- Om Jesse James kommer på Saras födelsedag lovar jag att gå naken när jag blir skolans lucia, sa Petra.
- Hur kan du vara säker på att bli lucia då?, undrade Rico
- Vem skulle ni annars rösta på? Den där mulliga Sara med sitt råttfärgade hår kanske!
- Hon är väl inte mullig heller. Jag tycker hon är rätt snygg.
- Snygg! Den kossan!
Alltsammans om Petra som naken lucia och om superidolen Jesse James började med brevet och ett kort som Sara fick från pappa.
När Sara klev in köket stod kassarna på golvet. Mamma hade visst varit och storhandlat. På bordet låg posten. Broköpings Nyheter, en räkning på 1024 kronor och ett brev till Sara. Det såg ut att vara från pappa. Stockholm stod det på stämpeln. Han bodde i Stockholm, Saras pappa. Var fotograf på tidningen Se och hör. Sara klämde på brevet för att gissa vad som var i. Det kändes som en tunn pappskiva. Sara öppnade det snabbt.
Det var en bild på Jesse James. Inget mer, inte ens ett brev från pappa. Det var förstås han som har tagit fotot av Jesse James, superidolen som var med på TV varenda kväll. Som fick alla tjejer att svimma när han spelade harpa och grät fram sina sånger. På bilen stod han med sin katt Jojo på axeln. Han hade bruna ögon och kolsvart hår. Under den svarta skjortan syntes en tigerrandig t-shirt, precis som på tv. Märkligast av allt var att något stod skrivet på framsidan av kortet. Hälsningar till Sara. Och så Jesse James autograf!! Han som avskydde att skriva autografer. Den måste vara värd en förmögenhet. På baksidan av kortet stod också en hälsning: Tack för att du ville komma och hälsa på mig. Jag kanske kan komma på ditt födelsedag, om du vill.
Sara lade ner kortet i skolväskan. Det här var något att ta med och visa i skolan! Petra som alltid ska vara märkvärdigast skulle bli grön av avundsjuka.
Hon tog en snabb titt i spegeln. Hennes hår hängde i stripor, men hon hann inte borsta det. Förresten brydde hon sig inte så mycket om sitt utseende. Hon hade inte råd med dyra modekläder. Hon skulle bara se tjock ut i tajta jeans och en kort tröja. Nej, hon passade nog bäst som hon var.
- Skynda på nu! ropade mamma från köket.
- Jag kommer, svarade Sara yrvaket och drog på sig ett par gamla jeans och en blå tröja med två röda hjärtan på.
Hon hann bara slänga i sig en smörgås med lite ost och mjölk.
- Gumman, jag ska spela dragspel i kväll, om jag inte får ett nattvak. Så du blir ensam hemma.
- Ensam igen, tänkte Sara. Ensam fast mamma är arbetslös och borde ha all tid i världen. Sara ryckte till sig den blåa jackan hon fick i fjol och stoppade in fötterna i de gamla vanliga höstskorna som var för små redan förra året.
Den kyliga höstluften bet Sara i kinderna när hon öppnade dörren för att gå till bussen. Trappan var fuktig och blöt. Daggen låg fortfarande kvar på gräset och träden började skifta i gult. Det hade regnat på natten, men Sara märkte det inte. Hon tänkte bara på Rico. Hon märkte inte ens att hon var på väg mot ladugården. Hon hade glömt skolan och bussen. Halvvägs in till geten kom hon ihåg; bussen till skolan gick när som helst!
Stora svarta moln gled fram över himlen.
- Det blir nog regn, tänkte Sara.
- Älskling, ropade mamma i fönstret. Har du regnrocken?
- Ja, ljög Sara. Fast egentligen har jag den inte, tänkte hon. Men jag har något som är mycket viktigare. Kortet med hälsningen från Jesse James.
Bakom en gran skymtade hon busshållplatsen. Den var röd med plåttak. Sara lutade sig tätt mot väggen. Hennes händer var nästan blå av kyla. Hon stoppade ner händerna i fickan och tog upp ett par fingervantar. Det var egentligen hennes mammas, men Sara hade inga egna. Sara tittade mot klätterträdet där hon och Burken klättrade i somras. Då var det grönt och fint, men nu började de första löven få höstfärger.
