bland kan man bli imponerad och besviken på samma gång. Så var fallet när jag besökte utställningen Vita lögner på Medelhavsmuseet för ett par dagar sedan.
Jag blev fantastiskt imponerad av de antika statyerna som förvandlats från vita, på många sätt, anonyma konstverk till levande bilder från en dynamisk historia. Det hela var ju så uppenbart: egyptiernas konstverk har vi alltid sett som färggranna eller i alla fall färglagda. På samma sätt med historisk bildkonst från Sydamerika, Indien, Kina etc. Varför skulle just greker och romare välja att se världen inte ens i svart-vitt utan bara i vitt?
Det är här besvikelsen kommer in. Saken är den att man känt till, åtminstone sedan början av 1800-talet, att statyerna var målade. Varför har vi inte fått veta tidigare? Jag har läst en hel del historia, även åt det semi-seriösa slaget, men aldrig har jag hört detta. På utställningen framgår också några skäl för detta. Man ville se den grekisk-romerska antiken som ett tydligt trendbrott, en ursprunglig europeisk kulturyttring. Bäst därför att dölja banden till andra tider och platser …
Och det är ju sant: tänk om en färganalys av statyerna visat att Pallas Athena varit svart?
Passa nu på att besöka utställningen! Det är väl värd ett besök!
I
 |  | |  |  |