n16753
En flitig författare

Vissa författare är intimt förknippade med ett eller ett fåtal verk i en i övrigt omfattande produktion. En sådan författare är sir Arthur Conan Doyle.

Vem känner inte till Sherlock Holmes, den arketypiske detektiven som kastar ljus i världens och själarnas mörka hörn med hjälp av logik och teknik?

Vem känner å andra sidan till professor Challenger, John Strock, Louis de Laval eller någon av de många andra hjältarna som bekämpar ondska, flyttar vetenskapens gränser och upplever sagolika men inte alltid sannolika äventyr i Conan Doyles många andra böcker?

Boken The Firm of Girdlestone är något så oholmeskt som en romantisk äventyrsroman med icke-obetydliga komiska inslag. I romanen möter vi ett rikt persongalleri med varierande samhällsposition, förmögenhet och moral, från försupna sjökaptener till listiga diamanthandlare och döda(?) munkar.

I centrum står den gudsnådelige handelsmannen John Girdlestone och hans son Ezra. De bägge spinner ett nät för att beröva den unga arvtagerskan Kate Harston hennes förmögenhet. Lyckligtvis finns den unge Tom Dimsdale, den pensionerade majoren Tobias Clutterbuck och den handlingskraftiga änkan Lavinia Scully till hands för att ställa allt till rätta. Turerna är många innan alla får sin rättvisa belöning och det är hela tiden underhållande och spännande läsning.

Samtidigt kan jag förstå att Holmes överlevt ett sekel medan en bok som denna fallit mer i glömska. Konflikten mellan ont och gott, Holmes personlighet och relationen till Watson och Moriarty är alla tidlösa och i någon mening oberoende av Londons dimhöljda gator. The Firm of Girdlestone är för sin del beroende av att utspelas i en tid när nyheter inte reser fortare än hästburen postgång och när en gentlemans ord är värt mer än guld.

Boken finns tillgänglig på Projekt Gutenberg. Det är väl värt ett klick att ladda hem den och läs i höst!

PS En intressant sak man kan lära sig av att läsa boken (en detalj egentligen som inte har någon som helst bäring på handlingen och därför med så mycket större sannolikhet bör vara sann) är att examinationsfrekvensen vid skotska universitet runt förra sekelskiftet låg på runt 60 %. Vissa saker är uppenbarligen mer eller mindre konstanta …