Medan Sara väntade drömde hon om Rico, hans bruna ögon och svarta hår som alltid glänste i solen.
- Jag gillar honom verkligen! viskade hon tyst. Hon avbryts av ett tutande. Bussen. Sara pustade och gick in. Chauffören såg sur ut och var otålig. Han blängde ilsket på Sara när hon klev på.
- Hej Sara! Sara tittade upp. Längst bak i bussen satt en tjock kille med rött, rufsigt hår instoppat inunder en keps med datorer på. Figuren hade glasögon och ett snällt leende.
- Hej Burken, sa Sara och satte sig en bit ifrån. Burken, som egentligen hette Anton, gick fram till Sara och satte sig bredvid.
- Jag har fixat dagens horoskop från Internet.
- Vad står det om mig?, frågade Sara ivrigt.
- Du är född i Skytten, va? I dag kommer det att hända många ovanliga saker. Tänk
dig noga för och gör ingenting förhastat, då kan saker och ting gå snett. Hela veckan kommer att bli händelserik om du bara inte är blyg. Då kommer du att hitta din drömprins.
- Rico! tänkte Sara. Kanske var det honom de menade i horoskopet. Sara blev varm i hela kroppen. Eftersom hon alltid trodde på horoskopen trodde hon att hon äntligen kunde få chans på Rico.
- Undrar vem den där drömprinsen är, sa Burken och tittade ner i golvet och fick en rödaktig färg i ansiktet.
- Det undrar jag också, sa Sara och tittade drömmande ut genom fönstret. Där kom Rico springande med stora steg. Rico sprang alltid till skolan för att få extra träning. Han siktade på att bli en ny Maradona. Sara glömde helt bort att lyssna på Burken.
- Hallå, Sara hör du inte vad jag säger? Och vad stirrar du på?
- Jag tappade bara min kam. Då tittade Burken lite fundersamt på Sara, men fortsatte att läsa.
- I dag ska du akta dig för att spela bollsporter.
- Då är det nog bäst att jag säger till magistern, att jag får slippa gympan idag.
Bussen stannade vid skolan. Burken tog Saras ryggsäck och började gå ut från bussen. Tänk om Rico skulle se det här! Då kanske han trodde att dom var ett par.
- Jag kan ta min ryggsäck själv, protesterade Sara.
- Men jag tar den gärna åt dig. Sara gick till slut med på det. När de kommit in på skolområdet sa Burken:
- Vill du följa med mig hem i dag efter skolan? Han fick inget svar, så han vände sig om, men ingen Sara fanns där. Han såg sig omkring. Till slut hittade han henne gående på vägen. Hon hade gått och dagdrömt och missat skolinfarten som vanligt.
Sara gick fram till klungan med kortet i handen.
- Vet ni var jag har varit i sommar? Petra vände sig hastigt om. När hon fick syn på Sara, flinade hon.
- Ute i skogen och plockat bär! skrattade Petra. De andra började också att skratta och vände ryggen åt henne.
- Jag har varit i Stockholm och träffat Jesse James. Alla stirrade häpna på Sara, utom Petra som såg alldeles förbryllad ut. Men hennes min ändrades snabbt till en överlägsen triumf.
- Bevisa det om du kan, mallgroda, fräste hon med stickande ögon. Sara tog lugnt upp kortet och höll upp det under näsan på Petra. Cecilia ryckte åt sig bilden och läste på framsidan: Hälsningar till Sara, och så autografen, den som var nästan omöjlig att få tag i.
- Har du verkligen träffat honom?
- Läs på baksidan också, sa Sara lugnt. Tack för att du ville komma och hälsa på mig. Jag kanske kan komma på ditt födelsedag, om du vill.
- Har du verkligen varit hos Jesse James? frågade Ali och hans stora bruna ögon lyste.
- Kan du inte läsa innantill?
