Sara och Fredrik turades om att berätta hur Fredrik hade blivit Jesse James, och varför han ville få ett slut på att vara idol och gömma sig.
- Jag tycker det är kul att hjälpa till på landet, sa Fredrik. Jag kan hugga julgranar och ved.
- Har BB kommit? undrade Sara.
- Jag vet inte, du får väl gå ut och kolla.
Sara gick ut och tittade i den rostiga brevlådan. Hon slog upp första sidan. Högst upp på tidningen stod det, Broköpings-Bladet. Sara blev förskräckt när hon såg Jesse James på bild över halva förstasidan.
SUPERSTJÄRNA FÖRSVUNNEN
stod det med feta bokstäver över bilden. Sara fortsatte att läsa medan hon gick upp till huset.
Flickornas hjälte, stjärnornas stjärna Jesse James är försvunnen. Man befarar att han är långt härifrån. Hans fans är rädda att knarket tagit över hans liv. Hans manager och upptäckare Billan Brutt försöker lugna alla oroliga i hela världen, men framförallt den svenska pressen. Ett hundratal journalister väntar spänt utanför hennes villa på att få ett klartecken att han åtminstone är vid liv. Polisen kan inte utesluta att han blivit bortrövad, men överlåter nu detta panikartade fall till rikskriminalen.
Efter en stund ringde Saras pappa från Stockholm. Han undrade om de hade sett till den där killen Fredrik som han hade haft med sig i går.
- Nej vi har inte sett en skymt av Fredrik sen han försvann från partyt i går, hörde Sara sin mamma svara. Han liftade väl med någon antar jag. Det var förresten en väldigt trevlig kille.
Jörgen ville prata med Sara också.
- Om du får veta nåt om vart han har tagit vägen måste du ringa mig bums! sa pappa. Och om någon annan ringer och frågar vet du ingenting. Du minns inte att han har aldrig varit hos dig ens. Jag var ensam i bilen när jag kom i går. Kom ihåg det sockersmulan min!
- Jörgen är schyst, sa Fredrik. Tur att Billan inte vet att det var han som tog mig bort från Stockholm. Då skulle han vara slut som fotograf. Han skulle inte få ett jobb till. Billan har makt över nästan varenda tidning och tevekanal.
I Aftonbladet stod det att Jesse James varit synlig på ett raveparty föregående dag. Det var ett ökänt ställe där det fanns massor med knark. Troligen hade han återfallit i sitt gamla beroende av heroin. Journalisten påstod sig ha säkra bevis för att Jesse James tidigare knarkat under en lång period och att det var därför han varit borta från scenerna under en tid för ungefär ett år sedan.
På kvällen var Billan Brutt med i Rapport. Hon sa att det var osanna rykten, som berättade att Jesse James var försvunnen. Däremot hade hennes trädgårdsmästare Fredrik Nyström försvunnit på ett oförklarligt sätt. Troligen hade en del tidningar blandat ihop dessa två personer, sa Billan.
- Jesse James har däremot råkat ut för en infektion på stämbanden efter alltför flitigt turnerande, fortsatte hon. Femton föreställningar på en månad blev för mycket för honom. Han befinner sig hos en halsspecialist utomlands. Från läkaren hade hon fått besked om att Jesse James inte kunde sjunga på ett par veckor, om han inte ville riskera att förstöra sin underbara röst för framtiden. Därför var det nödvändigt att inställa de båda konserterna i London och kanske någon konsert till.
- Däremot är jag säker på att de planerade turnéerna till Costa Rica och Galapagosöarna kommer att bli av, sa Billan. Inget i världen skulle kunna hindra Jesse James att besöka elefantsköldpaddorna och havsleguanerna eftersom hans stora passion är djur, och han gör allt för att sjunga in pengar till utrotningshotade arter.
- Vilket skitsnack, väste Fredrik som satt i soffan bredvid Sara och såg programmet. Inte en krona går till djuren. Allt stoppar den där apan i egen ficka.
Sena Aktuellt visade ett inslag från London, där besvikna fans drog runt på gatorna och slog sönder fönsterrutor och välte bilar i sin besvikelse över att konserten de köpt biljetter till var inställd. Joe Johnson, ägare till affären: "Jesse James Souvenirs" påstod att den inställda konserten skulle ruinera honom. Inför konserten hade han låtit tillverka Jesse James-kepsar, T-shirts, posters, badlakan för hundratusen pund. Nu var det risk att allt skulle bli osålt.
