Skrivgodis - platser

Här följer berättelser som skrivits av barn i projektet Skrivlyan.

EN PLATS EFTER DÖDEN

Jag skulle åka till min mormor i Malmö. Vi åkte tåg och hade åkt i några timmar, jag och min mamma alltså. - Jocke, sa mamma. Jag går och köper lite fika. - Okej, sa jag. Hon hade just gått, då det hemska inträffade. Vi spårade ur. - HJÄLP! skrek min mamma .Det var det sista jag hörde. När jag vaknade upp låg jag i ett helvitt rum. Det luktade underbart av viol och kändes som om jag flög på moln. Alla bekymmer var borta. Jag förstod först inte varför jag var här. Men så kom jag ihåg tågolyckan. Nu förstod jag att jag var i himlen. Jag flög upp ur sängen. Mina kläder var vita. Jag öppnade min dörr, allt var vitt! Det flög änglar överallt. Det kom en ängel till mig. Hon lyfte upp mig och flög mig till matsalsbordet. Det var en utsökt middag. Livet efter döden var verkligen härligt. Jag skrev ett brev till mamma. Så här stod det :

KÄRA MAMMA!
JAG DOG I TÅGOLYCKAN MEN KOM UPP I HIMLEN. JAG MÅR BRA MEN SAKNAR DIG!
FRÅN JOCKE
ps. Sköt om dig ds.

Frida Gustafsson, klass 5a, Danmarks skola

PÅ ÅLAND

Jag gick ut från den nya husvagnen till det gamla orangebruna yttertältet. Där slog jag mig ner vid matbordet och började tugga på en väldigt krokig morot. Den övriga familjen sov fortfarande. Morgonregnet föll sakta över den än så länge tysta campingen. Plötsligt hörde jag hur morfar började snarka. Efter ett tag ledsnade jag på oljudet. Så jag gick in i husvagnen och kollade på den fyrkantiga klockan som visade sig vara fem. Sedan tog jag min kanins ljusblå sele och svarta koppel och gick ut. Jag tog min kanin Majsan i knät och spände fast selen och kopplet och sen gick vi ut ur tältet. Utanför strilade regnet fortfarande ner. Mitt tunna, lila nattlinne blev snabbt blött. Det luktade gott. Det mörka våta gräset kittlade under mina bara fötter .Fåglarna kvittrade i några träd, och solen tittade fram mellan grå moln. JAG KÄNDE MIG FRI, FRI SOM EN FÅGEL

Johanna Wesslèn, klass 5A, Danmarks skola

ETT STÖKIGT STÄLLE

Det var mycket trångt och fy vad det luktade. Allt såg ut att vara hopplöst. Det var omöjligt att hitta mitt gamla sudd. Allt låg huller och buller och då fattade jag mitt beslut Jag skulle städa i min stökiga bänk. Direkt när jag började städa sa min hiskliga fröken: - Förklara dig nu! För där fanns en slemmig groda och en knottrig ödla, en gammal slangbella och mera saker

Tommy Sandström, klass 5a, Danmarks skola

ÅK TILL ISLAND

Ta ledigt och åk till gröna ängar och porlande bäckar där vildhästar galopperar. Sola dig på mjuka sandstränder och bada i det glittrande genomskinliga havet. Rid på inridna hästar över grönskande fält. Det soliga vädret och dom mysiga stugorna vid havet gör att det blir en perfekt semester. På kvällarna kan du sitta och titta på solnedgången när himlen skiftar i rosa och gult. Den ljuvliga doften av blommor och den salta lukten av hav gör att ni njuter i fulla drag. Ni får underbar mat. En garanterat härlig semester!

Ulrika Bohman, klass 5 c, Danmarks skola

DEN SVARTA STUGAN

Jag gick och gick. Skogen verkade aldrig ta slut. Plötsligt stod jag uppe på ett grått och mossigt berg. Det var inte så stort, men man hade bra utsikt därifrån i alla fall. Plötsligt prasslade det till i busken bredvid mig. Tur! Det var bara en räv. Jag tittade mig omkring. Åt vänster låg en liten svart stuga. Jag bestämde mig för att gå dit. Det dröjde en stund, men till slut kom jag fram. Det var en svart gammal kåk. Nästan fallfärdig. Fönstren var sönder och dörren hade tagits bort. Brädorna var ruttna och maskätna och det luktade unket. Man hörde fåglar kvittra och det porlade i en liten bäck lite längre bort. Jag vände och sprang tillbaks in i skogen. Jag vet inte hur länge jag sprang, men plötsligt var jag mitt ute på en äng och jag såg mamma och pappa.

Victoria Apelthun, klass 5 c, Danmarks skola

LÖRDAGSPLATSEN

Lördagarna är alltid bäst, speciellt mellan klockan elva och fem då man får vara i stallet. Det luktar inte särskilt gott, men man vänjer sig så man tror att det luktar godis, glass och allt gott som finns. När jag kommer dit går jag direkt till Playboys spilta och ryktar hans brunvita päls. Han är den finaste hästen som finns. Han är bra på allting. När vi ska hoppa seglar han över hindret. Stallet är i alla fall stallet.

Madeleine Årebjer, klass 5 c, Danmarks skola

EN DRÖMPLATS

Det kittlar i näsan och vinden smeker mina kinder. En bäck porlar en bit bort och ett rådjur står och betar i det klargröna gräset. Blommorna dansar i snåren. Fåglar svävar på himlen. Björkarna sträcker sig högt och håret fladdrar i vinden. Jag sluter ögonen och drömmer mig bort.

Jill Holmstedt, klass 5 c, Danmarks skola

TILLTRÄDE FÖRBJUDET

Det fanns ett rostigt plank omkring det gamla företaget som låg på en kulle. Till vänster var det en gångstig. En bit ner från byggnaden på högra sidan låg ett dike med lite vatten i. På baksidan porlade en bäck mellan stenar och pinnar. Ute på åkern gick några rådjur, som sedan försvann hoppande iväg med den vita stussen i luften, för att sedan landa i den mjuka leran med klövarna. På framsidan var det en rostig järngrind. På grinden hängde ett stort hänglås och en skylt med texten TILLTRÄDE FÖRBJUDET i svarta bokstäver. Ur skorstenen kom grå rök.....