- Det är väl inget konstigt med det! fnös Petra och satte armarna i kors.
- Hur såg det ut hos honom?
- Han bor i en lyxvilla i Stockholm med en stor pool och en bastu. I huset finns också en glasveranda med utsikt mot havet.
- Det är i alla fall ingenting mot att ha varit i Spanien, fnös Petra och blängde ännu ilsknare på Sara.
- Förresten har jag också träffat Jesse James, så det så.
- Har du? När då? ropade Matilda, Cecilia och Ali på en gång.
- Ja, det har jag! Han var i Spanien på turné. Han tittade på mig hela tiden när han sjöng "Isn't she lovely? Inte tror ni väl att Jesse James skulle bry sig om en sån som Sara! Komma till henne på födelsedan! Om han gör det lovar jag att gå naken när jag blir skolans lucia.
En dag på sommarlovet
Varje sommar åker jag till min pappa som bor i Stockholm. Men den här sommaren skulle det bli något extra. Jag skulle få träffa Jesse James. Det var på Gröna Lund. Jesse James skulle uppträda där. Jag var överlycklig. Pappa är kompis med Jesse eftersom han fotograferat omslaget till hans senaste skiva.Det var publikrekord på Grönan. Alla ville höra den nye superidolen. Hans långa, mörka hår fladdrade i sommarvinden. Han hade svarta kläder från topp till tå. Det såg ut som om hans mörkbruna ögon bara såg mig. Han log mot mig och vinkade. Jag var som i en annan värld. På scengolvet framför hans fötter låg katten Jojo.
Efter spelningen kom Jesse James ner från scenen till oss. Han hade fortfarande sina scenkläder på sig. Hans tigerrandiga T-shirt var helt blöt av svett. Han var den snyggaste jag någonsin sett! Han var ganska stor, men hans livvakter var ännu större. Tusen ögon stirrade på oss.
- Och här har vi den berömda lilla Sara som jag har hört så mycket om, sa han och gav mig en kram. Två tjejer som stod intill svimmade.
- Har du inte lust att hänga med hem en stund? fortsatte han. Om jag hade!Vi hoppade in i en svart limousine och åkte iväg. Bilen stannade framför en vit villa med svart tak och en blomstrande, ljuvlig trädgård. Det fanns både röda, vita och blå blommor. Jag såg äppelträd som stod i full blom och jag kände lukten av jordgubbssaft och nybakade bullar.
När vi hade ätit bullar och druckit saft gick vi upp på Jesses rum. Rummet hade vita tapeter och blå gardiner och var möblerat med en rosa himmelsäng, en guldförgylld harpa, en jättestor färg-tv och en tigerrandig skinnsoffa. Han sjöng Six tigers för mig och jag kunde inte låta bli att gråta. Vad vi gjorde på kvällen talar jag inte om. Det får ni gissa själva.
När maten var uppäten sprang Sara ut. Hon satte sig på en gunga i lekparken. Hon gungade inte, bara satt. Sara var ensam i parken förutom några småbarn i ettan som lekte tafatt i sanden. Då kom Rico.
- Tja, sa han med tuff röst. Kan inte jag få se det där kortet med Jesse James?
- Det är i väskan, förklarade Sara snabbt.
- Jag kan följa med dig och hämta det.
De gick in i klassrummet där väskan hängde på hennes stol. Sara tog upp kortet ur väskan och Rico tog det ifrån henne. Betraktade det noga.
- Coolt! Sara tittade på kortet, men när hon såg upp märkte hon att Rico tittade på henne.
- Vad glor du på? sa hon nästan ilsket.
- På dig, log Rico. Då stördes och förstördes stunden av Petra, som kom instormande.
- GUUUD vad dom jagar mig!!!
- Vilka då?
- Killarna förstås! Man får inte en lugn stund för sig själv.
- Kom med Sara! sa Rico. Här kan man ju inte få prata i lugn och ro.
Rico drog med sig Sara upp för skolans två trappor. Till sist stannade han utanför en dörr.
- Nej Rico! Vi får inte vara på vinden, det vet du!