URKBULLAR, KLANG OCH JUBEL KÄRA DAGBOK!Det var länge sedan jag berättade något för dig, men det har sina randiga skäl. Tänk att Jesse James bor här, en världsstjärna! Ingenting är sig likt sedan han kom till huset.
Fast inte kan man ana att Fredrik är en världskändis. Han är världens bästa kompis och dräng. Han diskar och hugger ved varje dag. Han har lagat taket där det regnade in och har fått igång den gamla rostiga traktorn i ladan. Han tycks älska att jobba i skogen. Minst trehundra granar har han sågat ner på en vecka. Mamma tror att vi kan sälja dem på torget i Broköping för minst åttio kronor styck. Så mycket pengar har vi i så fall aldrig haft förut.
Jag har fått pengarna för intervjun i Se & Hör, 1200 kronor. Det skulle räcka till en biljett hem till Lappland åt Fredrik. Men han vågar inte åka dit, inte än i alla fall. Han säger att det är första stället Billan skulle leta efter honom.
Tänk vad konstigt allt har blivit! Uppochnervänt på något sätt. Han är hellre dräng hos oss än en världsberömd artist. Det är inte så konstigt att mamma har blivit lite knäpp. I går ställde hon in pepparkaksdegen i bilen och dragspelet i skafferiet. När hon skulle åka på en anställningsintervju för att kanske få ett jobb, tog hon på sig träningsoverallen.
Pappa ringer flera gånger varje dag och frågar om vi har sett till Fredrik. Men det har vi inte. I alla fall inte förrän Fredrik själv vill bli hittad. Jag undrar om han inte tröttnar på att vara dräng snart och vill tillbaka till lyxlivet. Det skulle i alla fall jag göra.
Natten efter festen vräkte snön ner. Trettio centimeter ramlade ner på ett par timmar. Plogbilen hann inte med och skolbussen kunde inte ta sig hit på morgonen. Jag tyckte att det kändes härligt. Efter avslöjandet att Jesse James på mitt party bara var en utklädd kille var det lite pinsamt att gå till skolan. Och jag kunde ju inte berätta hur det var heller! Ingen kan ju få veta den stora hemligheten!
Idag är det dagen förre lucia och i går röstade vi om vem som skulle bli. Gissa vem det blev! JAG! Kan du tänka dig? Jag, inte Petra! Fast från början var det hon som fick mest röster. Alla i klassen skulle skriva ett namn på en lapp av miljövänligt papper som Sverker delade ut. Röster som inte var skrivna på miljöpapper räknades inte, sa han. Det var bara tre som fick några röster. Petra, Milla och jag. Petra fick tjugofyra röster. Milla och jag fick en röst var. Det var jag som hade röstat på Milla. Jag undrade vem som hade röstat på mig, Rico eller Burken?
Det var Petra! Det sa hon i alla fall. Hon sa att hon inte ville vara lucia. Att hon sjöng alldeles falskt och inte kunde lära sig en massa verser utantill. Hon tyckte att jag passade mycket bättre. Att en lucia skulle vara lite tjock. Otroligt va! Jag fattade ingenting. Sån har Petra aldrig varit förr. Det blev omröstning en gång till mellan Milla och mig. Jag fick tjugofem röster och Milla en. Det kändes lite taskigt mot Milla. Några röster till kunde hon väl ha fått! Fast det var ju smickrande för mig att plötsligt vara så populär. Jag kunde nästan inte fatta det.
Till lunchen fick vi pizzapaj. Man svimmar nästan av att två sådana saker kan hända samma dag. Först blir man lucia och sen får man äta hur mycket pizzapaj man vill. Jag åt elva stycken.
När vi hade ätit kom Burken och sa att han tyckte det var synd att Petra inte hade blivit lucia. Vilken kompis va! Till honom hade jag tänkt ge ena halvan av brythjärtat jag fick av pappa. Och så säger han att det hade varit bättre med Petra som lucia! Men sen förklarade Burken varför han tyckte det var synd att inte hon blev. Då hade hon nämligen fått gå naken som lucia.