Simon Brolund, klass 6A, Danmarks skola

SOLNEDGÅNG

Jag sitter på en berghäll och metar. Det luktar gammal fisk och mossa. En fiskmås dyker ner i sjön och kommer upp med en liten fisk i näbben. Jag ser flötet ligga på vattenytan nästan helt stilla. Berghällen är fortfarande varm av solen som har legat på och värmt den nästan hela dagen. Solen är på väg ner fast det fortfarande är varmt i luften. Den är rödgul när den speglar sig i vattenytan. Plötsligt rycker det till och flötet åker under vattenytan . Det kommer strax upp igen men efter en stund åker flötet under igen. Det rycker och plaskar. Jag drar upp en fet och lång abborre. Jag nöjer mig med den och går hem.

Kristoffer Eklund, klass 6A, Danmarks skola

DET BORTGLÖMDA RUMMET

Det finns två små fönster längst uppe vid taket. Där ute regnar det lite, och blåser. Vissna löv virvlar förbi utanför fönstren. Här inne är det nästan lika kallt som ute, elementen är iskalla. Jag är i ett gammalt grupprum i skolans källare. Det är länge sedan skolklockan ringde till lunch. Det är alldeles tyst. Det finns en skoltavla här också. Men ingen vit krita. Det är lite kluddat på tavlan. Undrar hur länge sedan det var någon som skrev på den? Undrar hur länge sedan det var någon här inne? Jag tror det var länge sen. Förutom regnet och blåsten ute hörs ingenting. Det känns bortglömt och tomt här inne. Rummet verkar vara övergivet.

Charlotta Jonasson, klass 6A, Danmark skola

MIN FAVORITPLATS

Jag tog bussen hemifrån. Jag vet inte vart jag ville, jag ville bara bort. Bort från min tråkiga lägenhet. När bussen stannade vid ändhållplatsen möttes jag av höga taggtrådsstängsel runt grå betongbyggnader som bolmade ut tjock gråbrun rök. Röken fick mig att må väldigt illa. Sakta vacklade jag iväg mot busshållplatsen igen. Bussen tog mig till andra sidan stan. När jag klev av kunde jag höra den stora kyrkklockan slå åtta slag. Luften var fylld av ljuvliga dofter. Jag såg långt bort över dom gyllengula åkrarna. Maskrosorna var utspridda över hela gräsmattan. Nu måste jag återvända till stan. Nej, jag stannar här hela dagen hos haren som skuttar i det daggvåta gräset, och tittar på alla humlor, fåglar och bin som jobbar energiskt med att skaffa mat. Här vill jag vara.

Johan Mattsson, klass 6A, Danmarks skola

DAGGMORGON

Daggen hänger fortfarande kvar som små vattendroppar i gräset. En rådjursmamma, följd av ett kid skuttar ut på ängen. Dom börjar beta av det saftiga, gröna sommargräset. Sen får dom syn på mej. I ett ögonblick står dom still, men springer sen iväg. På en sekund är dom borta. Kvar finns bara jag, och tystnaden.

Frida Wahlin, klass 6A, Danmarks skola

PARADISÖN

Jag är vid en plats där man hör fåglarna sjunga högt och fint. Man hör vattnet forsa och känner doften av rosor och nejlikor. Solen skiner varmt och skönt på mig. Invånarna är vegetarianer. Djuren är inte vilda, för dom är invånarnas husdjur. Det är sommar och jag står framför ett vattenfall. Klockan är halv fem på eftermiddagen. Det bästa är att det aldrig blir oväder. Det blir det väder man vill. Jag hör vågor slå mot klipporna och ser alla frukter jag kan önska mig. Det finns alla djur man kan tänka sig. Ingen känner till orden krig, militär eller vapen. Jag har en krans av blommor och blad på mitt huvud och jag står på en äng med blåklockor, blåklint, rölleka, röd vallmo och prästkrage. Palmer man kan klättra på lutar över stranden.

Sozan Lotef Ali, åk 4 Rösjöskolan, Sollentuna

EN DYSTER PLATS

Det är mulet, ett ganska dystert väder. Vinden viner i trädtopparna. Det ligger många löv på marken och är bitande kallt. Nästan inga växter finns här. Det finns träd, men de flesta är döda eller ruttna. Inga människor är bosatta i närheten av dalen. Alla djur på planeten är magra och inte särskilt starka.

Kommer man dit så känner man en stark lukt av ruttnande djur och växter. Det finns en sol, men den är stor, kuslig, röd och mycket kall. Alla levande varelser sover vid den här tidpunkten. Hela planeten är dyster.

Planeten har ingen speciell ledare, utan alla som har något att säga till om strider om makten. Det finns inga riktiga människor, bara en sorts blandning. Huvudet är en apas, benen är en människas, kroppen är en paddas och tungan är en orms.

En gång var planeten blomstrande och hade en god och rättvis ledare. Men.... en dag kom ett förintande moln utan medvetande, fängslade ledaren i en annan galax och gjorde människorna till de hemska varelser som de är nu. Molnet ödelade allt.

Befolkningen väntar och hoppas att allt ska bli som förr. Kanske väntar de förgäves, kanske inte?

Rakel Höglund, åk 4 Rösjöskolan

EN BEDRÖVLIG PLATS

Det var den 21 november kl. 04.34. Platsen hette Kalga. Det var en stormig plats. En plats där jag inte ville vara. Fönstren på husen var krossade. En varg ylade i blåsten. Inne i husen var det målat på väggarna. Hissarna var ur funktion. Lampor blinkade och det var mörkt nästan överallt. Man hörde hemlösa hundar skälla och hemlösa katter jama. Döda möss låg på vägen. Ingen ville vara där, bara hundar, katter och vargar. Det är tur att det inte finns så kusliga platser här.

William, åk 4 Rösjöskolan

EN HÖSTKVÄLL

Jag satt på en bänk i utkanten av en park. Löven föll från träden. Det var höst. Klockan var nio på kvällen. Det var halvkyligt, men ändå fint. Solen var på väg att gå ner och himlen var rödorange. Jag satt och tänkte. Då hörde jag ett prassel i busken bakom mig. Jag blev stel av skräck när jag kände något kallt på min axel. Jag ville springa därifrån, men kunde inte. Det kalla höll mig fast. Jag rörde vid det. Det var en hand. Jag ville skrika. Jag ville inte leva längre. Jag tog farväl för jag insåg mitt öde.

