Åter till Skrivlyans hemsida eller Kapitel 5

Kapitel 6

Skrivet av elever i: Apalbyskolan, Danmarks skola, Espedalsskolan, Gnarps skola, Heby skola, Lillpite skola, Nibbleskolan, Rösjöskolan.

SKA HAN KOMMA?

- Jag sätter en veckas disk på att Pernilla hittar nyckeln på mindre än en minut! sa Sara till sin mamma som satt bredvid henne i den gröna soffan.
- Okej, jag sätter två veckors disk på att hon är så skraj för ormarna att hon inte hittar den alls, svarade mamma.

Det var fredagskväll, kvällen före Saras födelsedag. Sara och hennes mamma Veronica satt och tittade på Fångarna få Fortet. Det var kallt och grått ute, träden stod nakna och den stora eken gungade lite med sina grenar. Vinterns första snö låg som ett tunt, vitt täcke på marken och det var blixthalka på vägarna. Ladugården och huset där Sara och hennes mamma bodde låg lite öde bland skogar och fält. Bara en smal slingrande väg ledde fram till gården.
- Hoppas att han kör försiktigt! sa Veronica och kastade en blick ut genom fönstret. I det här väglaget kan vi nog inte vänta honom på några timmar än.
- Hon klarade det! Såg du, hon fick den sjunde nyckeln! jublade Sara med munnen full av knapriga jordnötsringar.
- Typiskt! Reklam igen, muttrade Vera. Jag går och gör i ordning lite glass.

Sara gick fram till fönstret. Doften av en för tidigt utslagen julhyacint stack i näsan. Skenet från två lampor närmade sig ute i decembermörkret. Lamporna kom närmare och tystnaden bröts av ett förskräckligt tutande. Sara borstade snabbt igenom håret. Hon rusade ner för trappan.
- Pappa kommer, pappa kommer! ropade hon och sprang flera varv runt inne i huset för att lugna ner sig.
- Men Sara, det låter som om du aldrig har träffat din pappa förut.
- Fredrik skulle komma med. Världens mysigaste kille!
- Hur ser han ut, den där Fredrik?
- Han har ljust hår och blågröna ögon.
- Men det sitter en svarthårig kille bredvid Jörgen, sa mamma förvånat.

ÖVERRASKNING

Sara kikade försiktigt ut genom fönstret. Ekens sista löv virvlade ner över en person, som öppnade Gröna pärlans dörr. Sara fick en chock när hon såg vem det var. Ut ur bilen klev Jesse James, den världsberömde idolen.

Sara sprang runt några varv till inne i huset. Hon visste inte vad hon skulle ta sej till av lycka och nervositet på en gång.
- Mamma, hur ser jag ut? Sitter kläderna bra på?
- Öppna nu fjantmaja! sa Saras mamma retfullt. Vad är det nervös för? Är han så märkvärdig den där Fredrik?
Sara fattade mod och öppnade dörren. Hon höll på att svimma när hon såg att det verkligen var Jesse James som stod på trappan.
- Jesse! flämtade Sara.
- Nej, sa Jesse och ryckte av sig peruken och blev Fredrik.
- Fredrik!! utbrast Sara besviket.
- Jag ville bara skoja. Du kan väl i alla fall bli lite glad för att jag kommer.
- Skoja! Du höll ju på att döda mig så nervös som jag blev.
- Hej sockersmulan min, ropade pappa från bilen. Världens överraskning va? Jag har både Jesse James och Fredrik med mig. Här är en farsa som kan fixa allt.

Han höll på att plocka ut tidningar som Sara skulle dela ut på partyt. Senaste numret av Se och Hör, där hennes intervju med Jesse James fanns.
- Skynda på! Ni släpper in vintern. Och pizzan blir kall om ni inte kommer.
- Sorry sockersmulan! sa Jörgen och räckte över tidningsbunten till Fredrik. Jag måste vidare på ett jätteviktigt jobb. I morgon kväll kommer jag tillbaka och hurrar och hämtar Fredrik.

Sara och Fredrik gick in medan Jörgen körde iväg så det yrde i snön. De satte sig vid matbordet i köket och tog varsin bit pizza. Det var champinjoner, räkor och skinka på den. På det runda bordet hade de levande ljus. Utanför hade det börjat snöa.
- Jag gick verkligen på det där med Jesse James, skrattade Sara.
- Det brukar alla göra.
- Va! Brukar du lura folk på det viset?
- Det händer.