Burken hade upptäckt att det verkligen var Jesse James som var hemma hos mig. Han hade gått in och kollat på massor med hemsidor på internet. Det fanns flera hundra med Jesse James. Han hade förstorat sidorna och kollat dem i bildbehandlingsprogram. Det var ingen tvekan om att det var samma person. En leverfläck i pannan och ett födelsemärke på höger kind kunde inte vara någon tillfällighet. Rösten och musiken var inga problem att fixa även om originalet inte sjöng bättre än Fredrik. Sådant ordnade man enkelt med datateknik i en studio. Så gjorde nästan varenda orkester. Det stod flera sidor om det i Expressen häromdagen. Nästan alla dansband i Sverige står och mimar och låtsas spela och sjunga till musik som är ihopfixad med datorer i en studio.
När sedan Jesse James var försvunnen samtidigt som Burken sett att den där Fredrik var kvar hemma hos mig var saken klar. Han hade sett honom uppe på taket och i granplanteringarna.
Burken hade berättat för alla i klassen. De hade tydligen trott på honom. Petra också som förstod att det var risk att hon skulle få gå naken i luciatåget. Det var därför hon inte ville vara lucia.
Pest och pina kära dagbok! Hemligheten som måste vara hemlig känner alla i klassen till. Snart vet väl Billan Brutt och hela Sverige var Jesse James gömmer sig. Inom några dagar är det väl journalister och tevefotografer i varenda buske här i trakten.
Nog är det konstigt med Burken! Varje gång han försöker vara snäll och hjälpsam ställer han till det ännu värre för mig. Nu har han i alla fall varit hemma och pratat med Fredrik och fått veta lika mycket som jag. Fredrik litar på Burken. Det gör faktiskt jag också fast allt blir galet så ofta. Vi har en plan. Den ska vi genomföra när vi firar lucia i skolan i morgon.
I dag var mamma och jag i stan ock köpte luciakrona och glitter. Vi köpte glitter av den tjocka, dyra sorten. Och så köpte vi en tomtemask. Nu hinner jag inte skriva mer för jag måste lära mig en dikt som jag skall läsa när jag är lucia i morgon.
Sara skred fram i ett island med en luciakrona på huvudet. Från golv till tak hängde istappar och ljuset från hennes krona var det enda ljus som syntes. Väggarna var klädda med ett tjockt lager is. Sakta började hon röra sig framåt i den isklädda gången. Allt verkade förtrollat. Gången gjorde en skarp krök åt vänster. Efter kröken ledde en lång ljus gång bort till oändligheten.
Plötsligt dök Petra upp och vid hennes sida gick, eller snarare svävade Rico. Han släppte Petras hand och kom springande emot Sara. Men innan han var framme frös hans kropp till is. Sara fortsatte förbi Rico och såg Petras illröda ansikte och mörka ögon förvandlas till is. Hon ville stanna upp, men benen lydde inte. Hon fortsatte förbi Petra och vidare in i gången. Sara drog andan när hon såg Jesse James svarta frisyr. Han log mot Sara och tog fram sin harpa. Men när han skulle börja spela blev harpan vit av is.
Hon gick vidare och såg sin pappa komma emot henne. Han hade en pärm i handen och kostym med svarta och vita ränder på. Han skrattade och log, men Sara hörde det inte. Men när hon hade kommit närmare såg hon hur han, liksom Rico, Petra och Fredrik, förvandlades till en isstaty.
Längre in i gången såg hon sin mamma. Hon hade rosor på kinderna och såg hur frisk som helst ut. De tog varandra i hand och kom till slutet av gången. Ett starkt sken lyste upp den sista biten. Strålar från solen värmde plötsligt Saras ansikte. Isen började smälta.
Sara tog på sig sina vita jeans och den blå midjetröjan. I köket, var det adventspyntat. Utanför var det kolsvart och från radion hördes morgonens första luciasång.
Veronica skjutsade. Som genom ett under startade den gamla Duetten fast det säkert var tio grader kallt. Fast klockan bara var kvart över sex glimmade ljus och adventsstjärnor i fönstren vid många gårdar de åkte förbi. Rimfrosten fick trädens nakna grenar att gnistra. I framsätet bredvid Veronica satt Fredrik, som var klädd i hennes röda badrock och tomtemasken de köpte i går. Sara hade sina luciakläder i en väska.