Emelie Larsson, åk 4 Rösjöskolan

EN PLATS

Löven är gulröda. Dom ligger på marken. Kvällarna är inte lika långa som förr. Himlen ser lilarosa ut. Det är solnedgång. Allt är så vackert. Det är varmt och skönt men det har blivit lite kallare. Det doftar skog och fåglarna kvittrar. Det känns skönt att sitta här, borta från alla bekymmer. Jag hör något prassla i buskarna. Plötsligt hoppar en hare fram. Där springer en hjort. I morgon börjar jaktsäsongen. Nu kommer ett par andra människor. Dom verkar vara på väg till fest eller kommer ifrån en. Jag sticker ner handen i fickan och tar fram min klubba. Oj, vad tiden gått snabbt. Jag måste hem.

Camilla Hildingsson, åk 4 Rösjöskolan

MITT HEMLAND

När jag klev av planet kändes det som om jag var i en ugn. Jag som hade en tjock tröja på mig blev så svettig att jag fick ta av mig tröjan. Det roliga var att det var soligt hela dagen. Det fanns en cykel som hette rickshaw. Det kan vara en vuxen eller ett barn som cyklar och så är det en vagn som är jättesnygg bakom cykeln där två eller tre människor kan sitta. Det finns en slags bil som heter babytaxi. I den kan det sitta fem personer. Den är precis som en bil fast den är rund. När jag kom till byn blev jag svettig så jag gick och hämtade tvål och schampo och hoppade i sjön. Vattnet var varmt. Jag bodde där några månader och sen kom jag tillbaka till Sverige.

Ali Hossain, åk 5 Rösjöskolan

GLOBEN

Det var VM:s första semifinal mellan Sverige och Kanada. Det var fullsatt på Globen. På Hovet trängdes folk för att se matchen på storbilds-TV. Det hade blivit sudden death. Det var så spännande att man nästan inte ville titta. Ena gången hade Kanada målchans och dom svenska fansen rev sig i håret. Andra gången hade Sverige målchans och dom svenska fansen ville ha mål. Då hände det. Mikael Johansson fick pucken bakom Kanadas kasse. Han spelade fram Daniel Alfredsson framför målet. Han i sin tur klippte till direkt. MÅL !!!!! Globen lyfte och Daniel Alfredsson blev matchhjälte. Mest ledsen i Kanadas lag var nog Corey Hirsch, som släppte in Peter Fosbergs straff i OS-finalen i Lillehammer. Nu var det VM och han hade släppt in ett mål mot Sverige. Sverige förlorade senare finalen mot Finland med 1-4 det var Finlands första VM-guld.

Micke och Ante, åk 5 Rösjöskolan

Jag vaknade i gryningen, syrsorna sjöng för fullt och fåglarna kvittrade. Annars var det helt tyst. Korna gick i hagen och betade. Solen höll på att komma fram. Det var härligt. Jag gick till hammocken och låg och läste tills frukosten var klar. Det var ett strålande väder. Jag tänkte att vi kunde åka till stranden, och det gjorde vi också. Vi tävlade om vem som vågade sig i havet först. Senare solade jag. Det var så skönt att jag inte kan förklara det. Så småningom gick jag en promenad till Allvaret. Där såg jag kossorna som gick omkring. De märkte mig och kom mot mig. Jag hoppade över stenmuren och begav mig hemåt. Solen stod mitt på himlen och lyste så starkt att man bara ville slänga sig i första, bästa vattenpöl. Det var underbart.

Karin, åk 5 Rösjöskolan

Det luktar bensin. Solen skiner på en blå himmel och maskrosorna vid vägkanten slår precis ut. Killen som jobbar på macken kisar mot solen. Han öppnar dörren och går in. Bilar brummar på avstånd. En liten igelkott springer över vägen. Jag är rädd att han ska bli överkörd, men han klarar sig. Svalorna flyger i det blå. Det är sommar!

Christoffer, 5B Örbyskolan Stockholm

Träden vajade i vinden och trädkronorna lyste ljusgröna i den varma sommarsolen. Vattnet var blankt med ytterst små vågor som fick mig att längta. Det luktade sommar och varm sand. Fåglarna hördes ända in i sen timma, och gräset såg grönt ut i den svala vinden som fick buskarna att vaja. Någonstans långt borta hördes en båts motor stängas av, och en hammare slå sina tunga slag, men snart skulle även den tystna för att få sig en lugn stund. Ett ljud fick mig att stanna! Men det var bara ett svagt rop från ett av de röda husen. Jag begav mig långsamt hemåt i den svala kvällen.

Milla, 5A Örbyskolan Stockholm

Det var kallt och den starka vinden blåste nästan i väg med mig. Jag kunde känna lukten av eldade löv och höra hur krattor skrapade i marken efter något fäste. Lite här och var låg det snö. Kälkar stod framme, men backarna var tomma. ¨Plötsligt kom min kompis Frida. Hon och jag såg en hel matta av vackra blåsippor. Vi plockade var sin bukett och gick hem till mamma med dom. Hon blev jätteglad!

Liza, 5B Örbyskolan Stockholm

Det är en varm och solig dag i mitten av maj. Himlen är klarblå och några moln svävar förbi. Solen lyser på de ståtliga tulpanerna, som snart har blommat klart. I det röda huset där Kalle bor hörs det avlägsna ljudet av en klocka som slår ett slag. I Kalles rum är det varmt och kvavt. På hans skrivbord är det ganska stökigt. Sakerna ligger huller om buller uppe på skrivbordsskivan. Vid fönstret står den gamla insuttna skinnfåtöljen full av träningskläder.

Solens strålar letar sig in genom fönstret och når ända fram till TV-n i hörnet. Kalle sitter vid sitt skrivbord. Uppe i vänstra hörnet på skrivbordet hittar han sitt pennställ. Han tar en blyertspenna och börjar rita. Det blir en jättefin cowboy, som han tänker ge till sin mamma. Sen går han till fåtöljen och puttar ner träningskläderna på golvet. Han knäpper på TV:s och sjunker ner i fåtöljen. Plötsligt hör han ett dunkande ljud. Nu hör han det igen. Han ställer sig upp och går fram till fönstret och tittar ut. Då ser han att det är Johan i grannhuset som snickrar i hop en lådbil utanför garaget.

Niklas, 5 B Örbyskolan Stockholm

Den kvällen var det picknick på landet. De satt på stranden. Det var bara Daniels familj och deras kompisar som hade picknick. Barnen gick ner och lekte snurra flaskan. Plötsligt frågade Daniel om flickan ville gå på promenad med honom. Hon kände hur röd hon blev i ansiktet och öronen blev varma. Hon kände sig nykär och hade fjärilar i magen. Likaså han. De gick bort till en annan strand lite längre bort . Den stranden var mycket finare. Här var sanden varm och mjuk, solen lyste mot vattnet. Till slut var det dags att gå hem. Det blåste lite mer en vanligt och det hade blivit kallare.