SARAS LÅT

JA MÅ HON LEVA, JA MÅ HON LEVA UTI HUNDRA DE ÅR
Sara vaknade med ett ryck. Mamma och Fredrik stod i dörröppningen och sjöng. Han sjöng inte så illa den där Fredrik. Fast nån Jesse James var han då inte! Långt ifrån. De hade paket med sig. Sömnig och frusen satte Sara sig upp i sängen. Av mamma fick hon en tröja. Ingen överraskning precis. Sara hade sett mamma sticka på den under flera månader. Av Fredrik fick hon en kassett. Den såg faktiskt inte särskilt märkvärdig ut. Det fanns ingen text alls på kassetten och ingen bild på asken den låg i. En alldeles naken kassett i en naken ask.
- Hoppas du gillar den, sa Fredrik.
- Vad är det på den?
- Du får väl kolla!

Sara blev alldeles yr i huvudet när hon fått kassetten i sin freestyle och lurarna på huvudet. All sömnighet flög ur kroppen och hela hon blev varmare än den gången när Rico kysste henne. Det var Jesse James som sjöng:

Du är solstrålen som lyser upp min dag.
Du får mig att skratta när jag helst vill gråta.
Ditt hår är svart som natten.
Dina ögon är djupa som skogens tjärn.
Tiden stannar när vi ser på varann.

Det var hennes text! Den hon hade skickat till Jesse James för över en månad sen. Alla tre verserna sjöng han. Efter sången hade han spelat in en hälsning:

Grattis på födelsedagen Sara. Synd att jag inte kan vara hos dig. Hoppas det här duger i stället.

- Hur har du ordnat det här?
- Vi träffas ibland Jesse James och jag, eftersom vi jobbar för Billan Brutt båda två. Jag håller hans bil snygg och Jesse gillar att vara i trädgården. Han gjorde den här inspelningen i en paus när han jobbade med en annan skiva, så kvalitén är nog inte den bästa. Och Jesse hann aldrig träna in låten som han brukar.
- Du Fredrik! Skulle jag kunna få önska mig en sak till?
- Önska kan du väl alltid.
- Skulle du inte kunna ta på dig peruken på mitt party i eftermiddag? Låtsas att du är Jesse James?
- Helst inte!
- Varför det?
- Det blir bara pinsamt. För då ber dom mig sjunga. Så är det alltid. Att se ut som Jesse James klarar jag, men inte att låta som han.
- Snälla rara! Om jag lovar att du inte behöver sjunga. Vi spelar bandet i stället. Fram till stället där Jesse James säger att han inte kan komma.

ARGA OLGA

- Fredrik, kom och hjälp till! ropade Sara. Det är massor vi måste ordna till i eftermiddag. Alla i hela klassen kommer. Saras mamma hade åkt och handlat till partyt, så Sara och Fredrik var ensamma.
- Kom nu Fredrik! ropade Sara igen. Men Fredrik var inte kvar i huset.

Sara hittade honom till sist bland trasiga harvar, plogar, och en gammal rostig traktor i ett av de fallfärdiga uthusen.
- Vilket härligt ställe! sa Fredrik drömmande.
- Visst, det är jättehärligt! Med dass på gården och tak som det regnar rakt igenom, så man måste ha hinkar på golvet. Vedspis och kakelugnar i stället för riktiga element. Man vaknar med is mellan tårna om man glömmer att hugga ved och elda på kvällen. Det här är verkligen ett riktigt drömställe.
- Jo så här skulle man bo! Stockholm är död och pina. Hela stan är som ett fängelse. Det går inte att andas där. Finns inget att göra. Här hos dig finns det hur mycket som helst att pyssla med.

Sara trodde att han skojade. Inte skulle väl någon vilja bo så här frivilligt annat under några semesterveckor på sommaren. Hon berättade hur de kom hit. Att gården tillhörde en farbror som har hamnat på ålderdomshem.
- Vi fick bo gratis här, om vi tog hand om djuren och gården. Och nu till jul får vi fälla hur många granar vi vill sälja på torget i Broköping. På flera gamla åkrar växer det tusentals granar. Vi kan tjäna en massa pengar om vi bara orkar fälla och ta granarna till torget. Jag måste nog bli sjuk från skolan några dagar för att hinna.
- Vad har ni för djur?
- Några höns, massor med katter, en gris och så arga Olga.
- Arga Olga? Vem är det?
- En get. Henne ska du akta dig för! Arg som en tjur på alla främlingar. Det är bara jag som kan komma i närheten av Olga.
- Henne måste jag få träffa!

