Rico spelade fotboll med några andra i klassen. Petra väntade otåligt tills rasten var slut och det ringde in.
- Hej, har du lust att komma hem till mig i kväll?
- Nej tack, jag ska till gymmet och träna, sa Rico som tyckte att Petra var jobbig och efterhängsen.
- Du kan träna hemma hos mig. Farsan har världens träningsprylar i motionsrummet. Vi kan bada i bubbelpoolen efteråt.
- Vilka mer blir det då?
- Alla som behövs för en härlig kväll! Jag har en ny video. Fjädervippans lustgård. Det är den mest barnförbjudna filmen som pappa har i hela shoppen. Fast du kanske inte tål att se den.
- Hur dags?
- Vid sjutiden. Om du får vara ute så sent.
Sara blev förvånad när hon blev bjuden till Petra. Det hade aldrig hänt förut. Det var på sista timman. Hon fick en lapp från Rico. Party hos Petra i kväll stod det på lappen. Alla i klassen välkomna. Jag kommer om du kommer. Sara skickade lappen vidare till Anton, som skickade den vidare till Ali. Snart visste alla i klassen utom Petra att de var välkomna till henne på party.
- Hann du titta efter mitt horoskop på Internet, undrade Sara.
- Mmm ...
- Vad stod det då?
- Jag minns inte så noga. Förresten ska man inte tro på sånt där. Det är bara skrock.
- Men säg då!
- Nånting om att det är din otursdag. Och att du ska akta dig väldigt noga för att träffa sådana som inte är dina vänner.
- Petra har ju aldrig varit min vän förstås. Men nu är hon det säkert. Annars skulle hon inte bjuda mig på partyt.
Det mörknade snabbt. Löven som hade blivit röda, blåste i ansiktet på Sara. Händerna kändes som isklubbor. Hon borde ha tagit vantar. Och det pirrade i magen på Sara, hon brukade ju aldrig bli bjuden annars. De började cykla långsamt på den gamla grusvägen. När de hade cyklat ett tag blev det asfalt. På asfaltvägen var det lättare att cykla. Burken visade att han kunde cykla utan att hålla i med händerna.
Från bron över ån såg de en bäver, som kämpade sig igenom en mäktig björk. De stannade och tittade på bävern. Han var gullig, lika gullig som Rico när han spelade fotboll. Burken var otålig och ville fortsätta. Han kunde knappt vänta på att få spela på Petras pappas dator som hon hade skrutit om i skolan.
Petra var nervös. Tänk om inte Rico kom! Om han gick till gymmet i stället. Eller gick med den där hopplösa Sara. Tänk om Petra skulle behöva sitta ensam hela långa kvällen. Vad tusan skulle hon göra då? Ringa efter nån annan kanske.
Petra satte sig i den vita, fluffiga fåtöljen framför det stökiga sminkbordet. På sig hade hon en mycket kort, tajt kjol och en lite fluffig, kort T-shirt som lämnade magen bar. Båda plaggen var svarta. Hon sminkade sig med svart, tjock mascara och svart, dimmig ögonskugga med lila kajalpenna i kanten. Så tittade hon sig i spegeln.
- Lite läppstift, nagellack och rouge skadade inte. Och något snyggt på fötterna. Hon tassade in i föräldrarnas sovrum. Där plockade hon fram ett par av sin mammas finaste finskor ur garderoben. De var svarta med tunna och höga klackar, dessutom importerade från Frankrike! Till slut gick hon fram till den stora spegeln bredvid föräldrarnas garderob. Den nådde ända ned till golvet och nästan upp till taket. Hon såg ganska stolt ut. Men det saknades örhängen. Efter två minuters letande i sin mammas smyckelåda valde hon ut ett par stora, hängande örhängen, tre stora, snygga ringar och två långa, rasslande halsband.
- Så där. Nu är det bara Rico som fattas, sade hon för sig själv och bar ner brickan med chips, dricka och ostbågar för den slingriga trappan till gillestugan. Hon dämpade belysningen så att bara de vita fåtöljerna riktigt lyste i det annars mörka rummet. Hon laddade med filmen i videon och tände två ljus.
Då ringde det på dörren ...
- Kom så går vi in, vrålade Tommy högt. Innan Petra hade hejdat dem var alla inne och partyt var igång.
- Ska vi leka ryska posten?
- Jaaa! ropade alla utom Burken, som redan hade hittat datorn i Petras pappas arbetsrum.
Det var en Pentium 133 MZh med Soundblaster awe32svga. Skärmen var en Diamond med
inbyggda högtalare, tangentbordet var ergonomiskt från Microsoft. En finger-pointer-mus hade dom också, quad speed CD-rom med ett action replay card från Datel och uppkoppling till Internet med modemet US Rrobotics 28,800.