Emma Åkerblom, 5A Örbyskolan Stockholm

INSTÄNGD

Hon var på väg upp för trappan. Mörkret låg som en tung matta. En dörr stod på glänt, och ett svagt ljussken mötte hennes ögon. En frän doft sipprade ut ur rummet. Hon kände blodsmak i munnen och hon tog ett steg in. Hennes bara fötter mötte det isande kalla sten golvet. Det hängde spindel väv i taket. Vinden fläktade i rummet, hon rös. Knak! Hon vände sig om, en hylla hade trillat ner från väggen. Hon satte sig ner på den stol som stod mitt i rummet. Pang! Dörren stängdes. Hon var instängd i detta vidriga rum. Hon såg sig omkring, där stod det ett stort och mörkt ekskåp med eldsprutande drakar utskurna i trät. Hon öppnade. Inne i skåpet hängde det tavlor på blodiga får. Hon gick in i skåpet. Helt plötsligt stod hon på en ljus och underbar plats - Men det är en annan historia.

Emilia Ahlberg, Nya Varvets Skola, Göteborg

MIDSOMMAR

Gräset är grönt och varmt, där flyger en humla. Jag flyttar mig lite grann in mot husväggen. Nere vid gatan som nästan inte syns för de blommande växterna hör man små sandaler springa upp för trottoaren. Skratt som gör att det kittlar i magen ljuder mellan träden och garaget där nere. Det är Louise som har varit hos sin kompis Mette. Lukten av sommar och skog smyger sig in i näsan. Nere i hembygdsparken hörs redan musik och skratt, men vi kan inte gå dit för Louises nalle ska absolut ha en egen midsommarkrans av blåklint och prästkragar. Plötsligt kommer Caroline fram bakom syrenen som står bredvid mig. Hon ger mig några smultron som hon hittat i skogen. Smultronen är lite hårda för de är nog inte riktigt mogna. Men nu fick jag ett som smälter i munnen av det söta. Ut ur terassdörren kommer pappa. Terassen är gjord av sten. Vi har satt upp flaggan för det är så fint väder. På glasbordet står det en kanna fläder-blomssaft. Nu ska jag gå dit för att släcka min törst som jag fått av allt lek och stoj.

Madeleine, 5G Nya Varvets Skola Göteborg

PLATS-HAIKU

Vita kala rum
Blommor på ett nattduksbord
Nu kommer doktorn

Jenny, Nya Varvets Skola, Göteborg

Grå betongväggar
Utsikt mot en parkering
Där står en grön bil

Ida Christensson, Nya Varvets Skola, Göteborg

OMKLÄDNINGSRUMMET

Det doftar sur svett.
I ett hörn står ett par skor.
Duschen är igång.

Martin Gustafsson, Nya Varvets Skola, Göteborg

DET MÖRKA HUSET

Ljuset har slocknat. Man ser knappt någonting, förutom den stora garderoben i hörnet. Åskan dundrar ute i mörkret, och regnet förvandlar snön till slask. Det är sent på kvällen, så utifrån, kommer inget ljus. Bara ljud hörs. Det knarrar till då och då uppifrån vinden, och från den öppna vindsluckan kommer en stark rutten lukt. Det kryper råttor på marken, och ibland tycker jag att jag ser någon i en spegel, men när jag vänder mig om, så är det ingen där.

Det känns som om hela huset skulle braka ihop om jag så mycket som rörde mig. Sakta går jag uppför den trasiga trappan, utan att ge ett ljud ifrån mig. Plötsligt trampar jag på en lös bräda som knarrar till, dörren stängs och allt blir kolsvart. Ensam i mörkret springer jag snabbt upp i ett hörn, då jag ser mörka gestalter sväva upp för trappan...

Niklas Beijar, 5-A Näsbyparksskolan

GRÄNDEN

Det var iskallt. Jag stod med snö ända upp till knäna. Kyrkklockan slog tolv. Varför kom inte pappa? Det var mörkt och jag stod i en läskig gränd med kala, mörka husväggar. På marken i snön låg gatubarn och fullgubbar och sov. Dom som var vakna satt antingen och spelade kort eller söp sig fulla. Jag var tvungen att flytta på mig en liten bit, för bredvid mig stod en äcklig gubbe som bara gapade med tungan halvvägs ute. Lite här och var låg det spyor och jag kände en frän doft av urin och sprit. I den enda papperskorgen som fanns eldade dom och värmde sig. Jag tyckte verkligen synd om dom allra minsta barnen. Dom var så spinkiga och såg så hungriga ut. Tänk att man bara kan överge sitt barn, för varför skulle dom annars vara här... Äntligen såg jag någon längst bort i gränden . Hoppas det är pappa, jag vågar inte vara här längre. Jag sprang honom till mötes. Pappa tyckte inte att jag skulle gå dit någon mer gång. Det skall jag inte heller, för det första är det så läskigt där och sen lyder jag alltid pappa.

Eva Fredholm, Klass 5A Näsbyparkskolan.

EN KUSLIG PLATS

Jag kom till en tunnel. Tunneln var läskig. Jag darrade när jag gick in. Det var mörkt och kallt. På marken var det snöblask. Väggarna var fuktiga och det rann ner vatten ifrån dem. När vattendropparna kom ner till marken hördes ett litet plask, annars var det alldeles tyst. Det luktade unket, jag var iskall. Jag ökade stegen. Tunneln var lång och det kändes som om den aldrig skulle ta slut. Förutom den unkna lukten var det en annan lukt som inte gick att beskriva. Det var verkligen ett kusligt ställe. Kanske det kusligaste jag varit på. Plötsligt tyckte jag att jag hörde steg bakom mig, det kändes som om någon var precis bakom. Jag visste inte om jag skulle våga vända mig om och titta. Jag gjorde det, men det var ingen bakom mig när jag tittade. Det var inte en enda människa i tunneln förutom jag. Det är lätt att inbilla sig läskiga saker på sådana läskiga ställen.