Sara och Fredrik gick fram till ladugården som en gång varit röd, och öppnade den gamla svarta dörren. En lukt av get, katt och hö kom emot dem.
- Härligt! sa Fredrik. Det luktar som hemma. De gick in i dunklet och såg konturerna av en get som låg i halmen. Sara tände lampan, ljuset blinkade till och tändes.
- Pass på om du inte vill ha blåmärken över hela kroppen! varnade Sara. Hon är snabb och brukar anfalla direkt.
- Kom då Olga lilla! lockade Fredrik. Hon var verkligen startsnabb, skulle kunna tävla med världens bästa sprinter. Med sänkt huvud satte hon fart rakt mot Fredrik. Vigt hoppade han åt sidan samtidigt som han fick tag om hennes vassa horn.
- Kom gumman lilla så får jag prata med dig, sa han och kliade Olga mellan hornen. Vad söt du är! Olga lugnade snabbt ner sig, buffade vänskapligt Fredrik i magen och visade att hon ville bli kliad mer.
- Vi sätter oss i halmen, sa Sara.
- Sist dit är en get!
- Bääääääää, hördes det från Olga.
- Okej då, sist dit är en gris. Förlåt Olga. Fredrik kastade sig i halmen en halv sekund före Sara som kom flygande och gjorde en störtdykning på huvudet ner i den stickiga halmen. Olga följde efter, knuffade med huvudet på Fredrik.

- Du kan tydligen handskas med getter, sa Sara beundrande.
- En del har man väl lärt sig. Mamma och pappa har en getfarm i Suorvalukta utanför Arjeplog. Vi har femtio getter - eller kanske bara fyrtio, för lodjuren har nog tagit några till sen jag var hemma. Dit upp skulle du följa med. Inget ställe är som Lappland!
- Varför åkte du till Stockholm då?
- Det fanns inga jobb hemmavid. Några getter och lite fiske kan man inte leva på. Men jag ska tillbaka. Efter ett par år hos Billan har jag pengar nog att starta en fiskecamp för turister. Ingen annanstans är jokkarna så klara och rödingarna så röda som i Suorvalukta. Alla kommer att vilja åka dit och fiska.
- När flyttar du tillbaka då.
- Det dröjer nog. Billan Brutt tycker jag är en sån bra trädgårdsarbetare att hon inte kan inte hitta någon annan, suckade Fredrik och tittade ner i marken. Och farsan tycker också att jag kan stanna några år till. Billan är hans kusin och hon skickar upp lite pengar till farsan så länge jag jobbar hos henne.

Olga som gått ett varv inne i ladugården kom fram till Fredrik och knuffade honom lekfullt med hornen i baken. Det verkade som om hon ville leka.
- Vilken festlig get!
- Du kan få henne om du bara låtsas att du är Jesse James på partyt
- Varför är det så viktigt?
- Jo, för jag har ljugit och sagt att han ska komma.
- Varför ljög du om det?
- För att alla andra tjejer i klassen skryter om att de har varit i andra länder. Men vi har inte råd att göra det. Vi har knappt råd med att bo kvar här fast det är gratis. Och så vill jag bräcka en som heter Petra. Hon har lovat att gå naken som skolans lucia om Jesse James kommer till mig.
- Jag vet inte riktigt. Får jag komma till er skola på lucia och kolla i så fall?
- Självklart! Men då får du låtsas att du är Jesse James då också. Jesse James är alltid välkommen.

DAGS FÖR PARTY

- Åh nej! Sara ropade så högt så att hon väckte katten, som låg och sov under hennes säng.
- Vad är det Sara? ropade mamma nerifrån köket. Har det hänt något?
- Jag har inget att ha på mig! utbrast Sara och började gråta.
- Nej men Sara! Du har väl aldrig brytt dig om kläder innan, sa mamma och skrattade till.
- Sluta och säga " nej men Sara "! Det är viktigt att ha snygga kläder i dag! Rico bryr sig om hur tjejer klär sig och ser ut.
- Du har ju klänningen som du fick av moster Anna förra året! Du har aldrig använt den!
- Vilken klänning? undrade Sara och hoppet började växa inom henne.
- Vänta så ska jag hämta den, sa mamma och gick in i sitt rum. Efter en stund kom hon tillbaka. Hon höll upp en lila klänning. Den hade gröna axelband, och längst ner satt det tre gröna volanger.
- Usch! Det var det fulaste jag har sett! Inte alls min stil, skrek Sara innan hon hann tänka sig för.
- Då vet jag inte vad du ska ha.