Parkeringsplatsen utanför skolan var redan överfylld. Det verkade som om nästan hela Broköping hade kommit. Alla föräldrar och syskon var förstås bjudna. Flera anställda från kommunhuset och biblioteket som låg intill. Fotografen från BROKÖPINGS-BLADET blixtrade redan med sin kamera vid ståndet med varm lingonsaft som de hade satt upp på skolgården.
Luciafirandet skulle vara i matsalen. Levande ljus brann i alla fönster. Borden hade röda dukar och var fyllda med kaffe, varm saft, lussekatter och pepparkakor. Bredvid granen på scenen hade Burken i går kväll riggat upp en stereoanläggning. Hans pappa hade hjälpt till och skaffat stora högtalare som på ett disco.
Saras klass gick till klassrummet på andra sidan skolgården för att byta om. Alla andra samlades i matsalen. Några i ettan skuttade redan runt granen. Många fnittrade och tittade på tomten som Veronica hade i sällskap. Vem kunde det vara? Saras pappa kanske?
I klassrummet var alla nervösa. Några hade glömt glitter och andra sina stjärngossemössor. Glitter, ljus och stjärnor låg i en enda röra, ingen hittade någonting. Sverker försökte räkna och saknade flera. Nästa gång han räknade var de för många. Sara blev mer och mer nervös att hon skulle glömma bort versen.
- Burken kan du hjälpa mig med knappen på lucialinnet? sa hon.
- Du är den finaste lucia skolan har haft! sa han och försökte rätta till stjärngossemössan som hela tiden ramlade på sned.
- Är alla klara? sa Sverker nervöst. Var är Petra förresten?
- Hon håller fortfarande på att sminka sig.
- PETRA, kom nu! skrek Sverker.
- Ett sådant liv! Nu är jag här, muttrade Petra.
Hon hade verkligen ansträngt sig för att synas mer än lucian. Klänningen var nästan genomskinlig och vid med en massa volanger. Den räckte knappast ner till knäna. Alla andra hade linnen som räckte till fötterna.
- Thaisiden som mamma har köpt i Bangkok, sa Petra.
Hennes läppar var rödare än det breda sidenbandet Sara hade runt midjan och ögonlocken grönare än lingonriset i luciakronan. I håret hade hon en hel krona av glitter.
Sverker ordnade leden. Först kom förstås Sara, sedan tärnorna två och två med Petra närmast lucian. Efter tärnorna kom sex stjärngossar, en stjärntomte och tre vanliga tomtar med lyktor. Sverker tände de levande ljusen som tärnorna hade i händerna. Bara Sara hade elektriska ljus i sin krona - för säkerhets skull.
- Nu kan ni gå , sa Sverker, just som klockan slog sju. Ett, två, tre ... Natten går tunga fjät ...
Det var lång väg över skolgården innan de kom till matsalen. Sången ekade mellan skolhusens väggar i den tidiga morgonen. Snön knastrade under deras fötter. Luciatågets ljus och lyktor var det enda som syntes i decembermorgonen. Många i matsalen hade upptäckt dem och ansikten trycktes platta mot fönstren. Fotografen och några föräldrar kom ut på trappan med sina kameror.
Det var hemskt kallt ute. Säkert mer än minus tio nu. Det blåste också på den kala skolgården.
- Skynda på din sugga! Jag fryser ihjäl, pep Petra i sitt minilinne.
Nu var det Sara som var lucia och bestämde takten. En lucia skall aldrig springa, hon skall skrida fram, sakta - även om det är kallt. Sara skred så långsamt att hon var knottrig under linnet innan de kommit över skolgården. Då hade flera av tärnornas ljus blåst ut och det tog en halv evighet innan Sverker hade fått alla att lysa igen. Petra huttrade mest av alla och var blå i ansiktet.
Sverker ordnade leden igen och försökte lugna ner tomtarna, som hade svårt att hålla tyst. Han räknade in Luciasången på nytt och öppnade dörrarna till matsalen.
