsligt sprang jag rakt i famnen på en gestalt. Jag skrek och sprang åt ett annat håll. Men gestalten var där också. När jag försökte springa gjorde den krokben för mig. Jag föll och fick en bula i pannan. Han skrattade och flög iväg. Aj vad det gjorde ont i huvudet. Nu hittade jag stigen. Jag sprang hem. Mamma och pappa hade varit så oroliga. Jag sa bara att jag varit i skogen och ramlat och så slog jag mig i huvudet.

Nura Ahmed, Espedalsskolan

MÖTE I PARKEN

Klockan slog tolv. Jag sprang genom parken i Malmö. Plötsligt ropade någon på mig. En man i svarta solglasögon, skinnjacka och boots. Jag sprang allt vad jag orkade hem. Nästa dag gick jag samma väg igenom parken på väg till skolan. Någon klappade mig på axeln. Det var han! Jag skrek och försökte springa i väg.
- Tyst! sa han. Jag ville ju bara ge dig din mössa.
- Tack, sa jag, och sprang i väg.
Nu är vi kompisar, jag är hos honom ofta. Han heter Jack och är från USA.

Tim Söderstam. Espedalsskolan

MULLVAD

Jag är en mullvad som har vågat mig upp på den blöta, kalla vägen. Två ljus kommer ilande emot mig. Det är rött och brummar högt. Jag kurar ihop mig som en boll. Medan jag ligger ihopkurad skakar jag av rädsla. Framför mig ser jag mig själv mosas. Jag blundar så hårt jag kan, känner hur det kommer farande förbi. Det är hemskt.

Niina Setälä Espedalsskolan

MÖTET

Det var mitt i natten. Jag var på väg hem från en fest. En kattunge sprang över vägen. Alla lamporna i husen var släckta. Då såg jag att några mörka skuggor närma sig! Det var ett gäng skinheads! De såg verkligen farliga ut. De omringade mig! Jag kände hur svetten började rinna i pannan på mig.
- Har du sett min bortsprungna kattunge? kom en av dem fram och frågade. Det är en vithårig liten rackare. Jag sa att jag hade sett en kattunge borta vid vägen.
Gänget rusade iväg. Nästa dag fick jag ett brev. Det var killen i gänget som tackade för hjälpen. De hade hittat kattungen!

Johan Gustafsson, Espedalsskolan

MÖTE I SKOGEN

Det var en solig dag. Jag gick i den gröna skogen. Solstrålarna lyste på granarna. Det prasslade i löven när jag gick. Plötsligt hörde jag något djur som sprang. Det var stort och grått. Jag kände hur det stelnade till inom mig. Långt inne i skogen skymtade jag en älg.

Josefin Andersson Espedalsskolan

DEN ÖPPNA GRINDEN

Jag satt nere vid stranden, klockan var sju på morgonen. Det var inte kallt, daggen låg kvar i gräset. Plötsligt knakade det till inne i skogen. Grinden hade gått upp till kossorna. Jag började springa . De sprang efter mig. Men när jag kom hem var de borta. Jag gick ut igen. De var verkligen borta! Jag gick till kohagen. De hade gått in igen. Jag låste ordentligt. Sen gick jag tillbaka till huset.

Sara Eriksson Espedalsskolan

MÖTE MED DRÖMHÄSTEN

En solig morgon satt jag i baksätet i vår blåa Volvo. Mitt hjärta hoppade ett extra slag när pappa svängde in på Lertorps stuteri. Äntligen! tänkte jag. Äntligen ska jag få en häst!

Bilen stannade, och jag klev ur. Den varma luften blandade sig med den lukten som jag hade känt så länge, i flera år. En man i 20-årsåldern kom fram till oss. Han presenterade sig och tog med oss in i stallet.
- Alla i denna raden är till salu. sa han, och jag började sakta gå längs raden av hästar. I boxen längst bort, så stod en svart ponny. Han hade en vit bläs och stora, bruna ögon. Han vände på huvudet och gnäggade varmt. I samma ögonblick som våra blickar möttes förstod jag att detta var min drömhäst.

Melina M, Espedalsskolan,

GLÄNTAN

Jag stod mitt i den underbara dungen. Solen var nästan uppe. Några solstrålar lyste upp gläntan. Jag hade inte en enda svamp i korgen. Borta vid en buske växte kantareller. Jag böjde mig ner och skulle ta en svamp. Men där i busken låg ett rådjurskid. Det var så sött där det låg. Jag vände mig om och fick se en rådjurshona. Kidet rusade upp och sprang till sin mamma. Sen gick de in i skogen. Men jag stod snopen kvar.