Sara tog på sig de enda märkesjeans hon hade och en turkos tröja, som räckte ner till midjan. Hon stod och poserade framför spegeln.
- Herre gud vilken stor häck jag har! muttrade hon för sig själv och kom hon att tänka på magen och prövade med att dra in den. Hon bestämde sig för att hålla in magen lagom mycket för att inte se tillgjord eller tjock ut. Sedan sminkade hon sig, men bara runt ögonen sedan lade hon på sig puder och lite av den parfym hon hade fått av pappa.
- Nu är jag klar i alla fall, sa Sara till sig själv och kollade klockan. Tio i, då kommer de snart.

PRESENTER

Sara sprang ner i vardagsrummet och satte en skiva i CD-spelaren. Jesse James best ballads, hennes bästa tryckarskiva. Särskilt nummer tre. Trust me. Hon tänkte på Rico, fantiserade om att de två dansade tryckare och Petra grinigt stod och tittade på.
- Har du gjort i ordning välkomsdrinkarna mamma?.
- De är klara, Fredrik har hjälpt mig. Välkomsdrinkarna bestod av sockerdricka med djupfrysta jordgubbar, en aning citron och ett litet rosa paraply.

- Jag måste gå iväg till dasset , sa Fredrik och gick ut i hallen.
- Dröj inte kvar så länge att du fryser fast, mumlade Sara, medan hon hängde upp girlangerna.
- Närå, ropade Fredrik och stängde dörren.
- Fredrik är bra lik Jesse James, förutom på de blågröna ögonen och håret. Jag undrar..., viskade Sara för sig själv, men då knackade det på dörren. Hon öppnade och där stod Rico i blå kavaj, grön skjorta och blå jeans.
- Grattis Sara, sa han och räckte fram ett litet paket med silvrigt papper och en rosa rosett.
- Tack Rico, sa Sara och slängde sig runt halsen på honom.
- Kommer vi och stör i kramkalaset kanske det är bäst att gå igen, sa Petra och klev in genom dörren. Trots vädret hade hon en kortkort snäv kjol, knästrumpor och en minimal åtsittande tröja, som lämnade magen bar. I släptåg hade hon Frida och Ali. Sara släppte snabbt taget om Rico.
- Välkomna! sa hon generat. Nu kom allt fler. Burken, Oliver, Millan och Niklas. Till och med deras lärare Sverker tittade in på väg till ett sammanträde med naturskyddsföreningen.

Sara började öppna paketen. Det första var från Burken. Det var en keps. På den var det en bild av två kattungar som satt bredvid varann. LET US BE FRIENDS, stod det på den.
- Tack Anton! Den är jättefin! sa Sara och alla höll med. Sedan tog hon upp paketet från Rico. Det var en ask. I asken låg två örhängen i form av fotbollar.
- 18 karat plast! konstaterade Rico.
- Men Rico......... de är underbara! utbrast Sara och kramade honom igen, samtidigt som hon sneglade på Petra. Nästa paket var från Petra. Sara öppnade det. Ett sminkset.
- Jag tyckte du kunde behöva förbättra utseendet lite, retades Petra. Fast en del killar tycks tydligen inte ha något emot att tjejer luktar get och ser ut som grisar.

Alla tittade nyfiket på, medan Sara öppnade resten av paketen. Hon fick smycken, böcker, brevpapper, en lila tröja, en miniräknare med inbyggd tidtagning och en singelplatta med Zynt Groupies hitlåt Zlam Bang Song. Av Sverker fick hon en bok som han varit med och skrivit: Hur man anlägger och sköter en kompost.