När det blev Petras tur i ryska posten valde hon kyss så klart. Hon tjuvkikade i nyckelhålet för att vara säker på att det skulle bli Rico. Men hon såg alla pojkarna utom Rico och Burken.
- Var är Rico? skrek hon och slet upp dörren.
- Han och Sara gick visst ner i gillestugan.
- Vi dansar i stället, befallde Petra. Häng med ner i gillestugan! Ryska posten är urbarnsligt.
Hela klassen gick in i poolrummet. Petra tände i taket. Det blev ett bländande ljus så ingen såg något på ett tag, men sen kom ett beundrande sus när alla såg de gnistrande blå poolerna. I ett hörn stod två konstgjorda palmer, bredvid dem fem vita solstolar. Helt plötsligt hördes ett
jätteplask. Sara hade ramlat i. Hur det gick till kunde ingen säkert säga. Inte ens Petra fast hon hade stått närmast Sara.
- Du får väl se dig för din kossa! sa Petra. Nu lortar du ner vattnet i poolen så ingen mer vill bada.
Sara fick hjälp upp ur poolen. Hon såg bedrövlig ut. Alldeles genomblöt.
- Du kan få låna nåt torrt av mig, sa Petra med sammetsröst. Om du kommer i mina kläder. Farsans träningsoverall kanske passar bäst. Du kan få byta i hans videorum så får du vara i fred.
Sedan ropade Petra på alla att komma att sätta sig framför teven.
- Världens festligaste program! Direktsändning. Tur att pappa är tokig i video!
Hon slog ivrigt på TV-n och där på bilden stod Sara och bytte om.
Sara hörde ett gapskratt från gillestugan. Hon sprang in med stripigt hår och en alldeles för stor overall. Alla gapskrattade. Först trodde Sara att det var för att hon såg fånig ut i Petras pappas kläder.
- Vi såg dig naken när du bytte om, flinade Niklas.
Sara gick med tunga steg ut till cykeln och trampade iväg. Det var mörkt och kyligt. Hon fick den kalla höstvinden i ansiktet. Tårar rann nedför kinderna. Hon kände sig ensam, ledsen och besviken. När hon har cyklat ett tag hörde hon att det var någon som cyklade bakom henne. Hon tittade sig om och såg att det var Burken.
- Det var väl inte så farligt heller, tröstade han. Bilden var i alla fall alldeles suddig. Vi såg nästan ingenting. Sara ökade takten, trampade så att hon blev röd i ansiktet. Hon ville aldrig mer prata med någon i hela klassen.
- Jag tog i alla fall hämnd på Petra, flåsade Burken och försökte hinna i kapp. Jag gick ner i gillestugan och sa att alla måste gå hem därför att Petras föräldrar skulle komma om tre minuter. Alla sprang ut till sina cyklar och gav sig iväg. Vad snopen Petra ska bli när hon upptäcker att hon är ensam med den där äckliga Rico. Han har bara fotboll och träning i sin
svarta skalle.
- Håll mun, din dataidiot! fräste Sara och trampade ifrån Burken.
Nog märks det att det är fredagen den trettonde i dag. Men varför ska det bara vara fredagen den trettonde för mig och inte för Petra? Vilket hus dom hade! En stor, vit lyxvilla i mexitegel med minst 5 rum på varje våning. Det är något annat att bjuda på party i än vårt ruckel som inte ens har element!När jag äntligen blev bjuden på Petras party så gjorde jag bort mig totalt. Vilket fiasko! Allt blev fel. Petra var så tarvlig, att jag inte ens kan berätta för dig, kära dagbok, vad hon gjorde. Fast allt började rätt bra. Det verkade nästan som om Rico tyckte lite om mig en stund. Jag är kär i honom. Jag drunknar i hans bruna ögon. Hans svarta, långa hår som döljer hans ljusbruna hy är så läckert. Han ville vara ensam med mig. Men det var innan allt det hemska hände.
När Jesse James kom på TV verkade det också vara min lyckodag. Alla tyckte att hans nya låt hette Sara. Fast han sa faktiskt Sahara. Dom tror att jag känner honom. Petra börjar bli orolig att hon ska få gå naken i luciatåget. Det är kanske därför hon är så taskig mot mig. Hur ska jag slingra ut mig ut det här? Kanske ska jag säga sanningen eller ... Pappa kanske ordnar upp allt. Men varför har det inte kommit något brev från honom än?
Nu har jag ingen riktig vän alls längre, inte ens Burken, så dum som jag var mot honom. Han är faktiskt en ganska bra kompis, men ingen man kan bli kär i. Inte som Rico.
Undrar om festen fortfarande håller på? Med bara Rico och Petra kvar. Nu finns han väl hundra gånger på hennes kysslista redan.
God natt, kära dagbok! Du är den enda vän jag har kvar.
Vidare till Kapitel 3.