Linda Andersson, Espedalsskolan

LASSE

I höstas var Lasse Ekholm här. Han berättade om sig själv, hur han gjorde, hur många böcker han skrivit, m.m. Alla var tysta och lyssnade. Jag hade absolut inte tänkt mig honom så .Han var rätt gammal, 60 år ungefär, vithårig, glad och pratsam. Jag hade föreställt mig honom så här: 39 år, ljusbrunt hår, blå ögon och rätt lång. Han tog upp ett foto på en välklädd pojke, och han frågade om vi visste vem det var. Många gissade på kungen, prins Filip m.m. tills en sa Lasse Ekholm. Alla skrattade, inte kunde det vara Lasse! Men det var precis var det var! Alla blev tysta igen. Han sa att han skrev om hur det var när han var liten, saker som han varit med om i sitt liv. Han sa att han hade en son som han döpt om till Maxon Jaxon i en bok. Han skulle hälsa på honom efter besöket hos oss.

Jag blev väldigt fascinerad av vad han sa. Jag fick inspiration att skriva, jag bestämde precis vad jag skulle skriva. Men så blev det inte. Men hans besök var givande och det skulle bli roligt att jobba med honom.

Linda Fröström Espedalsskolan

POPDANSBAND

- Hejdå Elsa, sa hennes dotter Linn. Elsa skulle gå till affären. Hon gick där i sina söta små kläder. Hon var 80 år och hennes högsta önskan var att bli popstjärna. När hon kommit fram till bron framför affären krockade hon med en farbror. Elsa undrade vad han hette. Han hette Ingvar och hade fjantiga kläder. Ingvar var 81 år. Klockan var åtta och det var vår. Elsa undrade vad hans högsta önskan var. Han svarade att han ville bli dansbandsledare.
- Vad bra, då kan vi starta ett popgruppsband, sa Elsa.
- Nej, jag tycker att vi startar ett dansband, sa Ingvar.
- Då får det bli ett popdansband, svarade Elsa.

Johanna, klass 5B Apalbyskolan

EUORO DISNEY

Jag går längs den breda stenlagda gatan. Det är sommaren -92. Solen står högt nu på eftermiddagen. Det är varmt och luktar popcorn. Överallt hörs glada rop.Jag har satt upp mitt långa, ljusa hår i en hästsvans. Mina blå ögon blänker i det vackra vädret.

Jag går genom den långa labyrinten som aldrig tar slut. Plötsligt ser jag en ganska stor figur komma gående mot mig . Han är vit och har sjömanskostym och en liten hatt. Det är Kalle Anka. Han är snart 61 år och är klantig, argsint och egoistisk. Hans högsta dröm är att få en lyckad träff med Kajsa.

Han tar mig i handen och ger mig en kram. Jag blir röd om kinderna. Han säger någonting men jag förstår inte vad eftersom han pratar franska, men jag säger ändå merci, som betyder tack.

Det glömmer jag inte i första taget.

Sofia Sandberg, 5b Apalbyskolan

Det är solklart över Ernst-Happel Stadion. Marco Simone i vita skor slår en passning på Christian Panucci!
- OFF SIDE!!! skriker Ajax-fansen. Men Danny Blind får en fot på bollen.
- STRAFF!!! skriker Milan-supportrarna. Domaren vinkar avärjande. Det är fin stämning på läktarna. Ajax-fansen röd-vita flaggor i tusen och åter tusen. Milan-fansens handklapp och öronbedövande "MIIILAN, MIIILAN". När 5 min återstår slår Patrick Klaiwert till, 1-0 till Ajax.

Det räcker för att Milan-fansen ska storma planen. Vildast är en 26-årig Milan-supporter. Plötsligt, PANG, han hade sprungit in i en 54-årig sträng polis, som sa åt honom att så får man inte göra.

En timme senare sitter dom på en pub och tar en öl tillsammans. Dom berättar sina önskningar för varandra. Huliganen vill att Milan ska vinna Champions League och polisen vill att det ska finnas flera brottslingar. så att han inte förlorar jobbet.

Kristofer Tåqvist, 5B Apalbyskolan

VÅRMÖTE

Träden grönskade
när deras blickar möttes,
var det för evigt!

Haiku av: Josefin Carlander, Nya Varvets Skola, Göteborg

MÖTEN

Månen var på väg upp. Dimman kom rullande över dom stora ängarna. I dimman kunde man se en stor svart arabhingst som betade på ängen. Dom mörka ögonen lyste av iver. Den svarta smäckra halsen böjde sig lugnt när han betade. Öronen var alltid på sin vakt efter minsta lilla ljud. Han började trava, traven gick sedan över i galopp. Han galopperade runt på ängen och stannade framför mig. Han sträckte fram sitt stora kloka huvud och lät mig smeka hans mjuka mule. Sedan vände han tvärt och galopperade in i skogen.

Johanna, Nya Varvets Skola, Göteborg

Jag satt på den varma klippan och såg på soluppgången. Plötsligt hörde jag att någon gick i gräset bakom mig. Jag vände mig snabbt om, det var ingen där. Då kände jag att någon attackerade min rygg. Jag lyckades ta loss det och då såg jag att det var en liten svart kattunge. Jag klappade den vänligt i nacken och la mig ner på rygg. Då kom den fram och strök sig mot min haka. Sedan kilade den snabbt i väg i det höga gräset.

Sofia, Nya Varvets Skola, Göteborg

Senast ändrad den 22 januari 1996
av Johan Groth