Nu hade alla kommit och Saras mamma tog fram sitt dragspel.
- Nu ska vi sjunga. Så spelade och sjöng de för Sara, som stod och rodnade, som man lätt gör när någon sjunger "Ja må hon leva" för en.
- Har inte Jesse James kommit än? sa Petra retfullt. Sara låtsades inte höra Petra och började dela ut det nya numret av Se och Hör.
- Titta på sidan sju. Där finns min intervju med Jesse James.
- Ta varsin och läs, medan ni smakar på drinken och äter marängsviss, sa Saras mamma som precis kom in genom dörren med ett stort fat.
- Vem är det som inte har tagit? frågade Saras mamma när hon hade serverat alla.
- Det är Rico, han gick in i rummet och kollade på Tipsextra, svarade Niklas.

Alla läste flitigt medan de åt.
- Wow, har du verkligen intervjuat Jesse James? utropade Oliver.
- Hennes pappa har säkert fuskat med dom där bilderna också. Och den där intervjun kan vem som helst göra utan att ens träffa Jesse James, sa Petra.
- Den här gången är det riktiga kort, som inte är gjorda på någon dator! Det ser man, sa Burken.
- Har du träffat Jesse James? Berätta, skrek alla utom Rico som satt förhäxad framför TV-n.
- Var har du gjort av honom? undrade Petra. Du lovade ju att han skulle komma. Är han kanske osynlig eller är han för blyg att visa sig.
- Nej jag tror att han sitter på dass, sa Sara. Alla gapskrattade.
- Jag kan lova att gå naken runt hela Broköping som lucia om din Jesse James hittar hit från dasset sa, Petra.

JESSE JAMES

- Vad fint! utbrast alla när de såg det dukade bordet. På det låg en gräddvit duk med blommor på. Vid varje plats låg en tallrik av glas, ett glas med härlig, kall jordgubbssaft och en gaffel i silver. Alla satte sig utom Petra.
- Jag tror jag tittar på tipsextra med Rico, sa hon. Det ska visst vara en bra match i dag. Nån kan väl komma in med maten åt oss.

Först serverade Saras mamma hembakade småkakor. De pratade och åt. Sen kom hon in med tårtan. Den var stor. På den var det lager efter lager av härlig grädde med vaniljsmak. Allra överst satt det massor med blåbär och röda jordgubbar.
- Jättefin Sara! utbrast Burken förtjust. Har du gjort den själv?
- Jag och Jesse James har dekorerat den, svarade Sara. Alla gapskrattade.

Så gick de in till Rico och Petra. Petra hade krupit upp i Ricos knä.
- Kan vi inte sätta på skivan du fick av Millan, föreslog Ali.
- Nej vi gör snurra flaskan i stället.
- Kan ni inte vara lite tystare, sa Rico och försökte flytta sig ett stycke bort från Petra. Man hör ju inte ljudet från matchen. Sara tog fram en flaska.
- Den flaskan pekar på ska pussa den som sitter till vänster! ropade Petra förtjust över sitt förslag. Flaskan snurrade. Den stannade på......... Rico. Petra satt intill. Rico skruvade på sig.
- Nå........gnällde Petra. Rico lutade sig fram och gav henne en puss på kinden utan att ta blicken från TV-n.
- Den flaskan pekar på ska ... Rico tystnade mitt i meningen och stirrade mot trappan. Det gick ett sus genom hela gänget. Nedför trappan kom nämligen Jesse James. Alla blev vilda utom Petra. Hon blir förstummad, kanske tänkte hon på luciatåget.
- Det är verkligen Jesse James! sa Burken. Jag visste hela tiden att Sara talade sanning.

Alla flockades runt Jesse James. De ville ta på honom och få autografer. Till och med Rico, som glömde bort matchen på TV.
- Är det ingen som har en kamera? Jag vill ha en bild på mig och Jesse James.
- Sjung något, bad Ali.
- Ja, gör det! ropade alla.

Sara satt kvar i fåtöljen som var hennes favoritplats och kollade ut genom fönstret. Hon kurade ihop sig och hoppades att de inte skulle övertala honom att sjunga.
- Kan du inte sjunga något, vädjade Petra med sitt allra mest inställsamma leende.
- Nej, jag vet inte.
- Snälla! ropade alla i kör.
- Tyvärr ungar, men mina halsmandlar är lite svullna i dag, sa Jesse James. Jag måste vara i form till en konsert i London i övermorgon.
- Vilken jävla diva! sade Petra.
- Jag tycker att vi går ut i köket och äter hamburgare, föreslog Sara. Vi kan lyssna på ett nytt band jag har fått av Jesse. Det begriper ni väl att en världsstjärna måste ha komp och mikrofon för att sjunga.
- Snälla rara! Du kan väl sjunga en låt, bara en? Alla tjejer var utom sej av iver att få höra honom sjunga.
- Jag kan spela till, sa Saras mamma som kommit in med sitt dragspel på magen. Hon märkte inte den isande blicken hon fick från Sara.
- Vad ska jag spela? Drömmen om Elin kanske?
- Neeej, skrek alla utom Daniel och Johan som för en gångs skull höll tyst.
- Jag kan ju pröva med min nya låt, sa Jesse. Den som Sara har skrivit texten till. Jesse började sjunga och Veronica försökte följa med i melodin så gott hon kunde. Sara gick ut i köket. Hon ville helst inte vare med alls längre.

