|
Digital video
Alla moderna datorer klarar av att visa upp video
utan hjälp av extrautrustning. Däremot krävs ofta
speciella grafikkort (eng. video capture card) för att spela
in digital video.
Bildfrekvens
Video är, precis som vanlig film, en mängd
bilder som visas i snabb följd. Om antalet bilder per sekund
överstiger 20 så uppfattar människan inte de enstaka
bilderna, utan ser det som rörlig film. En högre bildfrekvens
ger alltså bättre kvalitet men det medför också
mer data att överföra, och fler beräkningar att
göra för datorn.
Upplösning
Digitala bilder kan jämföras med TV-bilder.
De består av massor av små punkter - pixlar - som
kan ha någon färg. Om punkterna är tillräckligt
små, och sitter tillräckligt tätt, så uppfattar
människan inte de enstaka punkterna, utan ser det som en
bild, och inte en mosaik. Flera pixlar per bild - högre upplösning
- ger alltså bättre kvalitet men det medför också
mer data att överföra, och fler beräkningar att
göra för datorn.

Bitdjup
Pixlarna kan vara svartvita, vilket innebär
att varje pixel motsvaras av en etta eller nolla i datorn. Om
man istället vill se bilder i gråskala så kan
man låta varje pixel motsvaras av ett tal, som säger
hurpass ljus pixeln skall vara. värdet 0 motsvarar svart,
värdet 255 motsvarar vitt, och värden mittemellan är
olika nyanser av grått. Gråskala ser bättre ut
än svartvitt, men det medför också mer data att
överföra, och fler beräkningar att göra för
datorn.

Om man vill ha färg så kan man låta
varje pixel motsvaras av tre tal mellan 0 och 255. Det första
talet motsvarar hur starkt rött sken pixeln skall utstråla,
det andra hur starkt grön den skall vara, och det tredje
hur starkt blå pixeln skall vara. Om man kombinerar dessa
tre värden kan man få pixeln att ha alla tänkbara
färger, men så kostar det också ännu mer
data att överföra, och fler beräkningar att göra
för datorn.
Komprimering
Digital video kräver så otroligt många
databitar per sekund, att man oftast måste komprimera videoströmmen,
och därmed acceptera en viss kvalitetsförlust. Det finns
mängder av knep att ta till, och man måste faktiskt
ta till ganska många av dem, för att få ner videoströmmen
i sådan storlek att den kan skickas över Internet.
Här är några av knepen, starkt förenklade.
Snabb dator eller snabb uppkoppling?
Alla dessa knep kräver en hel del beräkningar
av datorn. Därför måste man, speciellt i den sändande
datorn, ha mycket snabb hårdvara om man ska kunna skicka
video av god kvalitet över ledningar som inte är så
snabba (t.ex. Internet idag). Har man däremot stort lagringsutrymme
och snabba ledningar så kan man använda okomprimerad
video, och slipper då köpa dyra snabba grafikkort.
Videoformat
För okomprimerad video finns flera standardformat.
På Macintosh-datorer är det Quicktime, och i Windows
är det AVI. Dessutom finns en standard för studiobruk
som heter MJPEG. Dessa format lämpar sig inte alls för
direktsändningar - de tar alldeles för stor plats.
MPEG och H.261 är öppna standardformat
för komprimerad video, med brett industriellt stöd.
MPEG-video använder rörelsedetektion, och kräver
därför dyr utrustning på sändarsidan, men
når en högre komprimeringsgrad än H.261. Dessa
format kan användas för direktsändningar på
relativt snabba ledningar, såsom ISDN.
I videosammanhang är dagens Internetkopplingar
och modem att betrakta som extremt långsamma medier. För
dessa hastigheter finns inte några riktiga standardformat,
men ett antal olika företagsägda videoformat ger relativt
god kvalitet över 28,8 kbps. Ett exempel på detta är
VDOlive, som använder en helt ny typ av komprimering, kallad
wavelet-komprimering. Ett annat exempel är SFM, som används
i CU-seeme - ett videokonferensprogram för Internet som ger
hyfsad kvalitet med väldigt billig utrustning.

uppdaterad 970112
|
|