När jag gick på gymnasiet i slutet på 1970-talet hade vi Palle C. som lärare i matematik. Palle var, vill jag minnas, lektor (vilket inte var ovanligt att lärare var). Palle var en skicklig pedagog som ansåg att integral- och differentialkalkyl var vad vi unga naturvetare behövde kunna. Detta innebar att andra delar av matematiken (kombinatorik, sannolikhetslära, talföljder etc.) avhandlas kort, koncist och utan krusiduller på det att vi månde få mer tid till gränsvärden, differentialer, tangenter och infinitesimalt smala tunnlar där bara likaledes infinitesimalt små taxar kunde ta sig fram.

Förutom att vara ohyggligt konsekvent i kläder och frisyr (Palle hade alltid grå kostym, vit skjorta och en smal stickad slips som, vid högtidliga tillfällen, kunde innehålla garn i två eller flera färger) var han en generös person: till jul avsattes alltid en lektionstimme för högläsning ur Röde Orm (kapitlet om hur man firade jul hos kung Harald Blåtand) och i slutet på vårterminen bjöds det alltid på tårta med grön marsipan i Palles trädgård. Hade vi gjort väl ifrån oss på proven under året (och det verkade vi alltid ha gjort) så blev det minsann också Pommac överlag.

Palle var även en outsinlig källa för aforismer och bon mots som jag sorgfälligt noterade längst fram i min mattebok. Bland höjdpunkterna finns t.ex.

  • Ner med kassarna och upp med böckerna!
  • Det är mera sällan planeterna krockar med varandra! Gud ske lov!
  • Han tog 816 i huvudet! Bra gjort!
  • Klart som korvspad! [Ofta och gärna efter ett särskilt komplicerat bevis!]
  • Sådana tal ger varken Gud eller SÖ!
  • Det var huggarn! Kan ni inte det här?
  • Så dom tror dom lär sig mer fysik hemma än på religionstimmarna! [När det kom fram att flera skolkat för att plugga till kommande prov.]
  • Den mänskliga naturen kan man inte direkt sopa under mattan!
  • Tyngdpunkten kan man ha till mycket!
  • Det blir avancerat när det gäller stjärnorna!

Det var goda tider!