Du är solstrålen som lyser upp min dag.
Du får mig att skratta när jag helst vill gråta.
Dina ögon är djupa som

Mitt i sången rusade Petra fram till Jesse James, kramade honom och kysste honom så att han kom av sig och inte kunde sjunga längre.
- Var det nån som hann fotografera när Jesse James kysste mig? flämtade hon.
- Så där låter inte Jesse James, sa Ali. Det här lät ju värre än Zynt groupies.
- Jag tyckte det lät underbart, sa Petra. Fast låten var inte så värst. Sjung nån annan.
- Jag tycker att det var en schyst låt, sa Burken. Varför ska du avbryta honom! Inte visste jag att Sara kan skriva så bra låtar.
- Jag har problem med halsmandlarna, sa Jesse. Då måste man vila rösten. Och så är jag van vid förstärkare och en riktig mixer när jag sjunger. Jag måste nog gå upp på Saras rum och vila rösten lite om jag skall klara konserten i London.

Fredrik gick upp till Saras rum. Där nere fortsatte festen och diskussionen. Var det verkligen Jesse James? Han hade i alla fall sett ut precis som superidolen. Men rösten var annorlunda. Fast det kunde förstås bero på att han inte hade någon mikrofon. När alla börjat äta hamburgare smög Petra bort från köket. Hon stod en bra stund framför spegeln i hallen och bättrade på sin makeup. Sedan tassade hon upp för trappan till övervåningen.

Efter en stund hördes ett fruktansvärt skrik, som fick Burken att sätta sin hamburgare i halsen. In i köket kom Petra rusande med Fredriks långa svarta peruk i näven.
- Jag visste väl att alltsammans var en bluff! vrålade hon. Den här Jesse James är lika falsk som den idiotiska sången han försökte sjunga!

Alla ville upp till övervåningen och ta reda på vem den falske Jesse James egentligen var. Men dörren till rummet där Petra hittat honom var låst. Inte ett knäpp hördes inifrån när de knackade.
- Rico!!! gastade Petra ifrån hallen. Följer du med hem till mig och badar i poolen? På det här bluffstället kan man inte vara kvar.
- Vänta lite! Jag ska bara se reprisen när Martin Dalin gör 2-3 målet.
- Pappa kommer och hämtar mig med vår nya Ferrari. Du kan få hänga med. Det var fler som ville få lift in till Broköping, men Petra påstod att det bara fanns plats för henne och Rico.
- Nu kommer han!!! skrek hon och rusade ut genom dörren med Rico hack i häl.

KATASTROF

- Hej då Sara! Det var ett jättefint party, det bästa jag varit på! Skojigare än att se den där taniga Petra gå naken. Det kan inte vara så mycket att se! Burken, som var sist från partyt, drog ner kepsen över öronen, stötte till dörren och försvann som en mörk siluett i den kyliga kvällen. Sara kände det isande vinddraget av begynnande vinter innan dörren slog igen med ett metalliskt knäpp. Sara vände sig om som ett åskmoln mot Fredrik.
- Din usling! skrek hon och rösten gick upp i falsett. Du hade väl inte behövt sjunga! Och varför skulle du låta den där malliga Petra komma och rycka av dig peruken! Du kunde väl ha låst dörren!
- Jag gjorde så gott jag kunde. Och förresten verkade det som om dom flesta tyckte det var ganska kul. På hur många födelsedagspartyn tror du ungarna har chansen och träffa den berömde Jesse James?
- Håll mun! Du begriper ingenting! skrek Sara, trängde sig förbi Fredrik och rusade upp till sitt rum, där hon slängde sig på sängen och dök ner bland kuddarna.
- Den som inte har större bekymmer än du kan vara ganska lycklig, suckade Fredrik.