- Jag har fått tillstånd av rektorn, sa Rico och log brett. Jag ska hämta en ny skrivbok. Han körde ner handen i jeansfickan och fiskade upp en nyckelknippa. Han låste upp, gick in,
och Sara följde efter.
- Jag skulle vilja fråga dig en sak, mumlade han medan han slet upp kartongen med skrivböcker.
- Vad då? Sara kände hur hjärtat hoppade.
- Hur var det egentligen att träffa Jesse James? Sara tvekade. Skulle Rico kunna bevara hemligheten? Hur mycket hon än gillade Rico så kunde hon inte anförtro sig åt honom. Hon kände ju honom knappt!
- Joo....... Det var hemskt roligt. Och jag fick träffa Jojjo!
- Du Sara....kan inte vi gå på bio nästa vecka?
- Vaa! Jag menar....jo.....ja...ja! Hemskt gärna!
- Bra! sa Rico. Nu går vi ner. I trappan stötte de på Petra. Hennes ögon var svarta och sköt blixtar. Sara undvek att möta hennes blick.
- Och vad har ni haft för er om man får fråga? snäste Petra ilsket.
- Får man låta bli att svara? sa Rico och drog med sig Sara förbi Petra.
När Sara lagt på luren kände hon sig trött. Hon stängde av teven och gick upp för trappan. Inne i sitt rum tog hon fram dagboken. Nyckeln låg gömd bakom alla kläderna i garderoben. Hon tog nyckeln och en penna från skrivbordet, satte sig på sängen och låste upp dagboken .
Kära dagbok
Det är en snygging i skolan som heter Rico. Han går till gymmet varenda dag för att hålla sig snygg. Alla tjejer tycker han är söt och tjusig. Petra tycker att han är den snyggaste som finns men han är mest intresserad av mig. Det är nog tack vare fotot på Jesse James och vad som stod skrivet på baksidan. Alla i klassen tror att det är Jesse James som hade skrivit till mig. Att jag har hälsat på hos honom och att han ska komma till mig på min födelsedag. Men det är förstås pappa som har skrivit. Det var hos honom jag hälsade på och det är han som kommer på födelsedan. Men autografen har nog Jesse James skrivit. Om inte pappa har skrivit den också för att göra mig glad. Om dom i klassen får veta att jag bara har fantiserat är det katastrof. Alla kommer att mobba mig, Petra mest för hon är HEMSK! Och Rico kommer inte att vara det minsta intresserad av mig mer. Rico, du är den gulligaste som finns!!! Här kommer en dikt som jag har skrivit till dig:Rico, jag kan gå över dom djupaste hav
och dom högsta berg
bara jag får dig.
Jag kan gå över månen och alla stjärnorna
för att få vara dig riktigt när,
Gud vad jag är kär
i dig, Rico!
Det var alldeles omöjligt att somna fast Sara var trött. Kudden var fuktig av svett. Ändå var det kallt i huset eftersom Sara inte haft tid att tända i kakelugnarna. Hur mycket kunde klockan vara? Säkert över midnatt. Alldeles omöjligt att somna var det. Och klockan tickade så att man fick ont i huvudet. Ett brev till pappa kanske kunde mota bort alla spöken som virvlade runt i huvudet. Pappa skulle få hjälpa henne att ordna upp det här.
Kära pappa!
Det var hemskt snällt av dig att du skickade kortet på Jesse James och att du tänker komma på min födelsedag. Tror du inte att du kunde bjuda med dig Jesse James då? Det är nämligen så att alla i klassen tror att det är Jesse James som har skrivit på baksidan av kortet och att han ska komma hem till mig. Snälla pappa!!! För en gångs skull kan du väl visa att du bryr dig lite om mig. Jag ska aldrig mer be dig om något om du bara ordnar det här. Några julklappar behöver du inte försöka komma ihåg att köpa det här året heller. Förresten är allting ditt fel. Om inte du hade skrivit så där på baksidan av kortet hade ingen trott att Jesse James skulle komma på min födelsedag.
Din dotter Sara
Vidare till Kapitel 2.