Mycket mer power metal än Powerwolf blir det på något sätt inte. Scenen ser ut som om den lokala Warhammerföreningens terränggrupp löpt amok i fel skala plus ett gigantiskt kors bestående av ca 400 lampor. Dräkterna är som om de varit med på alla skräcklajv under detta decennium. Sångerna handlar om demoner, vampyrer, varulvar med mera. Men inte nog med detta: det är riktigt, riktigt bra. Sångaren Attila(!) Dorn är skolad i klassisk opera och utnyttjar detta fullt ut. Ska ni bara se ett powermetalband i år så bör det vara Powerwolf!
Gloryhammer var förband. Här är det rymd-fantasy-power metal. Orcher, neutronstjärnor, stora stridshammare och så där. Detta är roligt och bra men något mer oslipat.