Julia Larsson, klass 5A Näsbyparkskolan

STALLET

När jag kommer in kommer en härlig doft emot mig. Klockan är bara två på eftermiddagen så det är fortfarande lugnt ock tyst. I klubbrummet luktar det gott av sadeltvål och häst, men när jag fortsätter in i sadelkammaren doftar det läder. Sadlar och träns hänger på båda sidorna om mig nästan ända upp till taket. Rummet är ganska litet och det finns inget fönster. Jag fortsätter genom en dörr och kommer äntligen i själva stallet. Det luktar hemtrevligt och på båda sidorna om mig står ponnyer i alla möjliga färger. Jag stannar plötsligt upp. På min vänstra sida står en jättesöt stickelhårig ponny. På namnskylten står det att han heter Robin Hood. Jag går in i spiltan till honom och han nosar i min hand efter godis. Som alltid har jag en och annan hästgodis i fickan och den får han. Jag kliar honom en stund i pannan, men snart får han nog, så jag fortsätter neråt i stallet. Här nere står det lite större ponnyer och längst nere i en stor box står två små skäckar, som heter Bellamie och Princess. Jag går vidare ut, får kasta mig undan för en häst som har bråttom in i stallet. Jag har visst råkat komma precis när hästarna ska in och skyndar mig bort under det vita snöret som är uppsatt för att hästarna inte ska kunna rymma när de släpps in. Tre unga tjejer hjälper till med insläppningen och en står vid grinden. Hästarna har bråttom in och tjejerna har fullt schå med att få dom till rätt spiltor och sätta fast dem.

Till slut är alla hästarna på rätt plats och sitter fast. Då börjar ungarna välla in. Några ska rida, några ska leda och andra ska sköta. På några minuter förvandlas stallet till ett nöjesfält. Nåja, nästan. Jag går upp i cafeterian. Här är det fortfarande lugnt och jag sätter mig och läser.

Linda Nordmark, 5a Näsbypark

MIN FAVORIT PLATS

Min favoritplats är en vassrugge vid en sjö. Det är några hällar vid vattnet. En brygga går ut i vattnet och vid den ligger en väl använd segelbåt. Hela platsen är omgiven av vass och det är härligast på sommareftermiddagarna då solen lyser in mellan träden och man kan se skuggorna sakta lägga sig över sjön. Ute i vassen brukar det bo skäggdopping och sothöna. På dagarna sjuder det av liv i vassen.

Om man tar en cykeltur från Näsbypark tar det ungefär tio minuter till min favoritplats. När man sitter och tittar ut över sjön känner man tydligt doften av saltvatten och grönt friskt gräs. Om man lyssnar riktigt noga kan man höra flagglinorna slå mot flaggstången lite längre bort vid båthamnen. Man kan också höra måsar, trutar och andra sjöfåglar. På kvällen händer det inte något särskilt. Det är tyst och vid horisonten kan man se skogen som ett taggigt band. Solen speglar sig i det kristallklara vattnet och långt bort kan man höra storlom. DET ÄR MITT.

Fredrik Källberg, 5B Näsbyparksskolan

FAVORITSTÄLLE.

Dörren knarrade när jag försökte skjuta upp den.
- Jag måste in, tänkte jag. Det blåste mycket. Jag var alldeles ensam. Vinden hade tagit min mössa. Jag hörde en uggla. Ohoao!

Rädslan gav mig krafter att öppna dörren. Inne i huset luktade det ruttet och unket. Jag tittade på klockan, Den var tjugo minuter i elva. När jag lade ner den i fickan såg jag en död mus som låg på golvet. Jag hoppade till av förskräckelse. Trots att jag var livrädd fortsatte jag in i nästa rum.

Sanna Lidberg, 5B Näsbyparksskolan

MIN FAVORITPLATS

Jag ligger på en strand ute vid Skånes kust. Jag har grävt ner mina händer i den varma sanden. Solen gassar och jag hör havets brus och vågorna som driver in mot stranden. Då när solen bränner som mest somnar jag. Jag drömmer om en vacker tjej, eller drömmer jag inte? Nej, framför mig står en ung vacker tjej. Hon tittar på mig en stund, tar upp en sten och kastar den i vattnet. Stenen börjar sakta sjunka ner mot botten . Det är verkligen sant. Jag går fram mot henne. Det pirrar i magen. Jag frågar försiktigt vad hon heter. Hon svarar med len röst:
- Anna.
- Jag heter Gustaf.
Hon ler och säger att vi skall gå hem till henne.

Gustaf Ohlsson, 5B Näsbyparksskolan

EN HEMSK PLATS

Det är mörkt och kallt ute. En smal väg ringlar upp till det hemska huset. Träden och buskarna har inga löv och ugglorna hoar kusligt. Det är bara mörka fält runt huset och det är så mörkt att man inte kan se vad som döljer sig på dom. Huset är ett ruckel. Fönstren är trasiga, de sönderrivna gardinerna dallrar med vinden och dörren står och slår. Det luktar bränt inifrån huset. Man undrar vad som har hänt. Vinden kryper genom gräset och viner i träden. Man hör något inifrån huset men vad...

Linus Zetterberg, 5B Näsbyparksskolan

MIN ÖNSKEPLATS

På den här platsen tvättar man sig i ett vattenfall som har helklart vatten. Om man är hungrig kan man klättra upp i en palm och ta en banan eller en kokosnöt. Alla djur är tama. Det finns inte en gnutta förolämpningar där. Man lever ett liv utan några problem. Där finns också en stor djungel.

Erik Fredriksson, 5B Näsbyparksskolan

EN LÅG SKOGSKULLE

Det är tre grader varmt ute, skolan har nyss börjat och det är vått på marken. Jag fryser och känner en svag doft av regn. Fåglarna kvittrar vackert. Jag lyssnar noga och hör snurrande cykelhjul. Ljudet kommer närmare och närmare. En fågel flyger upp i ett träd. Nu cyklar två flickor förbi mig. Löven prasslar under mig när jag går runt stenen på den låga skogskullen. Jag tycker om den här platsen.

Charlotte Wickström Höglund, Apalbyskolan 5b

BJÖRNÖN

Jag går på Björnöns tråkiga stränder. Det är mörkt och kallt ute. Träden knakar i blåsten. Jag går ut på en lång brygga och hör fiskar hoppa. Det är skräckinjagande och kusligt. Jag tar på mig min dykardräkt och hoppar ner i det kalla vattnet under bryggan. Några fiskar hoppar bakom mig, men när jag vänder mig om är fiskarna borta. Det luktar ruttet. Jag kollar mig om på sidan, ser ner på botten. Där ligger något vitt inlindat. Jag dyker ner. Det vita är fastkedjat på botten. Jag skär loss det vita tyget, simmar upp till ytan, slänger upp tyget med något i. Jag skär upp tyget. Där ligger ett lik.