- Undrar om alla andra är lika nervösa och har magen lika full av fjärilar? tänkte Sara. Jag skulle vilja gå på toa. Varför gick jag med på att vara lucia? Säkert kommer jag att glömma versen också.
Natten går, tunga fjät..... Värme och doft av kaffe och lussekatter strömmade emot dem. Hundratals förväntansfulla blickar vändes mot Sara och hennes klasskamrater. En gammal dam i rullstol nynnade med i sången och en mamma försökte få tyst på ett gråtande barn. Ändå var alltsammans mycket högtidligt.
Först riktade Sara blicken rakt framåt, vågade inte titta åt sidan. Men när de svängde runt serveringsdisken mötte Sara sin mammas blick. Veronica log, men hade ändå tårar i ögonen. Sara förstod att mamma var stolt över henne. Alla fjärilarna i magen försvann och hon brydde sig inte om att Petra flera gånger trampade på hennes linne som räckte ända ner till golvet.
Mitt i all högtidligheten ekade plötsligt en gäll barnröst genom salen.
- Mamma, Mamma! Titta! Prinsessan bakom lucian är ju naken.
Petra hade inte tänkt på att hennes tunna sidenklänning var nästan genomskinlig. När hon hade de fladdrande ljuslågorna bakom sig kunde man se rakt igenom klänningen. Det såg ut som om hon gick naken eller rättare sagt toppless.
- Man ser Petras tuttar! ropade en kille i ettan. Förgäves försökte lärarna få tyst på fnittret. Sara knep ihop sina läppar och försökte se så allvarlig ut som en lucia ska göra. Petras ansikte, som nyss varit blått, var nu rödare än tomtarnas luvor.
Resten av programmet gick bra, förutom att Burken tappade sin stjärngossehatt tre gånger och Milla glömde en vers i Stilla natt. Petra stod tyst, hon låtsades inte ens sjunga som på träningen. Efter luciatåget fick lusseklassen sätta sig vid ett särskilt bord som var dukat för dem. Alla applåderade länge när de satte sig. Petra struntade i sin saft och lussebulle, hon försvann direkt ut ur matsalen. Sara såg att hennes mamma skyndade sig efter.
Flera ur publiken svimmade, några stod som förstenade. Millas mamma satte sin bulle i halsen och många spillde saft på bordsgrannarna. Fotografen från BROKÖPINGS-BLADET letade i sin fotoväska efter mera film. När hans livs största chans till en sensationsbild kom, hade han tagit slut på filmen på ett vanligt luciatåg. Burken mixtrade med förstärkaren och Jesse James började sjunga. Det var den nya sången.
Du är solstrålen som lyser upp min dag.
Du får mig att skratta när jag helst vill gråta.
Ditt hår är svart som natten.
Dina ögon är djupa som skogens tjärn.
Tiden stannar när vi ser på varann.
När han var klar ville jublet inte ta slut. Flera grät och många rusade fram med pennor och autografblock. Då slet Jesse James av sig peruken och där stod Fredrik.
- Jag är ledsen att behöva göra er besvikna, sa han. Men jag måste tala om hur det är. Den riktige Jesse James är fortfarande försvunnen och kanske kommer han aldrig tillbaka. Men jag har tränat en hel del på att mima till inspelad musik av kända stjärnor, precis som man gör i Småstjärnorna i teve. Min favorit att imitera är just Jesse James. Den sista plattan han spelade in före sitt försvinnande var den ni just hörde. Texten till den är skriven av ingen mindre än skolans lucia i år Sara Westman. Jag tycker att vi ger henne en riktig applåd.
Jesse James hade blivit tjockare än före sitt försvinnande. Billan Brutt förklarade att det berodde på att det långa uppehållet hade gjort honom gott. Han hade tränat en hel del och var nu i bättre form än någonsin tidigare.
- Dom har missat födelsemärket och leverfläcken, sa Burken som tittade på programmet tillsammans med Sara och Fredrik. Burken hade ena halvan av Saras brythjärta runt halsen.
- Mimningen är inte bra heller, anmärkte Fredrik. Jag var bättre. Det tar tid att lära sig mima ordentligt. Säkert dröjer det ett par månader till innan de kan ta riktiga närbilder av Jesse James igen. Stackarn! Billan kommer att köra hårt med honom!