Sara hörde en bil köra in på gårdsplanen. Det var pappa som kom. Det hörde Sara på Gröna pärlans gnisslande bromsar. Hon tittade ut genom fönstret. Det var mörkt ute, kylan rev i skinnet men Jörgen tycktes inte bry sig, för han var på ett strålande humör. Visslande klev han in i huset.
- Hej min sockersmula! ropade han så att det ekade. Hur var partyt?
- Sådär.
- Sådär? Här riskerar jag både jobb och framtid för att ordna världens överraskning till din födelsedag och så är det bara sådär! Var är Fredrik förresten? Det är bråttom att köra honom tillbaka.
- Inte vet jag. På rummet och packar kanske.
- Kan du hämta honom? Säg åt honom att vi måste åka nu. Jag är redan sen.
- Visst. Sara gick uppför trapporna och knackade på dörren till rummet där Fredrik sovit. Ingen svarade. Sara öppnade dörren och tittade in. Där fanns ingen Fredrik, bara en lapp på bordet.

BE DIN FARSA HÄLSA TILL BILLAN OCH SÄGA ATT JAG HAR FÅTT NOG. NU SKITER JAG I ALLTSAMMANS!
FREDRIK

Sara gick ner med lappen till pappa. Han läste och blev växelvis röd och vit i ansiktet. Han var chockad det såg man. Alldeles darrig sjönk han ner i soffan.
- Hittar vi honom inte kommer Billan att flå mig levande. Hon kommer att göra mitt liv till ett helvete! Inte ett jobb kommer jag att få i framtiden!
- En ny trädgårdsmästare kan väl inte vara så svårt att få. Halva Sverige går ju utan jobb.
- Du begriper inte det här och det är inte meningen heller. Det är Fredrik hon vill ha och ingen annan. Den killen är värd sin vikt i guld dubbelt upp.

Överallt letade de. Först inne, sedan ute, där alla fotspår snabbt snöade igen. De letade överallt runt huset. Jörgen blev nästan hysterisk. Han sprang runt huset medan han svor. I uthusens alla skrymslen var de. Du får gå in och kolla hos Olga, sa pappa. Till det odjuret går jag inte in frivilligt en gång till.

I höet inne hos geten Olga låg han.
- Tyst! Säg inget! viskade Fredrik. Jag tänker inte åka med. Ska berätta allting när han åkt.

- Därinne fanns bara arga Olga, sa Sara och stängde dörren efter sig. Dit in skulle ingen annan än jag gå frivilligt.
- Holy shit alltså! Om inte Fredrik är tillbaks till i kväll blir Billan Brutt ursinnig!!
- Han kanske har stuckit till Lappland, föreslog Sara. Han snackade en massa om att han längtade tillbaka till fjällen, jokkarna, getterna och rödingarna.
- Men hur skulle han ha kommit härifrån då?
- Han liftade kanske med nån av föräldrarna, som kom och hämtade efter partyt, föreslog Sara. Med Petras pappa kanske. Petra verkade faktiskt ganska galen i Fredrik.
- Jag måste ha tag i honom! Till varje pris. Jörgen slängde sig in i bilen, vred om nyckeln och varvade motorn så den tjöt. Han lade i ettan och det sprutade snö och grus över hela gårdsplanen. Han försvann ut på vägen mot Broköping och var borta efter några sekunder.