Jag springer så fort jag kan Ser mig omkring. Det blänker i skogen. Jag stannar, känner mig iakttagen. Det kommer någon ur skogen. Han springer efter mig, han har någon slags kniv i handen. Min cykel står femtio meter bort. Jag springer dit. Mannen tar tag i cykeln och jag ramlar. Han slår mig, men jag reser mig fort. Jag sparkar mannen, tar cykeln och cyklar fort som tusan till närmaste telefonkiosk.

Men jag hittar ingen kiosk med hel telefon i, så jag cyklar till polishuset. Men dom har slutat för dagen. Så jag cyklar till närmaste pub och tar en stor whisky. Då kommer två "MC -gubbar" och frågar: "Kan vi hjälpa dig?" "Ja, säger jag.

Jag skjutsar dessa två okända gubbar till mordplatsen. Vi lägger liket i en ryggsäck, sen cyklar vi hem och fikar hos mig. Liket ligger kvar i ryggan. Mitt i natten sticker vi till bårhuset och lämnar av liket. När jag lämnat av MC -gubbarna vid en krog cyklar jag hem. Det är blåsigt ute och löven faller.

David Bergstrand, 5B Apalbyskolan

HAIKU

Ute är det varmt
hästar går i hagarna
betar av grönt gräs.

Annelie Belka, 5B Apalbyskolan

SOMMARSÄNGEN

Jag vaknar och känner mig varm. Solen skiner och värmer mina kinder. Fåglarna kvittrar och sjunger om sommaren. Fönstret står öppet. Jag känner den varma, sköna vinden. Blommorna blommar för fullt och jag drar i mig den goda doften av nektar. En mus sover i min nu tvättade strumpa som luktar sommar. Inte ett moln finns på himlen, bara fåglar.

Fredrik Kvarnryd, 5B Apalbyskolan

HAIKU

En insekt kommer.
Ta fram förstoringsglaset!
NEJ! Den går igen.

Stephanie, Rösjöskolan

Fiskarna vakar
vattnet ligger lugnt, stiltje
vassen sticker upp

Ulf Bjurström, åk 5 Rösjöskolan

KYRKOGÅRDEN

Kyrkogården är en kuslig plats. Det är kallt och kyligt. Kyrkklockan slår elva hårda slag i mörkret så man ryser. Man hör kraxande skator uppe i träden. Då kan man känna kalla kårar längs ryggraden. Varje natt då klockan slår tolv slag kan man höra underliga ljud från gravarna. Och ibland kan man se en svag skepnad, som sveper över kyrkogården. Gravstenarna har hamnat huller om buller, och i stället för att lägga blommor vid stenarna har man skrivit små lappar.

Jeanette, åk 5 Rösjöskolan

HAIKU

Korna i hagen
betar för fulla muggar.
Det är sommar nu.

Frida och Karin, åk 5 Rösjöskolan

EN HEMLIG PLATS

Jag HATAR när mamma och jag bråkar. Det brukar bli väldigt otrevliga bråk, för jag är rätt uppkäftig. När mamma och jag bråkar går jag in på mitt rum och låtsas vila. I dag bråkade vi. Då viskade jag:
- Jag går in på mitt rum och lugnar ned mig, stör mig inte.
Men jag stannade inte på rummet. Jag hoppade ut genom fönstret och rusade en hemlig väg in i en skog. När jag kommit så långt går man till höger på en stig och finner ett hål, stort är det. Där hoppar jag ner och går rakt fram i becksvart mörker. Gången slutar tvärt vid ett stenblock i en bergvägg. Där lyfter jag på en platta i taket och klättrar upp. Då kommer jag upp på en gräsplan. Den är väldigt liten, ungefär som ett utav våra klassrumsbord. Nu är jag på min älsklingsplats. Här luktar det dagg av gräset och honung från getingboet i skogsbrynet. Bakom mig finns ett berg, c:a 4-5 meter högt. Framför mig finns det flera mils skog. Bergsväggen är lika fuktig varje gång jag är där. Man hör bara småfåglarna eftersom det är tidigt på morgonen. När jag är här blir jag sugen på kanelbullar men det känns som om jag har munnen full av citron.

Anna Meissner, Apalbyskolan 5a

EN KUSLIG PLATS

Usch, bara jag tänker på det där kusliga spökhuset blir jag rädd. Runt omkring står träden kala och det är mörkt. Huset är mörkt och fallfärdigt. Fönsterluckorna gnisslar när dom öppnas och stängs av vinden. Jag kommer aldrig att glömma när jag var där. Det började regna så jag gick in. Dörren gnisslade. Där inne fanns det ruttna trämöbler. Trappan knarrade när jag gick upp. Där uppe hade nästan alla möbler fallit ihop. I ett hörn såg jag något mörkt som rörde sig. Jag blev rädd, och sprang ut. Utanför vände jag mig om, och såg två lysande prickar komma mot mig. Nu såg jag vad det var. Min katt.

Hanna Sangert, Apalbyskolan 5a

ENSAM HEMMA

Det är mörkt ute, men alla gatlyktor lyser upp allting. Regnet piskar mot fönstret. Jag sitter i vår skinnfåtölj och tittar på TV. Jag hör massor av olika ljud från trappan och bakom dörren. Det låter som kedjor som släpas mot golvet och en massa röster som skrattar åt mig. Jag hör fotsteg som kommer närmare. Mina ögon är vid öppna och mitt hjärta bankar fortare.

Sofia Gillström, 5a Apalbyskolan

SÄNGEN

Klockan är säkert en bit över elva. Om jag ändå kunde sova! Det är för varmt under täcket, jag måste ta upp en hand. AHA! lite svalare. Efter en kvarts försök att sova måste jag vända på mig för att inte klibba fast i madrassen. Inne i mammas och pappas rum knarrar det till. Hoppas att dom inte kommer upp och säger att nu måste jag sova, annars orkar jag inte jag med skolan i morgon. Tur! ingen kommer. I morgon ska vi ha prov. Kanske därför det är svårt att sova? Jag är nog lite nervös. När jag tittar mig omkring så är det alldeles mörkt i rummet. Bilderna på BROLIN syn bara lite svagt.

