Ganska ofta, om än inte alltid, beskriver man den svenska rösträttsrörelsen ungefär så här: ett gäng konservativa politiker sopar rösträttsfrågan under mattan samtidigt som ett mindre gäng liberala politiker kommer med lite halvhjärtade förslag om utökad rösträtt. Först när vänstern växer sig stark skapas en opinion för allmän rösträtt. Således är den allmänna rösträtten i Sverige vänsterns förtjänst och kampen för den allmänna rösträtten vanns i strid mot mörka liberala och konservativa krafter.
Min erfarenhet är att historien sällan är så här rätlinjig och framför allt sällan så här enkel. De allra flesta historiska processer är komplicerade, fulla av kringelkrokar, ändrade ståndpunkter, nya samarbeten, brutna överenskommelser etc. De allra flesta historiska förlopp tar dessutom lång tid på sig under vilken själva förutsättningarna för refomerna förändras.
Så är det även med den svenska rösträttsstriden. Jag ska här försöka göra en kort sammanfattning av hur det gick till. Fokus ligger på vilka förslag som presenterades och debatterades i Riksdagen. Allt det påverkansarbete som olika partier, organisationer och tidningar bedrev parallellt får jag återkomma till i en annan post.
Skildringen utgår från en trovärdig källa: “Den svenska historien”, sidorna 208-223, ISBN 91-632-0027-9. Länkarna går till Uggleupplagan av Nordisk familjebok och Wikipedia. Notera att fram till ungefär 1906 avses med “allmän rösträtt” nedan “allmän rösträtt för män i valet till Riksdagen”.
- rösträttsdebatten präglar från början (1866) andra kammaren i den nya tvåkammarriksdagen (5,5% av befolkning har rösträtt)
- lantmännen ser en begränsad utvidgningen av rösträtten som ett steg i att stärka böndernas ställning
- år 1869 lägger nyliberalerna (något helt annat än dagens nyliberaler!) en motion om allmän rösträtt som avslås utan motivering
- Gamla lantmannapartiet och centern talar för utvidgning av rösträtten
- under åren 1891-1894 uttalar sig andra kammaren varje år för det s.k. 500-kronorstrecket som skulle innebära en utvidgning av rösträtten
- radikalerna i andra kammaren kräver under 1880-talet allmän rösträtt
- 1889 bildas Socialdemokratiska arbetarpartiet, allmän rösträtt och åttatimmarsarbetsdag är två av partiets viktigaste politiska krav
- 1890 bildas Sveriges allmänna rösträttsförbund med många liberaler i ledande positioner även om organisationen är öppen för alla. Förbundet driver frågan om allmän rösträtt
- under 1890-talet väcks flera motioner i andra kammaren om lika rösträtt av olika ledamöter
- år 1893 uttalar den konservative Gottfrid Billing stöd för tanken om allmän rösträtt och proportionella val (OBS! Här skiljer sig texten på Wikipedia från vad som framgår i Den svenska historien och Uggleupplagan)
- 1896 lägger regeringen Boström (center/höger) en proposition om rösträtt som skulle utöka antalet röstande till ungefär det dubbla (ca 10%)
- runt sekelskiftet kommer flera förslag på olika typer av utvidgad rösträtt från liberalerna och de moderatkonservativa som skulle ge ännu fler möjlighet att rösta
- år 1899 tar liberalen Sixten von Friesen intiativ till tattersallresolutionen som förespråkar rösträtt för alla män över 25 år
vid 1900 års riksdag väcker liberalerna en partimotion baserad på tattersallresolutionen och i debatten som följer förordar ett antal konservativa ledamöter “allmän rösträtt med garantier”; resultatet blir att en utredning tillsätts om förutsättningarna och villkoren för en utvidgad rösträtt- två år senare lägger justieminister Hjalmar Hammarskjöld (obunden konservativ) fram ett förslag som omfattar allmän rösträtt med garantier. I den påföljande debatten kräver Hjalmar Branting (socialdemokrat) allmän rösträtt utan garantier. I stort sett alla ledamöter är för en utvidgad och allmän rösträtt men frågan fastnar i diskussioner om bland annat det dubbla utskyldsstrecket, proportionella val eller majoritetsval samt valkretsarna storlek och utformning. Socialdemokraterna var emot streck och var tveksamma till proportionella val
- år 1904 kommer så ytterligare en rösträttsproposition som röstades ner eftersom både liberaler och socialdemokrater vill se majoritetsval
- när 1906 års riksdag har att ta ställning till ytterligare en propostion om allmän rösträtt (framlagd av den liberala regeringen Staaf) inträffar det oväntade: förslaget om proportionella val vinner i första kammaren (“påbodalinjen“) och förslaget om majoritetsval (“fläsbrolinjen“) vinner i andra kammaren. Således röstar riksdagen för allmän rösträtt (med vissa garantier bland annat vad gäller erlagda skatter) men eftersom förslagen gäller olika valsystem fastnar frågan igen! I tumultet som följer avgår regerinen Staaf …
- frågan om kvinnors rösträtt väcks i 1906 års riksdag och stöds av flertalet vänstermän men frågan hänvisas till en utredning
- regeringen Staaf efterträds av regeringen Lindman (I) som har en moderatkonservativ prägel och som 1907 lägger fram ytterligare en rösträttsproposition som innehåller sänkt rösträttsålder, proportionella val, sänkt inkomstgräns och förslag om den så kallande 40-gradiga skalan (“tällberglinjen“). Det samlade förslaget vinner en klar majoritet i kammaren och rösträttsfrågan för män kan därmed anses avgjord
- när beslutet om allmän rösträtt för män ska konfirmeras vid 1909 års riksdag röstar socialdemokraterna, ett antal liberaler och de ultrakonservativa emot reformen (detta bör naturligtvis inte tolkas som att alla dessa ledamöter var emot allmän rösträtt per se utan att de var emot de olika regler som omgav rösträtten, t.ex. krav på genomförd värnplikt, viss inkomst eller vissa tillgångar som ingick i förslaget). I och med beslutet fick formellt de flesta män möjlighet att rösta även om bara 20% uppfyllda alla “garantier”
Under de kommande åren ändras reglerna löpande: allmän kvinnlig rösträtt införs 1918 (efter en propostion från regeringen Staaf II år 1912, vissa kvinnor hade dock ända sedan 1862 haft rösträtt i kommuvalet), kravet på att att man betalt sina kommunala skatter tas bort samma år, kravet på genomförd värnplikt tas bort 1922, kravet på att vara ostraffad tas bort 1937 och parallellt med allt detta sänks rösträttsåldern löpande.
Det bör noteras att krav på rösträtt inte är någon ovanligt ens i dag i olika länder. Det finns två krav i det svenska riksdagsvalet: du ska ha fyllt 18 år på valdagen och du ska vara svensk medborgare som är eller har varit folkbokförd i Sverige.
Sammanfattningsvis kan man konstatera att den svenska demokratin som den uttrycks i en allmän och lika rösträtt växte fram i en ömsesidig process där konservativa, liberala, socialdemokratiska och andra radikala krafter samverkade och där olika förslag diskuterades, antogs eller förkastades. En sådan demokratisk process är sannerligen inget att skämmas för!
Det jag vill få fram med den här posten är att den svenska allmänna rösträtten växte fram i en dialog under lång tid och mellan många olika parter och att den som (över)förenklar skeendet och medvetet förminskar vissa aktörers roll underminerar förtroendet för demokratin, för vetenskapen och för det offentliga samtalet. Detta spelar rakt i händeran på partier som bygger sin politik på förvrängningar och känslor snarare än fakta och dialog!
 |  |  | |  |