FREDRIKS HEMLIGHET

Så snart bilen försvunnit gick Sara in till Fredrik.
- Så här är det, sa han. Jag är egentligen Fredrik. Fast jag är Jesse James också. Fast han är egentligen död. Eller i alla fall försvunnen. Begriper du? Sara skakade på huvudet. Hon begrep ingenting.
- Hemligheten är att jag liknar en annan, sa Fredrik tyst. Förutom färgen på hår och ögon.
- Vem då? frågade Sara, fast hon egentligen visste.
- Den RIKTIGA Jesse James.
- Den riktiga. Hur menar du?
- Billan Brutt är kusin till pappa, så hon kommer hem till oss ibland. Hon hade nästan alltid bara pratat med pappa, så därför blev jag ganska förvånad när hon en gång började prata med mig istället. Hon ringde till och med från Stockholm och ville bjuda dit mig för att prata om någon som hette Jesse James. Han var en jätteidol som plötsligt var försvunnen.
- Jag fattar ändå ingenting, sa Sara.
- Jag är bara en kopia av Jesse James. Billan började tjäna pengar på den första Jesse James. Hon hade lagt ner en halv förmögenhet på att göra honom till en superidol. Flera miljoner hade hon säkert kostat på i reklam och mutor. Så försvann han bara och då ville hon inte att hela satsningen skulle falla platt till marken. Hon kom på att hon kunde skaffa en kopia, som skulle låtsas vara Jesse James så att hennes pengar inte skulle vara bortkastade.
- Vad då? Finns det flera Jesse James?!
- Den första Jesse James hette egentligen Jöns Johansson och han var den riktiga. Billans reklammakare hittade på artistnamnet Jesse James. Ingen världsstjärna kan heta Jöns Johansson. Men Jöns orkade inte med att alltid vara i massmedia och ge konserter var och varannan dag. Han knarkade ner sej totalt och sen dess har ingen hört av honom. Troligen är han död, eftersom Billans privatdeckare inte lyckats spåra honom. Sara satt stilla och tittade på Fredrik.
- Menar du att det är du som är utklädd varje gång Jesse James syns i TV?
- Visst, allting är falskt, linser, peruk, sång .... Jag har till och med blivit opererad för att likna honom mer. Jag hatar det.
- Men varför lägger du inte av då, när du hatar det?
- Det är precis det jag tänker göra nu. Jag har fått nog på att vara idol, precis som Jöns Johansson. Att jag inte lagt av tidigare finns det två anledningar till. För det första kan jag inte bryta mitt kontrakt med Billan. Hon skulle bli ursinnig och jag skulle inte få de fem miljonerna till fiskecampen som jag är utlovad efter tre år som Jesse James. För det andra så går hälften av pengarna jag sjunger in till utrotningshotade djur. Och det är ju nånting jag tycker är viktigt. Men i förra veckan fick jag veta att det också är rena bluffen. Bara futtiga femtusen av allt Billan tjänat på mig har hon skänkt till vargarna i Sverige. Resten har hon behållit. Hon tycker tydligen att hon är ett utrotningshotat djur själv.
- Men rösten då? Hur kan du sjunga som Jesse James fast du inte är Jesse James?
- En del är gamla inspelningar som jag mimar till. Alla nya låtar fixar de i Billans musikstudio. Med den nya datatekniken kan de få vem som helst att låta som en operasångare. Det är nästan ingen sångare som låter som i verkligheten på skivorna. Till och med Pavarotti har svårt för vissa toner och sjunger falskt ibland, men det fixar de till i studions kontrollrum. På konserterna står jag bara och mimar till ljud som är inspelat i studion. Begriper du att jag är less! Allt är bluff! Idolen som får tjejer över hela världen att svimma finns inte! Han är bara ett påhitt som Billan tjänar en massa pengar på.
- Men du är i alla fall det där påhittet som har åk runt i hela världen och fått tjejerna att svimma.
- Jag har varit i åtta månader! Men inte en dag till! Jag avskyr Las Vegas och Tokyo och New York!
- Vad ska du göra nu då? Åka hem till Lappland?
- Det skulle inte funka. I Lappland hos pappa är det första stället Billan letar på. Jag tänkte att jag kunde kanske bli dräng här hos er. Hjälpa till att reparera lite och hugga julgranar. Fast jag vill inte stå på torget och sälja. Nån skulle kunna komma på att jag är rätt lik den där försvunne Jesse James. Att jag finns här måste vara en hemlighet. Det kommer att bli ett himla liv när Billan upptäcker att jag är försvunnen. I övermorgon skulle jag ge två konserter i London. Båda slutsålda.
- Men jag får väl i alla fall berätta i klassen? Att det var Jesse James som var hos mig, så att Petra får gå naken som lucia.
- Inte för en enda kotte får du berätta!
- Mamma och jag är faktiskt ganska bra på att ha hemligheter. Vi har gömt flyktingar förr. I två månader hade vi en kurdisk flyktingfamilj som skulle utvisas till Turkiet gömda här hos oss. Har du tänkt på att det här avlägsna stället är ett ganska bra gömställe.
- Det tänkte jag på redan när vi träffades på Skansen och du berättade om hur du bor.

Vidare till Kapitel 7.

Senast ändrad 3 maj 1996
av Johan Groth