Per Lindblom, Apalbyskolan 5a

Jag går på tomten hos farmor och farfar. Fortsätter på grusvägen mot en stuga ovanför. Alla säger att det bor en häxa där. Jag smyger på tå fram till fönstret. Därinne finns det en brasa och jag ser häxan. Hennes svarta katt sitter på fönsterbrädan. Den säger "mjau, mjau". Häxan tittar mot fönstret. Jag springer iväg. Trädens gröna löv kliar mig i ansiktet. Jag kutar över två plankor som ska föreställa en bro. Efter ett tag kommer jag ut på ett stort område med smågranar. Det luktar barr och myggorna snurrar omkring mig. Jag hör något prassla. Tänk om det är häxan? Jag vänder mig om. Det var bara ett rådjur. Sen prasslar det till igen. Det låter inte som ett rådjur. Då tittar jag bakåt. Hjälp det är häxan! Nej det var bara pappa. Sen går vi hem och äter.

Victoria Hallin, Apalbyskolan 5a

EN KUSLIG DAG

En tidig dag, sådär mellanvarm sprang jag in i en skog. Djupare, djupare och djupare in i skogen sprang jag. Jag kände jag en konstig lukt och stannade till. Vad var det jag såg? Jo en stor låga, och nu hörde jag små otydliga skrik på hjälp. Nu förstod jag att det var någonting kusligt på gång. Jag började springa hemåt. Men lite senare upptäckte jag att jag kommit vilse. Sen såg jag en låga från ett annat håll och nu var det bara två vägar kvar. Den ena var Krokodilvägen och den andra Hajvägen. Men vilken var vilken?

Jag sprang Krokodilvägen. Nu stannade jag till lite. Krokodilerna reste sig upp och kom mot mig. Jag hoppade på krokodilerna en och en.

Äntligen kom jag till land men det var inte slut än. Jag springa som bara den. För hack i häl sprang krokodilerna. Till slut gav dom ändå upp. "Suck!" Nu var jag trött, och mitt ute på en väg. Jag tog skydd för natten och nästa dag vandrade jag därifrån. Jag såg en busshållplats och när jag kom fram kom en buss. Jag åkte hem och dom var mycket oroliga.

Joachim, åk 4, Nibbleskolan

MIN SOMMARÄNG PÅ LANDET

Det var en varm sommardag på landet. Jag kände vinden blåsa i mitt hår. Jag hörde någon ropa på mig. Men jag struntade i ropet. Jag lyssnade på fåglarna men kunde inte alls koppla av. Jag hörde ropet KOM KOM och gick ditåt. När jag kom fram då började jag skratta, för det var en fågel som kvittrade KOM KOM. Jag kände att det blev kallare och började frysa. Jag tittade upp mot himlen. Den började bli grå. Molnen skymde solen. Jag kände på lukten att regnet var på väg.

Katarina åk, Nibbleskolan

GARDEROBEN

Klockan slog tolv. Jag vaknade av att det prasslade i garderoben och gick upp och tände lyset i rummet. Sakta gick jag mot garderobsdörren. Jag öppnade den och tände ficklampan. Det prasslande i hörnet. Jag lyste ditåt, fast inget syntes. Jag släckte ficklampan och stängde dörren. Då började det att prassla igen. Jag kände skräcken komma krypande. Vad kunde det vara? Jag öppnade dörren lite grann, vågade inte gå in igen. Jag gick till sängen och tände sänglampan för att försöka somna om. Det gick inte att låta bli att tänka på vad det var för nåt i hörnet. Plötsligt såg jag en lång svans försvinna genom ett hål i väggen. Det var en råtta.

Linda, 4C, Nibbleskolan

GRUVAN

Oj där försvann stenen ner i schaktet. Vad djupt och mörkt det var. Fukten dröp efter väggarna. Nu ville jag gå tillbaka. Men var är alla andra? Jag ropade hallå, men ingen svarade utan bara ekot. Jag såg en lång, brant trappa och började gå upp. Jag tänkte att jag kanske hittar mina vänner om jag går upp. Det blev mörkare ock mörkare för varje steg jag tog. När jag kom upp såg jag den svepande dimman komma. Den kom närmare och närmare. Dimman drog mig emot sig. Jag försökte slita mig loss, men kunde inte. Helt plötsligt åkte jag igenom en kolsvart tunnel. Jag blev rädd. Men sedan kom ett starkt och fint ljus. Nej men där är mina kompisar! Barn lekte. Det var så vackert. Alla hade vingar på ryggen. Var har jag hamnat? Du är på andra sidan, hörde jag en röst säga. Å du är så lik min mamma. DU ÄR MIN MAMMA!

Sandra, 4-6D, Nibbleskolan

Pang! Där slog dörren igen. Det luktade äckligt och instängt. Det var mycket spindelnät. Jag hörde en kista öppna sig. Jag var rädd. Det gick någon bakom mig. Klockan slog tolv. Jag hörde ett ljud. När jag öppnade dörren stod ett spöke där. Jag sprang så fort jag kunde. Alla döskallar, präster och djur jagade mig . När jag kom hem vaknade jag.

Ida Andersson, 4C, Nibbleskolan

PLATS

Jag är i himmelen! Kommer till Gud! Luften är frisk. Molnen är mjuka. Jag går upp för en stor trappa av guld. Där kommer ju Gud! Jag får komma in i hans rike! Jag får vingar och kan flyga! Jag blir en ängel som kan beskydda människor. Jag flyger ner till Jorden och gör fiender till vänner. Sedan flyger jag upp till Gud igen. Han sitter i sin tron av guld och vakar över alla människor nere på Jorden. Hela Jordens befolkning är vänner nu .

Sebastian Nilsson, klass 4 Espedalsskolan

EN UNDERBAR MORGON

Vågorna kluckar mot stranden, blommornas knoppar spricker ut. Två människor promenerar på stranden, en man och en kvinna. Båda två är lyckliga, och deras hund följer dem i spåren. De rusar ut i vattnet med hunden skällande efter sig. Alla tre leker som barn i vattnet. Knoppar på träd buskar och blommor spricker ut. Gräset vajar för vinden. De springer i kapp på stranden. Solens strålar träffar vattenytan och himlen skiftar i rosa. De första fåglarna kvittrar och vågorna slår mot stranden.

Linda Fröström, klass 4 Espedalsskolan

EN HAIKU

Lekande ungar
gungar en stund och hoppar
soliga sanden.

Trädet är stort men
faller till marken och dör.
Gör inte om det.

Tobias, 5B Heby

SKOLLEN

Hej, jag heter Téssa. Nyss åkte jag med min mamma in till stan. Vi gick in i en affär, men den var så tråkig att jag gick ut. Jag började gå mot stans farligaste område, det heter SKOLLEN. Där finns det massor av höga stenar. Och ett stort vattenfall. I vattenfallet finns det en gång av stenar som man kan gå över. Där brukar jag och min kompis gå, för där har vi en koja.

Mitt i SKOLLEN finns det ett stort slott. Det sägs att i slottet finns det en riddarstaty som blir levande kl: 00.00 och går och spökar i husen. Nej nu berättar jag inte mer om det, för nu ska jag beskriva platsen istället. Där finns det en trekantig gräsmatta med ett träd som ser ut som en giraff. Nu finns det inte så mycket mer att beskriva. Jag måste gå vänta på mamma vid affären. Hej då.

Josefin, 5B HEBY..

FAVORITPLATSEN

Jag ska beskriva min favoritplats. Det luktar gott, härligt, mysigt. När man känner hästlukten känns det i hela kroppen att man blir glad och sprallig. Man får ett leende på läpparna och man tycker det är väldigt kul att vara med hästar. När man kliver in på onsdagar kl 15.45 hör man att hästarna gnäggar. Några står och pratar. Idag skulle vi rida ut. Det var vår, solen sken och himlen var mörkblå. Jag red på Dellina. Det var härligt! Toppen! När vi kom tillbaka till stallet stod min kompis Paulina och skrattade. Alla som är i stallet är glada och skrattar mycket och har ett leende på läpparna. I stallet finns 18 hästar, en kanin och en katt.

Frida, 5b Heby

BALKONGEN

Jag står ute på min blöta balkong och kollar ut. Jag ser stora träd framför mig. De ser ut som stora monster, som sträcker ut sina armar. Lyktstolpar ser man hela tiden. Vissa lyktstolpar behöver man bara sparka på så släcks de. Och så ser jag stjärnor. De ser ut som små tefat som ska invadera jorden. På lekplatsen ser jag två små barn som leker fastän klockan är halv nio. Jag kollar på cykelstället. Ser en massa cyklar som ligger på den kalla marken. Vissa cyklar har reflexer som lyser. Min cykel har varken lyse eller reflexer.

På en bänk sitter ett fyllo. När han går iväg fäller han sig själv och tappar kassen med öl. Nu kollar jag på fönstren. Vissa fönster är tända och vissa släckta. Jag ser ett fönster som släcks. Det verkade som om de satt på en ljusorgel. Det blinkar i hela fönstret med gröna, röda, orange och gula färger. Jag hör fotsteg. Det är Lotta som kommer från en kompis.

Löven drar mot marken. Tänk om löven tävlar. De kanske tävlar om vem som först kommer till skogen och ruttnar upp.

Nu duschar nån. Jag tror det är Lotta. Hon ska alltid vara så fin. Jag hör en tv. Det är sant eller sanslöst. Det luktar indisk mat. Vi har nämligen några indier som grannar. Jag känner vinden dra över nacken.

Charlie Magnusson, klass 4, Espedalsskolan

EN KVÄLL

En natt när jag hade varit på disco gick jag en omväg i skogen. Lite kusligt var det allt, men inte farligt. Efter en stund såg det annorlunda ut. Träden såg ut som monster och buskarna som ödlor, gräset var som spikar. Nu kändes det som om någon följde efter. Jag sprang allt var jag kunde. Men han var också snabb. Buskarna och träden susade förskräckligt när jag sprang förbi. Nu var jag utanför min gård så jag sprang in, men han hängde i alla fall med och han öppnade dörren långsamt . . . Det var bara pappa.

Tobias Hindrikson klass 4 Espedalsskolan

MIN FAVORITPLATS

Det luktar gott när man kommer dit. Hör man en spark så kan det vara Fanny. Hör man en arg röst så är det troligtvis Rigmor. Jag gillar platsen. Kommer man dit tidigt så är det ganska mörkt och fridfullt. Då har de fått sin mat. Kommer man dit på eftermiddagen springer folk ut och in ur spiltorna. Lektionerna är i full gång. Gillar man platsen, så bryr man sig inte om allt spring. Om man är van bryr man sig inte om att Illik nästan sparkar in väggen när Gasten får sin morot. Man bryr sig inte om att Rudolf bråkar med sin granne, som stegrar sig ibland. Tål man att bli nerskummad när man har ridit, så är man också van. Om man blir nafsad också. Kommer man dit och stannar utanför Funny Jokes spilta hör man krasslet av sparvar, som bygger bo uppe i taket. Man hör en häst gnägga, människor som pratar. Det är en underbar plats.

Melina Michea, klass 4, Espedalsskolan

SKEPPET

En kväll när jag gick i skogen hittade jag en ny stig. Jag började att gå på den. Den var gropig och stenig. Då plötsligt kom jag fram till en bred flod. Jag såg ett stort skepp. Det började hagla så jag började springa mot skeppet. När jag var inne i det var jag genomblöt. Jag tog upp tröjärmen för att se vad klockan var men den var borta. Jag hade nog tappat den. Men det var mörkt ute så klockan var nog minst nio på kvällen. Det var ett kusligt skepp med gamla pistoler hängande på väggarna. Jag började gå runt på skeppet. När jag kommit en våning ner såg jag en kanon. Jag hade kommit till ett sjörövarskepp! Jag la mig att sova. När klockan var ungefär fem på morgonen hörde jag steg. Jag började springa allt vad jag kunde. Men jag hittade inte rätt stig! Jag var tvungen att vänta tills det blev ljust. Då såg jag en mörk skugga komma närmare. Jag blev rädd och skrek: Kom inte hit jag har en kniv! Men då såg jag att det bara var mamma som kom för att hämta mig.

Johan Gustavsson, klass 4, Espedalsskolan

MUSIK

Det är kväll och träden står tätt runt om mig. Jag går på en stig. Rådjuren står och äter lite längre bort. Flygplan dånar i luften. Nu kommer en hund och en människa gående. Ett ihåligt träd står där. Det är sommar och det är varmt. Lite små kvistar och grus bildar högar på marken. Det ligger en brygga vid sidan av vattnet. Vattnet breder ut sig trettio meter framför mig. En gubbe sitter och fiskar mitt ute i vattnet och det är solnedgång. Det är en liten ö vid kanten av sjön. Och nu ser man inte mycket av solen längre.

Johan Söderstam, klass 4, Espedalsskolan

Senast ändrad den 22 januari 1996
av Johan Groth